Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Boktips: Röd Skymning från nystartade fantasyförlaget Ascentoria

by

Röd skymning är den första boken i en fantasyserie om händelser i en fantasyvärld. Men det är dessutom den första boken som ges ut av det nystartade fantasyförlaget Ascentoria.

Fredrik Lindblom från bokförlaget och som också är författare till boken presenterar förlaget i ett mail:
Vi är ett litet förlag som satsar stort på högkvalitativa utgivningar. Under tre års tid har vi jobbat intensivt med ett projekt som går under titeln ”Röd skymning”. Denna bok kommer att lanseras i alla större internetbokhandlar och många fysiska bokhandlar den 17:e januari 2011.

Röd skymning handlar om Theresa. Hon förlorar hela sin familj när förvildade soldater bränner ner byn och skövlar allt i sin väg. Theresa tas om hand av den rättframme generalen Premanos och blir som en dotter till honom, så nära relation får de. Hon vill inget hellre än att bli soldat, driven av viljan att hämnas.

Hon blir soldat och får ge sig iväg ut i kriget där hon möter både falskhet, mod och feghet, ja som livet är och som människor i krig är. Bokförlaget skriver:.Den behandlar ett flertal större ämnen, men i fokus ligger kamratskap, ära, sorg, kärlek, mod och högmod.

Bokens styrka är att det är en äventyrsbok i fantasymiljö. Det händer massor och det är spännande. En fördel är också att till skillnad från så många andra böcker inom fantasyvärlden är kvinnor delaktiga i kamp och strid. Inte så att det är jämställt, men det är rätt likt som det faktiskt är i vår vanliga värld under 2000-talet. En annan kvalitet med boken är att den är i mycket bra tryck, med många fina illustrationer.

Däremot tycker jag att dialogerna är lite krystade, stela. En hel del i det som sägs i dialogerna borde lyfts in i beskrivningarna istället. Det är som i Liza Marklunds deckare om kvällstidningsreportern Annika Bengtzon där personerna åtminstone i de senaste böckerna talar som om de ständigt läste upp en rapport. Människor pratar inte som om de läser upp en faktabok, varken poliser eller fantasykaraktärer.

Röd skymning
Författare: Fredrik Lindblom
ISBN: 9789197930901
Förlag: Ascentoria

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Från premiären av Enron – en framgångssaga

by

Enron är en stor symbol för finansbubblan som sprack. I komedin ”Enron – en framgångssaga” får vi se hur företagets ledning, Kenneth Lay och Jeffrey Skilling, på företaget genomförde ett sätt att kunna tillgodoräkna sig kommande vinster och på så sätt få högre värde på företaget, vilket gav högre värde på aktierna.
Jeffrey Skilling kom också tillsammans med sin finanschef på en metod att starta mindre sidoföretag som fick ta över Enrons skulder. På så sätt kunde Enron fortsätta att på pappret vara enormt vinstgivande.

Vad är det för mekanismer som gör att personer kan bluffa, och vad är det som gör att de verkar till och med själva tro på att det de gör är rätt? När bubblan med Enron sprack vad det mer än 20.000 människor som förlorade sina besparingar och sina jobb. En del hade investerat hela sitt pensionskapital i Enron. Men när toppcheferna avslöjas tycks de tycka mest synd om sig själva. Vad är det som gör att vissa anser sig ha så mycket högre värde än andra människor?

Enron beror frågorna om vad som får människor att hamna i en allt snabbare spiral av girighet, i en komedi som ibland är riktigt farsartad. Miljön på Enron är vad jag tänker mig väldigt amerikansk, där idealet att göra stora pengar hyllas. Den är farsartad och finanschefen placeras i ett hål i marken tillsammans med köttätande dinosaurier som får symbolisera sidoföretagen som äter skulderna. Lehman Brothers framställs som ett siamesiskt tvillingpar av Sven Ahlström och Niklas Hjulström.

Skådespelarna delar på en mängd roller och det är fascinerande att se hur de kan växla mellan att vara kostymklädda mäklare för att i nästa scen driva med reportrar och sedan snabbt gestalta kongressledamöter eller säkerhetsansvariga.

Jag är imponerad av pjäsförfattaren, den brittiska dramatikern Lucy Prebble. När hon skrev den var hon strax över 25 år. Lucy Prebble är född 1981. Hon skrev debutpjäsen The sugar syndrome 2004 och har också skrivit tv-serien En callgirls dagbok. Hennes kritikerrosade publiksuccé Enron hade urpremiär på Minerva Theatre Chichester 2009, flyttade sedan till Royal Court där den sålde slut på alla 21.000 biljetter och spelades därefter framgångsrikt på West End i London. I Storbritannien fick Enron priset Theatre Award för Best New Play.

Nu har pjäsen haft premiär på Stockholms stadsteater i regi av Olof Hanson. Björn Bengtsson och Ann-Sofie Rase spelar huvudrollerna. Det är en komedi och jag fick mig flera rejäla skratt. Bland publiken hörde jag flera som när de gick hem sade att den var riktigt rolig, fast jag hörde några sucka när dinosaurier dök upp och viska att det var överdrivet. Men det är själva formen, en slags fars om ett viktigt ämne. Kanske får vi inte några färdiga svar om hur sådana finansbedrägerier kan ske, eller vad som driver människor till sådant. Vi får inte något hopp om att det inte ska hända igen heller, för när domaren säger fel avslöjas nog inställningen. Brottet är väl egentligen att bli avslöjad och möjligen att det var lite för stort bedrägeri.

Scenografiskt var den bildmässig på ett smart, effektivt sätt. I inledningsscenen stod rader med typiska kontorsstolar av bättre kvalitet med varsin liten grön platsväxt bredvid och in kom de kostym- och dräktklädda in en och en och satte sig på sin stol och några började nojsa med varandra och andra pillade på sina mobiler, någon rökte. Överallt ihop dök ganska snart en stor tavla med digitala siffror på som visade aktiens värde. I inledningen till andra avdelningen, efter paus, hade de små växterna försvunnit och en skog av jättelika träd hade tagit över.

Som en liten extra behållning för min del är att se Sven Ahlström som spelade advokaten och en mängd andra roller. Han är nästan alltid väldigt bra.

Fotograf: Petra Hellberg
Bildtext: Björn Bengtsson och ensemblen i Enron, premiär 19 januari på Klarascenen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Från förhandsvisningen av The Green Hornet

by

The Green Hornet
Betyg: 2

Ta en av Asiens största popstjärnor, Jay Chou, blanda in en av Hollywoods snyggaste unga kvinnliga skådespelerskor, Cameron Diaz och en rad av duktiga skådespelare med Oscarnomineringar i bagaget som Tom Wilkinson och Christoph Waltz, skaka och blanda det med en rolig, lite halvgalen historia som funnits sedan 1930-talet och presentera den i 3D.
Resultatet kan bli hur som helst. The Green Hornet bygger på radioserien från 1930-talet om superhjälten The Green Hornet och hans medhjälpare som blev en tv-serie under 1960-talet där Bruce Lee presenterade sig för för den stora publiken och slog igenom.

Nu har alltså komikern Seth Rogen skrivit manus och spelar själv huvudrollen som Britt Reid/The Green Hornet.

The Green Hornet

Hans mamma dör när han är liten och han växer upp med karriärpappa som är mediekung i staden och som hela tiden tutar in sin Britt att han är värdelös. Britt blir en festprisse som inte tar något på allvar och bara slösar bort pengar och inte gör något nyttigt. När hans pappa dör står han där som mediemogul utan att kunna något annat än flirta med kvinnor och slösa pengar. Han är halvgalen och otrevlig – men så träffar han sin pappas mekaniker Kato, som är expert på att göra kaffe. Kato visar sig snabbt vara expert på rätt mycket mer och de två blir vänner och bildar hjälteduon The Green Hornet och hans medhjälpare.

Filmen har vissa poänger, det är rätt kul att du valt att lyfta fram medhjälparen. Att filmar visar att det är medhjälparen som kan allt men att chefen tar åt sig äran. Att det är Lenore Case, sekreteraren med kurvorna, spelad av Cameron Diaz, som är smartast. Och boven, spelade av Christoph Waltz, är kul. Men ändå blir det mesta för mycket och för överdrivet.

I USA fick filmen rätt uselt mottagande. The Telegraph sågar filmen och framför allt är det Seth Rogen i rollen som The Green Hornet som sågas:

Masked vigilante Britt Reid, a spoiled newspaper magnate by day, has been a radio, film, TV and comic staple since as far back as the 1930s. But now he is Seth Rogen, with all the cuddly-aggressive schtick that implies, and the gurgly, adenoidal voice that makes him sound like Scooby Doo on Prozac.

Man måste ta filmen för vad det är: en knäpp komedi, en actionkomedi. Själv blev jag dock emellanåt lite uttråkad och är glad att jag kunde kolla min mail i min mobil under tiden då och då. Speciellt biljakterna var för mycket och bilden i 3D blev skum och som genomskinlig, med förvrängt perspektiv.

Höjdpunkterna i filmen var medhjälparen, spelad av Jay Chou, som i Asien är jättestor. Honom vill vi se mer av. Absolut.
Christoph Waltz som den vidriga gangsterkungen Chudnofsky är på rätt spår. Han fick såväl flera filmpriser, både Golden Globe, Oscar och BAFTA, för sin roll som nazistöversten Hans Landa i Quentin Tarantinos Inglourious Basterds. Jag ser fram emot att se honom i nästa film där han är med, som är The Three Musketeers, där han spelar kardinal Richeliueu. Filmvärlden har fått en riktigt suverän filmbov.

Lite fakta om Jay Chou från Wikipedia:

Jay Chou (traditional Chinese: (born January 18, 1979) is a Taiwanese musician, singer, music and film producer, actor and director who has won the World Music Award four times. He is well-known for composing all his own songs and songs for other singers. In 1998 he was discovered in a talent contest where he displayed his piano and song-writing skills. Over the next two years, he was hired to compose for popular Chinese singers. Although he was trained in classical music, Chou combines Chinese and Western music styles to produce songs that fuse R&B, rock and pop genres, covering issues such as domestic violence, war, and urbanization.

3D-tekniken för film har fortfarande en del att utvecklas innan den blir riktigt bra. Ännu så länge fungerar 3D hyggligt i animerade filmer, men i spelfilmer blir bilderna konstiga, onaturliga. Människorna ger intrycket av att bara genomskinliga och i närbilder blir perspektivet förvrängt, vilket var speciellt tydligt i biljakten. Att göra den här filmen i 3D fyller ingen funktion.

Den måste bedömas i sin genre. På ett sätt är deten film som visserligen handlar om en person som utvecklas från en total egoistisk självisk idiot till en människa som försöker göra det rätta, men ändå vill nog filmskaparna att vi mest ske betrakta den som en actionkomedi med slagsmål och skämt. Den lyckas dock inte att hålla farten i gång i hela filmen, den har flera svackor då jag tittar på klockan. Ändå gillar jag kungfu-filmer.

Betyget blir 2 strömmingar.

Relaterat:
Observer skriver:

The movie is extremely loud and none too funny. Everything goes on too long, most especially the destructive car chases and the karate fights, and one would never have guessed such conventional fare was directed by Michel Gondry, who made the sublime Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Cameron Diaz as the romantic interest operates uninterestingly in two modes – angry and angrier.

The movie’s principal attraction, and it’s a considerable one, is a beguiling performance by Christoph Waltz as an insecure, deceptively mild Russian gangster seeking to be the criminal overlord of Los Angeles. It’s another version of the sinister, smiling SS officer for which he won an Oscar in Tarantino’s Inglourious Basterds last year.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Ett måste för alla kattägda eller felina älskare: Simon Tofields Simons katt

by


http://www.brombergs.se/images/Omslagsbild/Mellan/3966.jpg

Simon Tofield är en brittisk animatör med stort intresse för det inhemska naturlivet och för sina fyra katter. Dessa katter har gett honom inspiration till ett flertal korta animerade filmer. Den första av dem, Cat Man Do kom den 4 mars 2008 och följdes snabbt upp med nästa film Let Me In senare samma dag.

Filmerna fick stort gensvar hos alla kattälskare runt om i världen som kunde känna igen sig i knasigheterna som katten utsatte sin husse för. Ett knappt år senare i januari 2009, efter flera animationer, tillkännagavs det att Simons katt skulle ges ut i bokform! Canongate släppte albumet Simon’s Cat Book i oktober 2009 i Storbritannien och släpptes senare i flera andra länder av andra bokförlag. Här i Sverige släpptes den på Brombergs Bokförlag, Simons katt i en alldeles egen bok.

Nu kommer den andra boken om Simons katt – på andra sidan staketet. En ljuvlig bok som mestadels utspelar sig utomhus och som berättar hur Simons katt och förmodligen de allra flesta andra katter beter sig när de inte är i närheten av människor. Som upphovsgivaren Simon Tofield själv berättar på den officiella hemsidan, gav det honom en möjlighet att få ge uttryck för hans kärlek till vildlivet och naturen.

Då skaran av fans har vuxit, finns det både en officiell hemsida och en Youtubesida att vända sig till när lusten av att få glädjas åt katters påhittighet blir stor. Det finns även lite smått och gott att införskaffa sig, bland annat en iPhone applikation.

Officiell hemsida: http://www.simonscat.com/

Youtubes hemsida: http://www.youtube.com/user/simonscat?blend=1&ob=4

Iphone app: http://www.simonscat.com/purrfect_pitch.html

Av: Jessika Ahlström

Originalets titel: Simon´s Cat Beyond the Fence
ISBN: 978-91-7337-239-8

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ceci n’est pas un livre – Recension av Expeditionis planeta Teitus

by


Ceci n’est pas un livre

I december läste jag Jonas Thentes recension av Expeditionis planeta Teitus och gjorde en mental
notering att den där måste jag komma ihåg. Sen kom alla helger och vardagar emellan och jag glömde naturligtvis bort allt, för att en månad senare med panik upptäcka att den endast tryckts i 300, numrerade, exemplar. Efter lite detektivarbete på internet gällande hur jag skulle lyckas lägga vantarna på den skickade jag en förfrågan direkt till Anomali och ett exemplar reserverades åt mig för upphämtning hos en av författarna.

Min första tanke när Lotta Oudhuis visade mig lådan var att själva boken inte fanns med i materialet. Men det här är inte en bok. Det är en upplevelse, en uppmaning att själv agera arkeolog och låta fantasin skriva historien genom att fylla i luckorna där materialet utelämnar händelseflöden.

Med en känsla av att ha passerat diskretionens gräns (Expeditionis planeta Teitus innefattar även ett antal privata, handskrivna brev) snokade jag tillsammans med mitt barn igenom lådan med stor upptäckarglädje och lät författarna ta oss med på en resa hundra år tillbaka i tiden till vetenskapsmannen Fabian Aulins upptäckt av en planet som parasiterar på jordens atmosfär. Vi läste packlistor, pressklipp och granskade ritningarna över cosmobilen som förde oss till planeten Teitus där vi återupplevde Aulins äventyr med hjälp av skisser, ljudupptagningar och fröprover från planetens yta.

Expeditionis planeta Teitus är en omsorgsfullt sammanfogad historia och en upplevelse jag gärna rekommenderar vidare. Men det gäller att handla snabbt, det återstår mindre än hundra exemplar av dokumentationen över Sveriges första rymdäventyr.

Bildtext:
Den 25 april 2010 upphittas en igenspikad trälåda med en mängd dokument och föremål från vetenskapsmannen Fabian Aulins eftermäle på familjegården i Uggelbo. Lådan innehöll dagboksanteckningar, ritningar, tidningsartiklar, kartor, illustrationer och gamla ljudupptagningar som alla berättar historien om en märklig händelse 1906.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,