• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Från premiären för Idlaflickorna av Kristina Lugn

23 januari, 2011 by Redaktionen

Premiär för Kristina Lugns Idlaflickorna. Plats: Dramaten, lilla Målarsalen.

Det är första gången Stina och Ylva Ekblad spelar mot varandra. Mycket fint spel kring vad som händer när en före detta Idlaflicka reser på husmorssemester med sig själv.

Just bilden av Idlaflickor får en speciell betydelse (åtminstone för mig) när ord och mening bollas fram och tillbaka och förvandlas på vägen. Ja, så här är det väl att söka saningen om sitt liv. Precis som i verkligen är det egna självet den elakaste kritikern.

Kristina Lugn är expert på att sammanfatta komplicerade begrepp med få ord. Det kan bli väl tätt ibland, många ”one-liners” men upprepningar och bilderna som skådespelarna skapar hjälper. Resultatet är en spännande och minnesvärd teaterkväl. Publiken är med hela vägen till slutet och det är mycket skratt och en hel del igenkännande inför det livsdilemma som presenteras.

Pjäsen blir väl emottagen och vi släpper inte taget förrän  Kristina Lugn själv kommer fram och tar emot våra applåder. Vi tackar!

Om pjäsen:

I rollerna Stina Ekblad, Ylva Ekblad

Regi  Vibeke Bjelke
Scenografi och kostym Kari Gravklev
Ljus  Ellen Ruge
Peruk och mask Mimmi Lindell

Premiär 22 januari, Målarsalen

Svenska Dagbladet

Dramatens blogg

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kristina Lugn, Målarsalen, Dramten, premiär, Idlaflickorna, recension

Arkiverad under: Teater Taggad som: Dramten, Idlaflickorna, Kristina Lugn, Målarsalen, premiär, Recension

Nypremiärer på Dramalabbet visar vägen för ny, svensk dramatik

22 januari, 2011 by Redaktionen

Dramlabbet har nypremiär för Tillbakagång och Kusiner, från 2010 års Festival för ny dramatik.

Kulturbloggen var på festivalen sommaren 2010 och då skrev vi så här.

Det är ett kärt återseende när Tillbakagång och Kusiner har nypremiär. Båda pjäserna är enaktare och har vunnit på att ha spelats några gånger sedan sist.

Tillbakagång

Skulle jag sammanfatta hur jag uppfattar den pjäsen i ett två or blir det mer drama. Det har kommit till lite musik (vilket är trevligt men jag är inte säker på att det behövs) och mer rörelse. Erik Magnussons precisa stil vinner på det utökade spelutrymmet. Jag tyckte jag förstod bättre nu än första gången. Pjäsen var också roligare.

Tillbakagång är skriven av Helena Granström och spelas av Erik Magnusson. Regi står Camilla van der Meer Söderberg för.

Kusiner

Kusiner är både skriven och spelas av Eva Johansson och Louise Löwenberg. Två kusiner träffas regelbundet och har sex. De dras till varandra men sätter inga ord på sin relation eller sina känslor. De vet vad de vill men kan inget säga. Det uppstår en hel del komik i dansen runt retrosoffan.

Pjäsen har många bottnar men sex, lust och genusperspektiv är framträdande tema. Eva och Louise gör sina roller med känsla och inlevelse.  Och visar att de står för det de sa efter pjäsen ”…det är pjäsen som skall vara i fokus, inte skådespelaren”.

Regiöga var Fijona Jonuzi

Föreställningen producerades av Emelie Bergbohm.

Läs mer om föreställningen och Dramalabbet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Dramalabbet, premiär, recension, teater

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater Taggad som: Dramalabbet, premiär, Recension, Teater

Kulturbloggen recenserar: Love and other drugs

21 januari, 2011 by Rosemari Södergren

Love and other drugs
Betyg 3 strömmingar av 5

När jag såg ”Brokeback Mountain” fastnade jag för den mörkhårige mannen i relationen. Alla pratade om att det var genombrottsfilmen för Heath Ledger som ju senare dog så tragiskt i en överdos av piller. Men för mig var behållning den andre skådespelaren, Jake Gyllenhaal. Sedan dess har jag hållit utkik efter honom i filmer.

Han spelar huvudrollen, läkemedelsförsäljaren Jamie Randall, i Love And other drugs. Hans rollinsats är ett skäl till att filmen får betyg 3.

Jamie Randall är en ung man som är ovanligt bra på att flirta och ragga kvinnor. För bra för sitt eget bästa. Han har svårt att behålla något jobb eller klara något utbildning eftersom det alltid trasslar med alla kvinnohistorier. När han får jobb som läkemedelsförsäljare går det ändå hyggligt och när han dessutom får börja sälja det nya läkemedlet Viagra, då gör han succé.

Han träffar en kvinn, Maggie spelad av Anne Hathaway, som har Parkinsons sjukdom. Hon vill inte ha någon fast relation utan vill bara ha sex. Säger hon. Vilket ju gör att de passar väldigt bra ihop, eftersom ingen av dem vill ha några fasta relationer.

Jake Gyllenhaal och Anne Hathaway blev båda Golden Globe-nominerade för sina insatser i filmen som regisseras av Edward Zwick ( som tidigare regisserat bland annat ”Blood diamond” och ”Den siste samurajen”). I övriga roller ser vi bland annat Hank Azaria, Oliver Platt och Judy Greer.

Filmen handlar helt enkelt om för många saker. Driften med korruptionen inom läkemedelsbranschen, relationer och den är samtidigt en romantisk komedi som en allvarlig berättelse om att mogna som människa.

Regissören Edward Zwick kan sitt hantverk och Jake Gyllenhaal och Anne Hathaway är mycket duktiga skådespelare, så jag tycker inte det är ett bottennapp, men om filmen hade skalat bort vissa delar och fokuserat mer på berättelsen om korruptionen inom läkemedelsbranschen tror jag den blivit mycket bättre.

Filmen är rätt omtalad också för att det är en hel del sexscener där du nästan får se de två huvudkaraktärerna nakna, och för den delen en hel del andra skådespelare också. I USA tror jag det kan räcka för att locka storpublik. Men på den svenska filmscenen räcker det inte.

Fast den har sina poänger och speciellt det som skildrar miljön kring läkemedelsindustrin och deras relationer till läkarna höjer filmens kvalitet.

Fler recensioner:
Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgsposten, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan.

Läs även andra bloggares åsikter om Jake Gyllenhaal, Anne Hathaway, Love and other drugs, film, recension, läkemedelsindustrin

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Anne Hathaway, Jake Gyllenhaal, läkemedelsindustrin, Love and other drugs, Recension, Scen

Boktips: Röd Skymning från nystartade fantasyförlaget Ascentoria

21 januari, 2011 by Rosemari Södergren

Röd skymning är den första boken i en fantasyserie om händelser i en fantasyvärld. Men det är dessutom den första boken som ges ut av det nystartade fantasyförlaget Ascentoria.

Fredrik Lindblom från bokförlaget och som också är författare till boken presenterar förlaget i ett mail:
Vi är ett litet förlag som satsar stort på högkvalitativa utgivningar. Under tre års tid har vi jobbat intensivt med ett projekt som går under titeln ”Röd skymning”. Denna bok kommer att lanseras i alla större internetbokhandlar och många fysiska bokhandlar den 17:e januari 2011.

Röd skymning handlar om Theresa. Hon förlorar hela sin familj när förvildade soldater bränner ner byn och skövlar allt i sin väg. Theresa tas om hand av den rättframme generalen Premanos och blir som en dotter till honom, så nära relation får de. Hon vill inget hellre än att bli soldat, driven av viljan att hämnas.

Hon blir soldat och får ge sig iväg ut i kriget där hon möter både falskhet, mod och feghet, ja som livet är och som människor i krig är. Bokförlaget skriver:.Den behandlar ett flertal större ämnen, men i fokus ligger kamratskap, ära, sorg, kärlek, mod och högmod.

Bokens styrka är att det är en äventyrsbok i fantasymiljö. Det händer massor och det är spännande. En fördel är också att till skillnad från så många andra böcker inom fantasyvärlden är kvinnor delaktiga i kamp och strid. Inte så att det är jämställt, men det är rätt likt som det faktiskt är i vår vanliga värld under 2000-talet. En annan kvalitet med boken är att den är i mycket bra tryck, med många fina illustrationer.

Däremot tycker jag att dialogerna är lite krystade, stela. En hel del i det som sägs i dialogerna borde lyfts in i beskrivningarna istället. Det är som i Liza Marklunds deckare om kvällstidningsreportern Annika Bengtzon där personerna åtminstone i de senaste böckerna talar som om de ständigt läste upp en rapport. Människor pratar inte som om de läser upp en faktabok, varken poliser eller fantasykaraktärer.

Röd skymning
Författare: Fredrik Lindblom
ISBN: 9789197930901
Förlag: Ascentoria

Läs även andra bloggares åsikter om Ascentoria, fantasy, böcker, litteratur, recension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Ascentoria, Böcker, Bok, fantasy, Recension

Från premiären av Enron – en framgångssaga

19 januari, 2011 by Rosemari Södergren

Enron är en stor symbol för finansbubblan som sprack. I komedin ”Enron – en framgångssaga” får vi se hur företagets ledning, Kenneth Lay och Jeffrey Skilling, på företaget genomförde ett sätt att kunna tillgodoräkna sig kommande vinster och på så sätt få högre värde på företaget, vilket gav högre värde på aktierna.
Jeffrey Skilling kom också tillsammans med sin finanschef på en metod att starta mindre sidoföretag som fick ta över Enrons skulder. På så sätt kunde Enron fortsätta att på pappret vara enormt vinstgivande.

Vad är det för mekanismer som gör att personer kan bluffa, och vad är det som gör att de verkar till och med själva tro på att det de gör är rätt? När bubblan med Enron sprack vad det mer än 20.000 människor som förlorade sina besparingar och sina jobb. En del hade investerat hela sitt pensionskapital i Enron. Men när toppcheferna avslöjas tycks de tycka mest synd om sig själva. Vad är det som gör att vissa anser sig ha så mycket högre värde än andra människor?

Enron beror frågorna om vad som får människor att hamna i en allt snabbare spiral av girighet, i en komedi som ibland är riktigt farsartad. Miljön på Enron är vad jag tänker mig väldigt amerikansk, där idealet att göra stora pengar hyllas. Den är farsartad och finanschefen placeras i ett hål i marken tillsammans med köttätande dinosaurier som får symbolisera sidoföretagen som äter skulderna. Lehman Brothers framställs som ett siamesiskt tvillingpar av Sven Ahlström och Niklas Hjulström.

Skådespelarna delar på en mängd roller och det är fascinerande att se hur de kan växla mellan att vara kostymklädda mäklare för att i nästa scen driva med reportrar och sedan snabbt gestalta kongressledamöter eller säkerhetsansvariga.

Jag är imponerad av pjäsförfattaren, den brittiska dramatikern Lucy Prebble. När hon skrev den var hon strax över 25 år. Lucy Prebble är född 1981. Hon skrev debutpjäsen The sugar syndrome 2004 och har också skrivit tv-serien En callgirls dagbok. Hennes kritikerrosade publiksuccé Enron hade urpremiär på Minerva Theatre Chichester 2009, flyttade sedan till Royal Court där den sålde slut på alla 21.000 biljetter och spelades därefter framgångsrikt på West End i London. I Storbritannien fick Enron priset Theatre Award för Best New Play.

Nu har pjäsen haft premiär på Stockholms stadsteater i regi av Olof Hanson. Björn Bengtsson och Ann-Sofie Rase spelar huvudrollerna. Det är en komedi och jag fick mig flera rejäla skratt. Bland publiken hörde jag flera som när de gick hem sade att den var riktigt rolig, fast jag hörde några sucka när dinosaurier dök upp och viska att det var överdrivet. Men det är själva formen, en slags fars om ett viktigt ämne. Kanske får vi inte några färdiga svar om hur sådana finansbedrägerier kan ske, eller vad som driver människor till sådant. Vi får inte något hopp om att det inte ska hända igen heller, för när domaren säger fel avslöjas nog inställningen. Brottet är väl egentligen att bli avslöjad och möjligen att det var lite för stort bedrägeri.

Scenografiskt var den bildmässig på ett smart, effektivt sätt. I inledningsscenen stod rader med typiska kontorsstolar av bättre kvalitet med varsin liten grön platsväxt bredvid och in kom de kostym- och dräktklädda in en och en och satte sig på sin stol och några började nojsa med varandra och andra pillade på sina mobiler, någon rökte. Överallt ihop dök ganska snart en stor tavla med digitala siffror på som visade aktiens värde. I inledningen till andra avdelningen, efter paus, hade de små växterna försvunnit och en skog av jättelika träd hade tagit över.

Som en liten extra behållning för min del är att se Sven Ahlström som spelade advokaten och en mängd andra roller. Han är nästan alltid väldigt bra.

Fotograf: Petra Hellberg
Bildtext: Björn Bengtsson och ensemblen i Enron, premiär 19 januari på Klarascenen.

Läs även andra bloggares åsikter om Enron, bubbla, teater, Stadsteatern, recension, ekonomi

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: bubbla, ekonomi, Enron, Recension, Stadsteatern, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 179
  • Sida 180
  • Sida 181
  • Sida 182
  • Sida 183
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in