The Green Hornet
Betyg: 2
Ta en av Asiens största popstjärnor, Jay Chou, blanda in en av Hollywoods snyggaste unga kvinnliga skådespelerskor, Cameron Diaz och en rad av duktiga skådespelare med Oscarnomineringar i bagaget som Tom Wilkinson och Christoph Waltz, skaka och blanda det med en rolig, lite halvgalen historia som funnits sedan 1930-talet och presentera den i 3D.
Resultatet kan bli hur som helst. The Green Hornet bygger på radioserien från 1930-talet om superhjälten The Green Hornet och hans medhjälpare som blev en tv-serie under 1960-talet där Bruce Lee presenterade sig för för den stora publiken och slog igenom.
Nu har alltså komikern Seth Rogen skrivit manus och spelar själv huvudrollen som Britt Reid/The Green Hornet.
Hans mamma dör när han är liten och han växer upp med karriärpappa som är mediekung i staden och som hela tiden tutar in sin Britt att han är värdelös. Britt blir en festprisse som inte tar något på allvar och bara slösar bort pengar och inte gör något nyttigt. När hans pappa dör står han där som mediemogul utan att kunna något annat än flirta med kvinnor och slösa pengar. Han är halvgalen och otrevlig – men så träffar han sin pappas mekaniker Kato, som är expert på att göra kaffe. Kato visar sig snabbt vara expert på rätt mycket mer och de två blir vänner och bildar hjälteduon The Green Hornet och hans medhjälpare.
Filmen har vissa poänger, det är rätt kul att du valt att lyfta fram medhjälparen. Att filmar visar att det är medhjälparen som kan allt men att chefen tar åt sig äran. Att det är Lenore Case, sekreteraren med kurvorna, spelad av Cameron Diaz, som är smartast. Och boven, spelade av Christoph Waltz, är kul. Men ändå blir det mesta för mycket och för överdrivet.
I USA fick filmen rätt uselt mottagande. The Telegraph sågar filmen och framför allt är det Seth Rogen i rollen som The Green Hornet som sågas:
Masked vigilante Britt Reid, a spoiled newspaper magnate by day, has been a radio, film, TV and comic staple since as far back as the 1930s. But now he is Seth Rogen, with all the cuddly-aggressive schtick that implies, and the gurgly, adenoidal voice that makes him sound like Scooby Doo on Prozac.
Man måste ta filmen för vad det är: en knäpp komedi, en actionkomedi. Själv blev jag dock emellanåt lite uttråkad och är glad att jag kunde kolla min mail i min mobil under tiden då och då. Speciellt biljakterna var för mycket och bilden i 3D blev skum och som genomskinlig, med förvrängt perspektiv.
Höjdpunkterna i filmen var medhjälparen, spelad av Jay Chou, som i Asien är jättestor. Honom vill vi se mer av. Absolut.
Christoph Waltz som den vidriga gangsterkungen Chudnofsky är på rätt spår. Han fick såväl flera filmpriser, både Golden Globe, Oscar och BAFTA, för sin roll som nazistöversten Hans Landa i Quentin Tarantinos Inglourious Basterds. Jag ser fram emot att se honom i nästa film där han är med, som är The Three Musketeers, där han spelar kardinal Richeliueu. Filmvärlden har fått en riktigt suverän filmbov.
Lite fakta om Jay Chou från Wikipedia:
Jay Chou (traditional Chinese: (born January 18, 1979) is a Taiwanese musician, singer, music and film producer, actor and director who has won the World Music Award four times. He is well-known for composing all his own songs and songs for other singers. In 1998 he was discovered in a talent contest where he displayed his piano and song-writing skills. Over the next two years, he was hired to compose for popular Chinese singers. Although he was trained in classical music, Chou combines Chinese and Western music styles to produce songs that fuse R&B, rock and pop genres, covering issues such as domestic violence, war, and urbanization.
3D-tekniken för film har fortfarande en del att utvecklas innan den blir riktigt bra. Ännu så länge fungerar 3D hyggligt i animerade filmer, men i spelfilmer blir bilderna konstiga, onaturliga. Människorna ger intrycket av att bara genomskinliga och i närbilder blir perspektivet förvrängt, vilket var speciellt tydligt i biljakten. Att göra den här filmen i 3D fyller ingen funktion.
Den måste bedömas i sin genre. På ett sätt är deten film som visserligen handlar om en person som utvecklas från en total egoistisk självisk idiot till en människa som försöker göra det rätta, men ändå vill nog filmskaparna att vi mest ske betrakta den som en actionkomedi med slagsmål och skämt. Den lyckas dock inte att hålla farten i gång i hela filmen, den har flera svackor då jag tittar på klockan. Ändå gillar jag kungfu-filmer.
Betyget blir 2 strömmingar.
Relaterat:
Observer skriver:
The movie is extremely loud and none too funny. Everything goes on too long, most especially the destructive car chases and the karate fights, and one would never have guessed such conventional fare was directed by Michel Gondry, who made the sublime Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Cameron Diaz as the romantic interest operates uninterestingly in two modes – angry and angrier.
The movie’s principal attraction, and it’s a considerable one, is a beguiling performance by Christoph Waltz as an insecure, deceptively mild Russian gangster seeking to be the criminal overlord of Los Angeles. It’s another version of the sinister, smiling SS officer for which he won an Oscar in Tarantino’s Inglourious Basterds last year.
Läs även andra bloggares åsikter om film, recension, 3D, Christoph Waltz, Seth Rogen, Cameron Diaz, Jay Chou