• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Meet the Parents: Little Fockers med Ben Stiller och Robert De Niro – en form av recension

11 januari, 2011 by Rosemari Södergren


”Meet the Parents” och dess efterföljare ”Meet the Fockers” är två komedier, regisserade av Jay Roach med en mängd storstjärnorna i rollerna som Robert De Niro, Ben Stiller, Dustin Hoffman, Barbra Streisand, Blythe Danner, Teri Polo och Owen Wilson.

Det är rätt häftigt att placera alla dessa i en film och sedan upprepa det och sedan upprepa det igen. Den tredje filmen har svensk premiär 14 januari: Meet the Parents: Little Focker.

Varför kan man ju fråga sig. Jo det är klart att filmbolagen vill dra in pengar och vad jag förstått har skådespelarna i filmen fått skyhöga gage.

Aftonbladet:

Ben Stiller och Robert De Niro fick enlig New York Post vardera 140 miljoner kronor. Owen Wilson kammade hem mer än 100 miljoner kronor, Barbra Streisand 50 miljoner kronor och Jessica Alba 20 miljoner kronor.
Bäst betald – i varje fall per arbetstimme räknat – blev dock Dustin Hoffman.

Själva filmen däremot har sågats jämns fotknölarna av amerikanska filmkritiker. Trots det är förväntningarna höga på att den ska dra in stor publik, enligt Aftonbladet:

Bara i USA har den redan spelat in närmare 800 miljoner kronor.
– Med biointäkter från resten av världen pekar de totala intäkterna på 2,1 miljarder kronor, säger en person med insyn i produktionen.

Jag kan tänka mig att det är svårt för skådespelare att tacka nej till ett bra gage. Handlingen i den här tredje filmen bygger vidare på samma konflikt som i de två första. Ben Stiller spelar Gaylord ”Greg” Focker som sjuksköterska och gift med dottern till en tidigare maffiaboss, spelad av Robert De Niro.

Det kanske var roligt i en film, men inte särskilt roligt i efterföljaren och om möjligt ännu mer förutsägbart och fyllt av usla skämt i trean.

Det hjälper liksom inte att det är kul att se Dustin Hoffman, att det är trevligt att se en sådan stor skådespelare som Robert De Niro. Owen Wilson är ju en sötnos och att se världsstjärnan Barbra Streisand borde inte vara fel.
Tyvärr verkar skådespelarna också själva tagit lätt på sin uppgift, det är inte mycket till samspel utan mest lite solospel av slentrian. Det är nästan en synd att låta Robert De Niro agera som driftkucku med sig själv.

Visst finns det korta scener som kan vara lite kul, som driften med privatskolor och deras vidriga krav på de barn som får börja och en av filmens slutmoralkakor att det inte går att köpa kärlek. Fast huvudpoängen är väl att kärnfamiljen är bäst ändå. På ett för mig typiskt amerikanskt sätt.

Håller den där konflikten mellan en svärfar och dotterns make verkligen för så många filmer?

Läs även andra bloggares åsikter om Little Fockers, Ben Stiller, Robert De Niro, Owen Wilson, Barbra Streisand, film, recension, komedi, moral

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Barbra Streisand, Ben Stiller, Komedi, Little Fockers, moral, Owen Wilson, Recension, Robert De Niro, Scen

Robert De Niro blir chef för juryn i Cannes

7 januari, 2011 by Redaktionen


Robert De Niro blir chef för niomannajuryn i Cannes, berättar Hollywood Reporter.
Filmfestivalen i Cannes fyller 64 år.
Robert De Niro får uppdraget både för sina fantastiska karriär som skådespelare men också för sitt engagemang för filmfestivalen i Tribeca som firar tio-årsjubileum i år.

– The Cannes Film Festival is a rare opportunity for me as it is one of the oldest and one of the best in the world, säger Robert De Niro till Hollywood Reporter.

Filmfestivalen i Cannes äger i år rum mellan 11-22 maj. Förra året leddes juryn av Tim Burton.

Jag förmodar att det är för flera av de större rollinsatserna som De Niro gjorde tidigare i sin karriär som han hyllas. Och det med rätta.
Just nu är ju aktuell i filmen ”Meet the Fockers” som har svensk premiär 14 januari. Filmen där också Ben Stiller och Dustin Hoffman spelar med har fått usel kritik i amerikanska medier och mest omtalats för de enorma gage skådespelarna fått.

Aftonbladet:

Ben Stiller och Robert De Niro fick enlig New York Post vardera 140 miljoner kronor. Owen Wilson kammade hem mer än 100 miljoner kronor, Barbra Streisand 50 miljoner kronor och Jessica Alba 20 miljoner kronor.
Bäst betald – i varje fall per arbetstimme räknat – blev dock Dustin Hoffman.

DN berättar också om De Niros uppdrag.

Läs även andra bloggares åsikter om filmfestival, Robert De Niro, Cannes, film

Arkiverad under: Film Taggad som: Cannes, Filmfestival, Robert De Niro, Scen

Kulturbloggen recenserar den hyllade Winter´s Bone

7 januari, 2011 by Rosemari Södergren


Winter´s Bone är en av de mest hyllade filmerna som släppts på biodukarna i slutet av 2010.
17-åriga Ree tar han om sin svårt deprimerade mamma och sina två småsyskon medan pappan mest är borta i sin kriminella narkotikaaffären. De bor i ett fattigt område där människorna bor i skjul och inte ens har lakan i sängen, ett fattig-USA för vita som vi sällan ser något om i amerikanska filmer.
Handlingen är placerat i Ozarkavkrokarna, mitt i ett utfattigt ingenstans utan djupare spår av civilisation.

Handlingen är svår att värja sig mot. Ree lär sin småsyskon att skjuta ekorrar, inte för nöjes skull utan för att det är ett sätt att överleva. En dag står sheriffen utanför dörren med beskedet att hennes pappa försvunnit och han har lämnat deras hus i borgen. Om han inte dyker upp inom två veckor blir de av med sitt hus.
Hus är väl att ta i, det är ett ruckel, som alla andra boytor i området.
Ree börjar sin jakt på pappan och hon besöker släktingar i området, där det är vardagsmat att bli bjuden på kokain och annan narkotika till frukost. Ingenstans ser jag någon dator hos någon i filmen, ingenstans någon iphone. Det är en värld i USA med white trash-människor som det är svårt att ens tro på att de finns.

Debra Granik, som regisserat, har valt att skildra berättelsen på ett nästan dokumentärt sett i bildval och i hur skådespelarna agerar. Hon kunde lätt ha fastnat i socialporrfällan. Skickligt manövrerar hon förbi det och 17-åriga Ree har skinn på näsan, är envis och ger sig inte, men har inte heller orealistiska drömmar. Hon manövrerar sig fram i den kriminella värld där hon lever, och kämpar för att hon och hennes småsyskon ska överleva.

Filmen har hyllats nästan av alla kritiker och den har fått flera Golden Globe-nomineringar, så vi kan räkna med en och annan Oscar-nominering. På Stockholms filmfestival vann filmen Bronshästen.

När jag såg filmen hade jag i förväg fått höra att det var en mycket bra amerikansk socialrealistisk film. Den grep mig starkt och kändes i magen. Den var så stark att jag kände mig arg på flera av karaktärerna i filmen, jag är allergisk mot vuxna som bjuder ungdomar på narkotika. Att en film är så stark och får den som ser filmen att reagera är väl ett tecken på att filmskaparen lyckats säga något.

Här träffade jag regissören till Winter´s Bone.

Svenska Dagbladet gav filmen betyg 5 och skriver:
Debra Granik avstår från lättköpta poänger när hon gör film av Daniel Woodrells prisade roman från den amerikanska obygden. Jennifer Lawrence som 17-åriga Ree imponerar stort.

MovieZine gav betyg 4 och skriver:

”Winter’s Bone” är baserad på Daniel Woodrells roman med samma namn. Filmens handling är riktigt bra. Spänningen är alltid på topp och man vet aldrig vad som väntar i nästa scen. Debra Graniks regi imponerar. Alla skådespelare i filmen är bra och känns nästan läskigt trovärdiga. Starkast lysande av dessa skådespelartalanger är Jennifer Lawrence som spelar Ree och John Hawkes som spelar hennes farbror Teardrop. Att det är samma man som spelar Teardrop i ”Winter’s Bone” och karaktären Lennon i sista säsongen av ”Lost” är inget annat än lysande skådespel. Jennifer Lawrence är så bra i huvudrollen att jag inte alls skulle bli förvånad om hon blev Oscarsnominerad. Det är inte svårt att förutspå att Lawrence, som redan vunnit priser för sina roller i ”The Burning Plain” och ”Poker House” har en lovande karriär framför sig.

Onyanserat skriver:

Ree Dolly (Jennifer Lawrence) driver alltså runt och letar efter sin far och möter hårdnackat motstånd från lokalbefolkningen. Mycket mer än så händer inte. Trots, eller kanske just därför är det oerhört spännande hela tiden. Filmen har fått en del kritik för att vara mer socialporr och fattigdoms-safari än en autentisk och osentimental skildring av ett Amerika som många vill blunda inför. Kritiken kommer sig antagligen av att den är regisserad av en medelklass-intellektuell-lattedrickande-Obamakramande-judinna från New York. Jag vet inte. Någon sån kritik har aldrig genre-mästaren Ken Loach fått utstå och jag tycker den är fullständigt befängd. Debra Granik har gjort ett lågmält mästerverk med en glimrande skådespelsensemble mestadels bestående av amatörer från trakten. Och allra mest skiner Jennifer Lawrence.

Relaterat: Betyg 4 i Göteborgsposten

Läs även andra bloggares åsikter om film, Winter´s bone, recension, trailer, Golden Globe

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: golden globe, Recension, Scen, trailer, Winter´s Bone

Moderna museet bjuder på filmperformance med legendariske experimentfilmaren Ken Jacobs

7 januari, 2011 by Redaktionen

Moderna museet bjuder på filmperformance med legendariske experimentfilmaren Ken Jacobs. Enligt pressmeddelandet är det fritt inträde.
Plats: Auditoriet, Moderna Museet Stockholm
Lördag 15 januari, kl. 14

Pressmeddelandet:
I ett samarbete mellan Moderna Museet och Xposeptember ges lördagen 15 januari ett unikt tillfälle att se en filmperformance med och av den amerikanske experimentfilmaren Ken Jacobs, en legend och förgrundsgestalt inom den experimentella filmscenen.

I samband med utställningen Image at Work som just nu visas på Rumänska kulturinstitutet, kommer Ken Jacobs för första gången till Sverige för att framföra en filmperformance på Moderna Museet.

I Time Squared belyses Jacobs experimenterande med projicerat ljus. Verket bygger på en teknik där Ken Jacobs använder en enkel analog anordning, The Nervous Magic Lantern, för att manipulera filmprojektorns ljus, där han med hjälp av betraktarens egen perception får stillbilder att röra sig i ett stroboskopiskt flöde av bilder, ett slags optisk villa.

– Ken Jacobs verk utgör ett slags bildens eget arbete – i det stroboskopiska ljuset blir en annan bild än den ursprungligen avsedda synlig. Det är på flera plan plågsamma verk, bilden kränger och pulserar och tycks värka fram en ny betydelse. Ett socialt och politiskt sammanhang blir tydligt, säger Helena Holmberg, curator för utställningen Image at Work.

Som en av grundarna av det amerikanska filmavantgardet har Ken Jacobs (f. 1933) arbetat oupphörligt med film, video och rörlig bild i över femtio år. Bland hans mer kända produktioner kan nämnas Blonde Cobra (1963) och Tom, Tom, The Piper’s Son (1969). Hans filmer CAPITALISM: Slavery (2006) och CAPITALISM: Child Labor (2006) visas i utställningen Image at Work på Rumänska kulturinstitutet 26 oktober 2010 till 19 februari 2011. Båda dessa verk bygger på en digital vidareutveckling av konstnärens berömda filmperformances.

Image at Work är ett projekt initierat av Xposeptember och genomförs i samarbete med BAC, Iaspis, Index – The Swedish Contemporary Art Foundation, Moderna Museet och Rumänska kulturinstitutet.

Läs även andra bloggares åsikter om Ken Jacobs, Rumänska kulturinstitutet, film, avantgarde, Moderna museet

Arkiverad under: Film Taggad som: avantgarde, Ken Jacobs, Moderna museet, Rumänska kulturinstitutet, Scen

Artur Normans gamla hölada sänder biofilm hela sommaren på Fårö

5 januari, 2011 by Redaktionen


Om du är på Gotland i sommar kanske du ska se till att få tid över för ett biobesök i en högst speciell biograf, i en gammal hölada. Stiftelsen Bergmancenter på Fårö har fått chansen att ta hand om den gamla biografen.

Ett pressmeddelande berättar:

Klassiker och nytt blandas när Sudersandsbion återigen blir sommarbion på Fårö! Sex dagar i veckan hela sommaren kommer barnfilmer och familjefilmer varvas med en och annan Bergmanfilm.

Artur Normans gamla hölada blev biograf 1953. Fram till televisionens genombrott drevs den året runt. Så småningom blev det en sommarbiograf – och en kär institution för både fåröbor och sommarboende.

Nu har Stiftelsen Bergmancenter på Fårö fått en unik möjlighet att arrendera Sudersandsbion. Biografen kommer att drivas av Ulf Slotte och Sofia Mattsson. Ulf är för närvarande teknisk samordnare på Bio Rio i Stockholm som drivs av Folkets Hus och Parker och visar kvalitetsfilm, inspelade livekonserter och operaföreställningar.

Sudersandsbion kommer som vanligt att vara en av biograferna under sommarens Bergmanvecka, 28 juni – 3 juli, med gäster, föreläsningar, filmvisningar och bussturer.

Vi är också glada att ha inlett ett samarbete med fotolinjen vid Hemse folkhögskola. Som ett led i utbildningen, och under ledning av fotograferna Katarina Grip och Mats Bäcker, ska eleverna under våren utföra porträttfotoprojektet ”Fåröprofiler” och dokumentera ett hundratal fåröbor, vars porträtt kommer att pryda väggarna i Kafé Smultronstället.

Läs även andra bloggares åsikter om Sudersandsbion, Fårö, Bergmanstiftelsen, film, hölada

Arkiverad under: Film Taggad som: Bergmanstiftelsen, Fårö, hölada, Scen, Sudersandsbion

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 176
  • Sida 177
  • Sida 178
  • Sida 179
  • Sida 180
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in