• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Kristina Ohlsson tar plats bland våra främsta deckarförfattare med Änglavakter

2 maj, 2011 by Rosemari Södergren

En ung kvinna hittas styckad och begravd i ett skogsparti i Midsommarkransen, Stockholm. Hon identifieras som Rebecca Trolle, en student som varit försvunnen i två år.
Det är starten för Kristina Ohlssons tredje deckare. Hon har vuxit som deckarförfattare och kvalitetsmässigt är hon bättre om flera av storsäljarna.
Min egen lilla teori är att flera av de bättre deckarförfattarna efter några storsäljare blivit så stora att deras förlag inte längre får eller törs stuva om i deras utkast till böcker. Det är svårt att hitta en förklaring till varför av de stora storsäljarna blivit sådana usla skribenter efter några böcker.

Så nu håller jag tummarna för att Kristina Ohlsson fortsätter utvecklas och inte börjar slarva.

Tre poliser har de ledande karaktärerna, varav en är en kvinna, Fredrika Bergman.
Fredrika och hennes poliskollegor Alex Recht och Peder Rydh utvecklas och förändrar under böckernas gång. Peder var odräglig tidigare och fick gå i terapi hos en jämställdhetskonsult. Detta har förändrat honom och han har i tredje boken ett bättre förhållande till sin fru, som han lärt sig att kommunicera med.

Det är dessa delar av deckarna som är minst lika viktiga, de som skildrar några människors liv och öden och hur de utvecklas i sina relationer.

Kristina Ohlsson har ett bra språk och dialogerna känns äkta. Möjligen känns det att boken haltar lite i trovärdighet kring utgången: en snuffmovie som gjordes för fyrtio år sedan. Det känns inte trovärdigt riktigt och mot slutet kan jag tycka den förlorade lite i fart. Det är förstås svårt att hålla ihop en hel berättelse. Men jag verkligen fram emot nästa bok i serien. Kristina Ohlsson har tagit plats bland de främsta svenska deckarförfattarna, utan tvekan.

Änglavakter är Kristina Ohlssons tredje kriminalroman om Fredrika Bergman och hennes kollegor Alex Recht och Peder Rydh. Askungar utkom 2009 och blev snabbt en framgång både i Sverige och utomlands. Efterföljaren Tusenskönor har belönats med Stabilopriset och är nominerad till bästa svenska kriminalroman 2010.

Eli läser och skriver har också recenserat Änglavakter.
Dagens Bok har också recenserat Änglavakter.

Änglavakter
Författare: Kristina Ohlsson
Förlag: Piratförlaget
Serie: Fredrika Bergman 3
ISBN10: 9164203530
ISBN13: 9789164203533

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, Kristina Ohlsson, recension, bokrecension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bokrecension, Deckare, Kristina Ohlsson, Recension

Colossus: Spiritual Myiasis – ger ett väldigt bra intryck

1 maj, 2011 by Redaktionen

Artist: Colossus
Titel: Spiritual Myiasis
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 1/5

Colossus är ett band från Stockholm som lirar metal åt de hårdare hållet. Genom intensivt spelande och en jävla vilja att lyckas så har de påbörjat sin karriär inom den svenska metalscenen. ”Spiritual Myiasis” är en 20minuters EP som består utav 3 spår. Man skulle kunna tycka att det är lätt att skriva om, bara tre låtar, men det är snarare tvärtom. Colossus spelar huvudsakligen progressiv metal, lite meshuggah influenser och kanske lite maston, men de lägger även in en jäkla massa annat vilket gör att man blir en smula förvirrad. Visst kan man ha många influenser, men det är viktigt att det ändå kan gå ihop i slutändan.
Första låten heter ”Parasite”. Det är en intensiv och hård låt med skivan bästa sånginsats. Den ger ett väldigt bra intryck om man inte hört Colossus innan.

Andra låten heter ”The Gnawing”, en lite mer anonym låt. Helt okej som mellanspår på en längre skiva, men på en EP tycker jag inte att den riktigt funkar. Jag tänker anta att bandet har fler än tre låtar, om man släpper en EP och inte har släppt något innan(då räknar jag inte med deras demo) så är det viktigt att alla spåren är väldigt starka. ”The Gnawing” är tyvärr inte tillräckligt lyftande.

Sista låten är den som förvirrar mig mest. ”Eternal Return” är en stonerlåt. DEt är en riktigt bra låt och absolut den låt på skivan som tilltalar mig mest personligen, men hur den hänger ihop med de tidigare spåren förstår jag inte alls.

Som helhet är det en bra EP, ett bra smakprov på vad jag tror kan bli en bra fullängdare. Produktionen i sig är kanske inte den bästa. Instrumenten, speciellt gitarren, låter lite grötig ibland. Men vem fan bryr sig, metal ftw!

Läs även andra bloggares åsikter om Colossus, recension, metal, rockmusik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Colossus, metal, Recension, Rockmusik

Jack Beauregard med The Magazines You Read – tio kärlekslåtar

29 april, 2011 by Redaktionen


Artist: Jack Beauregard
Titel: The Magazines You Read
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 2011-04-29

Jack Beauregard är en popduo från Tyskland som har gjort sig ett namn som förband åt bland annat Mika och Hurts. För den tyska publiken, och möjligtvis den europeiska, är de även kända för att ha skrivit låtar åt förra årets Eurovision-vinnare Lena Meyer-Landruth.

Med de referenserna i bagaget är det lätt att gissa sig till på förhand hur det här låter och bandet förvånar en inte på den fronten. The Magazines You Read består av tio kärlekslåtar som är lite sådär lagom ödesmättade och behagliga att lyssna på. Här finns ingen låt som sticker ut eller särskiljer sig från de andra, ingenting att reta sig på eller beklaga sig över. Det är popmusik som låter fint men som inte väcker några känslor. Och därmed kan det sägas att Jack Beauregard har misslyckats för bra popmusik ska ju väcka känslor.

The Magazines You Read är helt enkelt ett ganska tråkigt album. Det bjuds inte på några överraskningar och texterna är mest plattityder om kärlek. Inledande You Drew A Line är det enda spåret på albumet som känns någorlunda spännande. Då är det synd att resterande nio låtar känns som något som du hör i valfri klädbutik. Det är helt enkelt bakgrundsmusik som inte väcker några känslor alls.

Läs även andra bloggares åsikter om Jack Beauregard, popmusik, recension, skivnytt, tyskpop

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Jack Beauregard, Popmusik, Recension, skivnytt, tyskpop

Jag är Ozzy – obligatorisk läsning för besökare på Sweden Rock

27 april, 2011 by Rosemari Södergren

Ozzy Osbourne är största rubriknamnet på Sweden Rock i sommar, för att använda svengelska så headlajnar han festivalen.
Jag har precis läst hans biografi ”Jag är Ozzy” som sedan ett tag finns i pocketupplaga, ett format som lämpar sig utmärkt att ha i jackfickan på pendeltåget eller tunnelbanan.

Rockikoners biografier kan vara rätt tjatiga, när de skryter om alla droger de tagit och alla tjejer de haft sex med. Ibland, när jag läste skräckrockaren Marilyn Mansons biografi hade jag svårt att ens tro på det. Det var så mycket att han borde varit totalt urblåst i hjärnan för tjugo år sedan, typ.

Men i Ozzys biografi känns det äkta. Boken är väl skriven så att han berättat för Chris Ayres som sedan skrivit ned det på ett sätt att det känns som att sitta bredvid Ozzy och han själv berättar.

Ozzy berättar om sin uppväxt i det fattiga arbetarkvarten i Aston i Birmingham. Han berättar hur hans båda föräldrar jobbade och slet inom industrin. Men med sex barn var de ändå ständigt fattiga och hade ekonomiska bekymmer. Det säger mycket om orättvisorna i samhället. Arbetarklassen är nedtryckt och Ozzys analys är träffsäker: när det inte hjälper hur mycket de än jobbar blir de ändå inte av med de ekonomiska bekymren.

Black Sabbath bildades i Birmingham 1968 av Ozzy Osbourne (sång), Tony Iommi (gitarr), Geezer Butler (bas) och Bill Ward (trummor). Bandet blev känt för sina skandalösa uppträdanden och skapade något helt nytt i musikbranschen med sitt tunga beat och texter fyllda av ockultism. Deras skivor, till exempel Paranoid och Sabbath Bloody Sabbath, sålde guld- och platina många gånger om på 1970-talet och de rankas som tidernas näst bästa hårdrocksband, bara slagna av Led Zeppelin.
Men det kostade på. De var grova narkotikamissbrukare och alkoholister alla fyra. Ozzy berättar, som det känns, ärligt om den tiden. Han har också en krass syn på sig själv och menar att han är långt ifrån någon casanova, utan fick ta de tjejer som blev över.

Droger slår ut människor och gör dem knäppa, speciellt när det handlar om sådana mängder och i sådan blandning som Ozzy tog dem. Han berättar också om riktigt idiotiska saker han gjort när han varit påtänd, som när han slog sin styvdotter eller sköt ihjäl höns. Vissa saker han gjort är så vidriga att om jag varit anhörig till honom skulle jag ha svårt att förlåta. Det verkar som han delvis skrivit boken lite för att kunna be om ursäkt. Absolut något som är bra. Alldeles för många människor har svårt att erkänna att de gjort något fel.

Ozzy har ju fått en slags andra och till och med tredje chans. I och med såpserien ”The Osbournes” har han fått en utvidgad och större publik.

Jag tycker det är skönt att se ett exempel på att det går att resa sig och ta sig ur sådan skit som droglivet. Sedan kanske Ozzy inte är den person jag vill vara kompis med, han lär ha ställt upp till stöd för George Bush i ett presidentval till exempel. Men jag har fått ökad respekt för Ozzy efter att ha läst biografin.

Malin The Writer skriver i sin recension:

Jag har läst ganska många biografier genom åren, och tyvärr är det så att den ena är den andra lik. Just den här biografin tänkte jag att den nog skulle vara lite som att läsa Mötley Crues eller Marilyn Mansons biografi en gång till, men det visade sig vara något helt annat. ”Jag är Ozzy” har en hel del ingredienser som de båda andra saknar, och det är 1. Variation 2. Humor 3. Ärlighet.

Jag är Ozzy
Författare: Ozzy Osbourne
Författare: Chris Ayres
Översättare: Linnea Olsson
Förlag: Norstedts
Utgiven: 201005
ISBN10: 9113027840
ISBN13: 9789113027845

Läs även andra bloggares åsikter om Ozzy, biografi, recension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Ozzy, Recension

Recension: The Head And the Heart: The Head And the Heart

27 april, 2011 by Rosemari Södergren


Artist: The Head And the Heart
Titel: The Head And the Heart
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 13 april 2011

The Head and the Heart kommer från Seattle och måste väl definieras som ett band som skönsjungande folkpop med intelligenta texter. Någonstans mellan Ryan Adams, Fleet Foxes och Okkervil River.

Flera av sångerna är vemodiga och vackra, men det höga betyget får de får spåren som ”Coeur D’Alene” och ”Ghosts” som är lite mer fartfyllda.

Det amerikanska NPR:s musikkritiker jämför bandet med Crosby, Stills, Nash and Young, och det är ett oerhört gott betyg:

The five twentysomethings met a little more than a year ago during a weekly open mic at a Seattle bar. Chemistry was instant, and a collective love of classic folk harmonies (a la Crosby Stills Nash and Young) was evident, as was a natural knack for fortifying melancholic Americana sounds with the bright, powerful structures of pop songwriting. Collaboration was also quick, and the group released its self-titled debut in July, where it proceeded to sit atop local charts for weeks. A little more than two months after the album’s release, the band has vaulted from its open-mic origins to opening for Vampire Weekend at Seattle’s 2,800-seat Paramount Theater.

Debutalbumet visar att The Head and the Heart är ett band att hålla utkik efter. Hoppas de blir bokade till någon svensk festival snart.

På bandets hemsida bjuder de på två av låtarna gratis.

Betyg 4 i Sydsvenskan

Här kan du lyssna på The Head and the Heart på Myspace.

Läs även andra bloggares åsikter om The Head And the Heart, folkpop, recension, musik, Seattle

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: folkpop, Musik, Recension, Seattle, The Head And the Heart

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 157
  • Sida 158
  • Sida 159
  • Sida 160
  • Sida 161
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in