Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

folkpop

Recension: Bon Iver – Bon Iver

by

Artist: Bon Iver
Titel: Bon Iver
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-06-20

Bon Iver är ett band men framför allt är det dess frontman, sångaren och låtskrivaren Justin Vernon, som förknippas med namnet. Bon Iver kommer från det franska uttrycket ”bon hiver” (bra vinter).

Bon Iver slog igenom stort med första albumet ”For Emma, Forever Ago” som släpptes i februari 2008 och som hyllades stort av kritiker runt om i världen. Justin Vernon skrev och spelade in en stor del av albumet när han isolerat sig i tre månader i en stuga i vildmarken i Wisconsin.

Nu har uppföljaren kommit med namnet ”Bon iver”. Att göra en uppföljare på ett succéalbum kan vara svårt. Bon Iver har klarat det med elegans. Det spröda, vemodiga och indiefolkpop-aktiga finns kvar, men ändå är det ett nytt album. Justin Vernon har skapat mer medvetet popiga arrangemang. Musiktidningen Pitchfork skiver i sin recension:

Since that album’s release, Vernon’s approach to writing and recording has changed. ”I don’t find inspiration by just sitting down with a guitar anymore,” he recently told Pitchfork. ”I wanted to build a sound from scratch and then use that sound to make the song.” That difference is clear on Bon Iver. Instead of something that scans as ”folk,” the music here is more like rustic chamber pop with an experimental edge that makes careful use of arrangement and dynamics. And rather than being tied together by a central theme of loss, Vernon has fully shifted into a more impressionistic mode; these songs are broader and more musically sophisticated than those on For Emma at every turn.

Spåren är lätta att ta till sig men ju mer jag lyssnar växer de också, det finns hela tiden mer att upptäcka.

PO Tidholm som recenserar albumet i DN är också imponerad och ger betyg 4:

Även om det går att referera till så skilda influenser som Steve Reich och Prince i samma mening är skivan som helhet inte så extrem som de två spår jag just nämnde. Däremot är det uppenbart att alla inblandade släppt sina eventuella hämningar, både känslomässigt och musikaliskt. Med det kommer en väldig uppriktighet och dynamik som gör att skivan verkligen lever.

Albumet fick 9,5 av 10 möjliga hos Pitchfork

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Fox Machine: Songs from a sea house – når inte hela vägen fram

by

Artist: Fox Machine
Titel: Songs from a sea house
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 11 maj

Här har ni det, det typiska samlingsbandet med bakgrundsgestalter från mer framgångsrika band. Dem har även gått att skymta på scen och i studio med bland annat El perro del mar och Joel Alme. Men hur går det
då när medlemmar från Kasaban, Whyte Seeds, Gods of Blitz och The Maharajas gör en platta tillsammans?
Sådär.

Där finns något som känns tamt och tryggt, det är den omissbara folk/country-vurmen som har svept över pop- och rock världen sedan Fleet Foxes året 2008. Den invaderar, infekterar och influerar till den milda grad att det börjar kännas lite olustigt. När den andra låten Grand Canyon drar igång och de sjunger ”Oh Grand Canyon she’s the one” om och om igen så vet jag inte om jag ska skratta eller sjunga med. Det är catchy och allsångsvänligt men det når inte hela vägen fram.

Bandmedlemmarna har med största sannolikhet haft väldigt roligt när dem har spelat inte den här plattan och ja du får känslan av att sitta i en cab någonstans i den amerikanska södern men frågan är – hur
fräscht känns det? Resten av plattan fortsätter mer eller mindre på samma sätt, det är inte dåligt per definition men lyssnaren bjuds aldrig på något som är nytt eller särpräglat. Det finns inget här som säger att det där är typisk för just Fox Machine. Inga arrangemang, inga texter, inget sound och inga stämmor.

Det bästa spåret är How can I? som faktiskt gärna håller dig sällskap när du känner dig lite nedstämd. Spåret Frank Lloyd was right har sin charm med en bedårande video till. De låtarna är plattans räddning,
den där tama känslan hittar rätt och blir lugnande och betryggande. Precis då kommer Fox Machine till sin rätta.

Troligtvis kommer den här plattan gå ganska omärkt förbi. Det behöver
inte vara någon större skam i det men när vi sammanfattar musikåret
2011 så kommer den inte finnas med på några topp tio-listor. Om jag
tillåts sia så djärvt om framtiden.

Fox Machine – Songs from a Sea House by Fox Machine

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Recension: The Head And the Heart: The Head And the Heart

by


Artist: The Head And the Heart
Titel: The Head And the Heart
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 13 april 2011

The Head and the Heart kommer från Seattle och måste väl definieras som ett band som skönsjungande folkpop med intelligenta texter. Någonstans mellan Ryan Adams, Fleet Foxes och Okkervil River.

Flera av sångerna är vemodiga och vackra, men det höga betyget får de får spåren som ”Coeur D’Alene” och ”Ghosts” som är lite mer fartfyllda.

Det amerikanska NPR:s musikkritiker jämför bandet med Crosby, Stills, Nash and Young, och det är ett oerhört gott betyg:

The five twentysomethings met a little more than a year ago during a weekly open mic at a Seattle bar. Chemistry was instant, and a collective love of classic folk harmonies (a la Crosby Stills Nash and Young) was evident, as was a natural knack for fortifying melancholic Americana sounds with the bright, powerful structures of pop songwriting. Collaboration was also quick, and the group released its self-titled debut in July, where it proceeded to sit atop local charts for weeks. A little more than two months after the album’s release, the band has vaulted from its open-mic origins to opening for Vampire Weekend at Seattle’s 2,800-seat Paramount Theater.

Debutalbumet visar att The Head and the Heart är ett band att hålla utkik efter. Hoppas de blir bokade till någon svensk festival snart.

På bandets hemsida bjuder de på två av låtarna gratis.

Betyg 4 i Sydsvenskan

Här kan du lyssna på The Head and the Heart på Myspace.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ron Sexsmith på Göta Källare

by


Ron Sexsmith kom med en semiakustisk gitarr till Göta Källare. Han berättade att spelningen är den enda under turnén där han spelar utan sitt band. När han spelar med bandet blir det mycket rockigare. Nu var han ensam med gitarr och keyboard – och bjöd därför sina fans på en ganska exklusiv spelning där hans folkpoppiga sida fick vika undan för singer/songwritern.

Som alltid elegant men med ton av bekvämlighet kom han ut på scenen: rufsigt lockigt hår och en skjorta med blå bakgrund och runda olikformade ringar i olika färerg som jag inte kunde avgöra om det var blommor, en beigegrå kavaj och mörkgrå jeans.

Ron Sexsmith, Ronald ”Ron” Eldon Sexsmith, är en musiker, född 8 januari 1964 i St. Catharines, Ontario i Kanada, för närvarande boende i Toronto. Han har sedan första albumet Grand Opera Lane 1991 hunnit ge ut tolv album, det senaste, Long Player Late Bloomer, släpptes i våras. Många av sångerna är lugna gitarrbaserade och handlar om kärlek och relationer. Vackert, skört, med spröda gitarrtoner. Han visade upp en stor del av denna del av sitt register under spelningen där han började mycket enkelt med bara gitarren på scenen. Till vänster stod ett keyboard som han spelade några sånger på också. Fast han avslöjade att det var ett tag sedan han spelat piano senast. Det vet jag inte om jag tror på, han verkade bekväm med instrumentet ändå.

Att spela semi-akustiskt, ensam på scen, bjuder väl in till att plocka fram de mer sköra, vackra sångerna ut repertoaren, vilket han gjorde. Däremot var det blandat på det sättet att han tog med sånger både från senaste albumet och äldre album och några rariteter som ”In a flash” som han skrivit åt Jeff Buckley.

Arrangörerna på Göta Källare hade ställt fram många bord med stolar till – och många i publiken fick därför sittplatser. Det visade sig vara alldeles utmärkt eftersom spelningen blev väldigt lugn. Kanske i lugnaste laget, men alla fansen klappade artigt i händerna och en del reste sig också för stående ovationer efteråt.
Under extranumren tände det till ordentligt och publiken öste in önskningar på sånger. Tre extranummer blev det och avslutningssången blev, inte oväntat, en av hans mest kända sånger: Secret heart.

Här är hans hemsida.

 

Relaterat: MyNewsdesk

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Fanfarlo till Sverige

by

fanfarlo_lug

Londonbaserade bandet Fanfarlo , med svenske Simon Aurell i spetsen, har sakta, men väldigt säkert, med sin folkpop blivit ett band att räkna med. ”Reservoir” heter debutskivan som kom ifjol där storslagna, organiska arrangemang blandas med mer stillsamma låtar, uppbackade av akustiska gitarrer, trumpeter och fioler. Arcade Fire är en självklar referens, men man kommer även att tänka på band som Beirut . Summa summarum är det en smått fantastisk musikupplevelse Fanfarlo bjuder på och flera låtar känns redan som klassiska.

Fanfarlo besökte senast Sverige 2008, då de gjorde en spelning under Way Out West och nu är det äntligen dags för två klubbspelningar i början av februari.

5 februari – Göteborg, Parken
6 februari – Stockholm, Strand /Svenska Musikklubben

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,