Artist: Fox Machine
Titel: Songs from a sea house
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 11 maj
Här har ni det, det typiska samlingsbandet med bakgrundsgestalter från mer framgångsrika band. Dem har även gått att skymta på scen och i studio med bland annat El perro del mar och Joel Alme. Men hur går det
då när medlemmar från Kasaban, Whyte Seeds, Gods of Blitz och The Maharajas gör en platta tillsammans?
Sådär.
Där finns något som känns tamt och tryggt, det är den omissbara folk/country-vurmen som har svept över pop- och rock världen sedan Fleet Foxes året 2008. Den invaderar, infekterar och influerar till den milda grad att det börjar kännas lite olustigt. När den andra låten Grand Canyon drar igång och de sjunger ”Oh Grand Canyon she’s the one” om och om igen så vet jag inte om jag ska skratta eller sjunga med. Det är catchy och allsångsvänligt men det når inte hela vägen fram.
Bandmedlemmarna har med största sannolikhet haft väldigt roligt när dem har spelat inte den här plattan och ja du får känslan av att sitta i en cab någonstans i den amerikanska södern men frågan är – hur
fräscht känns det? Resten av plattan fortsätter mer eller mindre på samma sätt, det är inte dåligt per definition men lyssnaren bjuds aldrig på något som är nytt eller särpräglat. Det finns inget här som säger att det där är typisk för just Fox Machine. Inga arrangemang, inga texter, inget sound och inga stämmor.
Det bästa spåret är How can I? som faktiskt gärna håller dig sällskap när du känner dig lite nedstämd. Spåret Frank Lloyd was right har sin charm med en bedårande video till. De låtarna är plattans räddning,
den där tama känslan hittar rätt och blir lugnande och betryggande. Precis då kommer Fox Machine till sin rätta.
Troligtvis kommer den här plattan gå ganska omärkt förbi. Det behöver
inte vara någon större skam i det men när vi sammanfattar musikåret
2011 så kommer den inte finnas med på några topp tio-listor. Om jag
tillåts sia så djärvt om framtiden.
Fox Machine – Songs from a Sea House by Fox Machine
Läs även andra bloggares åsikter om Fox Machine, musik, folkpop, recension