My Morning Jacket, Münchenbryggeriet
Betyg: 4
Münchenbryggeriet var smockfullt när det country-bluesiga och halvflummiga amerikanska indierockbandet My Morning Jacket som tidigare i år släppte sitt sjätte studioalbum stod för en kandidat till vinterns snyggaste likväl tajtaste spelning. Bandet, som verkar ha nått en roll som svenska rockjournalisters kelgrisar, var oerhört samspelta. Ibland kändes det nästan som att de besatt mer musikalisk talang än vad som borde vara möjligt.
Sångaren och gitarristen Jim James, som för övrigt ser ut som en långhårigare kopia av Ebbot Lundberg, lyckades så när som uteslutande få fram gränslösa och nästintill overkligt fläckfria toner och den snygga ljussättningen förstörde inte precis upplevelsen. Konsertens höjdpunkt var i min mening den subtila, akustiska poplåten Wonderful (The Way I Feel) som spelades någon gång i mitten av setet.
Besökarna fick verkligen valuta för pengarna. My Morning Jacket spelade i över två timmar vilket möjligtvis var i längsta laget. I längden tenderade det trots, eller kanske på grund av, den höga musikaliska nivån att bli lite väl malande. Helhetsintrycket var alltjämt någonting utöver det vanliga.
Dessutom imponerades jag av förbandet The Head and the Heart från Seattle, staden som tidigare avlat fram folkindieband som Band of Horses och Fleet Foxes.
