Recension: Torpedo med nytt album: WE

Artist: Torpedo
Titel: WE
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 2011-04-27

Torpedo slår på den stora trumman på sitt andra album. Titeln är hämtad från en dystopisk bok av Yevgeny Zamyatin, låtarna har titlar som Dystopia, Comrades, Waiting For The Fall och Islands In Eternity. Musiken är ett potpurri av de senaste trettio åren med starka influenser av krautrock och Kraftwerk. Bandet – som består av medlemmar ur bland annat Firefox AK och Tiger Lou – menar att de skrivit musik som ska ackompanjera den stundande apokalypsen. Det är stora ord som bandet tyvärr inte lever upp till. Kanske är det så att vi har olika uppfattningar om hur världens undergång kommer att tonsättas. Men ska det låta såhär slipper jag nog helst undan.

Problemet med WE är att bandet alltför ofta förlitar sig på influenserna och inte på att jobba fram starkare låtar. Istället för att ta avtryck i dåtiden och jobba sig framåt är det som att Torpedo många gånger står och stampar på samma ställe. Det låter som Kraftwerk och Depeche Mode med inslag av Echo And The Bunnymen samt lite tidig U2. Utan tvekan är detta musik som bandet bemästrar men det är det många som gör. Jag saknar någonting nyskapande och någonting med finess. Det blir kraut efter standardformeln: eko på rösten, elektroniska trummor, minimalistiskt gitarrspel och framträdande synthslingor. Första spåret Dystopia sätter tonen för albumet. Det inleds med Baba O’Reily-doftande synth och går sedan över till The Edge-influerat gitarrspel och håller sedan på i samma stil i ungefär nio minuter. Och ungefär så fortsätter resten av albumet, det liksom lunkar på utan att något särskilt spännande händer.

Då och då anar man ett bättre album. Comrades och Synchronized Heartbeats är starka låtar med ett snyggt driv som jag hade velat se mer av. Bästa spåret Worth The Wait är en simpel låt där en bordun synthslinga ackompanjerar en hjärtskärande text om åtrå, vemod och kärlek. Under dessa stunder känns det äkta och befriat från de överhängande influenserna. Där och då känns WE som en försummad chans att skapa någonting nytt. Hade Torpedo skalat ner de allra längsta låtarna och stramat åt materialet hade WE varit ett såpass mycket bättre album. Det är synd att bandet missar den chansen.

Här har Kulturbloggen intervjuat Torpedo.

Läs även andra bloggares åsikter om Torpedo, musik, recension