En 36-årig kvinna, bokens jag, beger sig till en sydsvensk ö tillsammans med sin författande pojkvän för att bo ett tag hos sin far, en man i 70-årsåldern. Livet på den vindpinade ön är dock inte så fridfullt. Pappan har fått en ny granne, en världsberömd kvinnlig naturfotograf som har med sig en mexikansk stridstupp. Tuppen gör som tuppar gör: börjar gala på morgonkvisten kring fyratiden och fortsätter några timmar.
Något måste göras, det inser både bokens jag och fadern. Pojkvännen Erlend kan dock sova utan att bli störd av tuppen, så han är inte så intresserad av att ta itu med tuppen. De allierande, dottern och fadern, kommer på den briljanta idén att fånga in en mink som håller till på klipporna vid havet. Genom att låta minken göra jobbet slipper de själva utföra det fula jobbet.
Boken var oerhört spännande att läsa, jag kunde knappt slita mig från att läsa. Den är välskriven, har en oehört flyt i berättelsen. Sara Paborn behärskar den svåra konsten att måla med bilder, dofter, känslor – utan att falla i fällan att överanvända bilderna. När jag träffade henne på en releasefest berättade hon att hon tagit två år på sig att skriva romanen och att dagarna innan den skulle tryckas strök hon 160 sidor. Det är en konstnär av stora mått som kan konsten att stryka och fila på texten, det inser jag.
Boken har flera bottnar. Den handlar om relationer, om att bli självständig, om att mötas och förlåta varandra, att gå vidare i livet, att acceptera sig själv. Jag kommer absolut att läsa om boken, den har många avsnitt som jag vill reflektera över mer.
Här ett exempel på ett litet stycke som just när jag läste det gav mig massor:
Det är som om jag drivit omkring i mitt eget liv lite för länge i väntan på att det ska börja på riktigt. Jag har sällan haft känslan av att dt varit på allvar. Jag har uppfört mig som om jag har all tid i världen. Tyvärr har jag nu insett att det mesta verkar mycket svårare än jag har trott. Det krävs inte bara begåvning. Dt krävs arbete, slit, tålamod och tur. Dessutom måste man kunna sålla bland intrycken och behålla fokus.
Sara Paborn debuterade våren 2009 med ”Släktfeber”. Den gjorde succé och hyllades och Sara Paborn fick uppdraget att sommarprata i Sveriges Radio. ”Tuppen och havet” är en självständig uppföljare där några personer återkommer från ”Släktfeber”, fast det är en helt egen berättelse som står helt för sig själv. Jag är säker på att ”Tuppen och havet” kommer att få minst lika positivt mottagande som debutboken.
Titel: Tuppen och havet
Författare: Sara Paborn
ISBN: 9789173373081
Förlag: Brombergs
Utgivningsland: Sverige
Relaterat: Åkestam.Holst
Läs även andra bloggares åsikter om Sara Paborn, litteratur, recension, bokrecension