Krig – en föreställning om kärlek
Stockholms stadsteater, Lilla scenen
Premiär den 6 december 2012
Krig – en föreställning om kärlek handlar om parrelationer. Pjäsen omfattar både de stora drömmarna och vardagslivet och växlar mellan nyförälskelse och fullt krig. Fyra skådespelare gestaltar kvinnan och mannen. Det börjar med att de alla berättar om scener från livet med en idealpartner, men de växlar snart över till att skildra en kärleksrelations sammanbrott.
Varför är det svårt att leva tillsammans och att få kärleken att bestå? Varför handlar våra vardagsdrömmar så ofta om uppskattning från vår partner och varför är det så svårt att själv visa uppskattning?
Pjäsen ger inget entydigt svar, men antydningar om många delar som kan samverka. Yttre krav som könsroller och prestationsångest blandas med dålig kommunikation, orealistiska förväntningar och egoism. När det blir svårt att nå fram till varandra övergår paren till att prata om hur de ska möblera om.
Björn Bengtsson, Ann-Sofie Rase, Helena Af Sandeberg och Jörgen Thorsson spelar mot varandra i olika konstellationer. För det mesta ser det ut att vara samma par det handlar om, men ibland är det två olika. Att det är fyra personer i stället för två gör att pjäsen blir ännu mer allmängiltig. Alla kan känna igen sig i någon av dem.
Skådespelarna är duktiga på att få fram allvaret i pjäsen blandat med humor. Speciellt Jörgen Thorsson lockar som vanligt till många förlösande skratt.
Det är ljust i hela salongen under i stort sett hela föreställningen. Det bidrar till att vi i publiken känner oss delaktiga i förställningen. Scenografin är enkel med svarta väggar och ett parkettgolv som får oss att tänka på en bostad. Ett stort antal grå plaststolar visualiserar olika miljöer och kastas ibland omkring på scenen när romantiken övergått i krig.
Manuset till pjäsen om kärlek är baserat på samtal som författaren Kamilla Wargo Brekling hade med skådespelarna i uruppsättningen i Danmark 2004. Stadsteaterns föreställning har växt fram i ett nära samarbete med skådespelarna som får improvisera utifrån repliker i manus. Detta arbetssätt har nog medverkat till att replikerna känns naturliga.
Krig – en föreställning om kärlek ger både underhållning och anledning till eftertanke. Kärlek och krig borde vara varandras motsatser, men allt för ofta slår det första över i det andra. På många bröllop läses Paulus ord om kärlek:
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. (1 Kor 13)
Ord som vi kanske borde gå tillbaka till lite oftare när vardagsproblemen blir för tunga att bära och relationen tar stryk.
Manus och regi: Kamilla Wargo Brekling
Scenografi och kostym: Sven Haraldsson
Ljus: Antonio Rodrigues-Andersen
Mask: Sara Englund
Koreografi: Karina Dichov Lund
I rollerna
Man 1: Björn Bengtsson
Man 2: Jörgen Thorsson
Kvinna 1: Helena Af Sandeberg
Kvinna 2: Ann-Sofie Rase
Foto: Petra Hellberg
Relaterat: recension i Svenska Dagbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om Stockholms stadsteater
Lennart Jähkels Kapten Krok är inte enbart en ond piratledare, han har sina sorger och drömmer också om att ha någon som bryr sig om honom. Alla figurer är begripliga, alla längtar efter en mamma som tycker om dem.
De två skådespelarna är jätteduktiga, Kristofer Kamiyasu imponerar i rollen som Benjamin som måste vara stark och hålla ihop förhållandet, men som har så mycket återhållen förtvivlan. Björn Elgerd är så trovärdig som Rasmus som pendlar mellan att vara elakt känslokall och liten, skör och svag och ömhetstörstade.
