120 slag i minuten
Betyg 4
Regi Robin Campillo
Svensk biopremiär 1 december 2017 – som är World Aids Day
Politik och kärlek och 1000-tals som dör i AIDS. Myndigheter som blundar för problemet eller helt enkelt står handfallna. Samtidigt tickar tiden snabbt för de drabbade. Platsen är Paris och tiden är från sent 80-tal och framåt. Då bildas organisationen ACT UP enligt samma modell som finns i New York sedan tidigare.
Organisationen ACT UP som samlar AIDS-smittade och deras anhöriga, sjukhuspersonal och riskgrupper. Förutom personer med homosexuella relationer blev narkomaner, blodsjuka och folk från riskmiljöer uppmärksammade. Man hade livliga organiserade möten med hög disciplin där smittade inte var offer utan drivande aktiva personer. Man ordnade våldsamma demonstrationer på gatan och hos läkemedelsbolagen. Bolag som håller på sina mediciner för att göra större vinster. Mediciner som kan stoppa sjukdomens tillväxt och minska lidande. Filmen visar sårbarheten hos dem som drabbats men också deras styrka. En styrka man får genom ACT UP gemenskapen. Man fascineras av disciplinen på mötena och deras mod och ilska vid aktioner. Från skildringen av organisationen och aktionerna utvecklas filmen till en historia om några personer. Kärleken mellan Sean (Nahuel Pérez Biscayart) och Nathan (Arnaud Valois) växer fram. Den suggestiva kärleksscenen mellan två män som älskar kroppsligt men också där kärleken utvecklas. Deras personliga kamp och vad som händer när sjukdomen tar över och kroppen ändras. Samtidigt finns gruppens engagemang hela tiden där.
Regissören Robin Campillo har tidigare gjort filmerna Les Revenants och Eastern Boys. Med den här filmen har han fått Queerpalmen, Fipresci priset och Grand Prix i Cannes. Över 800.000 personer har sett filmen i Frankrike. Att regissören har valt skådespelare från HBTQgruppen känns naturligt. Speciellt intryck gör Nahuel Pérez Biscay ömsinta porträtt av Sean och Arnaud Valois i rollen som Nathan. Adèle Haenel är också lysande som Sophie med en kompromisslös ledarroll och ilsket engagemang. Det är en välgjord och passionerad film som visar utvecklingen i samhället för HBTQ personer. Under en tid då homofobin blomstrade och man inte skulle tala om AIDS eller nämna ordet kondom för ungdom.
120 slag i minuten har både allvar och hjärta men framförallt passion. En film som visar att människor med Aids är människor och inte bara statistik eller offer. En film som engagerar hela vägen trots att den är 2 timmar och 20 minuter. Det är en historia som visar kraften och kärleken i deras kamp för livet.
De två skådespelarna är jätteduktiga, Kristofer Kamiyasu imponerar i rollen som Benjamin som måste vara stark och hålla ihop förhållandet, men som har så mycket återhållen förtvivlan. Björn Elgerd är så trovärdig som Rasmus som pendlar mellan att vara elakt känslokall och liten, skör och svag och ömhetstörstade.
