• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

hiv

Filmrecension: 120 slag i minuten

28 november, 2017 by Birgitta Komaki

120 slag i minuten
Betyg 4
Regi Robin Campillo
Svensk biopremiär 1 december 2017 – som är World Aids Day

Politik och kärlek och 1000-tals som dör i AIDS. Myndigheter som blundar för problemet eller helt enkelt står handfallna. Samtidigt tickar tiden snabbt för de drabbade. Platsen är Paris och tiden är från sent 80-tal och framåt. Då bildas organisationen ACT UP enligt samma modell som finns i New York sedan tidigare.

Organisationen ACT UP som samlar AIDS-smittade och deras anhöriga, sjukhuspersonal och riskgrupper. Förutom personer med homosexuella relationer blev narkomaner, blodsjuka och folk från riskmiljöer uppmärksammade. Man hade livliga organiserade möten med hög disciplin där smittade inte var offer utan drivande aktiva personer. Man ordnade våldsamma demonstrationer på gatan och hos läkemedelsbolagen. Bolag som håller på sina mediciner för att göra större vinster. Mediciner som kan stoppa sjukdomens tillväxt och minska lidande. Filmen visar sårbarheten hos dem som drabbats men också deras styrka. En styrka man får genom ACT UP gemenskapen. Man fascineras av disciplinen på mötena och deras mod och ilska vid aktioner. Från skildringen av organisationen och aktionerna utvecklas filmen till en historia om några personer. Kärleken mellan Sean (Nahuel Pérez Biscayart) och Nathan (Arnaud Valois) växer fram. Den suggestiva kärleksscenen mellan två män som älskar kroppsligt men också där kärleken utvecklas. Deras personliga kamp och vad som händer när sjukdomen tar över och kroppen ändras. Samtidigt finns gruppens engagemang hela tiden där.

Regissören Robin Campillo har tidigare gjort filmerna Les Revenants och Eastern Boys. Med den här filmen har han fått Queerpalmen, Fipresci priset och Grand Prix i Cannes. Över 800.000 personer har sett filmen i Frankrike. Att regissören har valt skådespelare från HBTQgruppen känns naturligt. Speciellt intryck gör Nahuel Pérez Biscay ömsinta porträtt av Sean och Arnaud Valois i rollen som Nathan. Adèle Haenel är också lysande som Sophie med en kompromisslös ledarroll och ilsket engagemang. Det är en välgjord och passionerad film som visar utvecklingen i samhället för HBTQ personer. Under en tid då homofobin blomstrade och man inte skulle tala om AIDS eller nämna ordet kondom för ungdom.

120 slag i minuten har både allvar och hjärta men framförallt passion. En film som visar att människor med Aids är människor och inte bara statistik eller offer. En film som engagerar hela vägen trots att den är 2 timmar och 20 minuter. Det är en historia som visar kraften och kärleken i deras kamp för livet.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: 120 slag i minuten, Aids, filmblogg, Filmrecension, hiv, Scen

Ömheten på Stockholms stadsteater – bränner till allra mest när det blir allmängiltigt

15 december, 2012 by Rosemari Södergren

omheten

Ömheten
Av Jonas Gardell
Regi Jonna Nordenskiöld
Scenografi Sven Haraldsson
Kostym och mask Patricia Svajger
Ljus William Wenner
Ljud Joel Sahlin
Stockholms stadsteater
Premiär 14 december 2012

Ömheten är en stark föreställning, men allra starkast är den i de avsnitt när den skildrar vad som händer när någon i familjen drabbas en förgörande sjukdom som snabbt för till döden. När vi står där, utlämnade och bara vill skrika av ångest.

Ömheten handlar om det unga homosexuella paret Rasmus och Benjamin. Rasmus har fått aids och börjar bli synligt sjuk och nu kommer hans föräldrar på besök – och de vet inte att Rasmus är sjuk. Ömheten skildrar den ångest som Rasmus lever med, dödsångest och bitterhet över att vara så ung, 25 år, och veta att livet snart är slut. Benjamin tvingas vara stark och stå ut, fast han plågas oändligt: han ser sin älskade bli sjukare och elakare – och han vet att han själv troligen kommer att bli lika sjuk, men då har han inte Rasmus vid sin sida, för då har Rasmus dött.

Det är en stark pjäs – och extra aktuell nu när Jonas Gardells tv-serie ”Torka aldrig tårar utan handskar” som fördjupar berättelsen precis visats på SVT.

En stol, en hög med LP-skivor, en madrass och en liten gammal tjock-tv står utspridda på golvet. På tv:n snurrar tv-program från mitten av 1980-talet. Vi placeras direkt in i tidepoken. Olof Palme har nyligen mördats och världen har upptäckt aids som skördar hundratusentals, miljoner dödsoffer.

De små detaljerna berättar så mycket och vi ser lägenheten framför oss, lägenheten där två unga vackra män, Benjamin och Rasmus, lever tillsammans bohemiskt. De älskar varandra – men något är fel. Rasmus är trött, hostar, är arg och förtvivlad och elak. Han har fått aids. Det är tungt för honom och Benjamin, och då på 1980-talet var inte bromsmedicinerna så utvecklade, hiv utvecklades i princip alltid till aids.

omhetenbenjaminDe två skådespelarna är jätteduktiga, Kristofer Kamiyasu imponerar i rollen som Benjamin som måste vara stark och hålla ihop förhållandet, men som har så mycket återhållen förtvivlan. Björn Elgerd är så trovärdig som Rasmus som pendlar mellan att vara elakt känslokall och liten, skör och svag och ömhetstörstade.

Men allra bäst blir Stadsteatern uppsättning av Ömheten när Rasmus föräldrar kommer och föreställningen skildrar mer än ångesten kring hiv och aids. Av och till bränner föreställningen till och blir mer allmängiltig och skildrar träffsäkert hur människor agerar när de drabbas av katastrofer.

Katarina Ewerlöf och Ralph Carlsson som Rasmus mamma och pappa kan tyckas överdrivet skildrade men den som någonsin drabbats av personlig tragedi känner igen hur vi kan agera, hur pappan själviskt utropar ”Men tänk på mitt hjärta” och hur föräldrarna vill ge Benjamin skulden. Varför kunde inte Benjamin ha drabbats istället? frågar de.

Föreställning brinner till ofta och då blir jag helt uppslukad av den men samtidigt är det emellanåt både seg och alltför förutsägbar trots att alla fyra skådespelarna är duktiga. Den var en halvtimme längre än det var sagt i förväg. Jag tror att när skådespelarna fått några föreställningars rutin kommer det sega ha skalats bort.

I rollerna
Rasmus – Björn Elgerd
Benjamin – Kristofer Kamiyasu
Mamma – Katarina Ewerlöf
Pappa – Ralph Carlsson

Foto: Carl Thorborg

omheten2

omheten3

omheten4

omheten5

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholms stadsteater, Jonas Gardell, hiv, aids, teaterkritik, scenkonst

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Aids, hiv, Jonas Gardell, Scenkonst, Stockholms stadsteater, Teaterkritik

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
casino med svensk licens

Nytt

WOW 2022/ Nick Cave & The Bad Seeds – Enastående närvaro, skönhet och rå extas i lysande låtar.

5 12/8 2022 - Flamingo Nick Cave … Läs mer om WOW 2022/ Nick Cave & The Bad Seeds – Enastående närvaro, skönhet och rå extas i lysande låtar.

WOW 2022/ Michael Kiwanuka – själfullt fast spretigt och på tok för mycket diskant

3 13/8 2022 - Flamingo Michael … Läs mer om WOW 2022/ Michael Kiwanuka – själfullt fast spretigt och på tok för mycket diskant

Way Out West satte nytt publikrekord

Way Out West satte nytt publikrekord. … Läs mer om Way Out West satte nytt publikrekord

Foto: Way Out West, dag 3

Way Out West, dag 3 13 augusti … Läs mer om Foto: Way Out West, dag 3

Bilder: Nick Cave på Way Out West

Nick Cave på Way Out West 12 augusti … Läs mer om Bilder: Nick Cave på Way Out West

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
Casinogringos
Jämför casino utan licens och ta reda på mer om den svenska regleringen kring spel.
Jämför olika nätcasino och hitta de bästa alternativen.

Att spela på casinon blir mer vanligt, läs recensioner på casinon.com
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2022 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in