Innan han gick ut på Stora Scenen på lördagskvällen på Stockholms Jazzfestival hälsade Polarpristagarna och världsmusikgiganten och tidigare brasilianske kulturministern Gilberto Gil: spela in så mycket som möjligt av min konsert och sprid över Internet.
Gilberto Gil har alltid varit progressiv och musik har varit ett sätt att säga något politiskt för honom. Och han hänger med i teknikens utveckling och sade på en presskonferens under lördag:
– Frågan om upphovsrätt och fildelning måste beslutas demokratiskt. Hur vi tar till oss musik idag är under förändring och det går inte att streta emot strömmen. Men hur det ska vara måste beslutas demokratiskt, av väljarna, av folket.
Jag tolkar det som att Gilberto Gil är kritisk till hur övervakningen ökar för att makthavarna stiftar lagar, på uppmaning av den amerikanska upphovsrättslobbyn.
Kanske en folkomröstning är på plats om dessa frågor?
Det skulle i så fall tvinga fram ett ordentligt seriöst tänk kring hur det skulle kunna lagstiftas och samtidigt ta hänsyn till musikerna och andra kulturarbetares rätt att få inkomster, utan att det sker genom att jaga fildelare.
Här följer en del av intervjun och vi har också ett filmklipp med en dal av intervjun där han först pratat om musik och afrikansk musik och därefter om upphovsrätt.
Hur kändes det att bli tilldelad Polarpriset?
Det var ett erkännande för ett liv tillägnat musik och kultur. Jag har alltid siktat på att bidra med enastående uppträdanden och är självklart stolt. Det var ett stort ögonblick att få vara här i Stockholm.
Har musik en helande kraft?
Precis som andra konstform men kanske extra mycket. Musik finns ju i luften och blir därför mer lättillgängligt. Allt är musik och musik kan spridas. Det är även ett stöd för andra uttryckssätt som filmer.
Hur känns det att inte vara minister längre?
Lika bra som att vara minister. Jag har mer tid att öva men framför allt mer tid att sova.
Finns det någon afro-amerikansk musik i Sydamerika idag?
All musik i världen har på något sätt anknytning till Afrika. Afrikaner kommer till USA eller Europa som slavar eller immigranter och tar med sig rytmer från sin kultur. Se bara på R’n’B i USA, samba i Sydamerika eller tango i Argentina.
Det finns lokala musiker i Sydamerika som via internet fått något av ett erkännande i omvärlden men är helt okända i sina hemland. I Brasilien finns det kanske 5-10 stycken.
Gjorde du någon förändring som minister?
Det hoppas jag. Jag är inte säker. Till skillnad från personen jag efterträdde och den som efterträdde mig var jag annorlunda – på gott och ont. Jag hoppas att jag genomförde en del bra projekt och hade några bra idéer.
Jag försökte förhöja kulturlivet på lokal nivå genom allmänna institutioner och göra det möjligt för folk i alla samhällsgrupper att utföra sina egna kulturprojekt.
Är det här är din längsta europaturné på åratal?
Ja, jag ger 18 konserter under loppet av 37 dagar. Med mig har jag fyra andra musiker. Två gitarrister, en basist och en trummis. Vi har repeterat i en månadstid och kommer att spela material från hela min karriär.
Lyssnar du på någon svensk musik?
Enbart popmusik som Abba.
Har du som musiker och före detta kulturminister några tips till världens kulturministrar angående copyrightfrågor och illegal nedladdning?
Det är en ideologisk fråga. Jag ser frihet som en trend och att dela med sig som en trend. Frågan måste avgöras med folkomröstning. I Sverige har Piratpartiet tagit upp diskussionen. I Brasilien har 800 nya artister skrivit på ett manifest för fildelning. Inom fem år tror jag att vi kommer ha en ny standard som kommer att bero på beslut fattade av folket och regeringen tillsammans.
Vilken av dina skivor skulle du rekommendera en yngre publik för att få upp ögonen för din musik om du bara får välja en skiva?
Quanta.
Här kan du se en del av presskonferensen:
Relaterat: Alexander Bard i debattartikel i Expressen om Pirate Bay.
Recension av konserten i Svenska Dagbladet
Läs även andra bloggares åsikter om musik, intervju, presskonferens, Stockholm jazz, jazz, världsmusik, upphovsrätt, fildelning, Gilberto Gil
Jazzfestivalen däremot sticker ut. På första dagen, onsdagen, spelade ett suveränt gospelband ”Blind boys of Alabama” . svarta blinda män iklädda vackert blå sidenglänsande kostymer leddes in på scenen och förförde oss med gungig gospel. Yeah man.
Kön till hans konsert var lång, lång, Jag är övertygad om att inte ens hälften fick plats. De missade en spelning med Abdullah Ibrahim som smekte fram toner ur flygel, till ackompanjemang av en suverän trummis och en kontrabas. Det märks att Abdullah Ibrahim gjort mycket filmmusik, för konserten var som en enda lång episk berättelse.
