• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Call me by your name – Intensivt och omtumlande om första kärleken

30 november, 2017 by Petter Stjernstedt


Call me by your name
Betyg 5
Regi Luca Guadagnino
Svensk biopremiär 22 december

Årets oscarshype är här och vilken film. Killvarianten av Blå är den varmaste färgen är en varm och hjärtskärande historia om förälskelse och hjärtesorg. I en norditaliensk småstad i en lyxvilla nära havet bor Elio tillsammans med sina föräldrar. Elio är en bortskämd yngling vars fritids fylls med klassisk musik och lyrik. En dag möter Elio Olivier, en kringresande affärsman som rymt från tristessen i New York för att fånga dagen i romantikens land Italien. Han faller pladask för den blonde fotomodellsnygge amerikanen. Men är känslorna besvarade?

I Italiens förlovade land bland vidsträckta palmträd och soldränkta stränder utspelar sig romansen. Här fattar två män tycke för varandra. Två konstnärssjälar binder ett vänskapsband som snabbt utvecklas till något mera.

Call me by your name är en stark kärlekshistoria om två alfahannar som i en tid av begränsande normer vågar följa sitt hjärtas sång. Både skådespel och manus håller toppklass.

Men filmens verkliga styrka är intensiteten. Inte sedan Kechiches Blå är den varmaste färgen har kärleken känts så rå, brutal, ärlig och utan sans. Call me by your name ger en komplex bild av livet som HBTQ-person under 1980-talets Europa. Surfjan Stevens muntra pianospel inramar snyggt den förbjudna romansen.

Filmen är ett drama av mästarklass i nivå med Abdellatif Kechiche och Xavier Dolan, filmskapare med tydligt HBTQ-perspektiv.

Så låt Oscarsstatyetterna regna över regissören Luca Guadagnino. Och låt biograferna flockas av kärlekskranka cinefiler. Call me by your name är en känslornas berg-o-dal-bana vi aldrig vill ska ta slut.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Recension

Skivrecension: Oskar Linnros – Väntar på en ängel

30 november, 2017 by Redaktionen

Artist Oskar Linnros
Titel Väntar på en ängel
Betyg 4

Oskar Linnros är en 34 årig svensk popartist som efter genombrottet med hiphopgruppen Snook startade solokarriär och tog sig in i alla svenskars hjärtan med låten Från och med Du. Han är trots sin mediala frånvaro en av Sveriges mest omtyckta popartister. Efter ett fyra år långt uppehåll är han nu tillbaka. Råare, mörkare och djupare än förut.

Den 10 November fulländades Oskar Linnros efterlängtade albumsläpp. Det började med EP:n Väntar som utvecklades till Väntar på en för att slutligen landa i Väntar på en ängel. Enligt honom själv “Det bästa albumet jag gjort.”

Om man känner till hans musik sen innan, träffas man direkt av det bekanta soundet i första låten som även namnsatte albumet. Låten bryts av i en nostalgisk rap-del som sedan sätter prägel på resterande låtar. Detta album har ett annat djup och en annan ton än hans tidigare. På sociala medier bekräftar han det i formuleringen; “Belöningen är inte det fina mottagandet från andra. Belöningen är minnet av alla tusentals timmar i studion jag hållit blödande sår öppna istället för att lägga om dom…” som går i perfekt samklang med dom nysläppta låtarna.

Detta melankoliska album kommer dock med vissa mindre lyckade nostalgiska inslag. I låten Wifi känns det som han gått vilse med sitt eget sound och Spotifys topplista. Hans tidigare hiphop karriär ihop med Daniel Adams Ray lyser äntligen igenom men utan den folkkära 90-tals tonen som gjorde den så lyckad. Trots detta lyckas ändå albumet hålla ihop och behålla den varma och välformulerade Oskar vi alla känner igen.

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Recension

Den fule på Folkteatern – Trist absurdism om fixering vid utseende

26 november, 2017 by Mats Hallberg

Vi konfronteras med en tysk dramatiker och 70-talist som är prisbelönt och produktiv. Huruvida han spelats i Sverige tidigare framgår inte av pressinformationen.  Att von Mayenburg lär vara känd som vass gisslare av samtiden, får mig inte  att bli mer förlåtande till Den fule, en pjäs om skönhet, förtroendekapital och hybris. Av regissören har jag sett minst två uppsättningar på Göteborgs Stadsteater som jag tyckt om. Denna gången blir jag mest av allt uttråkad. Tar emot att avfärda en produktion som de inblandade jobbat med i månader. Vill helst slippa att dra fram argument och analyser om en absurd sörja, som målar in sig i ett hörn.

Tror det ligger stor sanning i talesättet att andelen minnen, vad man tar med sig från en konstnärlig upplevelse, är ett mått på hur väl avsändarna har lyckats. Satt för ett antal år sedan på Stockholm Stadsteater och vantrivdes, trots kända namn på scen. Den gången var manus också skrivet av en tysk samtida dramatiker. För att det tokiga temat ska funka för mig, måste det vara indränkt i en både tänkvärd och fyndig kontext. Ingen av parametrarna, framför allt inte den sistnämnda är tillräckligt genomarbetade i Den fule från 2007. Det handlar om vem chefen kommer skicka på en industrimässa för att sälja in företagets revolutionerande starkströmskontakt. Lette (Bejamin Moliner) som har bäst sakkunskap blir petad på grund av sitt ofördelaktiga ansikte. Och sedan är karusellen igång. Med skenande hastighet uppnås absurda incidenter. Roligast är definitivt ritualerna vid de simulerade ansiktsoperationerna, dess konsekvenser och hur resultaten betraktas av andra.

Den spartanska scenografin består främst av några bord och stolar, medan kostymdesignern sett till att kvartetten skådespelare oftast får bära röda klädesplagg. En gråaktig, nollställd upplaga av Lette, förekommer som levande porträtt på videoskärm. Såväl Pelle Grytt som Benjamin Moliner har drivor av repliker i tempo furioso. Absurdism framlockar ett forcerat spelsätt, där Grytt får vara överlägsen medan hans motpart mestadels agerar förnedrat offer. Låter det kul och som tacksamma roller? I längden blir det tyvärr tröttsamt och likgiltigt hur det ska sluta.

Dejmis Rustom Bustos gör assistenten genom att snyggt flyta ovanpå. Hans andra roll slår tyvärr över i farsartat groteskeri. Den som till viss del räddar, nästan styr upp, Folkteaterns märkliga uppsättning är Dasha Nikiforova. Hon tar hand om tre karaktärer, samtliga fullständigt orealistiska. Blir inte alls förvånad när jag läser, att hon gått ett flertal workshops i rörelsebaserad scenkonst. Nikiforova är obestridligt någon med stjärnstatus, behärskar fullständigt sina uttrycksmedel – blickar, spastiska lemmar, sarkastiska repliker, kroppens tyngdpunkt – och samspelet med övriga i ensemblen. Hon är den stora behållningen i en annars ganska undermålig produktion. Borde finnas åtskilliga andra goda exempel på scenkonst som på ett lyckat sätt behandlar ämnen som bekräftelse, tillit och yta; i motsats till Den fule som tog slut till tonerna av sönderspelade Hotel California.

Av Marius von Meyenburg

Översättare och dramaturg: Magnus Lindman

Regi: Nora Nilsson

Scenografi & kostymdesign: Jenny Nordberg

Mask och perukdesign: Susanne Åberg

Premiär 25/11 2017 , spelas på stora scen Folkteatern i Göteborg

spelas till och med 14/1

 

Arkiverad under: Teaterkritik Taggad som: Recension

Skivrecension: sir Was – Diggin a Tunnel

10 mars, 2017 by Rosemari Södergren

Artist: sir Was
Titel: Diggin a Tunnel
Betyg: 4
Release: 10 mars 2017

Göteborgsbaserade sir Was, Joel Wästbergs musikaliska alias, har släppt debutalbumet ’Digging A Tunnel’, den 10 mars. Att han jobbat med José González märks men i sir Was musik finns också influenser från Charlie Parken och John Coltrane. Joel Wästberg började också spela jazz-saxofon i tidig ålder.

Själv säger han att han influeras av en mängd olika musik och räknar bland annat upp:
– Moondog, Bob Hund, My Bloody Valentine, D’Angelo, J Dilla, Thomas Mapfuno. Liturgy, Dudley Perkins, Sly and the Family Stone, The Beatles, Mahavishnu Orchestra… I don’t know. I listen to a lot of stuff.

Musiken är en slags oortodox electronica. Den är mystik och talar till mig på flera plan.

Inledningslåten, ”In the Midst”, har han släppt som video (av Fredrik Egerstrand) och den utspelar sig i någon typ av äventyrsfylld, alternativ värld runt sir Was.
Joel Wästberg, alias sir Was, säger om video:
– Jag gillar att vara bekväm. När jag är hemma och bara tar det lugnt har jag alltid väldigt bekväma kläder. Det får mig att känna mig avslappnad och glömma av mig själv typ. Denna gången gjorde jag ett undantag och har på mig kläderna framför kameran, hoppas ni gillar.

Albumet är ett vackert, vemodigt och starkt verk som jag gärna lyssnar på om och om igen. När jag lyssnar på albumet och inte gör något annat utan bara koncentrerar mig på att lyssna är det som att jag förs ut på en spännande resa till nya världar. Det är magiskt och säreget. En av de mest intressanta debutalbumen på väldigt länge.

Låtlistan till ”Digging A Tunnel”:
1. In The Midst
2. A Minor Life
3. Digging A Tunnel
4. Bomping
5. Revoke
6. Falcon
7. Heaven Is Connected
8. Interconnected
9. Leave It Here
10. Sunsets Sunrises

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: indie, Musik, Recension, Sir Was, skivrecension

The Affair – säsong 3: njä

11 februari, 2017 by Rosemari Södergren

TV-serie: The Affair, säsong 3
Betyg 2
Visas på HBO Nordic

The Affair var en bra serie i två säsonger. Handlingen skildrar två personer, Noah och Alison som är gifta på var sitt håll, råkar träffas och blir kära i varandra. Berättelsen skidras ur fyra olika människors synvinklar och serien fungerar mycket bra. Ibland ser vi samma händelse ur helt olika sätt att tolka vad som hände, till och med kläderna som personerna har på sig kan skilja.

I de två huvudrollerna ser vi Golden Globe-nominerade Dominic West (från The Wire) och Ruth Wilson (från Luther). I andra roller ser vi bland annat Emmy-nominerade Maura Tierney (från ER) och Screen Actors Guild Award-nominerade Joshua Jackson (från Dawson’s Creek). Wilson spelar Alison, en ung kvinna som arbetar som servitris på en diner i Hampton och som kämpar för att pussla ihop sitt liv igen efter tragedin då hennes femårige son dog i en drunkningsolycka. Hennes make Cole (Jackson) ligger i för att få allt att gå runt med sin fru och med den ekonomiskt hårt ansatta gård hans släkt har ägt i flera generationer. Alison inleder ganska desperat en kärleksaffär med Noah, en lärare med författardrömmar från New York.

The Affair skildrar på ett trovärdigt och engagerande sätt vad som händer i människor, känslomässigt och psykologiskt, när två människor har en utomäktenskaplig kärleksaffär. Vad händer med alla berörda omkring och hur är det att vara den som sviker några. Den första säsongen var i särklass bäst, den andra hade också hög kvalitet. Den andra säsongen blev mer och mer av en kriminalgåta samtidigt. De två första säsongerna bildar en helhet. När det nu kommit en tredje säsong är det tydligt att den inte var planerad från början, den har tappat så mycket av grundkänslan och som tittare ser jag tydligt att den är skapad mest för att rida på framgångsvågen för de första två säsongerna.

Skådespelarna är mycket skickliga. Dominic West är så trovärdig i rollen som den äckliga, fåniga, oansvariga och ego-fixerade Noah att jag har har svårt för att se honom i någon annan roll utan att se den där vidriga Noah framför mig. I den tredje säsongen ändrar karaktärerna sig och är inte alls lika trovärdiga längre. Det är som om säsongen är gjord för att knyta ihop säcken och vi ska få se hur det gick för allihop. Dramaturgin känns påklistrad och engagerar inte alls längre. Att jag inte gav säsong 3 bottenbetyget 1 beror på att jag ändå orkade ta mig igenom alla tio avsnitten i (vad jag verkligen hoppas är) sista säsongen av The Affair.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Recension, The Affair, TV-serie

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 104
  • Sida 105
  • Sida 106
  • Sida 107
  • Sida 108
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in