TV-serie: The Affair, säsong 3
Betyg 2
Visas på HBO Nordic
The Affair var en bra serie i två säsonger. Handlingen skildrar två personer, Noah och Alison som är gifta på var sitt håll, råkar träffas och blir kära i varandra. Berättelsen skidras ur fyra olika människors synvinklar och serien fungerar mycket bra. Ibland ser vi samma händelse ur helt olika sätt att tolka vad som hände, till och med kläderna som personerna har på sig kan skilja.
I de två huvudrollerna ser vi Golden Globe-nominerade Dominic West (från The Wire) och Ruth Wilson (från Luther). I andra roller ser vi bland annat Emmy-nominerade Maura Tierney (från ER) och Screen Actors Guild Award-nominerade Joshua Jackson (från Dawson’s Creek). Wilson spelar Alison, en ung kvinna som arbetar som servitris på en diner i Hampton och som kämpar för att pussla ihop sitt liv igen efter tragedin då hennes femårige son dog i en drunkningsolycka. Hennes make Cole (Jackson) ligger i för att få allt att gå runt med sin fru och med den ekonomiskt hårt ansatta gård hans släkt har ägt i flera generationer. Alison inleder ganska desperat en kärleksaffär med Noah, en lärare med författardrömmar från New York.
The Affair skildrar på ett trovärdigt och engagerande sätt vad som händer i människor, känslomässigt och psykologiskt, när två människor har en utomäktenskaplig kärleksaffär. Vad händer med alla berörda omkring och hur är det att vara den som sviker några. Den första säsongen var i särklass bäst, den andra hade också hög kvalitet. Den andra säsongen blev mer och mer av en kriminalgåta samtidigt. De två första säsongerna bildar en helhet. När det nu kommit en tredje säsong är det tydligt att den inte var planerad från början, den har tappat så mycket av grundkänslan och som tittare ser jag tydligt att den är skapad mest för att rida på framgångsvågen för de första två säsongerna.
Skådespelarna är mycket skickliga. Dominic West är så trovärdig i rollen som den äckliga, fåniga, oansvariga och ego-fixerade Noah att jag har har svårt för att se honom i någon annan roll utan att se den där vidriga Noah framför mig. I den tredje säsongen ändrar karaktärerna sig och är inte alls lika trovärdiga längre. Det är som om säsongen är gjord för att knyta ihop säcken och vi ska få se hur det gick för allihop. Dramaturgin känns påklistrad och engagerar inte alls längre. Att jag inte gav säsong 3 bottenbetyget 1 beror på att jag ändå orkade ta mig igenom alla tio avsnitten i (vad jag verkligen hoppas är) sista säsongen av The Affair.
Tv-serier är ett intressant format för en film- och tv-skapare. Det längre formatet inbjuder till att fördjupa karaktärer på ett helt annat sätt än en film har utrymme för. På senare år har det kommit flera goda exempel på detta. Jag tror att ett starkt skäl till att kvaliteten rent dramaturgiskt har ökat på tv-serier är att det finns streaming-tjänster nu där det går att se hela serien i en följd. Att inte behöva vänta en vecka för att se nästa avsnitt har förändrat förutsättningarna för tv-serier. Det är inte nödvändigt med en cliffhanger i slutet av varje avsnitt.
Det är oerhört fascinerande och skickligt utfört. När Noah berättar om hur kärleksaffären började skildras Alison på ett sätt, hon är utmanande klädd och verkar medvetet bjuda in till sex. När Alison berättar är Noah mycket mer pådrivande medan han i sin version i stort sett förförs av henne.
Ingen av karaktärerna är bara god eller bara ond, alla är mänskliga och beter sig också olika i olika situationer beroende på hur de blir bemötta och vad som händer. Precis så som det är i verkliga livet. Ingen människa är alltid likadant. Vi ändrar oss ju alla efter hur vi blir behandlade.
