• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Hello Saferide, Merely och The Hanged Man bland de första akterna till Where’s the Music?

21 oktober, 2014 by Jonatan Södergren

wheresthemusic

Mellan den 12 och 14 februari nästa år går FKP Scorpios nya festivalsatsning Where’s the Music? av stapeln i Norrköping. Nu har de presenterat de första 13 akterna: Hello Saferide, Merely, The Hanged Man, Adna, Andreas Moe, Beatrice Eli, Caotico, Erik Rapp, Jennie Abrahamson, Kite, Kitok, Spiders, och Thundermother.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hello Saferide, Merely, The Hanged Man, Where's The Music

Tenacious D till Stockholm

21 oktober, 2014 by Redaktionen

tenaciousDtillsverige

Senast de var i Sverige blev det nästan kaos på Gröna Lund och portarna stängdes för att det blev överfullt. Tja, jag vet inte riktigt vilken kategori jag ska lägga detta i. Är det ärligt att sätta det under ”musik”? Finns det någon kategori för ”Hollywoodmania”?

Hur som helst, kultgubben Jack Black kommer tillbaka till Sverige och nu har han med sig Kyle Glass.

Ett press/reklammeddelande skriver:

Vi är enormt glada att kunna hälsa Jack Black och Kyle Glass i Tenacious D tillbaka till Sverige. Denna gång har de lämnat kompbandet hemma och kommer till Fryshuset och Arenan lördagen den 14 februari som en duo för en exklusiv och extremt efterlängtad konsert.

I augusti förra året skapade de fullständig kaos när de spelade på Gröna Lund och parken var tvungen att stängas tidigt på dagen då den var proppfull, och en rekordstor massa av tusentals fans blev lämnade utanför. Därför är det extra kul att hälsa denna succéduo åter välkomna till Sverige, då vi vet att kärleken mellan landet och bandet är stark, i båda riktningar.

Den prisbelönta komiska rockduon Tenacious D föddes i Los Angeles 1994 av skådespelaren Jack Black (känd från bland annat ”King Kong”, ”School of Rock” och ”High Fidelity”) och Kyle Gass. Många år senare har bandet med sin klassiska rock och humoristiskt vulgära texter skapat sig en alldeles egen fanbase.

2001 fick duon en jättehit med sin första singel ”Tribute”, en modern klassiker som innehåller alla element av en perfekt komponerad rockopera. 2012 släppte Tenacious D sitt tredje studioalbum vid namn ”Rize of the Fenix” som gjorde det tydligt att bandet var tillbaka med besked.

Nu kommer de äntligen tillbaka till Stockholm, denna gång som en duo utan band, så räkna med en intim, galen, provokativ och helt magisk kväll i rockens tecken.

Datum
14.2 – Fryshuset – Arenan, Stockholm

Arkiverad under: Musik

Stockholm Jazz Festival: Jan Allan på biocafé Tellus – Trivsamt berättat om 50-talet

21 oktober, 2014 by Rosemari Södergren

JanAllan

Jan Allan på biocafé Tellus
Betyg 4

Resan mot Midsommarkransen sker med tunnelbana efter mellanlandning i porten till Plugged Records i Gamla Stan. För andra gången under min weekend på festivalen hör jag i ett par låtar gitarristen Erik Söderlind, vars sound jag uppskattar. Bredvid sig hade han eminente basisten Hans Backenroth som en timma senare skulle spela på den gamla biografscenen belägen i en av stadens trevligaste förorter. Förstod jag timide Jan Allan korrekt är hans fotobok om 50-talet slut på förlaget, bilderna finns bevarade på USB-minne. I och med att blåsar-veteranen Jan Allan använde tre uttycksmedel för att ge oss sin historia tickade tiden snabbt. Vid paus insåg jag att jag behövde matpaus i city innan nästa konsert, vilket innebar att jag inte kan göra denna ”multimedia-show” full rättvisa. Programmet hade hög nostalgifaktor och som förmodat en soft inramning.
Backenroths trea var ansvariga för det musikaliska inslaget, det vill säga den tredje länken utgjordes av gitarristen Daniel Svensson. Huvupersonen introducerade dem genom att påstå att Hans ersatte alla föregående basister och sig själv medan Daniel ersatte självaste Rune Gustafsson. Allans trumpetspel var denna gång mer distinkt än väsande, en iakttagelse som inte ska ses som någon värdering. Han är förträfflig på att framhäva melodin, något som märktes när han och vännerna lirade Body and soul och Stockholm sweetning. Sista låten före paus var på duo med glimrande spel av Backenroth som avlöstes av ett vitalt gitarrsolo.

Fotografierna vi kunde frossa i var av häpnadsväckande god kvalitet och det verkade som Jan Allan ångrar att han inte ställde upp i fototävlingar. Motivet var antingen tjejer som var kurviga modeller (priset till den som korades till Tusensköna var astronomiska 1.000:-), stjärnor inom film och i orkestrar, Nalen-pinglor eller en tonårig Siw Malmkvist. ”Alla unga damer var måna om sitt yttre”. Den andra kategorin bilder bestod av kollegor på scen, på turné eller på partaj. Var kul att höra om och se på en julfest på Nalen som urartade. I oftast vansinnigt rökiga miljöer (fotografen nästan ende icke-rökaren) porträtterades Siljabloo, Dompan, Rolf Billberg, Egil Johansen, Åke Persson, Carl-Henric Norin, Lars Werner och Lars Gullin för att nämna ett antal välkända namn. Apropå somliga bilder sa fotografen att ”många historier går inte att berätta”.
Vår ciceron formulerade sig fyndigt och sammanfattade sin ungdom genom att retoriskt fråga: ”Visst var det roligare förr?”
Text: Mats Hallberg

Arkiverad under: Musik Taggad som: Jan Allan, Stockholm Jazz Festival

Stockholm Jazz Festival: Wayne Shorter Quartet på Konserthuset – Sällsam och oförglömlig upplevelse inte helt lätt att tillägna sig

21 oktober, 2014 by Redaktionen

wayneshorter

Wayne Shorter Quartet på Konserthuset
18 oktober 2014
Betyg 5

Festivalens affischnamn är jämngammal med min mor, fast han rör sig inte alls lika obehindrat. Tillsammans med Rollins kan han anses vara den främste ur det äldsta gardet. Någon som är det minsta intresserad av musikformen jazz, kan inte vara ovetande om vad Shorter uträttat hos Art Blakey, Miles och i den omstörtande gruppen Weather Report. Sedan tillkommer en omfattande katalog skivor i eget namn. Festivalgeneralen som presenterade lovade oss en unik upplevelse, något hon hade rätt i. Visst beklagar jag att den fulltaliga saliga publiken snuvades på igenkännbara låtar, ett faktum jag förvisso var inställd på. Visst beklagar jag att konserten var nästan helt renons på sväng. Och visst beklagar jag att han inte ville presentera musiken eller sina musiker. Vad denna märkvärdiga kvartett levererade var något helt annat, i brist på bättre kallar jag det till en andlig upplevelse. Är fortfarande tagen av den magiska musiken, lyssnandet på helspänn från samtliga i salen och det ovationartade mottagandet efteråt. Gruppen rankar konserten, som direktsändes till 46 länder, som en av senaste tjugo årens tio bästa.

Tittar man på kvartettens meritförteckning är den hisnande, likaså den jättelånga listan på vilka de spelat med inom olika genrer. Jag har sett Shorter i minnesvärt framträdande på Scandinavium cirka 1978 vid en tidpunkt då Weather Report dominerade. Jag har sett John Patitucci på North Sea Jazz festival när han ingick i Chick Corea accustic trio. Och jag har sett Brian Blade antagligen flera gånger explodera i Göteborg som medlem i Joshua Redmans grupp. Danilo Pérez har jag däremot inte tidigare stött på live. Det var han som med sitt latinska påbrå var sammanhållande kittet på scen.

Det atonala utforskandet och de i cluster uppstyckade harmonier som Shorter och hans gruppmedlemmar ägnar sig åt liknar free form, med den skillmaden att det är noterad och noga övervägd musik. I de tekniskt mycket avancerade kompositionerna tränger moment av svindlande skönhet stundtals igenom. Då liknar istället musiken ECM-jazz. Shorter alternerar mellan tenor och sopran och har en fascinerande klar ton, några sekunder associerade jag till klassikern A remark you made. Huruvida Blade mest uttrycker sig i stunden med sina spastiska extatiska infall, är jag inte kapabel att avgöra. Vet däremot att jag bländades av de osannolikt snabba kaskaderna. Han är ett fenomen med sina underhållande konster. Extranumret var en bedårande vacker ballad med sopransax i fokus.
Text: Mats Hallberg

Arkiverad under: Musik Taggad som: Jazz, Stockholm Jazz Festival, Wayne Shorter

Stockholm Jazz Festival: Hayati Kafe Kvartett – Ojämt gig med flera guldkorn

21 oktober, 2014 by Redaktionen

hayati

Hayati Kafe Kvartett på Plugged Records
Stockholm Jazz Festival
Betyg 3

Inför stillasittandet i den mysiga butiken promenerade jag som uppladdning Skeppsholmen runt, vilket osökt fick mig att tänka på de cirka nio gånger jag besökt vad som var Stockholm jazz- och bluesfestival. Å

ena sidan trevligt att festivalen flyttat inomhus, men å andra sidan har den svällt så att överblick inte längre är möjlig. Hur som helst antagligen första gången jag är med om konsert med croonern Kafe, vars karrär ska ha startat redan året innan undertecknad kom till världen. Konserten hade två olika ansikten. Första tredjedelen innehöll skavanker i form av inte helt synkad trio, jämte en sångare vars bitvisa snubblande på stavelser överraskade negativt. Mitt första intryck var att rutinerade trummisen Bengt Stark inte smälte in. Kan ha att göra med att de inte hunnit repa tillräckligt. De två resterande tredjedelarna föll det mesta på plats som det brukar bli med jazzmusiker, vilket gjorde att jag kunde ändra min kritiskja hållning. Apropå hatten han hade på sig, sa Kafe att hatten fanns för att Isabella Lundgren tyckte den passade honom.

Första titlar han tog sig an var Just in time, All or nothing at all samt Just one of those tings. Trots nämnda skavanker var starten behaglig, ömsom stompig ömsom smeksam. Med ålders rätt har rösten tappat i omfång och artikulationen var som påtalats bristfällig första tredjedelen. Antar att ni har på koll på att främsta inspiratörerna heter Mel Tormé och Tony Bennett. Frank Sinatra och Nat King Cole lurar förstås också i vassen, men de förknippas numera i än högre grad med storbandssångaren Michael Somerville (lustigt nog min arbetskamrat). My funny valentine var inte långt borta från Chet Baker, vilket är ett mycket högt betyg. Nu sitter allt bättre. I den lyckade helheten finns dynamiken, samspelet och fina soloprestationer. Samtliga standards från denna punkt framfördes med bravur, livfullt och harmoniskt. Pianospelet från Carl Orrje var förnämligt, inte minst i Come rain or come shine. Den allestädes närvarande basisten Kenji Rabson hade inga problem att få till basgångarna. Och efter en besvärlig början kom trummisen in i matchen. Avslutningsvis ska lokala arrangören harangeras för idealiskt ljud.
Text: Mats Hallberg

Arkiverad under: Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 646
  • Sida 647
  • Sida 648
  • Sida 649
  • Sida 650
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in