Wayne Shorter Quartet på Konserthuset
18 oktober 2014
Betyg 5
Festivalens affischnamn är jämngammal med min mor, fast han rör sig inte alls lika obehindrat. Tillsammans med Rollins kan han anses vara den främste ur det äldsta gardet. Någon som är det minsta intresserad av musikformen jazz, kan inte vara ovetande om vad Shorter uträttat hos Art Blakey, Miles och i den omstörtande gruppen Weather Report. Sedan tillkommer en omfattande katalog skivor i eget namn. Festivalgeneralen som presenterade lovade oss en unik upplevelse, något hon hade rätt i. Visst beklagar jag att den fulltaliga saliga publiken snuvades på igenkännbara låtar, ett faktum jag förvisso var inställd på. Visst beklagar jag att konserten var nästan helt renons på sväng. Och visst beklagar jag att han inte ville presentera musiken eller sina musiker. Vad denna märkvärdiga kvartett levererade var något helt annat, i brist på bättre kallar jag det till en andlig upplevelse. Är fortfarande tagen av den magiska musiken, lyssnandet på helspänn från samtliga i salen och det ovationartade mottagandet efteråt. Gruppen rankar konserten, som direktsändes till 46 länder, som en av senaste tjugo årens tio bästa.
Tittar man på kvartettens meritförteckning är den hisnande, likaså den jättelånga listan på vilka de spelat med inom olika genrer. Jag har sett Shorter i minnesvärt framträdande på Scandinavium cirka 1978 vid en tidpunkt då Weather Report dominerade. Jag har sett John Patitucci på North Sea Jazz festival när han ingick i Chick Corea accustic trio. Och jag har sett Brian Blade antagligen flera gånger explodera i Göteborg som medlem i Joshua Redmans grupp. Danilo Pérez har jag däremot inte tidigare stött på live. Det var han som med sitt latinska påbrå var sammanhållande kittet på scen.
Det atonala utforskandet och de i cluster uppstyckade harmonier som Shorter och hans gruppmedlemmar ägnar sig åt liknar free form, med den skillmaden att det är noterad och noga övervägd musik. I de tekniskt mycket avancerade kompositionerna tränger moment av svindlande skönhet stundtals igenom. Då liknar istället musiken ECM-jazz. Shorter alternerar mellan tenor och sopran och har en fascinerande klar ton, några sekunder associerade jag till klassikern A remark you made. Huruvida Blade mest uttrycker sig i stunden med sina spastiska extatiska infall, är jag inte kapabel att avgöra. Vet däremot att jag bländades av de osannolikt snabba kaskaderna. Han är ett fenomen med sina underhållande konster. Extranumret var en bedårande vacker ballad med sopransax i fokus.
Text: Mats Hallberg
Mats Hallberg tack för att du nämner i sista stycket något som är jätte viktigt. Du skriver ”…att det är noterad och noga övervägd musik. I de tekniskt mycket avancerade kompositionerna…” Kritiker som Johannes Cornell (DN) som kanske haft chansen att prata med Wayne Shorter – kanske inte – borde berätta mer om Shorter som kompositör. Jag hörde kvartetten i Göteborg 20/10 och den första satsen verkade vara en komposition för piano med bassist och trummis från jazz världen och med Wayne Shorter som en som kommenterade kompositionen. Ingenstans kan jag läsa om vad som finns på meter lång notbad som pianisten hade framför sig. Du åtminstone har nämnt något som bör diskuteras – vad finns för partitur? Tack för det.