• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Viet Cong: ”Vi dödade nästan en annan människa i New Orleans”

14 december, 2014 by Redaktionen

vietcong

Efter två hyllade album slutade Calgary-bandet Women med bråk på scen, men två av medlemmarna — Matt Flegel och Michael Wallace — har tillsammans med Scott ”Monty” Munro (från Women-producenten Chad VanGaalens liveband) och gitarristen Daniel Christiansen gått vidare under namnet Viet Cong. Efter ett kassettband, som kort och gott hette Cassette, släpps den 16 januari ett självbetitlat fullängdsalbum. Kulturbloggen ringde upp bandets ledsångare och basist Matt Flegel.

Nästa år kommer ni turnera en hel del, både i Europa och USA, men den sista turnén med Women slutade med konflikter inom bandet. Vad har ni gjort för att det ska bli trevligare att turnera?

– Vi vet att vi inte ska slåss på scen, vi har lärt oss vår läxa. Vi är en bra grupp människor, alla är lätta att komma överens med. Vi har vett nog att äta åtminstone en måltid om dagen, vi dricker inte för mycket och tar en dag ledigt ibland.

Så ni försöker medvetet inte boka spelningar flera dagar i rad?

– Det är vad jag säger åt vår bokningsagent, sedan får vi ett schema och det är åtta veckor i sträck. Så de bryr sig inte. Vad det handlar om är att jag i slutändan alltid kan säga nej. Men det är ingen dum idé att ta lite ledigt ibland.

Har ni något särskilt bra, dåligt eller besynnerligt turnéminne ni vill dela med er av?

– Det är alltid rätt konstigt, alltid är det något som händer. Vi dödade nästan en annan människa i New Orleans. Jag höll på att parkera och körde nästan över en kille som precis snubblat. Alltså, det är en på miljarden att han går förbi och snubblar precis medan jag håller på att backa! Jag var en tum ifrån att krossa en mans skalle med min bil. Det var konstigt. Sedan körde vi snabbt därifrån. Jag ville inte behöva ta itu med något, det skulle ha sett ut som att vi hade kört på honom så vi smet.

Ni begav er ut på en turné i samband med att ni släppte kassetten. Växte ni samman som band under den turnén?

– Det var syftet, att se om vi kunde överleva sex veckor tillsammans i ett slutet utrymme. Jag kände Michael. Vi spelade i Women tillsammans och har känt varandra sedan barnsben. Vi växte upp i samma grannskap. Men vår gitarrist Danny kände jag inte så väl. Jag visste vem han var genom gemensamma vänner i Calgary men jag hade aldrig lärt känna honom. Efter turnén var vi bästa vänner.

Skrev ni material till albumet under den turnén?

– Vi gick in i turnén med några halvfärdiga låtar. Vissa nätter spelade vi bokstavligen inför ingen publik alls. Bara barpersonalen, vilket är rätt sorgligt. Men det var en ursäkt att testa nya låtar.

Ni kände varandra sedan tidigare på lite olika håll, men vad fick er att vilja bilda just det här bandet med de här medlemmarna?

– Jag och Monty var på turné med Chad VanGaalens band. Vi tröttnade på att spela andra människors musik, så medan vi var på den turnén började vi prata om att starta upp ett band tillsammans. När vi kom hem ringde han upp mig, vi sågs och det var det. Nu har det hållit på i tre år.

Viet Cong är uppenbarligen inte Women, men vissa jämförelser kommer vara oundvikliga. Sett till soundet, vad tycker du är det som främst skiljer Viet Cong från Women? Vilka influenser hade ni i åtanke när ni bildade Viet Cong?

– Folk kommer göra de jämförelserna. Hälften av oss var med i Women så halva Viet Cong låter som Women. Det är bara naturligt. Jag och Mike var med och skrev musiken i Women, och vi lyssnar fortfarande på samma musik nu som vi gjorde då. Men jag antar att det här är lite mer mitt och Montys band. Du tar med dig olika saker, olika influenser, och han ser saker lite mer utifrån en producents synpunkt. Han lyssnar mer på hiphop och nyare musik än vad jag gör. Jag är fortfarande fast i sent 70-tal och tidigt 80-tal, det är vad som inspirerar mig. Men han lyssnar definitivt mer på ny musik och det påverkar vårt sound.

På vilka sätt tycker ni albumet är en utveckling från kassetten?

– Det låter mycket bättre. Inte för att jag skäms för Cassette, men det var meningen att den bara skulle finnas i 200 exemplar, sedan kom det här skivbolaget och gav ut det. Och det finns på internet. Många har hört det vid det här laget och det är inget jag är superstolt över. Det känns som att jag lagt ned mycket mer tid på albumet. Det låter mer som jag hade tänkt mig. Det är bättre packeterat. Jag har vetat hur jag ville att albumet ska låta i nästan två år. Kassetten var bara en mixtape, random grejer vi slängde ihop för att ha något att sälja på turnén.

Känner ni er mer färdigformade som band?

– Utan tvekan. Nu är det verkligen fyra av oss, medan kassetten mestadels var jag och Monty i hans källare. Nu känns det som att alla bidrar, vi skriver mer kollaborativt och det är inte lika ofta så att jag kommer med en färdig låt. Alla börjar komma med idéer. Allt är väldigt avslappnat. Om jag inte gillar något kan jag säga det utan att någon blir upprörd. Vi är inte småbarn.

Låtarna har alla de här olika delarna som gör att de känns väldigt oförutsägbara. Är det ett resultat av ett mer kollaborativt låtskivande?

– Det är lustigt, många av låtarna som är mer som rörelsemönster — de som är tre-fyra låtar i en låt — är mina låtar. Låtarna där vi jammar kring ett riff som upprepas gång på gång i tio minuter är däremot bandets låtar. Det blir lite mer rock när vi gör saker kollektivt. När det bara är jag försöker jag få in så många partier som möjligt. Så fort alla är involverade handlar det mer om känsla än musik.

Ni spelade in albumet i en lada i Ontario, eller hur? Kan du berätta lite om inspelningen?

– Yeah, det var vackert där ute. Väldigt lantligt och isolerat. Fast vi kunde beställa mat och öl så helt isolerat var det inte. Men vi lämnade sällan studion; en stor öppen plats med ett loft där vi kunde sova. När vi vaknade på morgon lyssnade vi igenom vad vi hade spelat in dagen innan. Vi arbetade tills vi inte länge kunde. Öronen slutar fungera när du lyssnat på musik tio timmar i sträck, så det var skönt att kunna vakna och lyssna igen med fräscha öron. Men det var fantastiskt, jag åker gärna tillbaka dit igen.

Försökte ni avsiktligen blanda industriella och mänskliga element i låtarna? Jag tänker bland annat på öppningsspåret där gitarren inte kommer in förrän efter en minut.

– Det var något som fanns i bakhuvudet. Ibland medvetet, ibland inte. På första låten eftersträvade vi ett industriellt sound. Det är faktiskt inte gitarrer som kommer in utan altfioler — eller rättare sagt feedbacken — men det är bra att folk inte vet vad det är. Jag gillar sådant. Synthar som låter som gitarrer eller gitarrer som låter som synthar. Jag försöker bara skapa konstiga ljud.

Continental Shelf kom på niondeplats i Kulturbloggens lista över årets bästa låtar. Kan du berätta lite om historien bakom låten?

– Jag minns att jag skrev riffet — det du hör i början av låten — på en akustisk gitarr. Det var min födelsedag, jag var på turné med Chad VanGaalen och vi var i en liten stad som heter Encinatas precis norr om San Diego. Kanske är det därför den har lite surf-vibbar, eftersom jag skrev den i en surfstad i södra Kalifornien. Jag skrev den i standardstämning, det lät nästan som en folksång. Jag hade melodin, men ingen text. Och jag minns att jag spelade in den i studion med Monty. Vi dekonstruerade det och ändrade stämning så att det skulle bli konstigare. Lite mer som Sonic Youth. Ursprungligen hade den nästan ett 60-talssound. Vi brukade kalla den Bush Beat eftersom vi stal beatet från Running Up That Hill.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Calgary, Continental Shelf, Viet Cong, Women

De bästa låtarna 2014

12 december, 2014 by Redaktionen

arielpink

2014 var året The War on Drugs gick från att vara en angelägenhet hos en förhållandevis begränsad skara människor till att fylla ut stadigt växande spellokaler för varje Sverigebesök. Och det blev ju några stycken. Det var även året då Mark Kozelek miste förståndet och skrev en disslåt om just The War on Drugs. Jessie Ware blommade ut som fullfjädrad popstjärna, Ariel Pink kritiserade Madonna och blev plötsligt indievärldens kanske mest hatade människa, och FKA twigs följde upp två hajpade EP:s med ett fullängdsalbum fyllt av drömsk R&B.

Under veckan som gått har vi räknat ned. Varje dag har vi presenterat 20 låtar i vår årsbästalista. Nu kan vi äntligen dela med oss av hela listan över låtarna Kulturbloggens musikredaktion tyckte var bäst 2014.

1. Ariel Pink — Lipstick
2. Jessie Ware — Tough Love
3. St. Vincent — Digital Witness
4. The War on Drugs — Eyes to the Wind
5. Mac DeMarco — Let Her Go
6. Sun Kil Moon — Carissa
7. Yumi Zouma — The Brae
8. Mas Ysa — Shame
9. Viet Cong — Continental Shelf
10. FKA twigs — Two Weeks
11. Marissa Nadler — Drive
12. Sharon Van Etten — Your Love is Killing Me
13. Merchandise — Little Killer
14. Future Islands — Seasons (Waiting on You)
15. Owen Pallett — In Conflict
16. Anathema — Distant Satellites
17. Beck — Blue Moon
18. Real Estate — Talking Backwards
19. Leonard Cohen — Almost Like the Blues
20. David Bowie — ’Tis a Pity She Was a Whore
21. Foxygen – Coulda Been My Love
22. Father John Misty – Bored in the USA
23. Death from Above 1979 – White is Red
24. Kate Tempest – The Beigeness
25. Say Lou Lou – Games for Girls
26. Hamilton Leithauser – Alexandra
27. Woman’s Hour – Her Ghost
28. Ben Khan – Youth
29. The Afghan Whigs – Royal Cream
30. Alcest – Away
31. Alvvays – Archie, Marry Me
32. Happyness – Great Minds Think Alike, All Brains Taste the Same
33. Jungle – Time
34. The Antlers – Palace
35. Grouper – Holding
36. Interpol – All the Rage Back Home
37. Sam Smith – Stay With Me
38. First Aid Kit – My Silver Lining
39. Bear in Heaven – Autumn
40. together PANGEA – Badillac
41. Spoon – Inside Out
42. Ought – Habit
43. Wild Beasts – Palace
44. Per Egland – Bowie framför spegeln
45. The Drums – I Can’t Pretend
46. Vashti Bunyan – Holy Smoke
47. Hospitality – Rockets and Jets
48. The Horrors – I See You
49. SBTRKT – New Dorp New York
50. Röyksopp & Robyn – Do It Again
51. Hannah Lou Clarke – Kids in Heat
52. Shura – Indecision
53. Purity Ring – Push Pull
54. Tobias Jesso Jr. – True Love
55. Sean Nicholas Savage – Empire
56. Twin Shadow – To the Top
57. Nicole Sabouné – Saving Up
58. Cut Copy – In These Arms of Love
59. Electric Youth – Runaway
60. Marina and the Diamonds – Froot
61. Panda Bear – Mr. Noah
62. Ty Segall – Feel
63. Damon Albarn – Heavy Seas of Love
64. J Mascis – Every Morning
65. Lana Del Rey – Brooklyn Baby
66. The Pains of Being Pure at Heart – Until the Sun Explodes
67. Zola Jesus – Dangerous Days
68. Christopher Owens – Never Wanna See That Look Again
69. Mogwai – Teenage Exorcists
70. The Smashing Pumpkins – Being Beige
71. The Hanged Man – Into the Night
72. Pixies – Greens and Blues
73. I Break Horses – You Burn
74. Twin Peaks – I Found a New Way
75. Melody’s Echo Chamber – Shirim
76. Gruff Rhys – American Interior
77. How to Dress Well – Repeat Pleasure
78. Jessica Pratt – Back, Baby
79. Kent – La Belle Epoque
80. LUH – Unites
81. The Decemberists – Make You Better
82. A Sunny Day in Glasgow – In Love with Useless
83. Francis Lung – A Selfish Man
84. Cloud Nothings – I’m Not Part of Me
85. Jenny Lewis – Just One of the Guys
86. Morrissey – Staircase at the University
87. The Tarantula Waltz – Scandinavian Minds
88. Warpaint – Disco//very
89. Lyla Foy – Impossible
90. Tove Lo – Habits (Stay High)
91. Caribou – Can’t Do Without You
92. SOAK – B a noBody
93. Aphex Twin – minipops 67 [120.2][source Field Mix]
94. Lykke Li – Never Gonna Love Again
95. Flying Lotus – Never Catch Me
96. La Roux – Uptight Downtown
97. Kendrick Lamar – i
98. My Brightest Diamond – Lover Killer
99. School ’94 – Like You
100. Dum Dum Girls – Are You Okay?

Du kan följa listan på Spotify:

Arkiverad under: Musik Taggad som: 2014, Anathema, Ariel Pink, Beck, David Bowie, FKA twigs, Future Islands, Jessie Ware, Leonard Cohen, Mac DeMarco, Marissa Nadler, Mas Ysa, Merchandise, Owen Pallett, Real Estate, Sharon Van Etten, St Vincent, Sun Kil Moon, The War on Drugs, Viet Cong, Yumi Zouma

Lyssna: Marina and the Diamonds – Happy

12 december, 2014 by Jonatan Södergren

marina

I april nästa år släpper Marina and the Diamonds sitt tredje album. Vi har redan hört titelspåret, FROOT. Nu delar hon med sig av ytterligare en låt. Happy är en finstämd ballad om att hitta ljuset i mörkret. ”I believe someone is watching over me,” sjunger hon triumferande över ett piano. ”I’ve found a way to be happy”. Enkelt, men kraftfullt.

Lyssna på Happy här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Froot, Happy, Marina and The Diamonds

Bildgalleri: Passenger på Fryshuset, Stockholm

12 december, 2014 by Redaktionen

passenger (1)

Passenger
Fryshuset, Stockholm 11 december 2014

Efter att ha fått ställa in spelningen i oktober kom han nu äntligen för att ge en konst på svens kmark. Mike Rosenberg aka Passenger intog under torsdagen den 11 december scenen på Fryshuset.
Ensam på den vackert upplysta scenen fick han med sig hela publiken att sjunga medan han spelade akustiskt på sin gitarr.
Han är mest känd med sin låt ”Let Her Go” som toppade listorna i sexton länder.

Han släppte sitt senaste album ”Whispers” i somras och passade då även på att besöka festivalen Bråvalla.

Foto: Calle Andersson

passenger (2)

passenger (3)

passenger (4)

passenger (5)

passenger (6)

passenger (7)

passenger (8)

Arkiverad under: Musik Taggad som: Fryshuset, Passenger

AC/DC till Friends Arena i Stockholm sommaren 2015

12 december, 2014 by Redaktionen

acdcfriends

De australienska hårdrockarna AC/DC släppte nyligen ett nytt album, ”Rock or Bust”, och nu är bandet på väg ut på turné med nya albumet i bagaget. Sverige och Stockholm finns med på deras planering. Den 19 juli 2015 intar AC/DC Friends Arena.

Ett pressmeddelande berättar:

För bara ett par veckor sedan släppte de sitt efterlängtade album ”Rock or Bust”, och nu är vi väldigt stolta att kunna meddela att ett av planetens största band någonsin, legendariska AC/DC, återvänder till Sverige för en konsert i sommar!

Den 19 juli intar AC/DC Friends Arena i Stockholm.
Senast AC/DC spelade i Sverige var 2010 då de bjöd ett utsålt Stockholms Stadion på ett magnifikt och explosivt rockkonsert-mästerverk, på ett sätt som bara AC/DC kan. Nu är de tillbaka med deras första nya album på sex år och AC/DC låter precis lika bra som vanligt.
På denna världsturné spelar Stevie Young, brorson till bandets grundande bröder Angus och Malcolm Young, gitarr istället för Malcolm med anledning av Malcolms hälsotillstånd. Stevie spelade också gitarr på nya albumet ”Rock or Bust”.

Sedan starten för över 40 år sedan i Australien har bandet sålt över 200 miljoner album. Deras mästerverk ”Back in Black” från 1980 har bara det sålt i över 50 miljoner exemplar och är därmed det tredje bäst säljande albumet av ett band, någonsin. 2003 valdes de in i Rock and Roll Hall of Fame. AC/DC är bokstavligt talat ett av de största banden någonsin. Få band i rockhistorien kan bjuda på en sån show som AC/DC. Det är ett faktum som alla som någonsin sett dem live, eller som känner någon som har, kan skriva under på. Förbered er på en legendarisk konsert i Friends Arena denna sommar. Detta vill du verkligen inte missa!

www.acdc.com/us/home

Datum
19.7 Friends Arena, Stockholm

Arkiverad under: Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 621
  • Sida 622
  • Sida 623
  • Sida 624
  • Sida 625
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in