• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Stockholm Music and Arts: Thåström – Generös, koncentrerad och överväldigande knock out

2 augusti, 2015 by Mats Hallberg

Thåström 1 minst

Thåström på Stockholm Music and Arts
1 augusti 2015
Betyg 5
Likt Karl-Bertils botfärdige pappa på julafton ska jag genast slå fast att jag kanske inte är rätte mannen att recensera. Har haft ett uppehåll på tio-femton år från denna legendars explosiva musik. När Pimme körde över publiken överladdad med aggressivitet och gnisslande toner skrämde han bort mig. Äger dock ett antal epokgörande skivor med Imperiet och Ebba Grön. Har sett honom på diverse scener såsom Backa fritidsgård -82, Liseberg, Heden och Himlabacken i Göteborg samt på Lollipop utanför Tullinge för att nämna några ställen. Är nog inte ensam om att ranka honom som lika betydelsefull för svensk musik som Eva Dahlgren, han är för mig den manliga motsvarigheten. De må ha valt olika uttryckssätt men är båda omistliga. Det kändes lite egendomligt att återvända till Thåströms skoningslösa sound igen utan att riktigt känna igen låtarna eller bandet. Var befriande att det aggressiva var ersatt med en välgörande konstruktiv kraft. Det enda jag kan sakna från en helgjuten konsert som klockade in på 1,25 (inklusive tre extranummer) var någon av de fantastiska covers han är känd för eller någon klassiker från förr.

Pimme gör entré med hatt och vinröd kostym. Öppningen är mäktig och sången når ut. Första refrängen lyder ”tänk att alltid vara på väg”. Allt från honom och det fyra man starka bandet andas integritet och auktoritet. Den sedvanliga scennärvaron och aningen spastiska rastlösheten känns igen. Förutom övertygande sång med skaplig frasering bjuder frontmannen på munspel, höghastighets-triangel och lite oansenligt gitarrspel.Bandet låter minst sagt bra, är en tajt enhet som är oerhört melodiska, trots att det till stora delar handlar om mangel och gnissel. De har en fenomenal förmåga att leverera smärta och skönhet, såriga kanter och spruckna drömmar. Ljudet är förväntat högt och ganska hårt, men bara några gånger får vi dras med obalans när basen slår ut resten av instrumenten.Angående det visuella badade scen i bitvis stroboskopartat vitt ljus och stundom låg rök tät.

När jag pinsamt nog inte har och koll på låttitlar och inte har tid att kolla upp fakta, ger jag er refränger kombinerat med observationer. Vi bjöds på ”Det är en ny värld det här” och ”Det räcker för mig” och när Jag är en idiot introducerades tackade den gode Joakim för publikens gensvar denna fina sommarkväll. Låten hade en ihärdig och hypnotisk rytm och var spelningens första absoluta höjdpunkt. I mina anteckningar har jag noterat hur trist det är när basen slår igenom, vilket som sagt hände här och några gånger till. Men ljudet var ändå oftast tillfylles och i slutet gick jag nära scen för att kunna se hur samlat och fokuserat man agerade från scen. Lusten och seriositeten syntes i deras ansikten. Efter en låt som jag tror heter Kom med mig, ett långsamt stycke, pustade Thåström efteråt ut av tillfredställelse. I kvällens andra ballad utmärkte sig gitarristen Peter och det såg ut som att han gjorde bruk av sin svajarm. Effektfullt! Ungefär här presenteras gästmusikern Stefan på elfiol.En hypnotisk slagdänga handlade om att ”ingen sjunger blues som Jeffrey Lee”. (Denne mytomspunne rocksnubbe såg jag förresten på rockklubb i Göteborg på 90-talet, men ljudet var då olidligt så jag lämnade i förtid.)

Texterna har annan prägel numera, är mer av filosofiska och geografiska betraktelser än politiskt entydiga. Visst har det nya sättet att skriva också väsentliga kvaliteter, men kan ändå lite sakna den tradition Thåström var en mästare i. Han sjunger om S:t Anna katedral och gör ihop med bandet en härligt hetsig Rock and Roll är död. Första extranummer blir en nedtonad ödesmättad ”fan fan fan det skulle vara du” där gitarristen använde stråke. Ytterligare extranummer rullar på med obändig energi och potent livsbejakelse. Det otroligt sammansvetsade bandet tog sig i mål med ett stadigt närmast maniskt beat medan huvudpersonen hängav sig åt att närmast recitera ur ”som någonting kan bli gud igen.” Thåström och hans eminenta band hör hemma i en genre jag numera sällan befinner mig i som lyssnare. De är konsekventa, uppfinningsrika och vet nog innerst inne om att de gör något mycket värdefullt. I motsats till många andra stjärnor på artist- och musikhimlen har de underligt nog en okaxig image. Vad de sysslar med live kan i sin genre betecknas som världsklass. Kan noteras att åldersspridningen bland lyssnarna vår påtaglig.

Foto: BeA Nilsson

Thåström 2 minst

Thåström 3 minst

Thåström 4 minst

Thåström 8 minst

Thåström 9 minst

Arkiverad under: Musik Taggad som: Stockholm Music and arts, Thåström

Stockholm Music and Arts: Sofia Karlsson, Daniel Norgren och Noonie Bao

2 augusti, 2015 by Redaktionen

Foto: Annika Berglund
Foto: Annika Berglund

Sofia Karlsson, Daniel Norgren och Noonie Bao på Stockholm Music and Arts
2 augusti 2015

Först ut på söndagen på Stockholm Music and Arts är tre sinsemellan olika artister. Sofia Karlsson med sin visa och folkmusik, Daniel Norgren med sin fartfyllda rockblues och Noonie Bao, blivande popdrottning.

Sofia Karlsson
Jag har hört Sofia Karlsson live minst två gånger tidigare. Uppskattar vad hon gör för svensk visa och europeisk folkmusik, men jag har inga skivor. Vid lunchtid i Eric Ericsson-hallen på söndagen ger hon, tillsammans med gtarristen Mattias från Karlstad samt duon Lisa och Lisa en högst njutbar konsert.

Repertoaren är blandad där fokus ligger på spelmansmusik. Sättningen är gitarrer (Sofia några gånger på en lhalvackustisk med reverb(+)), fiol, dragspel och piano.

Publikens mottagande är påtagligt entusiastisk och den har inga problem alla med att interagera på uppmaning. Vi håller takten och fyller i i refränger. Sofia bottnar på ett sjjävklart sätt i sitt musikaliska vatten, Hon sjunger med stor pondus, närvaro och teknisk elegans. Samtidigt kan jag förstå de som tycker hon gör alltför vacker och lite tråkig musik. Det finns ingen friktion, bara oerhörd begåvning. Tror hon är medveten om risken att stryka alltför mycket medhårs och uppfattas som präktig. Och till saken hör att hon fortsatt förnya sig.

Ska nämna att hennes gäster Lisa Rydberg och Lisa Lovbacken fick konserten att svänga härligt med både brudmarsch och polska. Sympatiskt nog var högtalare uppställd utnför kyrkan eftersom pubilktrycket var stort och många kom inte in. Svartklädda Karlsson var enligt egen utsago otroligt peppad och höll också ett litet anförande för den internationella publiken. Sammanfattningsvis en behaglig timme även om de höjdpunkter av djupt berörande ögonblick saknades något. Hon och musikanterna är trots det värda överbetyg.

Daniel Norgren

Foto: Annika Berglund
Foto: Annika Berglund
Först ut på stora scenen på söndagen var country-blues-artisten Daniel Norgren, från de djupa svenska skogarna.

Han är förvånansvärt okänd trots att det är svårt att inte fastna för hans buskiga blues och sladdriga cajun-country. Han har hittills hållit en position precis vid sina om offentlighetens strålkastarljus.

Som alltid uppträdde han i rutig skjorta och jeans. Det är lite småkul, han berättar med sina kläder att han klivit rakt in från de mörka skogarna i Västergötland.

Hans blues känns äkta och genuin, rentav osvensk. Det går inte att stå emot, jag rycks med av musiken. Om du blir nyfiken på honom är hans debutalbum ”Kerosene Dreams” i högsta grad värd att lyssna på, liksom han senaste album ”Alaburys”.

Noonie Bao

Foto: BeA Nilsson
Foto: BeA Nilsson
Inledningen på den blivande popdrottningens spelning var tuff. Ljudet var inte bra inställt och en del av instrumenten skorrade i högtalarna och hon var märkbart irriterad. När hon skulle säga något avbröts hon av musik. Dessutom var hon inte riktigt färdiginsjungen inför spelningen, hennes röst räckte inte till i de högsta tonerna. Men hon kämpade på, envis som ett proffs, och en bit in i konserten flöt allt på och vi hade glömt den darrande inledningen.
Noonie Bao har haft en spännande start på sin karriär. Redan som 18-åring var hon knuten till förlag och hon har skrivit låtar till Clean Bandit, Charlie XCX, Tove Styrke och Avicii.

Just nu sitter hon och filar på sitt andra album. Eftersom debutalbumet hyllades är förväntningarna stora. Hon bjöd på sånger både från första albumet och kommande albumet och också sånger hon skrivit för andra artister. Det var en popspelning med både fartiga syntslingor och mjukare sånger, som efter den trassliga inledningen växte betydligt.

Texter: Mats Hallberg och Rosemari Södergren
Foto: Annika Berglund och BeA Nilsson

Foto: BeA Nilsson
Foto: BeA Nilsson

Noonie Bao 3 minst

Noonie Bao 4 minst-2

Noonie Bao 5 minst

Noonie Bao 6 minst-2

Noonie Bao 7 minst

Arkiverad under: Musik Taggad som: Daniel Norgren, Noonie Bao, Sofia Karlsson, Stockholm Music and arts

Stockholm Music and Arts: Anna von Hausswolff – grandios popsymfoniker

2 augusti, 2015 by Redaktionen

anna_von_hausswolff_2linda_akerberg_7790

Anna von Hausswolff på Stockholm Music and Arts, Eric Ericsonhallen
1 augusti 2015 (natt till söndag)

Anna von Hausswolff var sist ut på lördagens program på Stockholm Music and Arts. Musikern med de ödesmättade popsymfonierna är ett förstås helt rätt val till att spela efter midnatt. Hennes musik med toner från kyrkorglar och pianon är grandios, mörk pop i den allra vackraste prakt, som det står i presentationen av henne i programmet.

Här ett bildgalleri från spelningen.

anna_von_hausswolff_3linda_akerberg_7785

anna_von_hausswolff_4linda_akerberg_7782

anna_von_hausswolff_linda_akerberg_7801

Arkiverad under: Musik Taggad som: Anna von Hausswolff, Stockholm Music and arts

Stockholm Music and Arts: Tori Amos – Vital solokonsert gav den konstrast som behövdes

2 augusti, 2015 by Mats Hallberg

toriamos

Tori Amos på Stockholm Music and Arts, stora scenen
1 augusti 2015
Betyg 4

Den eldfängda (i dubbel mening ned tanke på hårfärgen) amerikanskan är ett aktat namn, nomineras ofta till grammy och kritiker strör gärna beröm över henne. Jag har aldrig skaffat något av hennes dussintal skivor, har väl ansett att hon är lite av en light-variant till Kate Bush. Hur som helst imponeras jag över det grepp hon har om publiken när hon alternerar mellan flygel och elpiano/synt. Hon fick omgående ett varmt mottagande, svarade med att attackera sina klaviaturer. Den inspirerade damen gav verkligen av sig själv och sitt stora kunnande som singer & songwriter. Öppningslåten markerade hon slutet på genom att smälla igen locket på pianot. Effektfullt! I andra låten, ”Secrets”?, förekom en stilig tonartshöjning.

Tycker hon gjorde en grymt bra version av ”Feel like teen spirit” , som påstods tillhörde hennes absoluta favoritballader. Låten sades vara en ”special request”. I minst en sång växlade hon mitt i mellan flygel och elpiano. Någon gång kändes syntens hårda trumprogrammering aningen malplacerad, men det ska ses som randanmärkning. Andra gången Amos vräkte på med tunggung förstärkte hon med eko och spelade melodistämman på sitt elpiano. Lät ordentligt medryckande. Hennes show hade som finalnummer en stampa-takten-rökare som innehöll några takter från engelskt tidigt 80-tal (Duran Duran?).

Konserten som klockade in på cirka 65 minuter hade skönt nog föredömligt ljud. Ljudteknikerna ska verkligen ha cred eftersom det är vanskligt att få till rätt ljud på stora utomhusscener med de speciella förutsättningar som råder på den vackra plats vi befinner oss på.Anmärkningsvärt att hon på Pridetågets dag i Stockholm, hade förberett ett passande minitema. Då vajade några regnbågsvimplar längst fram i publikhavet. Eftersom det var denna speciella dag fick vi höra en stark låt med Joe Jackson (har den på LP hemma men osäker på titeln. Tror den finns med på Body & Soul från -84) jämte filmmusik i form av Bruce Springsteen´s Philadelphia. Apropå vind såg det lite komiskt ut när notpapper for iväg över scengolvet, varvid en ur hennes crew plockade upp dem utan ordning, vilket innebar att stackars Amos fick välja bort ett stycke då noterna hade försvunnit. Amos behärskar till fullo vad hon gör, men jag är lite tveksam till om hon är en fullfjädrad låtskrivare. Ibland påminner hon ganska mycket om utlevande Kate Bush. Sammantaget är jag väldigt nöjd och gör väl klokt i att botanisera bland hennes rikhaltiga produktion.

Foto: Linda Åkerberg
toriamos2

toriamos3

Arkiverad under: Musik Taggad som: Stockholm Music and arts, Tori Amos

Stockholm Music and Arts: José González – hans musik är oemotståndlig

1 augusti, 2015 by Rosemari Södergren

Jose 1 minst

José González på Stockholm Music and Arts, stora scenen
1 augusti 2015
Betyg 4

Finstämt drar José González oss med sin mjuka stämma. Han är så naturlig på scen med sin gitarr och sitt band och utan stora choser eller åthävor suger hans musik in oss. Det är oemotståndligt och han dirigerar sin konsert med fingertoppkänsla: just innan vi kan börja känna att det är enformigt kommer några rytmiska sånger där bongotrummorna tar täten.

Han inledde konserten med vackra sången Crosses och avslutade med Heartbeats som extranummer – däremellan bjöd och bandet på en resa genom hans musikkonst. Hans mjuka stämma, hans vemodiga texter och hans skickliga gitarrspel är dem där kombinationen som gör skillnad på en medioker festival och en succé.

Egentligen är det slöseri med hans enorma kvalitét som musiker att han spelar på stora scenen där snattrande människor förstör lyssningen. Hans musik kommer allra mest till sin rätt i en konserthall för en sittande publik.

Att det mesta han gör har hög kvalitet visar väl hans produktion: på tolv år har han bara släppt tre album, alla tre fulländade. I sommar gör han bara en Sverigespelning – den på Stockholm Music and Arts. En lyckad bokning.

Foto: BeA Nilsson

Jose 2 minst

Jose 3 minst

Jose 4 minst

Jose 5 minst

Jose 6 minst

Jose 7 minst

Arkiverad under: Musik Taggad som: José Gonzalez, Stockholm Music and arts

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 530
  • Sida 531
  • Sida 532
  • Sida 533
  • Sida 534
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in