Tori Amos på Stockholm Music and Arts, stora scenen
1 augusti 2015
Betyg 4
Den eldfängda (i dubbel mening ned tanke på hårfärgen) amerikanskan är ett aktat namn, nomineras ofta till grammy och kritiker strör gärna beröm över henne. Jag har aldrig skaffat något av hennes dussintal skivor, har väl ansett att hon är lite av en light-variant till Kate Bush. Hur som helst imponeras jag över det grepp hon har om publiken när hon alternerar mellan flygel och elpiano/synt. Hon fick omgående ett varmt mottagande, svarade med att attackera sina klaviaturer. Den inspirerade damen gav verkligen av sig själv och sitt stora kunnande som singer & songwriter. Öppningslåten markerade hon slutet på genom att smälla igen locket på pianot. Effektfullt! I andra låten, ”Secrets”?, förekom en stilig tonartshöjning.
Tycker hon gjorde en grymt bra version av ”Feel like teen spirit” , som påstods tillhörde hennes absoluta favoritballader. Låten sades vara en ”special request”. I minst en sång växlade hon mitt i mellan flygel och elpiano. Någon gång kändes syntens hårda trumprogrammering aningen malplacerad, men det ska ses som randanmärkning. Andra gången Amos vräkte på med tunggung förstärkte hon med eko och spelade melodistämman på sitt elpiano. Lät ordentligt medryckande. Hennes show hade som finalnummer en stampa-takten-rökare som innehöll några takter från engelskt tidigt 80-tal (Duran Duran?).
Konserten som klockade in på cirka 65 minuter hade skönt nog föredömligt ljud. Ljudteknikerna ska verkligen ha cred eftersom det är vanskligt att få till rätt ljud på stora utomhusscener med de speciella förutsättningar som råder på den vackra plats vi befinner oss på.Anmärkningsvärt att hon på Pridetågets dag i Stockholm, hade förberett ett passande minitema. Då vajade några regnbågsvimplar längst fram i publikhavet. Eftersom det var denna speciella dag fick vi höra en stark låt med Joe Jackson (har den på LP hemma men osäker på titeln. Tror den finns med på Body & Soul från -84) jämte filmmusik i form av Bruce Springsteen´s Philadelphia. Apropå vind såg det lite komiskt ut när notpapper for iväg över scengolvet, varvid en ur hennes crew plockade upp dem utan ordning, vilket innebar att stackars Amos fick välja bort ett stycke då noterna hade försvunnit. Amos behärskar till fullo vad hon gör, men jag är lite tveksam till om hon är en fullfjädrad låtskrivare. Ibland påminner hon ganska mycket om utlevande Kate Bush. Sammantaget är jag väldigt nöjd och gör väl klokt i att botanisera bland hennes rikhaltiga produktion.
Foto: Linda Åkerberg
