Noonie Bao

Stockholm Music and Arts: Sofia Karlsson, Daniel Norgren och Noonie Bao

2 augusti, 2015 by Redaktionen

Sofia Karlsson, Daniel Norgren och Noonie Bao på Stockholm Music and Arts
2 augusti 2015

Först ut på söndagen på Stockholm Music and Arts är tre sinsemellan olika artister. Sofia Karlsson med sin visa och folkmusik, Daniel Norgren med sin fartfyllda rockblues och Noonie Bao, blivande popdrottning.

Sofia Karlsson
Jag har hört Sofia Karlsson live minst två gånger tidigare. Uppskattar vad hon gör för svensk visa och europeisk folkmusik, men jag har inga skivor. Vid lunchtid i Eric Ericsson-hallen på söndagen ger hon, tillsammans med gtarristen Mattias från Karlstad samt duon Lisa och Lisa en högst njutbar konsert.

Repertoaren är blandad där fokus ligger på spelmansmusik. Sättningen är gitarrer (Sofia några gånger på en lhalvackustisk med reverb(+)), fiol, dragspel och piano.

Publikens mottagande är påtagligt entusiastisk och den har inga problem alla med att interagera på uppmaning. Vi håller takten och fyller i i refränger. Sofia bottnar på ett sjjävklart sätt i sitt musikaliska vatten, Hon sjunger med stor pondus, närvaro och teknisk elegans. Samtidigt kan jag förstå de som tycker hon gör alltför vacker och lite tråkig musik. Det finns ingen friktion, bara oerhörd begåvning. Tror hon är medveten om risken att stryka alltför mycket medhårs och uppfattas som präktig. Och till saken hör att hon fortsatt förnya sig.

Ska nämna att hennes gäster Lisa Rydberg och Lisa Lovbacken fick konserten att svänga härligt med både brudmarsch och polska. Sympatiskt nog var högtalare uppställd utnför kyrkan eftersom pubilktrycket var stort och många kom inte in. Svartklädda Karlsson var enligt egen utsago otroligt peppad och höll också ett litet anförande för den internationella publiken. Sammanfattningsvis en behaglig timme även om de höjdpunkter av djupt berörande ögonblick saknades något. Hon och musikanterna är trots det värda överbetyg.

Daniel Norgren

Först ut på stora scenen på söndagen var country-blues-artisten Daniel Norgren, från de djupa svenska skogarna.

Han är förvånansvärt okänd trots att det är svårt att inte fastna för hans buskiga blues och sladdriga cajun-country. Han har hittills hållit en position precis vid sina om offentlighetens strålkastarljus.

Som alltid uppträdde han i rutig skjorta och jeans. Det är lite småkul, han berättar med sina kläder att han klivit rakt in från de mörka skogarna i Västergötland.

Hans blues känns äkta och genuin, rentav osvensk. Det går inte att stå emot, jag rycks med av musiken. Om du blir nyfiken på honom är hans debutalbum ”Kerosene Dreams” i högsta grad värd att lyssna på, liksom han senaste album ”Alaburys”.

Noonie Bao

Inledningen på den blivande popdrottningens spelning var tuff. Ljudet var inte bra inställt och en del av instrumenten skorrade i högtalarna och hon var märkbart irriterad. När hon skulle säga något avbröts hon av musik. Dessutom var hon inte riktigt färdiginsjungen inför spelningen, hennes röst räckte inte till i de högsta tonerna. Men hon kämpade på, envis som ett proffs, och en bit in i konserten flöt allt på och vi hade glömt den darrande inledningen.
Noonie Bao har haft en spännande start på sin karriär. Redan som 18-åring var hon knuten till förlag och hon har skrivit låtar till Clean Bandit, Charlie XCX, Tove Styrke och Avicii.

Just nu sitter hon och filar på sitt andra album. Eftersom debutalbumet hyllades är förväntningarna stora. Hon bjöd på sånger både från första albumet och kommande albumet och också sånger hon skrivit för andra artister. Det var en popspelning med både fartiga syntslingor och mjukare sånger, som efter den trassliga inledningen växte betydligt.

Texter: Mats Hallberg och Rosemari Södergren
Foto: Annika Berglund och BeA Nilsson

Bilder och intryck från Popaganda på Parkteatern

23 juli, 2012 by Jonatan Södergren

För andra året i rad anordnades Popagandas minifestival på Galärparken i Sotckholm. Festivalen, som var helt gratis, kan ses som ett komplement till den större festivalen som äger rum vid Eriksdalsbadet i slutet av augusti. Precis som förra året var det många som hade tagit sig ut till Djurgården för att – mitt bland solskenet och alla picknickkorgar – lyssna på sex av Sveriges just nu mest lovande uppstickande popakter.

Kim Vestin

Först ut på scen var Kim Vestin. Den norrländska singer/songwritern, som själv satt bakom ett elpiano, ackompanjerades av en trummis och en gitarrist och framförde finstämda poplåtar som smälte in utmärkt i den avslappnade miljön.

Hökartorget

Den svängiga kvintetten som satt Hedemora på musikkartan sjunger politiskt laddade texter på svenska. Musikaliskt kommer de från en rik tradition, men jag tycker att Hökartorget lyckas bära upp facklan väl. Framför allt har de en charm. Mest charmigt är det när en äldre man mellan två låtar går fram till scenen och ber bandet spela tystare. ”Vill du att vi ska spela långsammare också?” frågar bandets ena sångare. ”Nej, spela fortare” svarar mannen.

YAST

Om vi räknar antalet effektpedaler på scen vinner YAST en jordskredsseger. Kvartetten från Sandviken har tidigare agerat förband åt både The Drums och Zola Jesus. Nu fick vi se att deras lo-fi även gör sig bra på utomhusscener. Solsken är helt klart det rätta elementet för deras musik som osar glädje, berusningsmedel och sommar.

Noonie Bao

Jag minns Noonie Baos klubbspelning på Debaser Slussen tidigare i år. Då hade hon just givit ut singeln About to Tell som gav henne en plats som en av Sveriges mest intressanta nykomlingar. Nu har hon ytterligare några festivalspelningar i ryggen – under sommaren har hon bland annat hunnit med att spela på Knarrholmen och Putte i Parken – och börjar kännas som en etablerad del av det svenska musikåret 2012.

Winhill/Losehill

Med en något mindre uppsättning än vanligt lyckades Umeå-orkestern Winhill/Losehill ändå fylla ut Galärparkens scen. Debuten med dubbelalbumet Swing of Sorrow tidigare i år var en hjärtskärande historia och de melodiösa låtarna – framför allt tänker jag på singlarna Tell Her She’s the Light of the World och The House is Black – var ikväll lika vackra som någonsin.

Dante

Äran att avsluta årets upplaga av Popaganda på Parkteatern föll på sångaren, producenten och The Concretes-trummisen Dante Kinnunen som med sin souliga popmusik på relativt kort tid blivit ett av landets mest uppskattade musikfynd. En hyllad cover på amerikanska soul-legenden Clarence Carters 60-talsballad Next to You förde tankarna till modern R&B (tänk er The-Dream fast mindre smörigt) och jag kan tänka mig att Dante är den av alla artisterna som uppträdde på Parkteatern i år som har störst potential att slå igenom stort internationellt.

Noonie Bao på Debaser Slussen

11 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Noonie Bao, Debaser Slussen
Betyg: 4

Svenska sångerskor tycks växa på träd – efter Robyn och Lykke Li står Noonie Bao på tur. Efter att ha bevittnat hennes spelning på Debaser Slussen kan jag inte annat än konstatera att en ny stjärna är född. Så lägg namnet på minnet – Noonie Bao kommer vi med största sannolikhet att få höra mer av den närmsta framtiden.

Till skillnad från på de studioinspelade YouTube-klippen – vilka jag haft att utgå ifrån – så är det i livesammanhang inte alls lika pianobaserat. De lite smutsigare gitarrerna väcker nytt liv i de poppiga låtarna och det som annars är på gränsen till sött blir betydligt mer ödesmättat. Den nya inramningen är helgjuten och som klubbakt är Noonie perfekt.

Scenen är såpass dränkt med rök att det är svårt att urskilja annat än hennes flammiga röda hår men på något sätt bidrar det bara till den svårgenomträngliga känslan av mystik som hjälper till i processen att höja hennes musikalitet ytterligare en dimension. Det dröjer visserligen ett par låtar innan den korta och koncisa spelningen tar fart på riktigt men i About to Tell – som utan tvekan är kvällens höjdpunkt – märks det att det är fredagskväll. Publiken är helt med på noterna och gör allt i sin makt för att höja stämningen.

Noonie Bao

Footer

Om oss