För andra året i rad anordnades Popagandas minifestival på Galärparken i Sotckholm. Festivalen, som var helt gratis, kan ses som ett komplement till den större festivalen som äger rum vid Eriksdalsbadet i slutet av augusti. Precis som förra året var det många som hade tagit sig ut till Djurgården för att – mitt bland solskenet och alla picknickkorgar – lyssna på sex av Sveriges just nu mest lovande uppstickande popakter.
Kim Vestin
Först ut på scen var Kim Vestin. Den norrländska singer/songwritern, som själv satt bakom ett elpiano, ackompanjerades av en trummis och en gitarrist och framförde finstämda poplåtar som smälte in utmärkt i den avslappnade miljön.
Hökartorget
Den svängiga kvintetten som satt Hedemora på musikkartan sjunger politiskt laddade texter på svenska. Musikaliskt kommer de från en rik tradition, men jag tycker att Hökartorget lyckas bära upp facklan väl. Framför allt har de en charm. Mest charmigt är det när en äldre man mellan två låtar går fram till scenen och ber bandet spela tystare. ”Vill du att vi ska spela långsammare också?” frågar bandets ena sångare. ”Nej, spela fortare” svarar mannen.
YAST
Om vi räknar antalet effektpedaler på scen vinner YAST en jordskredsseger. Kvartetten från Sandviken har tidigare agerat förband åt både The Drums och Zola Jesus. Nu fick vi se att deras lo-fi även gör sig bra på utomhusscener. Solsken är helt klart det rätta elementet för deras musik som osar glädje, berusningsmedel och sommar.
Noonie Bao
Jag minns Noonie Baos klubbspelning på Debaser Slussen tidigare i år. Då hade hon just givit ut singeln About to Tell som gav henne en plats som en av Sveriges mest intressanta nykomlingar. Nu har hon ytterligare några festivalspelningar i ryggen – under sommaren har hon bland annat hunnit med att spela på Knarrholmen och Putte i Parken – och börjar kännas som en etablerad del av det svenska musikåret 2012.
Winhill/Losehill
Med en något mindre uppsättning än vanligt lyckades Umeå-orkestern Winhill/Losehill ändå fylla ut Galärparkens scen. Debuten med dubbelalbumet Swing of Sorrow tidigare i år var en hjärtskärande historia och de melodiösa låtarna – framför allt tänker jag på singlarna Tell Her She’s the Light of the World och The House is Black – var ikväll lika vackra som någonsin.
Dante
Äran att avsluta årets upplaga av Popaganda på Parkteatern föll på sångaren, producenten och The Concretes-trummisen Dante Kinnunen som med sin souliga popmusik på relativt kort tid blivit ett av landets mest uppskattade musikfynd. En hyllad cover på amerikanska soul-legenden Clarence Carters 60-talsballad Next to You förde tankarna till modern R&B (tänk er The-Dream fast mindre smörigt) och jag kan tänka mig att Dante är den av alla artisterna som uppträdde på Parkteatern i år som har störst potential att slå igenom stort internationellt.
