Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Winhill/Losehill

Titta: Winhill/Losehill – I’ll Be Gone

by

winhilllosehill2015

Se Winhill/Losehills spektakulära video för nya singeln ”I’ll Be Gone”!
Videon är regisserad av Linus Johansson, och filmad med en Kinect motion sensor (XBOX 360) och en 3D laser scanner som kan göra dig blind om du kollar mot den. Videon är ett musikaliskt, visuellt manifest kring livet efter döden.

Regissören Linus Johansson till The Line of Best Fit som premiärade videon:
”We spent one day at an old abandoned mill in a village just outside Skellefteå, the whole project was very improvised and lust-driven, but we had a number of ideas we wanted to test, one was to scan the organic forms in nature and play with the contrast between technology and nature.”

Winhill/Losehill ingår avtal med Warner Music, framför nya låtar på Dramaten i maj

by

winhill

– Skivan har en sorglig utgångspunkt, men sorg är motsägelsefullt; det kan även ge upphov till andra känslor som uppgivenhet, längtan, hopp, kärlek och ilska, så skivan är snarare en explosion av känslor. 2006, då min mor låg sjuk och jag började skriva låtar igen för första gången på länge, blev musiken ett sätt för mig att fortsätta umgås med människor. Ur det växte en nitton-spårig dubbelskiva, så beskrev Jonas Svennem Lundberg deras debutalbum Swing of Sorrow när jag intervjuade honom 2012. Nu har Winhill/Losehill skrivit skivkontrakt med Warner/Parlophone. I samband med en exklusiv spelning på Dramaten 5 maj släpper de den nya låten Aifos på sitt nya bolag. Så här skriver Warner i ett pressmeddelande:

”Winhill/Losehill har sedan debuten gjort flera turnéer runt i landet. De har samarbetat med bland andra Göteborgs Symfoniorkester och senast i augusti 2013 hela Norrlandsoperans Symfoniorkester, dirigerade av Hans Ek, känd och prisbelönt för sitt gränsöverskridande arbete mellan pop och klassisk musik.

Under hösten och vintern har Winhill/Losehill äntligen återvänt till studion för att spela in nytt material till den efterlängtade uppföljaren. I och med att bandet skrivit på för Warner Parlophone släpper man redan den 2 maj en första ny låt, ’Aifos’. Låten kommer att lanseras som prestream på Spotify.

Under konserten på Dramaten måndagen den 5 maj lovar bandet att publiken får höra nytt material innan alla andra, såväl som musiken från ’Swing of Sorrow’ med unika arrangemang i den fantastiska miljö som Dramatens Stora Scen bjuder på.

Du kan se en teaser till Aifos här nedan:

Bilder och intryck från Popaganda på Parkteatern

by

För andra året i rad anordnades Popagandas minifestival på Galärparken i Sotckholm. Festivalen, som var helt gratis, kan ses som ett komplement till den större festivalen som äger rum vid Eriksdalsbadet i slutet av augusti. Precis som förra året var det många som hade tagit sig ut till Djurgården för att – mitt bland solskenet och alla picknickkorgar – lyssna på sex av Sveriges just nu mest lovande uppstickande popakter.

Kim Vestin

Först ut på scen var Kim Vestin. Den norrländska singer/songwritern, som själv satt bakom ett elpiano, ackompanjerades av en trummis och en gitarrist och framförde finstämda poplåtar som smälte in utmärkt i den avslappnade miljön.

Hökartorget

Den svängiga kvintetten som satt Hedemora på musikkartan sjunger politiskt laddade texter på svenska. Musikaliskt kommer de från en rik tradition, men jag tycker att Hökartorget lyckas bära upp facklan väl. Framför allt har de en charm. Mest charmigt är det när en äldre man mellan två låtar går fram till scenen och ber bandet spela tystare. ”Vill du att vi ska spela långsammare också?” frågar bandets ena sångare. ”Nej, spela fortare” svarar mannen.

YAST

Om vi räknar antalet effektpedaler på scen vinner YAST en jordskredsseger. Kvartetten från Sandviken har tidigare agerat förband åt både The Drums och Zola Jesus. Nu fick vi se att deras lo-fi även gör sig bra på utomhusscener. Solsken är helt klart det rätta elementet för deras musik som osar glädje, berusningsmedel och sommar.

Noonie Bao

Jag minns Noonie Baos klubbspelning på Debaser Slussen tidigare i år. Då hade hon just givit ut singeln About to Tell som gav henne en plats som en av Sveriges mest intressanta nykomlingar. Nu har hon ytterligare några festivalspelningar i ryggen – under sommaren har hon bland annat hunnit med att spela på Knarrholmen och Putte i Parken – och börjar kännas som en etablerad del av det svenska musikåret 2012.

Winhill/Losehill

Med en något mindre uppsättning än vanligt lyckades Umeå-orkestern Winhill/Losehill ändå fylla ut Galärparkens scen. Debuten med dubbelalbumet Swing of Sorrow tidigare i år var en hjärtskärande historia och de melodiösa låtarna – framför allt tänker jag på singlarna Tell Her She’s the Light of the World och The House is Black – var ikväll lika vackra som någonsin.

Dante

Äran att avsluta årets upplaga av Popaganda på Parkteatern föll på sångaren, producenten och The Concretes-trummisen Dante Kinnunen som med sin souliga popmusik på relativt kort tid blivit ett av landets mest uppskattade musikfynd. En hyllad cover på amerikanska soul-legenden Clarence Carters 60-talsballad Next to You förde tankarna till modern R&B (tänk er The-Dream fast mindre smörigt) och jag kan tänka mig att Dante är den av alla artisterna som uppträdde på Parkteatern i år som har störst potential att slå igenom stort internationellt.

Winhill/Losehill gör en intim spelning i Lejonkulan på Dramaten i höst

by

Umeåbandet Winhill/Losehill gör en intim spelning i Lejonkulan den 20 oktober berättar ett pressmeddelande:
Bandet släppte tidigare i år debutalbumet Swing of Sorrow.
Bandet blev först omtalat efter att ha blivit utvalda att agera förband åt Deportees under deras utsålda Sverigeturné 2011. Albumet Swing of Sorrow fick ett varmt välkomnande i pressen:

”Swing of Sorrow är en sällsynt vacker skildring av det som är starkast av allt men samtidigt så skört att det på en sekund kan vara försvunnet.” (SvD)

”Det är fruktansvärt bra. En fantastisk debut.” (DN)

”Umeås Winhill/Losehill dyker upp från ingenstans och bygger en bro mellan sorgligt bortglömda Isolation Years vemod och amerikanska The Bands känsla för det jordigt karga med invävd himmelsk hymn.” (Arbetarbladet)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Winhill/Losehill fyller Debaser Slussen med stora känslor

by

Winhill/Losehill, Debaser Slussen
Betyg: 4

Umeå-bandet Winhill/Losehill målar upp lika stora som innerliga känslor när de intar Debaser Slussen. Förra året följde de med Deportees på en Sverigeturné som bland annat tog dem till Berns Salonger, men spelningen på Debaser Slussen är deras första Stockholm-show som huvudvakt. Till viss del kanske det berodde på att det var lönehelg, men det verkade som att halva Stockholm hade vallfärdat dit för att se dem.

När bandet tidigare i år debuterade med det nitton spår långa dubbelalbumet Swing of Sorrow gick de svenska musikkritikerna i taket. Låtarna kretsade kring sångaren Jonas Svennem Lundbergs moder som gick bort i cancer och den sköra känslan av melankoli som så många av låtarna tog sitt ursprung i var helt enkelt omöjlig att inte låta sig beröras av.

När de fram emot slutet av ordinarie set framför kvällens mest medryckande låt The House is Black visar de en gång för alla att de även lyckas förmedla kontrasten mellan hopp och tvivel i livetappning. Dessförinnan har redan låtar som Stay Another Day, I Will Never Get Enough samt bandets ännu så länge enda singel Tell Her She’s the Light of the World, som pyntas med charmiga xylofonmelodier, mötts av oåterhållsamt publikjubel.