Att askan är den bästa jorden är Winhill/Losehills debutskiva Swing of Sorrow (som ges ut den 22:a februari) ett praktexempel på – varför får du veta om du läser igenom intervjun.
Så här lät det när Kulturbloggen mötte upp Jonas Svennem Lundberg och Carl Åkerlund, bandets huvudsakliga låtskrivare samt textförfattare, på Café Copacabana i Stockholm
Hur träffades ni och vad fick er att bilda bandet?
Carl: Det är lite olika men vi har alla känt varandra sedan högstadiet eller gymnasiet vilket är i över tio års tid. Vi har alla en anknytning till Umeå även om vissa av oss numera bor i Stockholm. Jonas har skrivit låtar i namnet Winhill/Losehill tidigare men bandet som är nu tog form 2008.
Hur skulle ni själva beskriva er musik?
Jonas: Som rockmusik med rötter i amerikansk folktradition, det var i alla fall den musiken jag inspirerades när jag var yngre och började skriva låtar. Det har även kommit att bli mycket klassiskt – allt ifrån Stravinskijs Våroffer till jazz – men alla bandmedlemmarna kommer från ganska olika musikaliska bakgrunder vilket har bidragit till att arrangemangen blivit som de blivit.
Vilka är era influenser?
Jonas: The Band är mina husgudar.
Carl: Häromdagen tänkte jag på Dexys Midnight Runners.
Jonas: Såväl Dexys Midnight Runners som Van Morrison är definitivt stora influenser i den mån att vår musik både har en rocksida och en soul- och orkestral sida. Vi är även influerade av Rufus Wainwrights lekfulla arrangemang – jag beundrar hans förmåga att göra musik som är fantasieggande.
När ni spelade på Berns som förband åt Deportees använde ni en rätt så intressant instrumentation, kan ni beskriva den lite närmare?
Jonas: Det som är speciellt är det vi översatt från skiva till livetappning. På Berns använde vi en riktig xylofon och mycket slagverk. Den slagverksrigg jag spelar på innehåller ett mackjärn, en söndersågad cymbal, en stor plåtbit, en träplanka och en antik kobjällra. Utöver det är det den vanliga sättningen med klaviatur, bas, trummor och gitarr.
Carl: Det är framför allt en skillnad mellan live och skiva. På skivan har vi stråkinstrument, blås och väldigt mycket olika slagverk, för att förvalta skivans sound till ett livesound krävs det att vi jobbar om det på olika sätt.
Vilka känslor försöker ni beskriva med er musik?
Carl: Skivan tog sin början i en sorg. Incitamentet till att Jonas började skriva låtar var att Karin – hans mamma – gick bort i cancer.
Jonas: Skivan har en sorglig utgångspunkt men sorg är motsägelsefullt. Det kan även ge upphov till andra känslor som uppgivenhet, längtan, hopp, kärlek och ilska så skivan är snarare en explosion av känslor. 2006 då min mor låg sjuk och jag började skriva låtar igen för första gången på länge blev musiken ett sätt för mig att fortsätta umgås med människor. Ur det växte en nitton-spårig dubbelskiva.
Kan ni beskriva arbetsprocessen som legat bakom skivan?
Jonas: Det är nitton låtar på skivan och hur de har skrivits har gått till på nitton olika sätt. Det är absolut så att jag skriver musiken och att Carl skriver texter antingen på egen hand eller tillsammans med mig men med låtarnas arrangemang har det mesta hänt när jag och vår trummis HenrikNybom – som även var min medproducent – suttit och lyssnat på inspelade grunder. Det är svårt att beskriva låtskrivarhantverket men det börjar väl ofta med att jag skriver en grund, sen gör vi text och arrangerar.
Carl: Textskrivandet är min roll och det har gått till som så att Jonas kommit med musik som jag skrivit något till. Ibland pratar vi om någon viss känsla vi vill förmedla och skriver en text tillsammans.
Kommer ni inte känna en tomhet nu när skivan är färdig?
Jonas: Den känslan har inte kommit till oss ännu. Hittills har vi bara känt upprymdhet över att musiken ska bli tillgänglig för folk utanför den invigda kretsen.
Carl: Hittills har vi fått grymt fin respons från alla håll och kanter så det är svårt att känna tomhet.
Vilka är era planer härnäst?
Jonas: Nu när skivan är färdig kommer det bli svårt att hålla sig från att inte spela live – i sommar vill vi komma ut och spela så mycket som möjligt.
Carl: Eftersom det är ett dubbelalbum tänker vi ha en dubbel releasefest – en i Stockholm och en i Umeå.
Är det något mer ni vill tillägga?
Carl: Vi vill tacka Jonas storebror Måns Lundberg som mixat skivans alla hundratals kanaler. Han har även producerat Deportees två senaste skivor.
