• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Calle Kristiansson – Den starka Idoltvåan släpper album 23 december

14 december, 2009 by Redaktionen

calleglad_1__large
Ett pressmeddelande som säkert glädjer alla som röstade på årets Idol-tvåa:

Erik och Calle har rekordsnabbt byggt upp en gigantisk fanbase och den jämna omröstningen har sagt sitt – den 23 december släpper även Calle Kristiansson sammanfattningen av sin Idolhöst!

Under hösten har vi sett stora stjärnor tändas i Idols tunga startfält. Erik Grönwall tog sig till den absoluta toppen tätt följd av Idols silvermedaljör Calle Kristiansson.

”Vecka efter vecka har vi kunnat följa Calles fantastiska utveckling. Calle har varit en stor tittarfavorit. Han har hittat och befäst sitt eget artisteri på ett självklart och imponerande sätt.”- säger Lisa Öhman, Sony Music.

Även Calle beger sig i dagarna in i studion för att spela in sin debutskiva. Albumet kommer att innehålla Calles 11 bästa låtar från Idolsäsongen 2009.

”Jag är universums nöjdaste tvåa! Att spela in en skiva med låtarna jag framfört under Idol känns galet kul, speciellt eftersom jag verkligen älskar dem. Att få denna möjlighet känns som en dröm – Merry Rocking Christmas!” – säger en mycket glad Calle Kristiansson.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, Idol, skivnytt, popmusik, Calle

Arkiverad under: Musik Taggad som: Idol, Musik, Popmusik, skivnytt

Nu ges de ut på nytt, alla gamla örhängen med Georg Riedel, Charlie Norman och Delta Rhythm Boys med ”Flickorna i Småland”

14 december, 2009 by Redaktionen

metronome60box_prodshot_medium
Georg Riedel Quintet, Charlie Norman och Delta Rhythm Boys med ”Flickorna i Småland”
Det är bara några av de gamla örhängena som ges ut på nytt i en samlingsskiva när skivbolaget Metronome jubilerar.
På samlingsskivan finns massor från HARRY ARNOLD & QUINCY JONES i en svensk studio till senare års alternativartister som Olle Ljungström och Nisse Hellberg.

Här ett pressmeddelande om samlingsutgåvan från Metronome:

Metronome är en av våra absolut viktigaste företeelser i svenskt musikliv. Anders Burman startade bolaget med brodern Lars samt Börje Ekberg och vad som började som ett hobbyprojekt är nu en etikett som betytt oerhört mycket för vår svenska musikhistoria – frågan är om det ens går att föreställa sig vårt svenska musikklimat utan Anders stadiga hand som lett musikerna genom albuminspelningarna och fått dem att prova nya vägar som annars aldrig beträtts.

Metronomeboxen består av fyra cd, där vi kan följa och se utvecklingen – från de internationella musikerna som smet ut på nätterna via brandstegar för att på hemliga sessions spela in musik med svenska likar till de svenska milstolparna, som Pughs första kliv in i musikvärlden med texter på svenska. Och självklart återfinner vi t ex Svordomsvisan av och med Magnus & Brasse från Metronomes storsäljare Varning för barn (samt alla 70-talisters favoritbarnvisa, tror vi). Och så avslutar vi med en ytterst aktuell och aktiv Metronome-artist: Nisse Hellberg vars senaste succéalbum En modern man släppts på just Metronome och som ligger på albumlistan i skrivande stund.

– I en 66-sidig booklet berättar journalisten och skivbolagsmannen Lars Nylin – själv anställd på Metronome på 1990-talet – om 60 år med Metronome. För designen står Lasse Ermalm som på 1970- och 80-talen stod för några av de mest kända skivomslagen från bolaget.

Metronome Records 1949-2009 släpps av Warner Music Sverige 16 december.

metronome60_medium

Tracklist:

CD1 Jazz på Metronome

1. HARRY ARNOLD & QUINCY JONES

and the Swedish Radio Studio Orchestra The Midnight Sun Never Sets

2. JAMES MOODY Moodys Mood For Love

3. LARS GULLIN Dannys Dream

4. STAN GETZ Dear Old Stockholm

5. CHARLIE NORMAN Boogie Woogie On St Louis Blues

6. BENGT HALLBERG Whiskey Sour

7. LARS GULLIN Ma

8. GEORG RIEDEL QUINTET Shorty Im Sorry

9. CHARLIE NORMAN Anitras Dance Boogie

10. CLIFFORD BROWN & ART FARMER Stockholm Sweetnin

11. HARRY ARNOLD

and his Swedish Radio Orchestra Stand By (This Is Harry)

12. JAN JOHANSSON When Johnny Comes Marching Home

13. ROLF ERICSSON Flight To Jordan

14. ANDERS BURMAN SEXTET Lester Be Good

15. COLEMAN HAWKINS On The Sunny Side Of The Street

16. TOOTS THIELEMANS Bluesette

17. GALS AND PALS Kära båt

18. RUNE GUSTAFSSON Up, Up and Away

19. GÖSTA THESELIUS Siesta

CD2 Schlager på Metronome

1. OWE THÖRNQVIST Rumba i engelska parken

2. SIW MALMKVIST Flickor bak i bilen

3. ALICE BABS & CHARLIE NORMAN Käre John

4. DELTA RHYTHM BOYS Flickorna i Småland

5. OWE THÖRNQVIST Rotmosrock

6. POVEL RAMEL Svante! Sss! Vante larvi!

7. ANNA-LENA LÖFGREN Regniga natt

8. PER MYRBERG Trettifyran

9. SIW MALMKVIST Mamma är lik sin mamma

10. ANNA-LENA LÖFGREN Lyckliga gatan

11. JAILBIRD SINGERS Där björkarna susa

12. MONICA ZETTERLUND Gröna små äpplen

13. ANN-LOUISE HANSON Är du ensam i kväll?

14. CORNELIS VREESWIJK & ANN-LOUISE HANSON Jag hade en gång en båt

15. PER MYRBERG Min fru

16. FAMILY FOUR Kör långsamt

17. INGER ÖST Rör vid mig

18. SVANTE THURESSON Noaks ark

19. FAMILY FOUR Vita vidder

20. ARJA SAIJONMAA Jag vill tacka livet

21. MAGNUS & BRASSE Svordomsvisan

22. LILL LINDFORS Musik ska byggas utav glädje

23. SVANTE THURESSON Leva mitt liv

24. ALPINA SKIDLANDSLAGET De ä bar å åk

CD3 Rock & visa på Metronome

1. PUGH ROGEFELDT Här kommer natten

2. CORNELIS VREESWIJK Somliga går med trasiga skor

3. JOHN HOLM Maria, många mil och år från här

4. OLA MAGNELL Påtalåten

5. FRED ÅKERSTRÖM Jag ger dig min morgon

6. CORNELIS VREESWIJK Ångbåtsblues

7. BERNT STAF Familjelycka

8. PUGH ROGEFELDT & RAINROCK Hog Farm

9. JOHN HOLM Ett enskilt rum på Sabbatsberg

10. MARIE BERGMAN Ingen kommer undan politiken

11. PUGH ROGEFELDT & Rainrock, Ola Magnell,

Janne ”Lucas” Persson Finns det lite stolthet kvar, finns det också hopp om bättring

12. JOJJE WADENIUS Mitt lilla barn

13. KENTA GUSTAFSSON Just idag är jag stark

14. MAMAS BARN Kan du förstå?

15. OLA MAGNELL Kliff

16. ROLF WIKSTRÖM Den åttonde dagen

17. BJÖRN J:SON LINDH My Machine

18. FRED ÅKERSTRÖM Glimmande nymf (Epistel 72)

19. TURID Tidig Stockholmsmorgon

20. BERNT STAF Hovmästarsoppa

CD4 Moderna Metronome

1. CAJSA STINA ÅKERSTRÖM Fråga stjärnorna

2. DI LEVA Vi har bara varandra

3. ORUP Stockholm

4. OLLE LJUNGSTRÖM Jag spelar vanlig

5. MATS RONANDER & KIM LARSEN Gör mig lycklig nu

6. THE LATIN KINGS Fint väder

7. AGNETHA FÄLSTKOG Let It Shine

8. NIKLAS STRÖMSTEDT Om

9. CREEPS Ooh – I Like It!

10. ERIC GADD Do You Believe In Me

11. STINA NORDENSTAM Little Star

12. RAYMOND & MARIA Ingen vill veta var du köpt din tröja

13. TOMAS ANDERSSON WIJ Landet vi föddes i

14. LALEH Live Tomorrow

15. THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES Sister Surround

16. ANDREAS JOHNSON Glorious

17. THE SOUNDS Living In America

18. TITIYO Come Along

19. DANIEL LEMMA If I Used To Love You

20. NISSE HELLBERG Alltid hem, hem, hem

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, jazz, indie, Charlie Norrman, Flickorna i Småland, Nisse Hellberg, Olle Ljungström, Metronome

Arkiverad under: Musik Taggad som: indie, Jazz, skivnytt

Magnetic Fields släpper nytt album och gästar Stockholm – lyssna på smakprov här

14 december, 2009 by Redaktionen

magneticrealism_large

Mannen bakom Magnetic Fields heter Stephon Merritt och det är även han som står för låtskrivandet. Bandet spelar någonting som många kallar för folk-pop. Albumet ”Realism” släpps den 27 Januari, och är det nionde albumet i bandets karriär. Första singeln heter ”Everything is one big Christmas Tree” passande nog inför stundande högtider.

På länken nedan kan ni höra ett smakprov på låten:
http://link.brightcove.com/services/player/bcpid13590588001?bctid=55942098001

Det är inte många band som klarar av att förnya sig på samma sätt som Magnetic Fields. De skapar musik på ett experimentellt sätt och förnyar sig på varje album. Merritt skriver de mest träffande texterna i nutida popmusik.

Om föregångaren ”Distortion” var en hyllning till industri pop med tunga gitarrer alá Jesus & Mary Chain så har Merritt funnit inspiration till nya ”Realism” från 60-och 70 talets psykedeliska folk/ pop sånger. På nya albumet har bandet använt sig av akustiska instrument, och även jobbat med lite otraditionella slagverk som till exempel tabla och kinesiska vind-instrument.

Som albumtiteln antyder är detta ett riktigt album, inspelat med akustiska instrument, rättframa popmelodier med folktoner till, album omslaget är tillverkat av en gammal brun papperspåse…

Med sig på turné tar Merritt sitt Magentic Fields, som är Claudia Gonson (keyboard, sång), John Woo (gitarr), and Sam Davol (cello), och Shirley Simms (sång, harpa).

Denna gång tar de även med sig sina långtida vänner och samarbetspartners Daniel ” Lemony Snicket” Handler på dragspel, Johnny Blood som spelar tuba och Ida Pearle på violin.

Magnetic Fields med vänner besöker Stockholm och Filadelfia kyrkan den 24 Mars.

One of the best records of [their] career.
Rolling Stone

Stephin Merritt is one of indie-rocks most acclaimed figures.
Los Angeles Times

Merritts rare talent makes him a master of the modern pop song.
Independent On Sunday

Mer om Magnetic Fields:
http://www.houseoftomorrow.com/
http://www.facebook.com/MagneticFields
http://www.nonesuch.com/artists/stephin-merritt

Läs även andra bloggares åsikter om musik, Filadelfiakyrkan, konserter, Stockholm, indie, alternative, Magnetic Fields

Arkiverad under: Musik Taggad som: alternative, Filadelfiakyrkan, indie, Konserter, Musik, Stockholm

2009 års bästa skivor

12 december, 2009 by Redaktionen

the-bear-quartet-89-520x520

Det är ju mycket roligare att avsluta ett år än att faktiskt leva det. Att botanisera bland alla skivor som har släppts och hitta det absolut bästa sammanställt till en lista. Då verkar ju allting varit mycket bättre än det faktiskt varit. Och saker lite roligare också.

Min första tanke var att skriva en best of för millenniet, som  bland annat en hel hop artister och kulturskribenter har gjort åt nollnolltalet.se. Men då kom jag tillbaka till det där att allt nog kommer kännas mycket roligare och bättre när man fått lite distans till det. Inte nu när the knifes heartbeats känns mer sönderspelad än en söndertvättad socka även om det säkert var en av de grymmaste låtarna från Sverige åtminstone. Så jag väljer det här året istället, inte för att jag har mer distans till det utan för att nyhetens behag fortfarande finns där. Och för att jag blev lite peppad av Jonathans uppmaning också.

Ordningen skiftar hela tiden, urvalet känns viktigare än placeringen. Jag kommer ändra mig i morgon, men såhär känns det just nu.

1. The Bear Quartet – 89

Såklart. Jag menar, efter 15 år av släpp av suveräna skivor kan de fortfarande släppa någonting som känns helt nytt, färscht och genialiskt. Och det är nog det band jag lyssnat på intensivt under längst tid utan att tappa intresset för det allra minsta. Med en ljudbild som domineras av stämda pukor, gälla åttiotalssynthar, riffande gitarrer och Mattias Alkbergs sång (som väl aldrig låtit bättre än på Carry Your Weight, som för övrigt måste vara årets låt) låter det helt enkelt för bra, inovativt och samspelt för att de inte ska få ta förstaplatsen.

2. Fruit Bats – The Ruminant band

Jag har följt Fruit bats lo-fi-inspelningar ett tag nu, spelat sönder både Mouthfulls och Spelled in bones, men det är först nu som de verkar ha funnit en kostym som passar dem perfekt. Med en otroligt fint arrangerad, lätt 70-talsdoftande folkrockskrud har de beroendeframkallande melodierna och bitterljuva texterna fått den pusselbit som tidigare fattades. Det hörs verkligen att de är ett helt band nu och inte bara Erc D. Johnsons projekt. När popen allt som ofta vill skruva till det, exprimentera och indieestetiken ibland kan kännas onödigt tillknäpp är Fruit Bats det ultimata alternativt. Rakt, okonstlat och helt brilljant underhållande.

3. Skriet – Skriet

”Sug blodet ur mig, skär upp mig, begrav mig i kärlekens land”. Att allt Pascal-Isak rör vid blir nattsvart är tydligt. Efter ångvältsexplosionen som Galgberget var trodde jag att samtliga, i Pascal, bandmedlemmarna inkluderade, låg däckade för år framåt, om inte annat av sin egen frustration. Men Skriet låter som Pascal spelat på lågt tempo mixat med Twin Peaks-sondtracket. Tänk total ångest filtrerad genom en förstärkare av svinto. Om det är helt fantastiskt vackert och smärtsamt? You bet. (OBS! Sa jag att Carry your weight var årets låt? Då är Ben och hjärtan årets på svenska.)

4. Mattias Alkberg – Nerverna

Det har sagt mycket om nerverna. Låt mig formulera det såhär: för ett år sen hade jag aldrig trott att rockabilly på svenska skulle placera in sig på min årsbästalista. Men då hade jag underskattat denna fantastiska musiker, poet och krönikör. Med samma sorts svartsynta texter som på Mattias Alkberg BDs tre lysande skivor är nu musiken bytt mot en Jonathan Richman-eklektisk pop/rockabilly/schalger-ljudbild. Och den folkhemsproggiga boogie som framkallas är förvisso mycket mer ojämt än tidigare, men ändå otroligt bra och pricksäker. Det levande beviset för att budget eller inspelningstid betyder mycket mindre än genuin vilja och talang.

5.. El Perro Del Mar – Love is not pop

Att en ny producent kan göra så mycket. Jag har aldrig riktigt fastnat för Sarah Asbrings enmansband förrän nu. När de phill spector-aktiga inslagen tonas ner och en mer långsam, modern ljudbild målas upp kan jag bara inte sluta lyssna. Det är innerligt, precis som From the valley to the stars var innerlig, men med en helt ny pondus som gör att jag inte kan slita mig från de såriga texterna och melodierna.

6. Wilco – Wilco the album Add New Post ‹ Kulturbloggen — WordPress

Wilcos lågmält gubbakademiska rock är sig lik, men lägstanivån hos det här bandet är otroligt hög. Efter postrehab-sakrala Sky blue sky känns det som om bandet längtat efter att få göra en rak rockskiva. Och visst kan man längta efter de mer exprimentala inslagen från monumentala Hotel Jankee Foxtrot. Men när Jeff Tweedy sjunger ut sin ångest i otroliga One Wing  eller gör duett med Feist är det mesta sånt glömt. Och man vet att Wilco aldrig kommer släppa sin självklara plats som ett av världens mjukrockband lika lite som Jeff Tweedy kommer sluta vara en av de bästa låttextförfattarna.

7. The Mountain Goats – Life of the world to come

Det har alltid varit stor fokus på John Darniells texter, men på femte 4AD-släppet efter oräkneliga lo-fi-kasetter är de helt dominerande. Med undantaget ett par spår är musiken nedtonad med ett par instrument bara, som sig bör kanske på en temaskiva om Bibeln.  Texterna är bättre än hos någon annan singer songwriter jag kan komma på, som vanligt, men jag kan sakna de där melodierna som gjorde The sunset tree till en av decenniets bästa skivor. Trots det kan jag inte låta bli att facineras över det litterära landskap han överöser mig med, som jag hittar nya dimensioner av för var spelning. Statusen som mitt favoritband är helt ohotad.

8. The pains of being pure at heart – The pains of being pure at heart

Som Jonathan sa, shoegazen är inte död och inte heller 80talet. Men det blir mer än ett retrospektiv, det håller och är en skön motvikt till indievärldens hyper som nästan bara verkar bestå av folkpop och Animal Collective ibland. De sötaste melodierna och de twangligaste av reverbgitarrer. Gott så. Väldigt.

9. Bill Calahan – Sometimes I wish we were and eagle

Jag bryr mig inte om han kallar sig Smog eller sitt riktiga namn. Med sin mörka, liksom eftertänksamma röst finner jag det väldigt svårt att motstå hans målande texter och långsamma singer-songwritermusik som lyckas framstå som helt unik i sin ganska homogena genre. Med enkla medel framkallar han känslan av att vara en besökare från en helt annan, mystisk tid som slår sig ner vid ens köksbord för att berätta vad han varit med om.

10. Hanna Hirsch – Tala svart

Denna skiva släpptes precis i slutet av 2008 så för mig är det ett 2009släpp. Särskilt som jag upptäckte den för ett par dar sen. Jag vet inte om det är särskilt genomtänkt att sätta den här men just nu känns det helt rätt. Hann Hirsch slag i ansiktet-powerpop/punk får mig att bli helt mållös. Men istället för att vilja knyta näven i luften, som annan punk får mig, så är det det så uttjatade svenska vemodet som verkligen får ett grepp om mig här. Eller kanske den svenska ilskan och frustrationen.

11. King Creosote – Flick the Vs

12. Grizzly Bear – Veckatimest

13. Stefan Sundström – Ingenting har hänt

14. Girls – Album

15. Jonathan Johansson – En hand i himlen

16. Park Hotell – Free for friends

17. Bowerbirds – Upper air

18. Björn Kleinhentz – B.U.R.M.A

19. The Magnolia electric co – Josephine

20. Blända – Minnesmissbruk

Lyssna på en blandlista med artisterna i ordning här. Tyvärr fanns inte Bill Callahan med. Nu har jag glömt bort hur många som helst som jag kommer att komma på så fort det blir 2010. Det är som det ska vara.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: årsbästa, fruit bats, indie, mattias alkberg, pop, Punk, rock, The Bear Quartet

Funderingar från en ny bloggare

11 december, 2009 by Redaktionen

bleek

Bleek är uppenbarligen ett väldigt ambitiöst band. De har inte bara en väldigt stylad myspace och ett väldigt ”dyrt” producerat sound. För att promota deras nya singel har de detssutom anlitat (eller hur det nu funkar) ett ”management och produktions-verktyg” som professionellt ska marknadsföra dem. Det de gör är att de skickar ut mejl till bloggare som då får tillgång till singeln i förtid och även möjlighet att i framtiden gå på releasefest och liknande för bandet. Det är tydligt att de vill skapa en slags win-winsituation för oss, nu och i framtiden: du får tillgång till ny musik före andra och vi får vår kund uppmärksammad av dig. Det understryks att det naturligtvis står mig fritt att både risa och rosa.

Det detta får mig att vilja skriva om är inte så mycket Bleeks nya singel, som låter väldigt mycket som  arenaradiorockare som (ett mycket tamare) Muse eller ett mindre synthigt The Killers. Det är inte min kopp te direkt men kan säkert uppskattas av fans till ovan nämnda band.  Däremot får det mig att vilja ta upp fenomenet till debatt.

Att skivbolag skickar ut promotionssinglar till journalister är jag inte främmande för, men att reklambolag gör det till bloggare är för mig ett relativt nytt fenomen. Men så är jag också ny i bloggosfären. Med all respekt till både artister och pr-bolag, men är det inte någonting som känns lite konstigt här? Att vi rör oss mot ett klimat där de ”fria” bloggarna, som oftast hyllas just för att de utgör en alternativ röst till mer ”statiska” gammelmedia används som reklamverktyg.  Att det antyds att om jag är positiv musiken så kan det leda till release-inbjudningar och gratis konsertbiljetter. Du hjälper mig så hjälper jag dig.  Men hur tjenis ska man egentligen vara med varandra, om det rör sig om kritik som ska förhålla sig ”objektiv”?

Jag är inte helt säker på vad jag tycker om det här. Jag är inte heller säker på att läsarna av bloggar är medvetna om att det är såhär.Inget ont till produktions-bolaget eller bandet alltså (som ju nu genom detta ändå får den uppmärksamhet de söker). Jag vill bara ta up det till diskussion. Är detta en helt naturlig sak i tider då meningen ”kulturen bör motverka kommersialismens negativa verkningar” stryks ur de statliga kulturmålen eller någonting vi bör vara aktsamma mot? Vad tycker ni?

Bandets myspace: www.myspace.com/bleekswe

Robins (sångarens) blogg: http://robinofbleek.blogspot.com/

Arkiverad under: Kulturpolitik, Musik Taggad som: arenarock, bloggar, Journalistik, Kulturpolitik, Muse, pr, reklam, rock, The Killers

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1632
  • Sida 1633
  • Sida 1634
  • Sida 1635
  • Sida 1636
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in