• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filadelfiakyrkan

Rufus Wainwright till Filadelfiakyrkan i mars

10 december, 2013 by Jonatan Södergren

rufus

Rufus Wainwright kommer till Sverige för en spelning i Stockholm i början på nästa år. Den 14 mars besöker han Filadelfiakyrkan i samband med sin soloturné The Best of Rufus Wainwright. Så här skriver arrangörerna Maloney Concerts i ett pressmeddelande:

“Rufus Wainwright har under sin karriär etablerat sig som en av de stora manliga sångarna och låtskrivarna i sin generation. Han har hyllats av New York Times för sin originalitet och kärleksfullt kallats för ‘den största låtskrivaren på planeten’ av Elton John. Rufus är född med musik runt sig, hans mamma, Kate McGarrigle, är musiker, liksom pappa Loudon Wainwright III och lillasyster Martha Wainwright. Sin egna framgång har han skapat genom att sätta sin karaktäristiska prägel inom de olika världarna av rock, opera, teater, dans och film.

Rufus katalog innehåller hittills elva album och fyra DVD:er, han har dessutom medverkat på ett stort antal soundtracks och samlingsskivor, samt samarbeta med artister som Elton John, David Byrne, Rosanne Cash och Keane. Efter några år med koncentrationen på annat håll – bland annat den Grammy-nominerande rekreationen av Judy Garlands mytomspunna konsert på Carnegie Hall och operan ‘Prima Donna’ – släppte han sitt efterlängtade sjunde studioalbum ‘Out of the Game’ i april 2012.
I december samma år besökte han senast Sverige tillsammans med ett kompband för två hyllade spelningar. Den 14 mars 2014 kommer han tillbaka för en spelning i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Liksom den avskalade spelningen han gjorde i Filadelfiakyrkan 2010 är han även nu helt solo, och den här gången med allt det bästa från hela sin låtkatalog i bagaget.”

Arkiverad under: Musik Taggad som: Filadelfiakyrkan, Rufus Wainwright

David Byrne & St. Vincent på Filadelfiakyrkan

22 augusti, 2013 by Jonatan Södergren

Byrne 1

David Byrne & St. Vincent, Filadelfiakyrkan
21 augusti 2013
Betyg: 3+

Två musiker från vitt skilda generationer stod tillsammans för en unik konsert. David Byrne, en ikon vars låtar med Talking Heads ansågs vara klassiker redan innan St. Vincent – eller Annie Clark som hon egentligen heter – ens var född, var det med råge mer erfarna namnet som även större delen av publiken hade kommit att se; men St. Vincent – sedan 2011 års briljanta Strange Mercy ett växande namn även utanför indiekretsar – stod med sitt gitarrspel och sin glasklara röst snarare för någonting modernt, nytt och minst lika viktigt.

Sedan deras gemensamma album Love This Giant gavs ut har Byrne och numera blonda Clark ett år av turnerande i ryggen. Det märks då både duon och deras tiomannaband, som utöver en trummis och en keyboardist består av en åtta personer stark blåssektion, är samspelt – såväl musikaliskt som till koreografin betraktat. Det sistnämnda är någonting som ger spelningen en rätt speciell inramning.

Utöver material från Love This Giant hämtas låtar från såväl David Byrnes som St. Vincents egna repertoarer. Strange Overtones – samarbetet med Brian Eno från 2008 – spelas till exempel redan som fjärde låt och är en tidig höjdpunkt. Även This Must Be the Place och Wild Wild Life från Talking Heads katalog spelas till publikens förtjusning redan under ordinarie set.

Men den viktigaste komponenten i detta udda samarbete är nog ändå personkemin. Något som framgår extra tydligt när de står på scen. Det är inte bara rösterna som kontrasterar varandra. David Byrnes charm och fåniga koreografi möter även Clarks något mer introverta personlighet. Under hennes Cheerleader ligger han exempelvis ner mitt på scengolvet för att sedan vakna till liv i efterföljande Lazy. Eller som i hennes Northern Lights då han gör ninja-rörelser medan hon briljerar bakom gitarren.

Efter ordinarie set återvänder bandet till scen för att framföra St. Vincents kanske starkaste låt Cruel följt av Talking Heads-klassikern Burning Down the House vilket får hela Filadelfiakyrkan att resa på sig. Därefter återvänder de till scen en sista gång för att avsluta med The Party följt av Road to Nowhere. Publiken älskar David Byrne, och efter den är spelningen har de antagligen även fått upp ögonen för St. Vincent. Det är idérikt, energiskt och en massa, massa blås.

Här är ytterligare några bilder från spelningen:

Byrne 2

Byrne 3

Byrne 4

Byrne 5

Byrne 6

Arkiverad under: Musik Taggad som: David Byrne, David Byrne & St. Vincent, Filadelfiakyrkan, Love This Giant, St Vincent

David Byrne och St Vincent till Stockholm

7 mars, 2013 by Jonatan Södergren

byrne

Den 21 augusti kommer David Byrne och St Vincent till Stockholm för en spelning i Filadelfiakyrkan. Så här skriver Luger i ett pressmeddelande:

“David Byrne känd som sångare i Talking Heads, kompositör, konstnär och en erkänd rebell från en svunnen tid, mötte Annie Clark ett musikaliskt unikum som går under namnet St. Vincent. Tillsammans skapade de konst, pop och en alldeles unik skiva. ‘Love This Giant’.

Med toner lika väl avvägda som en perfekt sockerkaka har de gjort succé med sin turné världen över. Med låtar från nya skivan, såväl som låtar från både St. Vincent, David Byrne och Talking Heads diskografi. Ingredienserna kan beskrivas som blåsorkester, funk, pop och konst. Denna framgångskaka finns tillgänglig för er alla den 21 augusti i Stockholm.”

Biljetterna släpps fredagen den 8 mars via ticnet.se. Här kan du se musikvideon till Who:

Arkiverad under: Musik Taggad som: David Byrne, Filadelfiakyrkan, St Vincent

The Moody Blues spelar i Stockholm i juni

21 februari, 2013 by Redaktionen

themoodyblues

Efter nästan 50 år som band och mer än 70 miljoner sålda album kommer de experimentella rocklegendarerna The Moody Blues till Sverige för en konsert. Den 29 juni spelar de i Filiadelfiakyrkan i Stockholm, berättar ett pressmeddelande.

“Storbritanniens nu legendariska The Moody Blues slog under 60-talet igenom med sina musikaliska konstverk till progressiv rock. De blev kända som ett experimentellt band som testade gränserna i elektroniska landskap. Ofta så pass avancerat att det kunde innebära problem att återskapa live.

Skivbolaget Decca tillfrågade 1967 gruppen att spela in skiva med klassisk musik för att marknadsföra ett nytt ljudsystem. Efter att ha fått full konstnärlig kontroll över projektet spelade bandet in det magnifika verket Days of Future Passed. Med hjälp av symfoniorkester skapade The Moody Blues en helt ny genre och ett album som inte liknande något annat.

Ett par år senare släpptes konceptalbumet On the Threshold of a Dream som blev Birmingham-gruppens första etta på den engelska försäljningslistan. Därefter följde några enormt framgångsrika och produktiva år. I hemlandet blev The Moody Blues ett av de alla största banden, men även i USA började de klättra högt på listorna. Med sjunde albumet Seventh Sojourn toppade de 1972 den amerikanska Billboardlistan i hela fem veckor.”

Konsertdatum:

29 juni – Filadelfiakyrkan, Stockholm

Arkiverad under: Musik Taggad som: Filadelfiakyrkan, The Moody Blues

Kulturbloggen möter Boy

24 november, 2012 by Jonatan Södergren

Letar du efter melodisk pop med smarta texter? Då är det dags att vända blicken till tysk-schweiziska duon Boy som namnet till trots består av två tjejer: Valeska Steiner och Sonja Milena Glass. Deras musikvideo till Little Numbers har över sex miljoner visningar på YouTube. Kulturbloggen mötte upp dem på ett café intill Filadelfiakyrkan i Stockholm där de senare på kvällen skulle agera förband åt Katie Melua.

Var det alltid självklart att ni skulle sjunga på engelska istället för tyska?

Sonja: Många personer har frågat oss varför vi inte sjunger på tyska, men när vi bildade bandet i slutet av 2008 var det inte ens något som kom på tals. Det var klart från första början. När jag träffade Valeska sjung hon redan på engelska och eftersom jag gillade det så det var aldrig en fråga.

Vilka musikaliska bakgrunder kom ni ifrån när ni bildade Boy?

Sonja: Jag är klassiskt skolad. Efter att växt upp med att spela cello började jag spela bas i olika band, så jag försörjde mig på det här långt innan jag träffade Valeska.

Valeska: Jag har ingen musikalisk utbildning, men jag har spelat piano sedan jag var nio år och sjungit sedan tonåren. Sedan dess har musiken varit det viktigaste i mitt liv.

Visste ni direkt hur Boy skulle låta? Hade ni några förebilder?

Valeska: När man som musiker träffar en annan musiker är det ju intressant att veta vad den andre lyssnar på. I vårt fall märkte vi snabbt att vi hade en liknande musiksmak. Men det räcker inte med att bara tycka om samma saker, man måste fråga sig själv hur man kan hitta en egen stil och det kan ta ett tag.

Sonja: Man får se vad som kommer ut. Minst lika viktigt som vad man tycker om är kemin som uppstår mellan två personer som skriver låtar.

Vad tycker ni om jämförelserna med till exempel Feist och Phoenix?

Valeska: De gör musik som vi båda tycker väldigt mycket om. Det är naturligt att använda andra band som referenser när man ska beskriva ett nytt band, men jag skulle inte säga att vi låter som Feist eller Phoenix. Men det är jämförelser vi tycker om eftersom vi tycker om banden.

Vad handlar era texter om?

Valeska: Jag försöker berätta historier. Låtarna är mina observationer över vad som hänt mig och mina vänner, så de är självbiografiska.

Men skulle ni säga att texterna behandlar några särskilda ämnen?

Valeska: För mig är det så att jag alltid måste skriva om saker jag känner till. Någon dag kanske jag kan hitta på berättelser, men än så länge har allt haft med mig att göra.

Försöker ni inspirera folk, jag tänker till exempel på texten i Waitress?

Valeska: Inte medvetet, det är bara en observation. Jag arbetade som servitris och kände att jag hade ett yrke som inte var min riktiga passion. Det var som att jag bara gick och väntade på att min tid skulle komma och jag tror det är något som många kan relatera till.

Vilka andra textförfattare ser ni upp till?

Valeska: Suzanne Vega och Shawn Colvin på grund av sättet de skriver. De berättar verkligen små historier. Du vet inte exakt vad som händer, men de transporterar en känsla som jag kan relatera till. De försöker inte briljera med sina röster utan använder dem snarare som verktyg för att berätta historier.

På skivan tar ni bland annat hjälp av Thomas Hedlund. Hur lärde ni känna honom?

Valeska: En vän till mig spelade i ett band som var förband åt Phoenix, så jag fick följa med på deras turné. Då träffade jag Thomas som var, och fortfarande är, live-trummis i Phoenix. Vi kom riktigt bra överens och höll kontakten. Vi mailar varandra fortfarande då och då. När vi var i studion för att spela in vårt album spelade vi själva alla instrument förutom just trummor där vi tog in en ny trummis för varje låt beroende på vad vi var ute efter. I Oh Boy kom jag direkt att tänka på Thomas. Hans unika stil skulle passa perfekt. Så vi skickade ett mail och höll tummarna för att han skulle tacka ja – vilket han gjorde. Han var på turné med Phoenix så när han hade en dag ledig i Hamburg kom han förbi vår studio. Det slutade med att han spelade på fyra låtar.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Boy, Filadelfiakyrkan, Katie Melua, Little Numbers, Sonja Milena Glass, Valeska Steiner

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Gå till sida 4
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Vandring från mänsklig stad till ruinerna av densamma

I dessa, kan man lugnt säga, mycket … Läs mer om Vandring från mänsklig stad till ruinerna av densamma

Efterlängtad stark solodebut från norrländsk proggikon – Ung och stark av Björn Sjöö

Björn Sjöö Ung och … Läs mer om Efterlängtad stark solodebut från norrländsk proggikon – Ung och stark av Björn Sjöö

Gratis film till alla över 70 år från 9 april till och med 31 maj

Mellan den 9 april till och med 31 maj, … Läs mer om Gratis film till alla över 70 år från 9 april till och med 31 maj

Lyssna: Andreas Moe – Hey Lulu

Andreas Moe har släppt sin andra låt för … Läs mer om Lyssna: Andreas Moe – Hey Lulu

Rumänska filmdagar i Sverige visas online och erbjuder gratis biljettbokning

Rumänska filmdagar i Sverige 15-18 april … Läs mer om Rumänska filmdagar i Sverige visas online och erbjuder gratis biljettbokning

Titta: Texas – Mr Haze

Texas har nu släppt videon till senaste … Läs mer om Titta: Texas – Mr Haze

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in