• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Rösta Kulturbloggen till MTV EMA 2010 live

17 oktober, 2010 by Redaktionen


Kulturbloggen behöver din hjälp. Kulturbloggens Jonatan är nominerad till att få blogga på MTV EMA 2010 live. Men han behöver dina röster. Varje dag ända fram till 29 oktober och så ofta som möjligt. Rösta, rösta, rösta …
Vi lovar att om Jonatan vinner omröstningen och får blogga från MTV EMA 2010 live kommer det att bli så bra.

Här röstar du på Kulturbloggen och Jonatan.

Läs även andra bloggares åsikter om MTV, MTV EMA 2010 live, rösta

Arkiverad under: Musik Taggad som: MTV, MTV EMA 2010 live, rösta

Är Lady Gaga och Plan B årets bästa popartist respektive nykomling?

17 oktober, 2010 by Jonatan Södergren

Idag fortsätter vi nedräkningen till MTV European Music Awards här på Kulturbloggen. Galan hålls i Madrid den sjunde november och Kulturbloggen har chansen att få åka dit och blogga direkt därifrån men då behöver vi DITT stöd. Gå in på deras hemsida och rösta, rösta och sa jag rösta så mycket du bara kan på oss – det vore guld värt.

Vi håller ju även på att gå igenom de olika kategorierna, vilka artister som är nominerade och vilka som borde vinna etc etc. De nominerade i kategorin bästa popartist är:

Katy Perry

Lady Gaga

Miley Cyrus

Rihanna

Usher

Av de som är nominerade i kategorin hoppas jag nog att någon av Lady Gaga eller Rihanna vinner.

I kategorin bästa nykomling är de nominerade:

B.o.B

Jason Derülo

Justin Bieber

Kesha

Plan B

Justin Bieber kommer för övrigt att vara någon form av programledare för nätsändningen av galan – troligtvis kammar han väl även hem priset för bästa nykomling. Den som förtjänar att vinna är däremot Plan B.

Så gå in på MTV:s hemsida och rösta på oss vet jag!

Arkiverad under: Musik

"Opera är poesi innan det blir opera" citat av poeten Daniel Boyacioglu, inför operan "Triumf och tragedi" på Kungliga Operans scen Rotundan

17 oktober, 2010 by Redaktionen


I lördags kväll blev det i alla fall dags att se ”Triumf och tragedi, en helt nyskriven opera av Paula af Malmborg Ward till ett libretto av poeten Daniel Boyacioglu.

Från början var det ju tänkt att jag skulle ha sett urpremiären redan på fredagen, men det omöjliggjordes av ett datafel mellan Linköping och Norrköping, vilket innebar att tåget rullade in på Stockholm central nästan samtidigt med att urpremiären var över.

Tur i oturen fick jag en biljett till lördagens föreställning, men det fick till konsekvens att jag fick avstå från SWS jubileumsmiddag samma kväll och det kändes ju inte särskilt bra eftersom jag hade betalat 550 kronor för middagen, men tråkigast var dock att jag fick avstå från musikunderhållningen med bl.a Michael Weinius.

Ett tag var jag inne på att jag skulle försöka kombinera dessa båda äventyr, men till slut insåg jag att skulle framstå som nästan löjligt, att jag skulle sitta själv och inta en festmåltid, medan övriga gäster hade dragit sig tillbaka till salongerna för att som jag tror avnjuta en kopp kaffe med något gott i glaset. Dessutom och det blev kanske det som fällde avgörandet jag skulle ändå inte få ta del av underhållningsinslaget.

För undvikande av missförstånd kan jag meddela att det inte gick någon nöd på mig för jag åt dagens rätt på Operakällarens bakficka och efter föreställningen satt jag i ”spendid isolation” på Gustaf III:s café i operahuset och avnjöt en kall Ramlösa.

Nu några ord om föreställningen; ”Triumf och tragedi” är väl vad man närmast kan beskriva som en kammaropera dvs en opera i det mindre formatet med ett fåtal personer på scenen och en liten orkester.

Enligt några av mina operavänner är det just nu högsta modet att gå på kammaropera, om det beror på att ett operabesök inte får ta längre tid än en timme vågar jag dock inte ge något bestämt svar på.

Till handlingen i operan och en bakgrundsbeskrivning hänvisar jag till ett inlägg gjort av min operakompis Kaffekopp och cigarrettrök, men kort kan ju ändå skrivas att den handlar om Mikael Ljungbergs öde, en av våra främsta OS-medaljörer som så tragisk tog livet av sig 2004.

Min tolkning av detta blir då att man inte blir lyckligare av att vara en framgångsrik idrottare om det inte samtidigt innebär att man har balans i livet i övrigt. Följdfrågan blir då varför får man inte adekvat hjälp, när det uppenbarligen behövs. Kan det bero på att vi alltid tror att en framgångsrik individ även är kapabel att hantera övriga svårigheter som det övriga livet alltid bjuder på?

Om musiken är jag frestad att skriva att den låter som nyskriven musik i allmänhet låter, dvs den är inte helt lätttillgänglig, men den passade bra till handlingen. Ny musik har för mig ofta den innebörden att jag måste lyssna på den flera gånger innan musiken sätter sig där den skall sitta. Det fanns ett ovanligt musikinstrument inblandad i verket som jag just nu inte kan nämna namnet på, men musiken var klart hörvärd när hela orkestern spelade och jag gillar när man använder sig av trumpeter.

Den största behållningen av föreställningen får jag ändå konstatera att de utmärkta sångarna, Marianne Hellgren Staykov och Karl- Magnus Fredriksson svarade för. I synnerhet uppskattade jag Marianne Hellgren Staykovs insatser och frågan är nog om detta ändå inte kan betraktas som hennes genombrottsroll. Det är helt klart enligt min uppfattning. Poeten Daniel Boyacioglu hade ju en kombinerad sång- och talroll och om hans insats kan jag nog inte skriva mer än att han har väckt min nyfikenhet främst när det gäller hans författarskap, även om poesiläsning inte tillhör det jag främst sysslar med, men man blir som bekant aldrig för gammal att pröva på något nytt. Eller hur?

I övrigt kan jag varmt rekommendera intresserade att skaffa programbladet och läsa detta innan föreställningen. Det var ett ovanligt bra programblad och ett tips till Kungliga operan är att det vore bra och önskvärt om programbladet gjordes tillgängligt på operans hemsida. Ja, jag vet att alla inte delar denna min uppfattning, men jag hävdar fortfarande att vara förberedd inför en operaföreställning alltid är att betrakta som en god investering. Inför kvällens besök!

Dessutom fick jag reda på vad en dramaturg egentligen sysslar med och detta genom Stefans Johansson´s inlägg i programbladet.

Föreställningen fortsätter på Rotundan fram till tredje november och sedan ges som ett gästspel på Ytterjärnas kulturhus i närheten av Södertälje. Passa på att se föreställningen vid något av dessa tillfällen för det är inte troligt att den återkommer på spelschemat nästa säsong. Det brukar inte nyskrivna operor göra, även om de är bra.

Läs mer om bakgrunden på DN

Läs mer om föreställningen på operans hemsida

Kaffekopp och cigarrettrök recension

En bloggkollega om föreställningen

Svenska Dagbladets recension

Gunilla Brodrej recension

Gunilla Brodrej om Bröderna Mozart igen – Triumf och tragedi

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Triumf och tragedi, opera på Rotundan, Kungliga Operan, Daniel Boyacioglu, Paula af Malmborg Ward, Marianne Hellgren Staykov, Karl-Magnus Fredriksson

Arkiverad under: Musik Taggad som: Kungliga Operan, nutidsopera, Rotundan, Triumf och tragedi

Bilder, filmklipp och tankar kring WASP på Stockholm Rock Out

17 oktober, 2010 by Rosemari Södergren

Kön var lång utanför Gamla Tryckeriet i Alvik. Det var avslutande delen i hårdrockfestivalen Stockholm Rock Out som innehåll två band. Först ut var det svenska bandet Chris Laney som stod på scenen prick 20.00, enligt schemat.
Oturligt nog var det många som inte hade hunnit komma in då.
Chris Laney är till “vardags” producent på legendariska Polar Studios i Stockholm. Han började turnera redan som 13-åring och spelar flertalet instrument som piano, bas och trummor, men det är gitarren som blivit hans bästa vän. Som gitarrist har han bland annat varit medlem i Zan Clan och i Randy Piper´s Animal.

Han ser skön ut Chris Laney, i stort sett skallig och bara en tuppkam i nacken. De spelade ösig klassisk rock. Trots att inte ens häflten ur den långa kön hade kommit in fick han igång en hel del i publiken att sjunga med i låten ”Rock Star”. Bra gjort.
Han visade också hur mycket han själv gillade Def Leppard i en låt jag tror heter ”Get your down”. (Någon i publiken som har bättre koll: rätta gärna låtnamnet i en kommentar här nedanför.)

WASP var efterlängtad. Det var knökfullt och massor av publiken som hade tröjor med WASP eller Lawless tryckt i stora bokstäver. Det amerikanska hårdrockbandet gjorde något så ovanligt som att starta nästan tio minuter före utsatt tid. Det var bra eftersom publiken väntade så intensivt.

De körde igång med tre stora bildskärmar där det flimrade förbi bilder. Till första låten växlade bildskärmarnas bilder med bilder på Lawless när han var ung hårdrockare och bilder på en tandlös äldre människa, kanske Lawless i framtiden?

WASP har hängt med många år och de bjuder rutinerat på sig själva, går fram nära publiken många gånger.

När WASP var här för snart ett år sedan och spelade på Debaser var DN:s Fredrik Strage rätt nöjd med spelningen:

53-åringen är i god form: fokuserad, nerbantad och befriad från dubbelhakorna som länge fick honom att likna en zombiesmittad Liz Taylor. Med skränigt demonisk röst sjunger han hitlåtar som ”LOVE machine”, ”Wild child” och ”Blind in Texas”. Han inkluderar också metaltolkningar av Ray Charles ”I don’t need no doctor” och The Whos ”The real me”. Det låter betydligt bättre än när WASP besökte Stockholm för fem år sedan. Refrängerna lyfter taket och riffen är vassa som sågklingorna på Blackies underarmar.

Den som kan sin WASP-historia vet ju att Blackie Lawless, frontmannen, blivit en konservativ kristen. Debutsingeln ”Animal (fuck like a beast)” spelar han inte längre eftersom han menar att den inte går att förena med hans tro. Han plockar bort orden ”cocksucking” och ”motherfucker” ur låten ”Chainsaw Charlie”. Och riktigt skrämmande är förstås att han som en av få artister stödde John McCain i presidentvalet eftersom Barack Obama skulle vara ett hot mot sunda, amerikanska värderingar.

Det gör förstås att WASP:s spelningar förlorat lite av det mest demoniska. Fast för min del gör det inget och jag tror publiken var nöjd.

För övrigt är det något speciellt med hårdrockpubliken. Hur trångt det än är och även om man i trängseln råkar knuffa till någon som spelar in ler folk och är trevliga. Det är som om hårdrockare får ut aggressiviteten i musiken och kvar blir lugna, coola människor.

Här är bilder från WASP:s spelning i Gamla Tryckeriet och fler finns att se på http://www.flickr.com/photos/anderslowdin.

Om du gillar oss på Kulturbloggen – glöm inte att rösta på Kulturbloggens Jonatan så han får åka till MTV Awards och sätta fart på den bloggbevakningen. Rösta här: rösta, rösta, rösta … Man får rösta varje dag.

Här är bilder från Stockholm Rock Out i september.
Fler bilder från septemberfestivalen.

Relaterat: Svenska Dagbladet, Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om WASP, kristen, hårdrock, Stockholm Rock Out, Chris Laney, recensioner, bilder, Alvik, Gamla Tryckeriet, konsert

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Alvik, bilder, Chris Laney, Gamla Tryckeriet, Hårdrock, konsert, kristen, recensioner, Stockholm Rock Out, WASP

Kulturbloggen bloggar om European Music Awards

16 oktober, 2010 by Jonatan Södergren

Som du förhoppningsvis inte har missat så är Kulturbloggen en av tio bloggar som har chansen att få åka till Madrid och blogga direkt från European Music Awards.

Du röstar väl på oss här.

Men EMA är ju inte bara en tävling för oss bloggare. Framför allt handlar det ju faktiskt om att vi ska rösta fram de artister som vi tycker har varit bäst det här året. Därför tänkte jag ”analysera” ett par kategorier idag och fortsätta med ett sånt inlägg per dag tills alla kategorier är avklarade.

Vi börjar med årets bästa sång. De nominerade är:

Eminem feat. Rihanna – Love the Way You Lie

Katy Perry feat. Snoop Dogg – California Girls

Lady Gaga – Bad Romance

Rihanna – Rude Boy

Usher – OMG

Så länge Katy Perry inte vinner är jag nöjd. Med tanke på att Tokio Hotel inte är nominerade i kategorin är det nog helt öppet vem som vinner även om det blir Lady Gaga i slutändan. Egentligen är årets bästa låt I’m Not a Robot av Marina & The Diamonds.

Nästa kategori är bästa liveband. De nominerade är:

Bon Jovi

Kings of Leon

Lady Gaga

Linkin Park

Muse

Konstigt att inte Gorillaz blev nominerade i den här kategorin med tanke på att de headlinat alla sommarens festivaler.

Årets konsert måste ha varit Sleigh Bells på Stay Out West men då Brooklyn-duon inte är nominerad väljer jag det näst bästa: Muse. Gigantiska scenbyggen, rymdlik ljussättning och lasershower a la Jarre.

Och åter igen…

Du röstar väl på oss här.

Arkiverad under: Musik Taggad som: EMA, Eminem, Katy Perry, Kings of Leon, Lady Gaga, MTV, Muse, Rihanna

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1498
  • Sida 1499
  • Sida 1500
  • Sida 1501
  • Sida 1502
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in