• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Världens mest provocerande sångerska är tillbaka – Kulturbloggen recenserar Lady Gagas nya skiva

23 maj, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: Lady Gaga
Titel: Born This Way
Betyg: 3
Releasedatum: 23 maj

Provocerande men lättsmält feminism om att acceptera sig själv som man är.

Du kan älska eller hata henne men Lady Gaga radar upp moderniserade Madonna-hits som, åtminstone i produktion, är välanpassade till dagens klubbar.

Även om flera av spåren växer först efter ett par lyssningar innehåller skivan en del minnesvärda låtar – för att inte säga blivande popklassiker.

Refrängerna i låtar som Marry the Night, The Edge of Glory och, inte minst, titelspåret Born This Way kommer utan tvekan att mana upp ett antal miljoner personer till dans bara i sommar och albumomslaget, liksom fake-tyskan i Scheisse, bär på en så naiv charm att det nästan blir roligt.

I längden tenderar dock låtarna att bli lite för enformiga och förutsägbara, framförallt när det gäller stil och tänk, så hur högt Lady Gaga än siktar är det fortfarande singlarna som är hennes starka sida.

Bästa spår: The Edge of Glory

Så här har Dagens Nyheter och Expressen skrivit om skivan.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Born This Way, Lady Gaga

Massor av bilder från RixFmFestivalen i Kungsträdgården

23 maj, 2011 by Redaktionen

RixFm skryter lite om sin festival som startade i Kungsträdgården i Stockholm söndagen 22 maj:

Wow, vilken härlig festivalpremiär vi hade på RixFmFestival igår. Stockholm var magiskt och kvällssolen sken över alla coola artister. Mest sympatisk – Mohombi. Högst publikskrik – Erik Saade, Coolast-The Ark, Tokigast – Olas rekordförsök i publiksurfing. Nu är sommaren igång. Nästa festivalstopp Falun 3 juni.

Kulturbloggens Calle Andersson var där och tog massor av bilder.


















Läs även andra bloggares åsikter om rixfmfestival, musik, musikfestival, bilder, Calle Andersson

Arkiverad under: Musik Taggad som: bilder, Calle Andersson, Musik, Musikfestival, rixfmfestival

The Moniker – Maktub, ett lyckopiller

23 maj, 2011 by Redaktionen

Band: The Moniker
Titel: Maktub
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 25 maj

”Maktub” är arabiska för ”Det stod skrivet”, men också titeln på The Monikers nya album. Själv tyckte jag det stod skrivet redan när Daniel Karlsson – som är The Moniker – sjöng Unchained melody i TV för några år sedan. Maktub är ett klart bevis på att The Moniker har både rösten och musiken för att gå riktigt långt och Maktub är en långt steg på vägen.

Det är så kravlöst som riktigt bra musik är, inte helt befriat från sorgliga slingor men allra mest hyllar Maktub livet och glädjen och det sprudlar om i stort sett varje låt. Man skulle kunna nöja sig med att helt enkelt kalla det för pop, men det är ändå en inte helt rättvis beskrivning. Det är sådan storslagen pop som bara blir riktigt bra när man tar ut svängarna utan krusiduller och inte låter sig hindras av någon som säger ”det här är för mycket”. Maktub blandar långsamma ballader med praktfull gladpop och det sätter sig på en gång, sätter sig och stannar kvar. Det påminner om Mika, men det bär också spår av Beatles och Supertramp och den glada sextio- och sjuttiotalspopen som den var under sina allra finaste glansdagar.

The Moniker triumferar framförallt i det breda register han har i sin röst, som kommer fram som allra bäst i lyckopillret Oh my god! och den vackra Holy. Tyvärr rinner charmen ut i sanden i slutet av skivan och jag tror den hade varit bättre med något spår mindre, framförallt känns John, Mr Onion and I relativt överflödig och de många balladerna som avslutar skivan blir just en ballad för mycket. Ändå är Maktub en av mina favoritskivor hittills i år, en musikkavalkad att bli riktigt förälskad i.

Läs även andra bloggares åsikter om The Moniker, Maktub, musik, recension, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Maktub, Musik, Popmusik, Recension, The Moniker

Kulturbloggen möter Das Pop

22 maj, 2011 by Jonatan Södergren

Das Pop tillhör Belgiens finaste popexporter även om bandmedlemmarna numera bor på olika platser runt om i Europa, bandets basist bor faktiskt i Stockholm.

I september släpper de sitt fjärde album som bär titeln Game.

Kulturbloggen mötte upp bandets sångare Bent van Looy inför deras spelning på Debaser Slussen den tjugoförsta maj.

Kan du berätta hur ni bildades?

Jag flyttade själv från Antwerpen till Gent när jag var sexton år och lärde känna Reinhard och Niek i klassrummet. Till en början ogillade vi varandra men när de fick reda på att jag kunde spela trummor började vi experimentera i musiksalen och vi har varit ett band ända sedan dess. Fast vi har inte alltid hetat Das Pop, i början kallade vi oss för Things to Come.

Hade ni några influenser?

Det var det som var grejen, vi hade inga influenser. Ena dagen kunde vi sätta oss ner och skriva en sydamerikansk-influerad låt som vi döpte till ”samban” för att nästa dag skriva något jazzigt som vi kallade ”jazzen”. Vi försökte oss nog på alla genrer utan att riktigt låta som någon.

Hur lång tid dröjde det innan ni fick skivkontrakt?

Skivkontraktet dröjde tills långt senare. 1998 ställdes vi under ett bandmöte inför valet mellan att satsa allt på bandet eller att ge upp helt. Vi valde att fortsätta, ett år senare erbjöds vi vårt första skivkontrakt. Det var under samma bandmöte vi bytte namn till Das Pop.

Er senaste singel heter The Game, kan du berätta lite om bakgrunden till den låten?

Vi skrev faktiskt den låten, liksom större delen av nya skivan, i Sverige. Den är olik allt vi gjort tidigare så vi var faktiskt tvungna att ändra på arrangemanget en hel del för att undvika att låta som ett dåligt boogie woogie-band. Textmässigt kretsar låten kring metaforer och regler gällande livet, kärlek och vårt äventyr i musikbranschen.

Kan du berätta lite om er nya skiva och på vilka sätt den skiljer sig från vad ni gjort tidigare?

På vår förra skiva ville producenten fånga känslan som uppstod i replokalen. Den här gången ville vi göra något annorlunda. Vi skrev låtarna i Stockholm och valde att producera skivan på egen hand. Först var det lite läskigt för vi hade inte tillåtit oss själva att skriva nya låtar på nästan fyra år men när vi väl kom igång gick det förhållandevis problemfritt.

Hur gick det till när ni skrev låtarna till skivan nu när ni bor utspridda över hela Europa?

Visserligen hade vi skrivit skisser till texter och ackordföljder men låtarna kom till först när vi gick in i studion. Vi kom hit fem dagar åt gången vid ett flertal tillfällen och varje gång återvände vi hem med tre nya låtar.

Har er nya skiva något koncept?

Jag tror vi skriver rätt så ärliga låtar men jag skulle inte vilja påstå att de är självbiografiska. Låtarna är oftast dramatiska, smärtsamma och mörka vilket vi försöker gömma i ett överdrivet färgglatt omslagspapper. Det är just den kontrasten mellan ljus och mörker som är vårt koncept.

Var hittar ni inspiration till att skriva låtar?

Jag kan bli inspirerad av vad som helst men jag måste vara i rörelse. Jag kan inte vara stillastående. Det bästa är att vara på en plats man aldrig varit på tidigare, då tvingas man att öppna ögonen för nya intryck.

Skiljer ni er live från på skiva och har ni någon favorittyp av scen?

Vi försöker att inte göra det men av någon anledning går det alltid vildare till på scen. Saken är att du aldrig kan veta hur en spelning kommer gå i förväg. På en festival tror du oftast att det kommer gå bra men det kan lika gärna sluta i besvikelse. På en annan typ av scen kanske du är mer orolig men så blir det helt magiskt. Det viktiga är att du som artist glömmer bort dig själv – först då kan publiken glömma bort sig själva.

Kommer ni spela på några festivaler i sommar?

Ja, det är faktiskt en rätt så egendomlig företeelse att spela på festivaler. I början av sommaren längtar man ut till doften av hamburgare och vått gräs men i augusti är det doften av helvetet. Då kan man inte vänta på att få sätta sig i ett mörkt studiorum igen.

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Belgien, Das Pop, Debaser Slussen, The Game

Kulturbloggen möter Therese

21 maj, 2011 by Jonatan Södergren

Det var en varm och solig förmiddag i mitten av maj när Kulturbloggen mötte upp Therese Grankvist, som var en av medlemmarna i det numera kultförklarade 90-talsbandet Drömhus, på Clarion Hotel i Stockholm. Sedan sex år bor hon i London där hon erövrat listorna med sin klubbmusik. När vi träffade henne var hon på besök i Sverige för att göra promotion för två kommande minialbum som släpps i höst.

Grattis till din senaste singel Drop It Like It’s Hot som knipit en andraplacering på den engelska club chart-listan. Hur känns det?

Det är alltid roligt med listplaceringar även om en låt kan vara bra ändå. Vi har ju jobbat med Drop It som en klubblåt, till exempel så har vi inte spelat in någon musikvideo. Min nästa singel Remedy är förhoppningsvis lite mer radiovänlig.

Händer det att du fortfarande blir förknippad med Drömhus?

Jag kommer nog alltid få dras med Drömhus, i alla fall här hemma, så det är ingen idé att bli upprörd. Det skulle vara om min nya musik blev ännu mer omtyckt än Drömhus som ju präglat in sig hos folk vare sig man vill det eller inte.

Du bor numera i London, hur är det att leva där?

Spännande, mångkulturellt och det är en puls som är väldigt mycket storstad. Det händer så mycket hela tiden, ibland för mycket, så det är skönt att komma bort ibland. Jag älskar London samtidigt som jag uppskattar att komma hem till Sverige på ett helt annat sätt nu för tiden.

Varför valde du att flytta till London?

Jag samarbetade med en DJ och producent som heter Stonebridge på två låtar som släpptes via det engelska bolaget Hed Kandi. När singlarna gick in på listan frågade skivbolaget om jag ville komma över och stanna i tre månader. Jag sa ja och stannade i sex år.

I höst släpper du två minialbum, kan du berätta lite om tanken bakom dem?

Det var skivbolagets idé och är ett sätt för mig att anpassa sig till hur folk konsumerar musik idag. Istället för att släppa ett album som är bortglömt efter två veckor ger det här en möjlighet att jobba med projektet under en längre tid. Det här känns nästan som en helt ny grej för mig, senast jag släppte en skiva var ju för åtta år sedan. I England är det så mycket fokus på singlar så om jag ville släppa en skiva var det tvunget att ske på mitt initiativ. Jag bröt med mitt gamla skivbolag och management för att kunna göra allting på mitt sätt och jobba med de personerna jag vill jobba med.

Vilka är det du arbetar med?

John Andersson och Klas Wahl – det är relationer som tagit år att bygga upp så jag visste hela tiden att vi var kapabla till att göra ett bra album.

Hur lång tid har arbetet med minialbumen tagit?

Drygt två år men. Räknar man in allt runtomkring har det tagit sammanlagt tre år vilket är längre än jag trodde.

Har de båda minialbumen något koncept?

När vi skrev låtarna jobbade vi efter att varje låt skulle ha en identitet. De låtarna som saknade alla ingredienser en låt ska ha strök vi. Om en låt kändes transparent eller boring slopades den och det är nog därför det tagit sådan tid. Det tog ett halvår att hitta ett sound som kändes nytt och unikt men när vi väl gjort det tog en spännande process fart.

I sommar ger du ett antal spelningar i Ibiza, hur kommer det sig att du valt att spela där?

Jag har spelat där förut. Mellan 2004 och 2007 var jag där varje sommar. Det kommer in nya erbjudanden hela tiden men just nu håller vi på att strukturera hur det ska se ut.

Menar du hur scenshowen ska se ut?

Ja och det beror på vart jag är. Vanligtvis spelar jag på någon nattklubb vid midnatt och då vill folk se dans och energi så då hamnar koreografin i fokus men jag vill även ha möjligheten att spela på större live venues så jag kommer vara flexibel i min scenshow. Det är som att klä sig – jag brukar först kolla in stället för att se vilken publik och vilken vibe det är och sedan sätta upp showen därefter. Så småningom vill jag ha en show och att folk kommer för att se den. Det vore kul att åka på turné med nya plattan.

Här kan du förhandslyssna på hennes nya singel Remedy.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Drömhus, Remedy, Therese, Therese Grankvist

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1369
  • Sida 1370
  • Sida 1371
  • Sida 1372
  • Sida 1373
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in