• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Recensioner från Hultsfred: Kebnekajse och Det Vackra Livet

17 juli, 2011 by Rosemari Södergren

Kebnekajse
Hultsfred White Stage
Betyg 5

Kebnekajse, proggrockbandet med fiolspelare, två basister, två slagverkare och en gitarrist blandar folkmusiktoner med hårdrock, lades ned i slutet av 1970-talet med återförenades i mitten av 2000-talet. Det har gjort att bandet har en publik av två generationer. Det märktes när de nu spelade på Hultsfred.
Bandet är ett av de få som nästan fyllde The White Stage, som blivit namnet på den scen som placerats i det vita trähuset.

Det var magiskt och helt instrumentalt. De började med låtar från de två senaste albumet, ett släppt i år och ett 2009. Alla andra album släpptes på sjuttiotalet.

Låtlistan var mycket varierad, det var polskor i rockton och det var mer psykedeliska inslag med gitarrsolon och det var några låtar inspirerade av afrikanska musik med mycket slagverk och till och med en sång, Sangenoten, från Norge.

Medlemmarna i Kebnekajse har varierat något, men nuvarande (enligt Wikipedia) är: Kenny Håkanson (gitarr), Mats Glenngård (fiol), Göran Lagerberg (elbas), Thomas Netzler (elbas), Pelle Ekman (trummor), Hassan Bah (slagverk).

Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Kebnekajse?

Foto bilden ovan (Kebnekajse): Ditte Edin

Det vackra livet
Hultsfred White Stage
Betyg 2

The Mary Onettes-bröderna Philip och Henrik Ekström driver projekt Det vackra livet som i våras gav ut ett hyllat debutalbum. Albumet är det första där de skriver låtar på svenska.

Soundet på Det vackra livet är något mer finstämt än när de spelar i The Mary Onettes. Det vackra livet är nog helt enkelt som namnet säger: mer vackert med spröda melankoliska gitarrslingor och filosofiska vemodiga texter. Fast ändå finns där en tydlig dansant rytm, med fyllig popmusik, och de fans som som stod i de främre raderna svängde med i musiken.

Fast trist nog hade Det Vackra Livets spelning på Hultsfred stenhård konkurrens med White lies och solen. Den vita scenen ligger inomhus med ett kallt cementgolv och utan sol. När solen äntligen tittade fram med värmande strålar var det inte många som ville befinna sig inomhus i en småkylig lokal. Spelningen lockade bara de givna fansen, gissar jag. När Det Vackra Livet spelat en kvart började dessutom White Lies spelning på Green Stage och det bandet har nog delvis samma målgrupp. En hel del drog också efter en kvart.

Det Vackra Livet svslutade sin spelning med deras absolut bästa låt från debutalbumet: Barn av en istid.

Tyvärr tror jag att bandet tappat sugen när en del av publiken trappat av, så jag saknade energi och musikglädje vilket tillsammans med att de bara spelade lite drygt trettio minuter, drar ned betyget.

Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Det Vackra Livet?

Läs även andra bloggares åsikter om Kebnekajse, progg, hårdrock, folkmusik, Hultsfred, Det vackra livet, popmusik indie

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Det Vackra Livet, Folkmusik, Hårdrock, Hultsfred, Kebnekajse, progg

Från presskonferens om Hultsfreds framtid

17 juli, 2011 by Rosemari Södergren


Hultsfredsfestivalen gick helt klart med ekonomisk förlust i år.
10.500 biljetter såldes till årets Hultsfredsfestival varav 2.000 var endagarsbiljetter, berättade festivalens tyske ägare Folkert Koopmans på en presskonferens.

– Jag går säkert förlust med ett högt sjusiffrigt belopp, sade han.

Men trots att Aftonbladets ena reporter under presskonferensen försökte ifrågasätta publiksiffran och verkade vara ute efter att få honom att säga att det var katastrof tycktes Folkets Koopmans stå fast vid att han ska fortsätta satsa i ett par år till.

– Festivalen förlorade i trovärdighet när den lades ner förra året, det kommer att ta några år att bygga upp det, sade Folkets Koopmans.

Han hade ett anteckningsblock med sig där han antecknat saker han vill åtgärda, både efter egna intryck och efter att ha frågat festivalbesökare. Mer kommer att föras in i det anteckningsblocket när utvärderingen är klar, festivalbesökare har fått svara på en enkät.

Folket Koopmans lovade fler platser att sitta ned på till nästa års festival, fler ställen att handla med och dryck på och också något sådant inne på campingen. Han sade också att nästa års festival ska fler rockband än årets festival som ju hamnade mer åt pop- och elektroniskt i sitt utbud.

Folkets Koopmans lovade också fler toaletter med vatten.

Ja, allt sådant som gör det bekvämare för festivalbesökare – det är viktigt. Det är hård konkurrens inom festivalbranschen, bara de bästa kommer att överleva inom en tioårsperiod.

Jag har varit på en del festivaler de senaste åren och en sak är jag övertygad om: festivalbesökare som inte är ungdomar blir fler. Den som fyllt 45 vill inte bo i en camping. Många medelålders har nu vuxna barn och vill äntligen satsa lite på sig själva. När många av de artister de lyssnade på när de var unga nu kommer tillbaka på scenerna är det självklart för de medelålders att åka på festivaler och gå på konserter.

Detta ställer högre krav på festivalerna, när det gäller att erbjuda vettigt boende, sittplatser i området, barer, matställen, fräscha toaletter …

Fler barnfamiljer ger sig också iväg på festivaler, även om de flesta festivaler har en olycklig åldergräns på 13 år.

Av flera skäl gäller det för festivalerna att hålla fräscht, att ha vakter och skydd som ser till att det inte blir för mycket fylla inom området.

Relaterat:
Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Expressen och Aftonbladet och Dagens Nyheter 2.

Läs även andra bloggares åsikter om Hultsfred, musik, musikfestivaler

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Musik Taggad som: Hultsfred, Musik

Washed Out är perfektion och Morrissey är trollbindande men White Lies är tråkiga (Hultsfred)

17 juli, 2011 by Jonatan Södergren

Band: Washed Out
Scen: Red Stage
Betyg: 5

Debutskivan Within and Without fick 8,3 i betyg av Pitchfork, så det var obligatorisk närvaro på Red Stage när chillwave-pionjären Ernest Greene gjorde sin första spelning i Sverige med Washed Out. Efter spelningen på Hultsfredsfestivalen kan jag, som så många andra musikälskare tidigare, slå fast att det här är det intressantaste som hänt musikvärlden sedan Animal Collective

Faktum är att chillwaven med största sannolikhet är här för att stanna. Det känns som att den genomgående trenden inom dagens musikklimat är att låta syntarna dominera och ju fler band som väljer att ta avsteg från det gitarrbaserade desto bättre.

Jämfört med på skivan så är låtarna inte alls lika lågmälda live. Även om en av låtarna heter just Soft så speglar det bara konserten i ordets mest positiva bemärkelse. Washed Out är perfektion och avslutningen med Eyes Be Closed var ren och skär magi helt enkelt.

Band: White Lies
Scen: Green Stage
Betyg: 2

White Lies var återigen på svensk mark, den här gången med en ny skiva i bagaget. Men tyvärr var sångaren Harry McVeighs nya hårfärg mörkare än bandets nya låtar som enbart kändes tråkiga, stela och känslolösa. Konserten inleddes med Farewell to the Fairground från debutskivan och även To Lose My Life avfyrades rätt så tidigt. Av de nya låtarna var det bara Bigger Than Us som kom undan med någon form av värdighet.

Band: Morrissey
Scen: Green Stage
Betyg: 4

Föga förvånande hade de flesta av festivalens tiotusen-nånting besökare samlats vid Green Stage för att se helgens största akt Morrissey spela låtar från hela sin karriär. Han bjussade på en hel del klassiska The Smiths-låtar, bland annat Panic som han öppnade konserten med och i refrängen ville alla vara med och hänga DJ:n.

I Know it’s Over var trollbindande, Meat is Murder mäktig och efter kvällens sista låt This Charming Man ville ingen att det skulle ta slut – dessutom har Moz även en gedigen solokarriär att plocka låtar ur. Låtar som Everyday Is Like Sunday, The First of the Gang to Die och Irish Blood, English Heart är ju riktiga indieklassiker.

Det faktum att nya låten People Are The Same Everywhere tillhör kvällens höjdpunkter tyder på att Morrissey, snart trettio år in i sin karriär, lyckats förbli intressant. Jag tror det har att göra med sångarens lika distinkta som oefterhärmliga röst samt motsägelsefullheten och kompromisslöheten i hans uttalanden. Vi kan uppskatta skönheten i hans musik och ironin i hans åsikter men vi kommer aldrig riktigt kunna förstå oss på honom.

Av de nya låtarna var Action Is My Middle Name tråkigast. Även den omotiverade covern på Satellite of Love (från Lou Reeds mest klassiska skiva Transformer från 1972) var ett lågvattenmärke. Förutom de två låtarna var konserten ett prov på gubbrock när den är som bäst och Morrissey gick av scenen med att vänligt tacka oss svenskar för vår naturliga skönhet.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hultsfredsfestivalen, Morrissey, Washed Out, White Lies

Kulturbloggen möter ert nya favoritband Foster the People

16 juli, 2011 by Jonatan Södergren

Foster the People bildades officiellt i slutet av 2009 av vännerna Mark Foster, Mark Pontius och Cubbie Fink. ”Vi hade pratat om att göra musik tillsammans i flera år men det var först då vi äntligen samlades i ett rum” berättar Cubbie, bandets basist, när Kulturbloggen mötte upp dem i logen inför deras succéspelning på Hultsfredsfestivalen.

Det är Mark Foster som skrivit majoriteten av bandets material. Innan bandet bildades kämpade han sig fram som soloartist och en del av debutskivan Torches som släpptes tidigare i år är plockat från den tiden. ”Men när Mark kommer med en låtidé bidrar vi alla med våra egna förslag, så det är en kollektiv kreativ process”.

Mark Pontius, bandets trumslagare, beskriver Torches som en sommarskiva men Cubbie tillägger att texterna även behandlar mörka ämnen. ”Även om skivan är hoppfull representerar den också de mörka aspekterna av livet, för det är så verkligheten fungerar”.

”Vi spenderade en hel dag i Stockholm igår och vi blev mäkta imponerade. Det är en så vacker grön stad. Det är betydligt renare än Los Angeles där vi kommer ifrån och invånarna verkar mycket vänligare. När vi åt middag igår såg vi folk som kramades och log mot varandra. Det skulle aldrig hända i Los Angeles, där är alla för självupptagna för att prata med varandra. Närheten till stranden är anledningen till att vi lyckats behålla vår verklighetsuppfattning och inte blivit uppslukade av Hollywood-livsstilen. Staden har dessutom mycket att erbjuda när det gäller band och konst. Det finns ett diversifierat utbud av band, de flesta vi känner är musiker” berättar Cubbie.

Det närmsta året ska bandet turnera, först bär det av mot Australien för att sedan åka på en månadslång turné i staterna. Men i oktober återvänder de till Europa, så om du missade dem på Hultsfredsfestivalen kommer du få chansen att se dem då.

Foto: Oda Carlsson

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Foster the People, Hultsfredsfestivalen

Solsken och noise pop sammanfattar dag två av Hultsfredsfestivalen

16 juli, 2011 by Jonatan Södergren

Solen hade valt att titta fram, efter att första dagen till viss del regnat bort, vilket resulterade i att det inte längre var lika glest i publiken när banden uppträdde. Efter gårdagens 90-talsnostalgi gick andra dagen i noise popens tecken, här kommer några recensioner från dag två av Hultsfredsfestivalen.

Band: The Pains of Being Pure at Heart
Scen: Red Stage
Betyg: 4

New York-baserade The Pains of Being Pure at Heart bjöd på janglig indiepop med rötter i band som New Order och My Bloody Valentine. Även om de nämnt tidiga Smashing Pumpkins som en influens känns det fortfarande som att de tar vid där Paint a Rainbow slutade.

De inledde med titelspåret från deras senaste album Belong för att sedan riva av This Love is Fucking Right från debutskivan. Därefter bjöd de på en kavalkad av låtar från såväl första som nya skivan. Bäst var Everything with You som för dagen fick heta Everything with Booze eftersom det var sista spelningen på deras turné.

Band: Crystal Castles
Scen: Green Stage
Betyg: 5

Efter det, med bandets mått mätt, tafatta uppträdandet på Dans Dakar tidigare i somras var Toronto-akten Crystal Castles återigen på besök i Sverige. Den här gången hade turen kommit till Hultsfredsfestivalen och bandet var i bättre form än någonsin.

Konserten var en kaotisk urladdning av energi och oväsen, Baptism var hårdare än stål och under Alice Practise hoppade sångerskan Alice Glass ut i publikhavet för att sjunga.

Den epileptiskt blinkande ljusshowen i kombination med den annars rätt så dystert minimalistiska sceninredningen gav upphov till en mystik som få andra nutida banda besitter.

Såväl gamla klassiker, som Crimewave och Untrust Us, som nya favoriter, som Celestica och Not in Love, spelades och i slutändan lämnades knappast någon oberörd. Jag vill gå så långt som till att säga att det här, när året är slut, kommer vara en stark kandidat till årets spelning.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Crystal Castles, Hultsfredsfestivalen, The Pains of Being Pure at Heart

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1333
  • Sida 1334
  • Sida 1335
  • Sida 1336
  • Sida 1337
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in