• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Noel Gallagher har blivit vuxen

18 oktober, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: Noel Gallagher’s High Flying Birds
Titel: Noel Gallagher’s High Flying Birds
Betyg: 3

Alla recensioner av Noel Gallaghers debutskiva kommer nog mer eller mindre se ut på ungefär samma sätt. Så vad kan Kulturbloggen egentligen tillföra till den äldre av bröderna Gallaghers trubbiga värld som inte redan har sagts?

Under sin artonåriga karriär blandade Oasis tidslösa melodier med mediaomfamnad och inte minst NME-vänlig syskonkärlek. Deras inverkan på dagens syn på England är svår att sudda ut men när jag lyssnar igenom Noel Gallagher’s High Flying Birds gör jag det med förutsättningen att Oasis aldrig har existerat. Jag vill ge Noel Gallagher chansen att stå på egna ben och inte leva på gamla meriter.

Till att börja med är skivan långt ifrån så avskalad som jag först hade trott, det är fullfjädrade arenaproduktioner vi talar om. Redan i inledande Everybody’s on the Run står det klart för mig att anglofil rock’n’roll-estetik med medryckande refränger är den röda tråd som kommer genomsyra hela skivan.

Förutom i åtminstone textmässigt överdrivet simplistiska (I Wanna Live in a Dream in My) Record Machine låter det både vuxet och världsvant. På skivans bästa låt AKA… What a Life reflekterar Noel över sina tjugo år i rampljuset ackompanjerat av en loopad pianoslinga och ett drivande trumkomp. Det här är ljudet av en britpoppare som vuxit upp.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Noel Gallagher, Noel Gallagher's High Flying Birds, Oasis

Skivrecension – Ebba Forsberg gör musik för vuxna öron

18 oktober, 2011 by Thomas Johansson


Artist:
Ebba Forsberg

Titel: Falling Folding Flipping Feeling

Betyg: 4

Datum: 19 oktober 2011

Jag faller, för den mjuka rösten och Ebba Forsbergs röst. Hon är tillbaka efter utflykter i Cohen och Dylan-landet, och det märks ibland. Det tungvrickande namnet på den nya skivan är Falling Folding Flipping Feeling, och jag tror att det är känslor hon vill att lyssnaren ska uppleva. Jag tar extra till mig det första och sista ordet, falling och feeling. Det är känslan jag får när jag lyssnar på skivan i skogen under en promenad i höstsolen. Känslan musiken lyckas sätta mig i, gör mig tårögd. Jag snurrar runt i solen, och känner mig lycklig. Ändå är detta musik som passar bättre i ett mörkt rum, än i en solig höstskog.

Det känns att Ebba Forsberg lägger in mycket av sig själv i skivan, och den känns ärlig och öppen. Skivan är enligt uppgift inspelad live i studion, och det finns en stor närvarokänsla i musiken.  Det här är ingen musik som passar speciellt bra i radio. Den tar plats, är vuxen, är här och nu. Jag har svårt att stoppa in musiken i ett fack. Det är pop, jazz, indie och några till stilar till eller kanske ska vi skapa ett eget fack för Ebba Forsberg. Hon är värd sitt eget fack, och hon är värd att få en mycket större skara lyssnare än bad jag inbillar mig att hon har. Detta är hennes fjärde skiva med eget material, och jag längtar att få höra detta material live, för det är Ebba värd.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Ebba Forsberg, Vuxen

M83 gör ingenting halvdant

18 oktober, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: M83
Titel: Hurry Up, We’re Dreaming
Betyg: 4

Från episka Zola Jesus-introt till avslutande Outro är M83s, eller Anthony Gonzalez som han egentligen heter, sjuttiofyra minuter och tjugotvå spår långa dubbelalbum Hurry Up, We’re Dreaming en rätt så fantastisk historia.

Vi bjuds på högkvalitativ elektronisk, drömlik och uppslukande pop och skivan känns i mångt och mycket som en fortsättning (eller förbättring) på Saturdays=Youth från 2008. Det är inga överraskningar men jag kan inte låta bli att imponeras av hur fulländad skivan känns. Jag önskar att fler band hade sådana här ambitioner.

Det är kompakt, välgenomtänkt och lättlyssnat trots skivans längd som egentligen borde vara mer utmanande. Det är utan tvekan hans bästa skiva hittills. De känslomässiga syntmattorna och euforiska refrängerna får vem som helst att smälta.

Den största skillnaden från tidigare verk är hur han vågar använda rösten som ett mer framträdande instrument. Han kanske inte kan tävla med Zola Jesus men han har definitivt utvecklats och fått ett nytt mod som sångare.

Att jämföra vissa låtar med shoegaze-akter á My Bloody Valentine och Slowdive känns heller inte som helt taget ur luften. Ljudbilden är faktiskt rätt så snarlik även om dynamiken är helt annorlunda. Medan My Bloody Valentine framför allt ägnar sig åt att överväldiga lyssnaren med en adrenalinkickande väg av ljud går M83 i en annan riktning och för vers-refräng-tänket till en ny nivå.

Bästa spår: Midnight City

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Hurry Up, M83, We're Dreaming

Georg Riedel, Sarah Riedel och Nicolai Dunger: Cornelis vs Riedel, recension

18 oktober, 2011 by Redaktionen

Artister: Georg Riedel, Sarah Riedel och Nicolai Dunger
Album: Cornelis vs Riedel
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 12 oktober 2011

Georg Riedel har valt att tonsätta texter av Cornelis Vreeswijk som inte tidigare blivit till visor. Med sig på båten har han Sarah Riedel och Nicolai Dunger som får anses vara några av Sveriges mer uttrycksfulla vissångare. Framförallt Dunger som för något år sen släppte en intressant skiva med Edith Södergran-låtar. Och visst gör de ett habilt jobb tillsammans.
Jag avundas dem inte uppdraget de tagit sig an.

Att våga tolka Cornelis Vreeswijk är ett uppdrag där man måste våga välja vilken väg man ska ta. Ska vi följa mäster C:s egen tradition med enkla arrangemang eller ska vi göra dem lite större. Riedel har valt någon slags tredje medelväg och bluesen i bland annat ”Ge mig ett kärlekstecken” låter bitvis väldigt mycket Vreeswijk. Arrangemangen är professionella och breda som kan väntas av någon med Riedels gedigna bakgrund som låtskrivare. Han använder instrumentens fulla register och intrycket är mycket seriöst. Riedel skriver i traditionen från Jan Johanssons melankoliska folkmusikbaserade jazz med vilken han arbetat innan Johansson gick bort -68. Jan Johanssons namn har vi också med oss från en låt på skivan.

För sångarnas del, ja, de avundas jag än mindre. Hur ska någon hantera Vreeswijks texter? Hur man än gör hamnar man i skuggan av fraseringens mästare. Dunger gör sitt jobb med det breda register han besitter och han är rätt distanserad. Sarah Riedel lägger vikten vid dynamik och tonläge vilket skapar en mer personlig stämning.

Tillsammans kompletterar de varandra på ett bra sätt och de båda gör ett stabilt arbete med Vreeswijks texter och Riedels melodier. Men trots deras uppenbara professionalitet saknar jag fraseringen och humorn från Cornelis. Det är kanske den tyngre ingången som musikerna valt som är problemet med skivan. Missförstå mig inte – hela skivan är mycket vacker och trivsam att lyssna på – men det står Cornelis på omslaget. Just därför saknar jag anslaget från Vreeswijk. Jag saknar leken i musiken och fraseringen i sången som gör Cornelis till Vreeswijk.

Text: Jonas Wegestål

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Georg Riedel, Recension, Sarah Riedel och Nicolai Dunger, visor

The Stone Roses och Mazzy Star har återförenats, är detta återföreningarnas år?

18 oktober, 2011 by Jonatan Södergren

För några dagar sedan läcktes de första uppgifterna om The Stone Roses återförening. Visst det har ryktats i flera års tid men först nu berättar Ian Brown att ”it’s happening”.

Originalmedlemmarna Ian Brown, John Squire, Mani och Reni återförenas för två spelningar i hemstaden Manchester nästa år. John Squire har tidigare avfärdat återföreningsryktet som tragiskt men försoningen med Ian Brown verkar ha fått honom att tänka i andra banor.

De planerar även att resa världen runt, vilket ni kan se dem berätta under en presskonferens som ägde rum i London den 18 oktober.

1989 släpptes deras första, och enligt de flesta deras bästa, album som helt enkelt bar titeln The Stone Roses. Att de sedan kom att bli ett av 90-talets mest mytomspunna brittiska band blev uppenbart för två år sedan då det var tjugoårsjubileum för debutskivan.

På andra håll har ett annat legendariskt 90-tals band bestämt sig för att göra musik ihop igen. Mazzy Star, mest kända för mästerverket So Tonight I Might See från 1993, släpper den nya singeln Common Burn den 31:a oktober.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Ian Brown, Mazzy Star, The Stone Roses

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1293
  • Sida 1294
  • Sida 1295
  • Sida 1296
  • Sida 1297
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in