Artister: Georg Riedel, Sarah Riedel och Nicolai Dunger
Album: Cornelis vs Riedel
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 12 oktober 2011
Georg Riedel har valt att tonsätta texter av Cornelis Vreeswijk som inte tidigare blivit till visor. Med sig på båten har han Sarah Riedel och Nicolai Dunger som får anses vara några av Sveriges mer uttrycksfulla vissångare. Framförallt Dunger som för något år sen släppte en intressant skiva med Edith Södergran-låtar. Och visst gör de ett habilt jobb tillsammans.
Jag avundas dem inte uppdraget de tagit sig an.
Att våga tolka Cornelis Vreeswijk är ett uppdrag där man måste våga välja vilken väg man ska ta. Ska vi följa mäster C:s egen tradition med enkla arrangemang eller ska vi göra dem lite större. Riedel har valt någon slags tredje medelväg och bluesen i bland annat ”Ge mig ett kärlekstecken” låter bitvis väldigt mycket Vreeswijk. Arrangemangen är professionella och breda som kan väntas av någon med Riedels gedigna bakgrund som låtskrivare. Han använder instrumentens fulla register och intrycket är mycket seriöst. Riedel skriver i traditionen från Jan Johanssons melankoliska folkmusikbaserade jazz med vilken han arbetat innan Johansson gick bort -68. Jan Johanssons namn har vi också med oss från en låt på skivan.
För sångarnas del, ja, de avundas jag än mindre. Hur ska någon hantera Vreeswijks texter? Hur man än gör hamnar man i skuggan av fraseringens mästare. Dunger gör sitt jobb med det breda register han besitter och han är rätt distanserad. Sarah Riedel lägger vikten vid dynamik och tonläge vilket skapar en mer personlig stämning.
Tillsammans kompletterar de varandra på ett bra sätt och de båda gör ett stabilt arbete med Vreeswijks texter och Riedels melodier. Men trots deras uppenbara professionalitet saknar jag fraseringen och humorn från Cornelis. Det är kanske den tyngre ingången som musikerna valt som är problemet med skivan. Missförstå mig inte – hela skivan är mycket vacker och trivsam att lyssna på – men det står Cornelis på omslaget. Just därför saknar jag anslaget från Vreeswijk. Jag saknar leken i musiken och fraseringen i sången som gör Cornelis till Vreeswijk.
Text: Jonas Wegestål