• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Tyler Ward till Göteborg och Malmö i höst

3 maj, 2012 by Redaktionen

Hans videokanal på Youtube har hittills nått totalt över 250 miljoner visningar. En helt otrolig siffra, som gjort Tyler Ward till en världsstjärna. Efter en hyllad och fullpackad Stockholmskonsert i mars kommer han nu tillbaka för konserter både i Göteborg och Malmö, berättar ett pressmeddelande:

Biljetterna släpps fredag 4 maj.

Efter att ha etablerat sig själv på de lokala ställena i Denver och slängt upp videos på Youtube blev han snart en större succé än vad han räknat med själv. På kort tid fann han sig på samma scener som The Fray, The Jonas Brothers, Gavin DeGraw och Ryan Cabrera och hans fanskara har vuxit enormt.

Många känner igen Ward från hans otaliga covers på samtida hits som ”Party Rock Anthem” (LMFAO), ”Good Life” (One Republic) och ”Born This Way” (Lady Gaga) men även hans egna alster som den smärtfulla ”Paper Heart”. Hittills har det blivit två egna album och fyra olika album med covers.

I oktober besöker Tyler Ward Sverige för spelningar i Göteborg och Malmö:
Datum

5 oktober – Brewhouse, Göteborg
6 oktober – KB, Malmö

Läs även andra bloggares åsikter om Tyler Ward, musik, Göteborg, Malmö

Arkiverad under: Musik Taggad som: Göteborg, Malmö, Musik, Tyler Ward

Kulturbloggen möter Estelle

3 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Idel charm, professionalism och swag i en perfekt symbios. De tre orden sammanfattar sköna Estelle, som jag fick träffa under en frikostig halvtimma, där hon generöst bjöd på sig själv. Estelle Fanta Swaray är född och uppvuxen i västra London i en stor familj på nio barn, där Estelle var näst äldst i barnskaran och den äldsta av tre flickor. Hennes senegalesiska mamma höll sångerskan och hennes syskon i hårda religiösa tyglar.

Hur har den delen av din uppväxt format dig?
Estelle: Jag tror fortfarande starkt på Gud. Jag tror ingenting är en slump. Jag började gå i kyrkan vid 7-årsålder och vad gäller musik, vår mamma undanhöll all musik vars innehåll hon inte tyckte var okej, alla F-U-ord och sånt. Allt som var negativt och inte var till vår fördel. Och i den åldern är det bra. Mer föräldrar skulle kunna censurera sina barns musikvanor. Sen att sjunga gospel kräver disciplin och jag fick min första sångträning i kyrkan, genom flera olika gospelgrupper. Så sången kom först, till motsats vad många tror.


All sekulär musik, hur togs det emot där hemma?
Estelle: Nej, mamma accepterade det inte. Vulgärt språk och allt det. Sen kunde vår morbror komma förbi och spela hip hop-plattor, men då sa mamma: ”nej, nej, tillbaka till bibeln!”.

Hur integrerar du din gospel-bakgrund in i musiken?
Estelle: För mig är det budskapet. Om att utvecklas och att bli bättre, att aldrig ge upp om att bli bättre. Och när jag arrangerar sångpartier, körer och liknande, hämtar jag inspiration från åren jag sjöng i kyrkan, men även reggae, ska och 50-talsmusik.

Hip hop och rap upptäckte hon via sin morbror, men under tiden hon jobbade i en skivbutik, uppmuntrade en kollega henne att prova rappa, varpå hon provskrev en låt och ställde upp i en Open mike-session på en lokal bar. Sen dess har hon inte stannat upp.

Estelle: Första gången chockade jag en del. ”Va, ska Estelle rappa?” – but I killed it! Där insåg jag att jag hade talang för att berätta historier, lite åt Slick Rick-hållet. Texter om livserfarenheter.

Vilka artister influerade dig under den första hip hop/rap-perioden?
Estelle: Det här var i början av 90-talet, så det var artister som Tupac och Biggie till en början, men sen så har vi en del brittiska rappare, som blev min hjältar, som Blak Twang. Senare även Lauryn Hill och Roxanne Shanté. Men först och främst var det bra musik det handlade om.

Den amerikanske soulsångaren John Legend var den som signade henne till sitt bolag, HomeSchool och sedan även Atlantic, men när hon lärde känna John var han osignad, precis som Estelle och dom blev introducerade till varandra via Kanye West. Numera är dom goda vänner och John var även med och producerade hennes två första album, 18th Day och Shine.

Vad är ditt starkaste minne från perioden kring ditt första album, 18th Day?
Estelle: Det är när jag och min syster skrev låten 1980 på Sonys förlagskontor. Vi pratade och skrattade om att vi borde skriva om hur vår uppväxt var. ”Undrar om mamma kommer att banna mig, om jag skriver den här raden?” Vi såg inte så allvarligt på det, men producenterna blev tagna och chockade över att den här lilla tjejen i leg-ins som rappade. Dom trodde att jag var en ren r&b-sångerska eller någon slags B-variant av Missy Elliot. Chocka, det är mitt motto.

Jag berättar om när jag hörde American boy, hennes största hit hittills, för första gången. Jag befann mig i London, efter en separation och låten kom för mig att representera möjligheter och att livet blir lite vad du gör det till. Men vad betyder låten för henne?
Estelle: Exakt det. Jag kom också ur ett sprucket förhållande och jag hade fått mitt skivkontrakt i USA och flyttat dit, så jag ville ha roligt och dejtade ett par amerikanska killar, varpå John Legend skrattade åt detta och sa att du borde skriva en låt om det. Det handlade om att ha roligt och att blicka framåt istället för att hela tiden tänka på vad det jag var flyttade ifrån. Sen är Kanye som min farbror, kusin och homey i ett. Det är bara kärlek!

Nya albumet, All of Me, är en mer personlig platta för Estelle och den Akon-skrivna balladen Thank you har kommit att betyda mycket för henne, då den kom till henne precis under en slitsam separation.
Estelle: Jag beundrar och tackar Akon för hans telepatiska förmågor, som insåg någonstans att jag behövde den här låten. Jag har sjungit den i princip varje dag sen plattan kom ut och det är en välsignelse.

Albumet är delvis inramat av korta samtal som sticks in mellan låtarna, lite som en vuxen variant av samtalen på Lauryn Hills album The Miseducation Of Lauryn Hill. Det visar sig vara vänner till Estelle som fångats på band, när dom samtalat om livet, kärlek, relationer och drömmar.

Estelle: Det är berättelser om mig, mina vänner och en massa andra kvinnor och män i världen. Det handlar om att hitta sin röst. Jag kommer inte att göra vad du förväntar dig av mig, jag kommer inte att vara den personen. Jag lever inte på dina premisser, utan mina. Det var inte meningen att jag skulle stanna i förorten och föda barn i massor, som det förväntades av mig och som många i min familj har gjort. Men samtidigt är min familj är oerhört stolta över det jag åstadkommit och gör med mitt liv.

Med den här skivan ville jag öppna upp till konversation och till realisationen av att vi är mer lika än olika varandra. Den här plattan arbetades fram dag till dag, baserad på min dagsform och det var en lång process, men vi gav det tid och när jag tillåt känslor komma ut, det var då det började hända saker och det blev dessa 15 låtar som valdes av ursprungligen närmare 100 låtar.

Det handlade om att hitta tillbaka till mig, hitta mitt swag efter att jag dumpade mitt ex. För ens självförtroende kan få en knock, oavsett vem du är, hur stark du är och det är vad livet är. Jag tar små steg för att bli mer sårbar i musiken. För mig handlar det om att lägga mitt liv i musiken och desto mer jag spelar och träffar fans som tycker om det jag har säga, desto mer motiverar det mig att uttrycka mig genom musiken. Därför har jag kallat albumet All Of Me. Jag vill att folk ska förstå lite av vad jag har gjort och gått igenom.

Vi avslutar intervjun med att prata om vår favoritmusik och Estelle berättar att hon just nu lyssnar mest på Anthony Hamilton senaste Back To Love och SWVs första album på femton år, I Missed Us. Som sin ständiga, återkommande favorit nämner hon Marvin Gayes I Want You och vi hittar också en gemensam favoritplatta, Jill Scotts sensationella Who Is Jill Scott? Words And Sound, Vol 1. Och min avslutande fråga blir, vilken sång önskar hon att hon hade skrivit?
Estelle: Cole Porters So in love.

Kort och gott, det perfekta slutet på en generös halvtimma med Estelle, som senare samma kväll, visade publiken på Nalen att hon sannerligen hade återfunnit sin swag.

Text: Tommi Salmela
Foto: Lena Dahlström

Läs även andra bloggares åsikter om Estelle, intervju, hiphop, soul, musik

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Estelle, Hiphop, Intervju, Musik, Soul

Här är sommarprogrammet på Södra Teatern med Graveyard, Jamaican Legends och The Soundtrack Of Our Lives

2 maj, 2012 by Redaktionen

Södra Teaterns program för sommaren är släppt och det är en spännande musiksommar som väntar på Södermalm. Bland annat Soundtrack of Our Lives och Graveyard spelar.

Här är delar ur programmet:

Sommarfest! Lördag den 26 maj
Södra Teatern inviger sommarsäsongen med en stor fest på Terrassen där vi bland annat hyllar Kapten Rolla som gjorde ballonguppstigningar i slutet på 1800-talet till folkets jubel. Det bar sig inte bättre än att han vid en av sina uppstigningar seglade iväg med sin ballong och förolyckades. Vi tycker den legendariska Kapten Rolla är värd en fest på terrassen. Korv till alla barn, ballongsläpp och musik. Sedan fortsätter vi fira att sommaren är här med Los Impostors i Södra Bar, Mary’s Kids och The Worthy på Kägelbanan och Yes! på Etablissemanget.

Dag Vag hyllar Stig Vig. Onsdag den 20 juni
Dag Vag med alla medlemmar genom tiderna hyllar den nyligen bortgångne Stig Vig. Delar av Sveriges artistelit tillika Stickans vänner dyker upp. Det blir en stark kväll, i nostalgi, minnen och framtidstro. Överskottet från biljettintäkterna går till fondstiftelsen för ett årligt Stig Vig-stipendium.

Tommy Löbel Swing Band – Swingmusik i världsklass
Midsommarafton och midsommardagen 22 + 23 juni
Tommy Löbel är en mycket uppskattad klarinettist, ansedd som en av Sveriges bästa inom sin genre. Tommy har gjort turnéer runt om i Europa och USA, bl.a. New Orleans Jazzfestival. I midsommar intar han traditionsenligt Terrassen.

Oumou Sangaré [MLI] + Béla Fleck [USA]. Tisdag den 10 juli
Béla Fleck anses som en av världens främsta banjospelare, en exceptionell musiker av det slag man bara stöter på någon gång i livet. 2005 tog han banjon tillbaka till dess ursprungliga hem; Västafrika. Det resulterade i samarbeten med några av kontinentens främsta musiker, bland annat sångerskan Oumoue Sangaré. Resan skildras i den prisbelönade dokumentären ”Throw down your heart”. Tillsammans genomför de en turné med en orkester bestående av skickliga musiker. Räkna med ett gränsöverskridande möte.

Syster Sol. Onsdag den 11 juli
Isabel Sandblom från Stockholm är första kvinnliga soloartist på den svenska reggaescenen. Hon började som medlem i musikkollektivet Livelihood. 2008 slog hon sig in på en solokarriär som Syster Sol. På Terrassen har hon med sig genrekollegerna i Kalle Baah.

Totó la Momposina [COL] + Celso Piña [MEX]. Drottningen av cumbia möter dragspelsrebell Måndag den 23 juni, dubbelkonsert
Södra Teatern presenterar den yppersta eliten inom Latinamerikas mest populära musikexport nu, Cumbia. Totó La Momposina är med sina dryga 70 år en av cumbians främsta. Med musikaliska rötter i en korspollinering av afrikansk, indiansk och spansk kultur har hon influerat en mängd artister, samplats och remixats flitigt. Celso Piña, sångare, kompositör och dragspelare, växte upp i de ruffigaste kvarteren i Monterrey, Mexiko, i vars trånga gränder dit inte ens taxibilarna vågar sig in. Han är helt självlärd på dragspel, något som förmodligen bidragit till hans unika sound och hederstiteln ”Dragspelsrebellen”. I det hårt segregerade samhället där de rika bor i gated communities och de fattiga i slummen blev cumbian en ventil för de lägre klasserna. Efter hand spred sig musikstilen och idag är det den tveklöst mest populära – oavsett din månadslön.

Mattias Alkberg, Jakob Hellman & Maria Eriksson med Nerverna. Onsdag den 1 aug
Nerverna är Mattias Alkbergs trogna kompgrupp. Under Jakob Hellmans återtåg 2011 var det Nerverna som backade upp honom. På Maria Erikssons (The Concretes) kommande album är de bandet i studion. Nu samlas alla tre frontfigurerna för en kväll tillsammans med Nerverna som husband. En kväll att minnas!

Cornelisdagen. Söndag den 5 aug
Sedan 1988 har Cornelisdagen arrangerats för att hylla och minnas Cornelis Vreeswijk. Arrangerad av Cornelis Vreeswijksällskapet och med en rad kända artister som brukar uppträda på Terrassen. På Cornelisdagen kungörs också årets stipendiat av Cornelis Vreeswijkstipendiet.

Graveyard. Onsdag den 8 augusti
Göteborgskvartetten Graveyards album ”Hisingen blues” har charmat såväl kritiker som publik. Framgångsreceptet stavas tung och progressiv 70-talsrock förmedlat genom ett jamartat driv. För det har bandet belönats med både P3 Guld och en Grammis. Förband på Terrassen är Factory Brains.

Balkan Beat Box [USA/ISR]. Torsdag den 9 augusti
Balkan Beat Box spelningar på Södra Teatern har varit euforiska upplevelser av svett, energi och hysteriska rytmer. Anförda av den karismatiska MC:n Tomer Youssef har bandet förgyllt scener världen över med sin mix av beats, folkmusik från Balkan och inslag från Nordafrika och Mellanöstern. Trion är aktuell med albumet ”Give”. Den och andra partypärlor kommer att höras när de återvänder med sitt liveband.

Jamaican Legends. Måndag den 13 augusti
Fyra av Jamaicas viktigaste musiker samlas för att hylla 50-årsjubiléet av nationens självständighet. Ernest Ranglin är populärmusikens fader på Jamaica och har varit avgörande för stilar som rocksteady, reggae och ska. Monty Alexander är hyllad jazzpianist sedan fem decennier tillbaka och producentduon Sly & Robbie har stor del i dub, dancehall och ragga-musikens möte med västerländsk pop. Att de fyra nu kommer stå på samma scen är inget annat än unikt.

Weeping Willows. Tisdag den 21 aug
Det är sommarkväll, den du älskar finns vid din (eller någon annans) sida, Weeping Willows på scenen. Weeping Willows storslagna och melankoliska 60-talspop blandas med blue eyed soul, gitarrpop och en del synthinslag. De har, som alla riktiga outsiders, förmågan att omsluta oss andra i sin värld och visa oss att vi lever där också. Weeping Willows har släppt en mängd album, men det är live dom ska avnjutas!

Movits! Onsdag den 22 augusti
Med sin blandning av swingjazz och hiphop har Movits skördat framgångar långt utanför Sveriges gränser. Debuten ”Äppelknyckarjazz” följdes upp av spelningar på tre kontinenter som innefattande ett omtalat framträdande i den amerikanska tv-showen The Colbert Report. Spelningen på Terrassen är en av få spelningar i Sverige under 2012 så passa på att damma av dansskorna!

Nationalteaterns Rockorkester. Onsdag den 29 augusti
Som många nog känner till är denna orkester från början sprungen ur teatergruppen med samma namn. Med andra ord talar vi om legender och ikoner i svensk musikhistoria. ”Livet är en fest”, ”Bängen trålar” och ”Barn av vår tid” är låtar som alla svenskar diggat till på fritidsgården, i gillestugan och på konserterna. Numera står Mattias Hellberg (bl a Hederos & Hellberg) bakom mikrofonen.

The Soundtrack of Our Lives. Torsdag den 30 augusti
Få svenska band kan hävda en så långsiktigt central plats på scenen som The Soundtrack of Our Lives. I april släpptes det sjunde albumet ”Throw it to the universe”, enligt bandet det sista albumet man ger ut. Men live kommer vi få se Ebbot och co framöver. En pålitlig liveakt med en bred repertoar.

Läs även andra bloggares åsikter om Södra teatern, TSOOL, Graveyard

Arkiverad under: Musik Taggad som: Graveyard, Södra teatern, TSOOL

Friends på Debaser Slussen

1 maj, 2012 by Jonatan Södergren

Friends, Debaser Slussen
Betyg: 3+

Valborgsfirande med Brooklyns mest hajpade band Friends under Debaser Slussens dekadenta discokulor är som en efterlängtad rendevouz med en slags rytmisk girl power-pop som annars kan tyckas vara rätt underrepresenterad i indievärlden för tillfället.

Sångerskan Samantha Urbanis engagemang och scennärvaro tar Stockholm med storm. Hennes hästsvans trotsar alla tidigare kända gravitationslagar och hon är nästan lika full av energi som hennes mikrofon är dränkt i mystiskt reverb. Det är nästintill omöjligt att urskilja ett ord hon säger mellan låtarna – ändå hörs texterna förvånansvärt kristallklart. I Friend Crush klättrar hon runt i publikhavet och får så många som möjligt att dansa med till bandets kanske ”snällaste” textrad:

”I’ve seen you around/I don’t know what you think of me/I want to be your friend/I want to ask your advice on the weekday/I want to plan something nice on the weekend”

Successivt vävs vi in i en värld som präglas av lockande basgångar och exotiska rytmer. Esoteriska texter och subtila provokationer. Ta till exempel I’m His Girl som till en början tycks handla om sockersöt tonårskärlek men som vid en närmare titt snarare är en hyllning till polygami:

”So if you love someone, let them be free/I know I don’t want no one, suffocating me/Don’t settle for ownership etc etc”

Ju längre konserten håller på, desto starkare blir låtmaterialet. Va fan gor du markerar för mig spelningens höjdpunkt. Inte minst väcks den stora frågan varför en av deras låtar har en svensk titel?

Arkiverad under: Musik Taggad som: Debaser Slussen, Friends, I'm His Girl, Valborg

Kulturbloggen möter Jake Bugg

1 maj, 2012 by Redaktionen

Han kommer från Clifton, i närheten av Nottingham och är 18 år gammal, men sjunger och skriver låtar som snarare påminner om en överlevare från folkmusikerans storhetstid på 60-talet. Det hade varit lätt att avfärda honom som begåvad slyngel med Dylan-komplex, men det är något med drivet och energin i hans låtar och även hans framträdande på Kägelbanan häromveckan när han öppnade för Michael Kiwanuka, avslöjar att det finns mer att hämta där. Jag träffade Jake Bugg, kort efter hans soundcheck, för att bland annat prata om influenser, folkmusik och framtid.

Jake: Jag började spela gitarr när jag var 12 och skriva låtar när jag var 14. Min första låt var visserligen skräp, men jag ville skriva låtar som Donovan, Don MacLean och The Beatles, för det var den musiken jag gillade, så jag gav mig inte. Den första ordentliga låten jag skrev Tuesday morning, flyter omkring på nätet någonstans.

Han berättar att hans föräldrar har varit musiker, men deras musikaliska eskapader handlade mer om europop, vilket får mig att undra hur han upptäckte och började lyssna på folkmusik.

Jake: Det är lite lustigt, för jag tittade på ett avsnitt av The Simpsons och där spelades Don McLeans låt Vincent, och jag tänkte ”vad är det för låt? Den är fantastisk, den vill jag kunna spela!”. Det var lite av en upptäckt för mig, all den där näst intill bortglömda musiken. Det ville jag göra, men med en modern knorr. Och för att inte fastna i det gamla, försöker jag blanda lite olika influenser, som t.ex. gillar jag band som The Arctic Monkeys och The Libertines. Det gäller bara att hitta balansen.

På de låtar som kan höras på Youtube och hans Myspace-sida, såsom Saffron och Someone told me, anar jag en mörk, melankolisk sida och Jake säger att han gärna ser att hans musik har flera lager, men att för honom personligen sticker det mer melankoliska låtarna ut lite mer. Sen är hans singel, Trouble town, en mer driven och upbeat historia. Men att den enkom skulle handla om hans hemstad Clifton, slår han ifrån sig.
Jake: Det handlar om små arbetarklasssamhällen i allmänhet. Den där längtan av att komma ifrån och bryta sig fri. Men jag vill stanna kvar, jag kan dock tänka mig att flytta till Nottingham.

Ifjol spelade han på Glastonbury-festivalen, dock samtidigt som Beyoncé spelade på en av de större scenerna, vilket innebar en liten lyssnarskara, minns Jake med ett leende på läpparna.

Jake: Det är lite roligt, för jag gjort audition för en alternativ, mindre festival, som heter Glastonbudget, men där fick jag inte spela. Några dagar efteråt ringer BBC och frågar om jag vill spela på deras scen på Glastonbury, så allting löste sig till det bättre.

Folkmusik börjar göra intåg lite varstans inom popmusiken, med artister som Kiwanuka och First Aid Kit.
Vad tror du det beror på?

Jake: Dom säger att saker återvinns efter 25-30 år och det har nu gått nästan 60 år sedan folkmusiken hade sin storhetstid, så det kanske är dags? Folkmusik har aldrig fått sin revival. Det är lite som med film, där det görs remakes, för att originalidéerna tar slut. Men samtidigt måste du kunna sätta ihop det där pusslet med de bästa bitarna, för att få ihop bra låtar. Det är idag lättare att göra musik, du behöver bara köpa en maskin och sno ihop en låt. Jag tycker det förenklar och förstör musiken lite. Sen gillar jag artister som Jean-Michel Jarre, vars musik är melodisk.

Singeln Trouble town släpps här i Sverige nu i vår och även om Jake själv hade velat spela in den på nytt, då versionen som hamnade på skiva, i princip var en demoversion, gillar han det råa soundet på låten och produktionen. Jake fortsätter under våren att backa upp Kiwanuka, även när turnén når England. Efter det är det tänkt att han ska påbörja arbetet med ett debutalbum, men först kommer det att släppas en EP, som producerats av Mike Crossey, som även producerade Arctic Monkeys första EP Five Minutes with Arctic Monkeys.

Jake: Den här turnén har varit fantastisk. Jag har fått se fantastiska städer och det är första gången jag är utomlands. Sen har jag hittat det jag vill göra och jag vill fortsätta att skriva låtar, sjunga och turnera så länge som möjligt.

Text och foto: Tommi Salmela

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Jake Bugg, intervju, popmusik

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Intervju, Jake Bugg, Musik, Popmusik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1187
  • Sida 1188
  • Sida 1189
  • Sida 1190
  • Sida 1191
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in