Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
Samantha Urbani, som tidigare frontade Brooklyn-bandet Friends, utforskar ett funkigt 80-tal på sin första solosingel. Hon har själv producerat låten tillammans med Sam Mehran från Test Icicles, och hennes pojkvän, Dev Hynes, bidrar med stråk- och blåsarrangemang.
Lyssna på låten, som heter 1 2 3 4, här nedan:
Förra året gav Brooklyn-bandet Friends ut sitt debutalbum Manifest – med ny banduppsättning står de nu för något av en chockåterkomst med nya låten The Way som snarare osar powerballad än den discofunk som präglade albumdebuten. Bandet, fortfarande med den karismatiske sångerskan Samantha Urbani i spetsen, återuppfinner sig själva och vrider upp förväntningarna på album nummer två till max.
Du kan lyssna på The Way här:
Nu är det den där tiden på året igen. Det börjar bli dags att blicka tillbaka och lyfta fram det som varit allra, allra bäst under det gångna året. Det har kommit så mycket bra musik 2012, att begränsa sig till 100 låtar har varit tufft, men här är dem – årets hundra bästa låtar enligt Kulturbloggen (Spotify-lista hittar du längst ner i inlägget):
1. Cat Power – Cherokee
2. Tame Impala – Feels Like We Only Go Backwards
3. Bat for Lashes – Laura
4. Mac DeMarco – My Kind of Woman
5. Ariel Pink’s Haunted Graffiti – Only in My Dreams
6. Kindness – Swingin Party
7. Friends – I’m His Girl
8. Purity Ring – Loftcries
9. Christopher Owens – Here We Go
10. Julia Holter – In the Same Room
11. Alt-J – Tessellate
12. Grimes – Genesis
13. Porcelain Raft – Drifting in and Out
14. TOY – Lose My Way
15. Cold Specks – Blank Maps
16. Jessie Ware – Wildest Moments
17. The Walkmen – Heaven
18. Chromatics – Kill for Love
19. Crystal Castles – Wrath of God
20. Father John Misty – Only Son of the Ladies’ Man
21. MS MR – Hurricane
22. Japandroids – The House That Heaven Built
23. Chairlift – I Belong in Your Arms
24. Death Grips – Hacker
25. DIIV – Doused
26. Emeli Sandé – Next to Me
27. Grizzly Bear – Yet Again
28. The Weeknd – Enemy
29. Kendrick Lamar – Backseat Freestyle
30. How to Dress Well – Cold Nites
31. Jack White – Freedom at 21
32. Miguel – Adorn
33. Daughn Gibson – Tiffany Lou
34. WU LYF – Triumph
35. The xx – Angels
36. AlunaGeorge – Your Drums, Your Love
37. Foals – Inhaler
38. Local Natives – Breakers
39. MØ – Pilgrim
40. John Talabot – Destiny
41. Charli XCX – You’re the One
42. Blur – Under the Westway
43. Palma Violets – Best of Friends
44. Savages – Husbands
45. Poliça – Dark Star
46. Andy Stott – Numb
47. Hot Chip – Motion Sickness
48. Lower Dens – Brains
49. Major Lazer – Get Free
50. The Maccabees – Pelican
51. Of Monsters and Men – Little Talks
52. Egyptian Hip Hop – SYH
53. Everything Everything – MY KZ, UR BF
54. Sharon Van Etten – Give Out
55. Susanne Sundfør – The Silicone Veil
56. Sky Ferreira – Everything is Embarrassing
57. Beach House – Myth
58. Sigur Rós – Varúð
59. Solange – Losing You
60. Sibille Attar – Alcoholics
61. Frank Ocean – Thinkin Bout You
62. Scott Walker – Epizootics!
63. Tribes – When My Day Comes
64. Yuck – Chew
65. Haim – Forever
66. Craft Spells – Burst
67. Death at Sea – Drag
68. Fidlar – Cheap Beer
69. SoKo – First Love Never Die
70. Michael Kiwanuka – Bones
71. Animal Collective – Applesauce
72. Deap Vally – End of the World
73. Kate Boy – Northern Lights
74. Dry the River – No Rest
75. Peace – Bloodshake
76. Melody’s Echo Chamber – I Follow You
77. Lee Ranaldo – Off the Wall
78. Lana Del Rey – Ride
79. Sleigh Bells – Comeback Kid
80. Lianne La Havas – Forget
81. Two Door Cinema Club – Sleep Alone
82. Zulu Winter – We Should Be Swimming
83. Memoryhouse – The Kids Were Wrong
84. Django Django – Default
85. Night Engine – I’ll Make It Worth Your While
86. Alabama Shakes – Hold On
87. Azealia Banks – 212
88. Leonard Cohen – Going Home
89. Sudakistan – El Movimiento
90. Holograms – ABC City
91. Chvrches – Lies
92. Wild Nothing – Paradise
93. Saint Lou Lou – Maybe You
94. Lucy Rose – Bikes
95. Flying Lotus – Between Friends
96. Prince Rama – Those Who Live for Love Will Live Forever
97. Spiritualized – Hey Jane
98. Cloud Nothings – Stay Useless
99. Kodaline – All I Want
100. Angel Haze – New York
Obs. eftersom enbart 85 av ovanstående 100 låtar finns på Spotify har vi nu uppdaterat listan med följande 15 bubblare:
101. Fiction – Careful
102. Beach Fossils – Careless
103. Jake Bugg – Two Fingers
104. El Perro del Mar – Walk On By
105. The Lumineers – Ho Hey
106. METZ – Wet Blanket
107. First Aid Kit – Emmylou
108. Swans – The Seer
109. Why? – Sod in the Seed
110. Oberhofer – Away frm U
111. Anna von Hausswolff – Mountains Crave
112. El-P – The Full Retard
113. iceage – White Rune
114. Efterklang – Apples
115. YAST- Stupid
Konsertbilder: Jonatan Södergren
Brooklyn-baserade Friends är ett av banden som har förgyllt musikåret 2012. Deras basdrivna låt I’m His Girl hamnade på sjundeplats när vi utsåg årets bästa låtar (se hela listan här) och deras debutalbum Manifest! var sommarens mest självklara partyalbum.
Nu kommer en lofi-osande musikvideo till Va fan gör du. Bakom regin står sångerskan Samantha Urbani själv. Du kan se årets roligaste musikvideo här:
Bestival, dag 4
9 september 2012
Foto: Bestival
Efter att ha avnjutit Stevie Wonders nästintill konsertlånga soundcheck från presstältet började Bestivals sista dag för min del med unga brittiska talangskottet Charli XCX som spelade på Replay-scenen. En scen som kureras av Rob da Bank i samarbete med jeansmärket Replay och framför allt verkar fungera som showcase för unga band med potential (Grimes och Iceage tillhör andra band som spelade där under festivalen).
För oss svenskar är Charli XCX kanske mest känd för att ha skrivit Icona Pops sommarplåga I Love It och således gjort begreppet ”90s bitch” populärt, men hon öppnade även för Coldplay på Stockholm Stadion för någon vecka sedan. Hennes gotiska electropop har hittills presenterats bättre och bättre live för varje gång jag sett henne – möjligtvis i takt med att hon fått en mer färgstark scenpersonlighet. I höga platåskor och glittrande leggings hoppade hon energiskt runt på den lilla scenen som hon snart med all sannolikhet kommer vara för stor för. Hennes cover på Echo and the Bunnymens post punk-klassiker The Killing Moon klingar atmosfäriskt väl med resten av hennes repertoar där annars synthslingorna i Stay Away och Nuclear Seasons är mest framstickande. Även en ännu osläppt låt som tycks bära titeln Grins sticker ut. Betyg: 3.
Minuter efter att Charli XCX avslutat sin spelning med You’re the One och tokdans intog Brooklyns funkigaste indiegrupp Friends den gigantiska tältscenen Big Top. Deras karismatiske frontfigur Samantha Urbani ser nästan ut som Lady Gaga när hon dagen till ära uppträder utklädd till åsna. Det dröjer inte lång tid innan hon är ute bland publiken sjungandes på Friend Crush. Musiken är dansant och deras debutskiva Manifest! som släpptes tidigare i år har snabbt blivit sommarens obligatoriska partyalbum. Inte minst I’m His Girl som drivs fram av en bedårande basgång. Tyvärr låter det ofta som att Samantha är i målbrottet när hon sjunger live. En låt som däremot fungerar förvånansvärt bra idag är A Light som visar upp bandets lite mer dagdrömska sida och det bjuds även på en cover på Sam and the Womps dansgolvsfyllare Bom Bom.
Keyboardisten Matthew lyste med sin frånvaro och spelningen på Bestival var tydligen nuvarande basisten Lesleys sista med bandet. Under avslutande Vad fan gör du (yes, en av deras låtar har en svensk titel då Samantha Urbani har öländska rötter) dök även nya basisten upp och det utdelades några känslosamma kramar innan bandet klev av scenen. Hur det egentligen står till med vänskapen får framtiden utvisa. Betyg: 3.
Därefter förflyttade jag mig till Main Stage där den enigmatiske sångerskan Natascha Khan med scennamnet Bat for Lashes stod på tur. För första gången på hela festivalen låg regnet i luften när hon bjöd på låtar från sitt kommande album The Haunted Man som släpps i oktober. Av de nya låtarna är det framför allt den melankoliska pianoballaden Laura som sticker ut. Vad som är synd är att de mer lågmälda partierna överröstas av bullret från bandet som spelar på Big Top-scenen parallellt.
Den eleganta och krypande mystiken gör att Bat for Lashes allt mer börjar ta formen av samtidens svar på artister som Björk och Kate Bush. Lika utforskande av elektroniska ljudbilder som den förstnämnde men med samma känsla för teatraliska uppbyggnader och perfekta poplåtar som den sistnämnde. De olika idéerna genomsyrar låt efter låt från öppningen med What’s a Girl to Do till filmiska storslagenheten i avslutningsnumret Daniel. Mest handlar det om låtar från hennes unisont hyllade album Two Suns. Betyg: 4.
Med en canon av eterisk pop intogs sedan Main Stage av isländska post rock-giganterna Sigur Rós. Spelningen kantades av en del tekniskt strul, till exempel fick de flytta sin största hit Hoppípolla som egentligen skulle ha spelats efter Glósóli till några låtar senare i setet. Bandet var även missnöjda över att få spela i dagsljus. Mörkrets krafter hade säkerligen kunnat ta Sigur Rós till ytterligare höjder men deras spelning tillhörde alltjämt Bestivals absoluta höjdpunkter. Deras orkestrala låtar måste vara gjorda av stjärnstoft och Jonsís röst är stundtals rent av änglalik. I låten med den passande titeln Festival känns det som att han håller samma ton i flera minuter. Konserten inleds med Í Gær och de magiska ögonblicken avlöser därefter varandra. Speciellt de sista sextio minuterna är förtrollande med crescendo efter crescendo. Just när du trodde att det inte kunde bli bättre så toppar de sig själva med ett noise rockigt instrumentalt break. Jag sluter ögonen och förflyttas till en annan värld, på så sätt behöver jag inte tänka på den bristande visuella showen. Betyg: 5.
Festivalens största dragplåster var kungen av soul och funk i egen hög person. Ingen mindre än Stevie Wonder var sist ut på Main Stage. Det bjöds på en hitkavalkad – dock med något för långa utsvängningar för att inledningsvis helt falla mig i smaken. Det blinda undret svajar in på scen iförd röd kavaj och spelandes på en keytar ser han helt klart älskvärd ut. Han predikar om Barack Obama men Stevie Wonder kan knappast anklagas för att vara uttalat politisk i sin musik. Han sprider snarare kärlekens budskap. Klassiker som Superstiton och I Just Called to Say I Love You möts av mycket kärlek från Bestivals peppade publik som ofta lyfter spelningar på egen hand och visst är det charmigt när han tar fram dottern – eller lillasyster som han skämtar om – på scen och låter henne sitta bredvid på pianostolen genom hela Isn’t She Lovely. Han tolkar även Beatles 60-talshit She Loves You och Marvin Gayes What’s Going On innan han avslutar med Happy Birthday inför en helt extatisk publik. Att se femtiotusen personer som alla lyfter upp händerna och sjunger med i varje ord är en mäktig syn som till och med överträffar fyrverkerierna som fyller himlen efter spelningen bara för att på mest storslagna vis markera att både Bestival och sommaren är över. Betyg: 4.
Men Bestival var inte helt slut efter fyrverkerierna. Trots att det började blåsa på ett sådant sätt som det bara kan göra när man befinner sig på Isle of Wight så drog både Grimes och Orbital fulla hus på sina respektive spelningar. Jag passade även på att dagen innan deras albumdebut se Toys uppvisning i psykedelisk krautrock på Psychedelic Worm-scenen. Att kvintetten tidigare har turnerat med såväl The Horrors som Primal Scream hörs nästan direkt på deras musik. Speciellt Skying ligger nära till hands om man nu vill ha något att jämföra Toy med.
Men trots alla referenser som dyker upp i skallen har Toy ett sound som är deras unika och live är det råare och mer intensivt än på skiva. Tom Dougall (den plågade sångaren som bär eyeliner) och Panda (basisten som ser ut som en ung Lemmy sedd ur ett kalejdoskop) utgör dessutom en intressant hippie-goth-kombination. De kosmiska gitarrerna i låtar som Left Myself Behind (som inte kom med på skivan men som spelas live), Motoring och avslutande Kopter (som klockar in på över tio minuter) är lika överväldigande som My Bloody Valentine eller tidiga Jesus and Mary Chain. Dock har de en tidsbegränsning på 40 minuter så vissa av mina favoriter (såsom deras mest poppiga ögonblick My Heart Skips a Beat) uteblir. Betyg: 4.