• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: Beach House – Bloom

12 maj, 2012 by Redaktionen

Artist: Beach House
Album: Bloom
Betyg: 4.

Alltså. Jag orkar inte. Det är ingen idé att låtsas om något annat. Det här är så satans bra att jag bara kapitulerar. Den drömska popens okrönta regenter, Victoria Legrand och Alex Scally, tar sitt alldeles säregna och sammansatta sound vidare till album nummer fyra, som om inget har hänt. För det är fortfarande dovt, uppdämt och förtrollande, där deras närmast hypnotiska kompositioner tuffar på i ett skönt, långsamt, men ack på ett så effektivt och drabbande sätt.

Men skenet bedrar. För även om utvecklingen inte slår en i pannan med en stekpanna, så visst finns den där. Likt sin musik, är nyanserna och skillnaderna subtila, knappt märkbara. Det som slår mig starkast och det först efter flera lyssningar är vassheten, likt en antydan av aggressivitet, som smugit sig in mellan den millimetertajta produktionen. En positiv aggressivitet, en kraft, som om duon förstått storheten i sitt sound och därmed ytterligare förfinat och slipat popjuvelen. Utan att radera de säregna dragen.
Att duon, som producerat albumet tillsammans med Chris Coady, arbetat mot ett sammansatt albumformat är väldigt tydligt. Övergångarna från låt till låt, känns sömlösa och i början flyter låtarna samman, men eftersom ingenting går snabbt i Beach Houses värld, så tar de slingrande, klätterväxtliknande melodierna tid att hitta hem till ens personliga vrån. Men jag lovar, om dom väl hittat dit, när utkristalliseringen genomgått sin transformation, är dom där för att stanna.

Föregångaren Teen Dream gick från ett sömnigt indiealbum vid releasen i januari 2010 till att sluta som ett oemotståndligt popmästerverk, tillika det årets bästa album för undertecknad. Det är också enda anledningen till att denna översvallande recension inte toppas med ett toppbetyg, för fråga mig om ett halvår, då kanske det är ett annat toppljud i skällan.
Och jag kan inte inte nämna Victoria Legrands hest, lindrande stämma, som ömsom skjuter toner via sin stämband, ömsom glider, glisserar toner likt raspig honung över brännande het instrumentering. Bländande sång på ett bländande popalbum.

(Bästa spår: Myth, Wild)

Text: Tommi Salmela

Läs även andra bloggares åsikter om Beach House, musik, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Beach House, Musik, skivrecension

Skivrecension: Joel Alme – A Tender Trap

11 maj, 2012 by Redaktionen

Artist: Joel Alme
Album: A Tender Trap
Betyg: 4
Release 9 maj 2012

Joel Alme, Göteborgaren som inte är Göteborgare längre, är tillbaka med sitt tredje album “A Tender Trap” som släpptes i veckan.

Musik från Göteborg, har jag alltid tyckt, är sällan avantgarde; nytänkande och pretentioner får lämna plats för mer gitarr, känslor, sårbarhet, lite ilska och igenkänning, ända sedan nittiotalet. Joel Alme hoppade på det tåget många år senare, och har varit både arg och sårbar. År 2012 är han sig trogen, men mest av allt känslig. Själv har Joel Alme tidigare sagt att albumet kommer handla om hur det kan gå när man är beredd att göra vad som helst för kärleken, därför namnet, “ömhetsfällan”. Musiken har kvar den där längtan som påminner Belle & Sebastian, det har blivit lite mindre trumpet, mer flöjt och lika mycket stråk som vanligt. Sången är stark men skör och ekar lätt metallisk. Skivan startar ganska fartfylld för att bli mer och mer lugn i slutet. Kort sagt: det är fin, stabil och vacker pop.

Märkligt med skivan är att den inte verkar vilja leva nuet. Skivans omslagsbild, där han med ryggen mot oss ser ut över en mörkblå skymning, passar mer än utmärkt. A Tender Trap är, och ska vara, en tillbakablick. Joel verkar har blivit gammal fort och i skivan tar han upp alla frågor som dyker upp någonstans när tonårsyran är över och man är på väg in i vuxenvärlden. De tankar om varifrån, vart och vad om som vi alla i hemlighet undrar över, men inte längre vågar tala om högt när vi fyllt 25. Men det bryr sig inte Joel om, och han för många andras talan. A Tender Trap är till brädden fyllt med tillbakablick, förgänglighet, gamla drömmar och gammal kärlek, uppgörelser, hemlängtan, missade chanser och känslan att inte riktigt känna igen sig i sitt eget liv.

Joel förser oss med 34 minuters koncentrerad, klassisk vemod, som inte hade kunnat passa bättre i det regniga göteborgska vårvädret en maj som denna. Men, Joel, kom hem! Du saknar din stad och jag säger: det är utan tvekan som du hör hemma här.

Bästa spår: The Clouds.

Text: Elisabeth Schriefer

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om musik, Joel Alme, skivrecension, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: joel alme, Musik, Popmusik, skivrecension

Dead By April på Gröna Lund, bilder

11 maj, 2012 by Redaktionen

Dead By April
Gröna Lund, Stockholm
10 maj 2012
Betyg 3

Det svenska metal/rockbandet Dead By April intog den stora scenen på Gröna Lund på torsdagskvällen. Trots att regnet öste ner var det faktiskt massor av rocksugna som tagit sig dit.
Jimmie Strimmell (scream/growl) tillsammans med nya huvudsångaren Zandro Santiago (sång), Marcus Wesslén (bas), Alex Svenningson (trummor) och Pontus Hjelm (gitarr) fyllde den kalla luften med musikalisk rock.

De gjorde succe med låten ”Losing You” 2009. Och i höstas släppte de sitt senaste album Incomparable. Att Jimmie tog kontakt med fansen längst fram gjorde att kontakten mellan dem och fansen stärktes. Vissa hade till och med köat i åtta timmar för att se sina idoler.

Det var blandade känslor, vädret gjorde att de var ganska nerstämd publik. Men regnet stoppade inte bandet från att röja omkring på scenen och verkligen få till den där rockiga känslan.

Text och foto: Calle Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om Dead By April, Gröna Lund, hårdrock, metal, musik, konserter, bilder, foto, rockfoto

Arkiverad under: Musik Taggad som: bilder, Dead by April, Foto, Gröna Lund, Hårdrock, Konserter, metal, Musik, Rockfoto

Skivrecension: Damon Albarn – Dr Dee

11 maj, 2012 by Redaktionen

Artist: Damon Albarn
Album: Dr Dee
Betyg: 1
Release 9 maj 2012

Nu ska ni få höra sanningen om Damon Albarns ”opera” Dr. Dee.

Jag bestämmer mig för att öppna mitt sinne. För ordet ”opera” ger mig inte rätt inställning kan jag säga. Operans sångstil är konstlad, konstig och låter illa. Rockopera tänker jag förhoppningsfullt. Jag anstränger mig för att verkligen lyssna med öppet sinne.

Jag hör akustisk gitarr. Damons röst som sjunger mjukt. Det läggs på en cello, och det funkar, stämningen känns. Då hoppar det fram en faun och spelar hobbit-flöjt. Sedan byts Damons röst ut mot Luciano Pavarotti. Och västafrikanska rytmer. Det är så konstigt att jag först blir förvånad. Sen blir jag arg. Detta är alltså Damon Albarn, sångare i Blur och Gorillaz. Vad tror han att jag ska förvänta mig? Inte är det Pavarotti gör julskiva med José Gonzales-låtar som man ska köpa på Statoil. Skämtar han? Driver han med oss? I så fall blir jag ännu argare. Kostnaden för att hyra BBC Philharmonic Orchestra… Nej, det är inte ok.

Om det ändå lät bra, trots att det är opera. Det enda jag kan tänka på är den där Hassan-sketchen ”En polisopera” (se youtube-klippet nedan). Kristian Luuk ringer upp polisen och vill kolla upp fakta i en polis-opera. Han spelar upp en snutt som uppenbart är helt galet påhittad och parodierande på arty konstopera. Otroligt roligt. Det är det enda jag tänker på när jag hör Damon Albarns Dr. Dee.

Jag vill avsluta med några sakliga argument.

1. Om man förläst sig på texter om en gammal renässansgubbe och får feeling att tonsätta hans historia, måste man inse att vi som inte läst denna gubbes livshistoria inte fattar ett dyft.

2. Om man är känd som rocksnubbe, spelar det ingen roll hur noga man informerar om innehållet. Jag lyssnar enbart för att han heter Damon Albarn. Varför läste du denna recension överhuvud taget? Inte för att du är nyfiken på gammalengelsk körmusik med västafrikanska rytmer och elisabethanska förtecken.

Fy.

Albarn:

Hassan:

Text: Tommy Lucassi

Läs även andra bloggares åsikter om Damon Albarn, musik, skivrecension, rockopera, Dr Dee

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Damon Albarn, Dr Dee, Musik, rockopera, skivrecension

Tips: Icona Pop – I Love It

10 maj, 2012 by Jonatan Södergren

Stockholms ballaste duo har gjort det igen. Jag gillar verkligen Icona Pops nya singel. I Love It. Bakom låten ligger ingen mindre än Charli XCX (ni kan läsa min intervju med henne här).

I Love It är euforisk electropop med drivande beats och potential att bli sommarens låt.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Charlie XCX, I Love It, Icona Po, Icona pop

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1182
  • Sida 1183
  • Sida 1184
  • Sida 1185
  • Sida 1186
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in