Artist: Beach House
Album: Bloom
Betyg: 4.
Alltså. Jag orkar inte. Det är ingen idé att låtsas om något annat. Det här är så satans bra att jag bara kapitulerar. Den drömska popens okrönta regenter, Victoria Legrand och Alex Scally, tar sitt alldeles säregna och sammansatta sound vidare till album nummer fyra, som om inget har hänt. För det är fortfarande dovt, uppdämt och förtrollande, där deras närmast hypnotiska kompositioner tuffar på i ett skönt, långsamt, men ack på ett så effektivt och drabbande sätt.
Men skenet bedrar. För även om utvecklingen inte slår en i pannan med en stekpanna, så visst finns den där. Likt sin musik, är nyanserna och skillnaderna subtila, knappt märkbara. Det som slår mig starkast och det först efter flera lyssningar är vassheten, likt en antydan av aggressivitet, som smugit sig in mellan den millimetertajta produktionen. En positiv aggressivitet, en kraft, som om duon förstått storheten i sitt sound och därmed ytterligare förfinat och slipat popjuvelen. Utan att radera de säregna dragen.
Att duon, som producerat albumet tillsammans med Chris Coady, arbetat mot ett sammansatt albumformat är väldigt tydligt. Övergångarna från låt till låt, känns sömlösa och i början flyter låtarna samman, men eftersom ingenting går snabbt i Beach Houses värld, så tar de slingrande, klätterväxtliknande melodierna tid att hitta hem till ens personliga vrån. Men jag lovar, om dom väl hittat dit, när utkristalliseringen genomgått sin transformation, är dom där för att stanna.
Föregångaren Teen Dream gick från ett sömnigt indiealbum vid releasen i januari 2010 till att sluta som ett oemotståndligt popmästerverk, tillika det årets bästa album för undertecknad. Det är också enda anledningen till att denna översvallande recension inte toppas med ett toppbetyg, för fråga mig om ett halvår, då kanske det är ett annat toppljud i skällan.
Och jag kan inte inte nämna Victoria Legrands hest, lindrande stämma, som ömsom skjuter toner via sin stämband, ömsom glider, glisserar toner likt raspig honung över brännande het instrumentering. Bländande sång på ett bländande popalbum.
(Bästa spår: Myth, Wild)
Text: Tommi Salmela
Läs även andra bloggares åsikter om Beach House, musik, skivrecension
Teen Dream var 2010 års album på Populaermusik.se också. Fantastiskt att de har lyckats följa upp på utmärkt vis. Ska se till att recensera inom kort!
Ja, det är verkligen underbart att dom lyckas igen. Kan inte sluta lyssna på vare sig Teen Dream eller nya Bloom.