Artist: Damon Albarn
Album: Dr Dee
Betyg: 1
Release 9 maj 2012
Nu ska ni få höra sanningen om Damon Albarns ”opera” Dr. Dee.
Jag bestämmer mig för att öppna mitt sinne. För ordet ”opera” ger mig inte rätt inställning kan jag säga. Operans sångstil är konstlad, konstig och låter illa. Rockopera tänker jag förhoppningsfullt. Jag anstränger mig för att verkligen lyssna med öppet sinne.
Jag hör akustisk gitarr. Damons röst som sjunger mjukt. Det läggs på en cello, och det funkar, stämningen känns. Då hoppar det fram en faun och spelar hobbit-flöjt. Sedan byts Damons röst ut mot Luciano Pavarotti. Och västafrikanska rytmer. Det är så konstigt att jag först blir förvånad. Sen blir jag arg. Detta är alltså Damon Albarn, sångare i Blur och Gorillaz. Vad tror han att jag ska förvänta mig? Inte är det Pavarotti gör julskiva med José Gonzales-låtar som man ska köpa på Statoil. Skämtar han? Driver han med oss? I så fall blir jag ännu argare. Kostnaden för att hyra BBC Philharmonic Orchestra… Nej, det är inte ok.
Om det ändå lät bra, trots att det är opera. Det enda jag kan tänka på är den där Hassan-sketchen ”En polisopera” (se youtube-klippet nedan). Kristian Luuk ringer upp polisen och vill kolla upp fakta i en polis-opera. Han spelar upp en snutt som uppenbart är helt galet påhittad och parodierande på arty konstopera. Otroligt roligt. Det är det enda jag tänker på när jag hör Damon Albarns Dr. Dee.
Jag vill avsluta med några sakliga argument.
1. Om man förläst sig på texter om en gammal renässansgubbe och får feeling att tonsätta hans historia, måste man inse att vi som inte läst denna gubbes livshistoria inte fattar ett dyft.
2. Om man är känd som rocksnubbe, spelar det ingen roll hur noga man informerar om innehållet. Jag lyssnar enbart för att han heter Damon Albarn. Varför läste du denna recension överhuvud taget? Inte för att du är nyfiken på gammalengelsk körmusik med västafrikanska rytmer och elisabethanska förtecken.
Fy.
Albarn:
Hassan:
Text: Tommy Lucassi
Läs även andra bloggares åsikter om Damon Albarn, musik, skivrecension, rockopera, Dr Dee
Nä. Man lyssnar inte ”enbart” för att det är Damon Albarn som har gjort musiken. Det där var ju väldigt långt ifrån ett sakligt argument.
En recension full av missade poänger. How quaint.
ha ha ha!!
Jag missade förmodligen massor av poänger. Berätta gärna vilka, och vad som fångade ditt intresse annat än hans namn. (obs. ärlig fråga)
Nu har jag läst andras recensioner. Din synpunkt verkar stämma, andra har funnit vissa poänger i musiken, som trots det inte väcker några känslor. Men jag tänker min vana trogen inte ge upp, jag lyssnar igen. Fast varför rubriceras skivan ”pop”, indierock” mm? Förstår du min poäng, att de som skriver så har med sig en falskt förlåtande attityd med sig i lyssningen?