• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Top Cats på Gröna Lund: bilder och filmklipp

24 juli, 2012 by Redaktionen

Top Cats
Gröna Lund
23 juli 2012

Svenska rockabillybandet Top Cats spelade på måndags kvällen den 23 juli på Gräna Lund. Det svängde verkligen när de varmländska bandet stod på scen. Bland annat spelade ”Baby Doll” som slutade på en sjätteplats i finalen på den svenska uttagningen till Melodifestivalen 2012.

Foto: Calle Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om Top Cats, Gröna Lund, bilder, rockabilly

Arkiverad under: Musik Taggad som: bilder, Gröna Lund, rockabilly, Top Cats

The xx till Sverige för exklusivt klubbgig

23 juli, 2012 by Redaktionen


The xx spelar finstämd musik som allra mest kommer till sin rätt i en inomhusspelning. Kulturbloggen såg dem nyligen när trion spelade på en musikfestival i Polen (här kan du läsa den recensionen). Nu infrias får önskan om att snart få se dem spela en konsert på en klubb.
Ett pressmeddelande berättar att The XX kommer till Sverige för exklusivt klubbgig: datum 2 september – Stockholm, Berns.

Här är pressmeddelandet:

När The xx dök upp för två år sedan var det en hel glob som föll i framstupa sidoläge och hade svårt att repa sig. Spaltmeter som prisade deras närvaro kunde läsas i allt från små indiefascistoida bloggar till pappersdrakar utan kredibilitet men det som kvarstod var att The xx var något nytt. Och det var bra.

Med små ekande axplock på gitarren, knastertorra elektroniska rytmer och duellerande soul-sång målade The xx upp världen monokromt och med minimalistiska penseldrag. Som om Marco Pierre White hade lagat en måltid för Kraftwerk och Aaliyah. Deras självbetitlade debut kom att erövra alla årsbästalistor, den vann en Mercury för bästa album och den genererade ett antal hitsinglar som radiokanaler claimade som sina egna små darlings.

Vi börjar närma oss nästa subtila attack från The xx. I september kommer ”Coexist”, ett album fler än bara du och jag har sett fram emot. Den 16 juli kom ”Angels” som första smakprov och vi behöver inte ödsla ord på att beskriva hur vi reagerade. Ni vet redan. Så med den låten i ryggen känns det bra att veta att hösten är tryggad. Vackert är det också att veta att vi kommer kunna se dom blåsa oss på allt sans och vett när de intar Berns i höst. Tack för det. Tack. Tack.

Missa inte: Här kan du lyssna på första singeln från The xx nya skiva Coexist.

Läs även andra bloggares åsikter om The XX, Berns, musik, popmusik, klubbgig

Arkiverad under: Musik Taggad som: Berns, Musik, Popmusik, The XX

Jazz till Way Out West

23 juli, 2012 by Jonatan Södergren

Way Out West, som sedan tidigare har band som Blur, Kraftwerk och Frank Ocean som sina dragplåster, har bokat Ornette Coleman. Med en karriär som sträcker sig över mer än ett halvt sekel får 82-åringen räknas som en av jazzens största och mest kontroversiella figurer. Det är även klart att Laleh besöker Slottsskogen i augusti.

Så här beskrivs Ornette Coleman på Way Out Wests hemsida:

”När Ornette Coleman kommer till stan är det dags att lägga allt annat åt sidan. Att kunna presentera en av 1900-talets främsta musiker är en stor sak, att kunna göra det här i Göteborg är större, att kunna göra det för er, våra vänner, är fantastiskt. 

När Ornette Coleman kommer till Way Out West kommer han med lätt bagage; en vit altsaxofon, ett trettiotal plattor och en femtioårig karriär att hämta inspiration och material ifrån. Colemans väg har kantats av kontroverser, utbrott, infall och hyllningar sedan han 1958 -1959 gav ut sina första fyra (!) plattor, däribland vattendelaren The Shape of Jazz to Come. När andra av jazzens stora gick bort sig i smörig cocktaildimma stannade Coleman bestämt kvar på rastlös, storögd och orädd höjd. Han har spelat med alla – stora orkestrar, rappare, punkdrottningar, säckpipeensembler, operasångare – utan att någonsin bli utspelad.

När Ornette Coleman kommer till Slottsskogen kommer han inte ensam. Med sig har han en fingertoppskänslig och knogjärnstuff trio: basisterna Tony Falanga och Al MacDowell samt Denardo Coleman på trummor. Förvänta er ett dynamiskt och infallsrikt framträdande med låtar och lån från Colemans hela karriär – en ”Lonely Woman” full av erfarenhetens blues, ett vildsint omstöpt tema från Bach, en fjäderlätt och trånande calypso eller en helt ny komposition. Och eftersom Ornette Coleman är en av frijazzens sanna pionjärer: vad som än händer på scenen i Slottsskogen så kommer det aldrig ha hänt förut eller ske igen.

När Ornette Coloeman kommer till din augustilördag kommer han kanske som en av 1900-talets ytterst få sanna jazzlegender, han kanske kommer som the shape of jazz still to come (håll utkik efter fiolen och valthornet!) men han kommer definitivt som en ambassadör för just det öronblick han står där, på Way Out West, och spelar oss till existensmaximum.”

Arkiverad under: Musik Taggad som: Laleh, Ornette Coleman, Way Out West

Bilder och intryck från Popaganda på Parkteatern

23 juli, 2012 by Jonatan Södergren

För andra året i rad anordnades Popagandas minifestival på Galärparken i Sotckholm. Festivalen, som var helt gratis, kan ses som ett komplement till den större festivalen som äger rum vid Eriksdalsbadet i slutet av augusti. Precis som förra året var det många som hade tagit sig ut till Djurgården för att – mitt bland solskenet och alla picknickkorgar – lyssna på sex av Sveriges just nu mest lovande uppstickande popakter.

Kim Vestin

Först ut på scen var Kim Vestin. Den norrländska singer/songwritern, som själv satt bakom ett elpiano, ackompanjerades av en trummis och en gitarrist och framförde finstämda poplåtar som smälte in utmärkt i den avslappnade miljön.

Hökartorget

Den svängiga kvintetten som satt Hedemora på musikkartan sjunger politiskt laddade texter på svenska. Musikaliskt kommer de från en rik tradition, men jag tycker att Hökartorget lyckas bära upp facklan väl. Framför allt har de en charm. Mest charmigt är det när en äldre man mellan två låtar går fram till scenen och ber bandet spela tystare. ”Vill du att vi ska spela långsammare också?” frågar bandets ena sångare. ”Nej, spela fortare” svarar mannen.

YAST

Om vi räknar antalet effektpedaler på scen vinner YAST en jordskredsseger. Kvartetten från Sandviken har tidigare agerat förband åt både The Drums och Zola Jesus. Nu fick vi se att deras lo-fi även gör sig bra på utomhusscener. Solsken är helt klart det rätta elementet för deras musik som osar glädje, berusningsmedel och sommar.

Noonie Bao

Jag minns Noonie Baos klubbspelning på Debaser Slussen tidigare i år. Då hade hon just givit ut singeln About to Tell som gav henne en plats som en av Sveriges mest intressanta nykomlingar. Nu har hon ytterligare några festivalspelningar i ryggen – under sommaren har hon bland annat hunnit med att spela på Knarrholmen och Putte i Parken – och börjar kännas som en etablerad del av det svenska musikåret 2012.

Winhill/Losehill

Med en något mindre uppsättning än vanligt lyckades Umeå-orkestern Winhill/Losehill ändå fylla ut Galärparkens scen. Debuten med dubbelalbumet Swing of Sorrow tidigare i år var en hjärtskärande historia och de melodiösa låtarna – framför allt tänker jag på singlarna Tell Her She’s the Light of the World och The House is Black – var ikväll lika vackra som någonsin.

Dante

Äran att avsluta årets upplaga av Popaganda på Parkteatern föll på sångaren, producenten och The Concretes-trummisen Dante Kinnunen som med sin souliga popmusik på relativt kort tid blivit ett av landets mest uppskattade musikfynd. En hyllad cover på amerikanska soul-legenden Clarence Carters 60-talsballad Next to You förde tankarna till modern R&B (tänk er The-Dream fast mindre smörigt) och jag kan tänka mig att Dante är den av alla artisterna som uppträdde på Parkteatern i år som har störst potential att slå igenom stort internationellt.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Dante, Hökartorget, Kim Vestin, Noonie Bao, Parkteatern, Popaganda, Winhill/Losehill, Yast

Recension: Paul Simon på Globen

23 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Paul Simon, Globen
Graceland 25th Anniversary Tour 22 juli 2012
Betyg 4

Iklädd hatt och blå kostym över en t-shirt trädde Paul Simon in på scenen på Globen, höll händerna framför sig och gjorde en asiatisk bugning för publiken och sedan var det full fart direkt med sången ”Kodachrome”.

Paul Simon är på turné för att fira att det var 25 år sedan han släppte albumet Graceland. När Graceland släpptes 1986 sålde det i mer än 14 miljoner exemplar över hela världen. Albumet spelades delvis in i Sydafrika med sydafrikanska musiker, däribland vokalgruppen Ladysmith Black Mambazo. Paul Simon har betytt mycket för världsmusiken och han ville låta sin musik möta och influeras av den lokala sydafrikanska musiken.

Konserten började med att Paul Simon och hans åttamannaband med blåsare, flera slagverkare, gitarrist, basist och fler keyboard spelade tio sånger ur Paul Simons solokarriär, bland annat ”Mother and Child Reunion” och ”Me and Julio Down by the Schoolyard”. Han spelade också Jimmy Cliff-sången ”Vietnam”, en sång som inspirerade honom till att skriva sången ”Mother and Child Reunion”.

Det är imponerande vad många hitlåtar Paul Simon skapat genom åren, men ändå är det lite förvånande att han ändå väljer att spela flera av sina mindre kända sånger – och när han gör det tycks han inte heller anstränga sig för att spela dem extra bra. Första avdelningen av konserten var OK, med några riktigt bra låtar men också en del som var lite oväntat medelmåttigt. Paul Simon är ändå en världsstjärna och vi har rätt att vänta oss rätt mycket av honom.

Andra avdelningen byggde på albumet ”Graceland”. Generöst har Paul Simon tagit med många afrikanska musiker på turnén för att medverka under den avdelningen.  Alla de som var med när skivan spelades in i Sydafrika kom in på scen och hans åttamannaband fick lämna sina platser till de sydafrikanska musikerna.

Vokalgruppen Ladysmith Black Mambazo fick inleda Graceland-delen med att själva helt vokalt framföra två sånger ”Hello My Baby” och ”Nomathemba”. Därefter framförde de några sånger tillsammans med Paul Simon och med de övriga musikerna. Jag är kluven till den delen. Visst, det är intressant att höra dem och första halvan av första sången var något annorlunda – men sedan märktes det att publiken tappade intresset och många passade på att smita ut och köpa öl eller gå på toaletten. Bara för att syftet är vackert och för att det är en fin tanke bakom måste vi som publik ändå då ha konstnärliga krav. När Paul Simon kom in på scenen igen höjdes nivån på konserten flera steg.

Thandiswa Mazwai gjorde en cover på Miriam Makebas sång ”African Sunset” och det var en nog en något för stor utmaning. Jag undrar om någon sångerska kan förmedla samma intensitet som Miriam Makeba?  Däremot var det riktigt, riktigt bra när Thandiswa Mazwai framförde sången ”Gumboots” tillsammans med Paul Simon (jag tror att det var den sången de framförde tillsammans: om du var där och jag har fel: rätta mig i så fall).

Om nu några låtar under första avdelningen var lite medelmåttiga var flera sånger under andra delen så mycket mäktigare. Som det härliga  öset i ”I Know What I Know” är ett exempel när västerländsk pop möter afrikanska rytmer som allra bäst och ”The Boy in the Bubble” är absolut en av Paul Simons bästa låtar.

Av och till reste sig delar ur publiken och dansade, många sånger var det bra drag i. Under sista sången före extranumren, ”You Can Call Me Al” var det knappt någon som kunde sitta still utan alla reste sig upp och dansade med.

Extranumren blev två sånger från Simon & Garfunkel tiden: ”The Sound of Silence” och ”The Boxer” och dessutom Paul Simons två sånger ”Late in the Evening” och som allra sista sång: ”Still Crazy After All These Years”.

Något förvånad är jag att Paul Simon ibland verkade slarva lite med sången, som i ”You Can Call Me Al” där han nästan mer pratade en del strofer och han sjöng nog inte sitt allra vackraste när han ensam och helt akustiskt framföre ”The Sound of Silence” – men det gjorde inget, för min del var det ändå så starkt och så känslofyllt att jag rös och var lycklig att jag äntligen fått se Paul Simon spela live.

Läs även andra bloggares åsikter om Paul Simon, Graceland, Globen, musik, världsmusik, popmusik, recension, konserter

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Globen, Graceland, Konserter, Musik, Paul Simon, Popmusik, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1139
  • Sida 1140
  • Sida 1141
  • Sida 1142
  • Sida 1143
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in