Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
Top Cats
Gröna Lund
23 juli 2012
Svenska rockabillybandet Top Cats spelade på måndags kvällen den 23 juli på Gräna Lund. Det svängde verkligen när de varmländska bandet stod på scen. Bland annat spelade ”Baby Doll” som slutade på en sjätteplats i finalen på den svenska uttagningen till Melodifestivalen 2012.
Foto: Calle Andersson
Läs även andra bloggares åsikter om Top Cats, Gröna Lund, bilder, rockabilly
The Baseballs
Klubben/Arenan i Stockholm
13 oktober 2011
Betyg 2
Torsdagskvällen den 13 oktober intog det tyska pop-cover-rockabilly.bandet The Baseballs Stockholm. Egentligen skulle de ha spelat på Arenan men eftersom de säkerligen inte hade sålt tillräklig med biljetter hade spelningen blivit flyttad till den lite mindre lokalen Klubben som ligger precis under Arenan på självaste Fryshuset. Det var ungefär lite över 200 personer som ville kolla in när Sam, Digger och Basti framförde riktigt coola covers på bland annat Umbrella (Rihanna), Candy Shop (50 Cent), Im Yours (Jason Mraz), Hot n Cold (Katy Parry) och Born This Way (Lady Gaga).
Det är ett riktigt coolt band men tyvärr får de inte riktigt till det där lilla extra som behövs.
Bara för att de har en svensk trummis som har lärt dem säga ”Hur mår ni?” ger inga extra poäng.
Det var svängigt och dansigt men tyvärr väldigt tråkigt och stelt.
Men visst, gillar man sån här musik som görs lite äldre så kan det vara kul. Jag tyckte att det var en halvbra konsert och de tilltalade publiken på ett roligt sätt och man kunde se glimten i ögonen, men ändå saknades något.
Text och foto: Calle Andersson
Läs även andra bloggares åsikter om The Baseballs, Arenan, bilder, rockabilly
Artist: The Refreshments
Titel: Ridin´Along With The Refreshments
Betyg: 3
Releasedatum: 2011-06-01
The Refreshments styrka är nog att spela live. Få rockband turnerar runt så intensivt och så mycket. Deras musik är fartfylld och buggvänlig. Bandet lär ha gjort mer än 3.350 spelningar de senaste tjugo åren.
Nya albumet domineras av buggvänliga låtar, framför allt de två första spåren, som känns i benen som vill upp och hoppa. Joakim Arnell som skrivit de två sångerna ”Forty Days, Forty Nights” och ”Negtive Nancy” säger att han skrev dem efter att ha överdoserat på några gamla plattor med Texasbandet Sir Douglas Quintet.
– Vi får ju ofta höra att vi har slagit en brygga mellan dansbands- och rockpubliken. Det gjorde Sir Douglas Quintet också. Deras texmex-rock hade ju ett sväng som gjorde att folk fick svårt att sitta still, säger Arnell i ett pressmeddelande.
Det är precis där The Refreshments hamnat med de flesta av spåren på nya skivan, nånstans mellan dansband och The Baseballs rockabilly, musik att bli glad av och vilja dansa till men inget som sätter djupare spår, det ena spåret likt det andra. Fast de är bra på att göra just detta, skapa svängig musik med mycket boogie i.
Spåret som satte mest avtryck och som höjer albumet är däremot balladen ”By Your Side”.
– När jag skrev ”By Your Side” försökte jag skriva en lika oskuldsfull och närmast översöt ballad av det där slaget som Joey Spampinato i NRBQ brukar vara så mästerlig på, berättar Joakim Arnell.
Joakim Arnell som skriver låtarna är en av pelarna i bandet. En annan pelare är nytillskottet, gitarristen Jonas Göransson som var med på fem spår på senaste julskivan. Nu är han med på hela albumet. Arnell berömmer Jonas:
– Jonas behärskar verkligen alla stilar som vi spelar. Blues, countrypickning, akustiskt balladplock på nylonsträngar gitarr, rockabilly och ren rock´n´roll – han har grävt ner sig i musiken och lärt sig allt från grunden. Jonas är helt enkelt samma typ av nörd som vi är.
Albumet innehåller en cover, det är avslutande spåret ”It´s My Own Business” är en The Refreshments tolkning av Chuch Berrys låt från 1965.’
Läs även andra bloggares åsikter om The Refreshments, rockabilly, boogie, recension, skiv, skivnytt
Artist: The Baseballs
Album: Strings ´n´ Stripes
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-05-18
Liksom The Baseballs debutalbum Strike!, innehåller även Strings ´n´ Stripes många välkända och dansvänliga covers. Självklart på Baseballs egna vis, 50-talsstuk såklart.
Skivan innehåller bland annat covers på 50 Cent’s låt Candy Shop, Martin Solveig feat. Dragonette’s Hello, Ke$ha’s låt Tik Tok och Lady Gaga’s succelåt Paparazzi. Allihop är låtar som jag tror att de flesta har stött på någon gång. Antingen genom frivilligt lyssnande i Spotify, eller eventuellt under tvång då de har spelats sönder på radio eller på nattklubben. Men nu är de tillbaka i Baseballs egna 50tals tappning, redo för en ny omgång. Sammanlagt är det tretton stycken svängiga dängor (+ intro).Texten är densamma som på originalen, men att den instrumentala delen är Baseballs egen går inte att ta miste på.
Förutom sommarkänslorna som infinner sig redan efter första låten, så sprätter det i hela kroppen. Framför allt i benen, och jag som inte ens gillar att dansa. Fötterna håller takten, varesig jag vill eller ej.
Kort och gott, när jag lyssnar på den här musiken så önskar jag nästan att jag levde på 50 talet. Nästan. Det funkar ju faktiskt att lyssna på den nu också!
Strike! Sålde över en miljon exemplar, nog skulle väl jag bli förvånad om inte denna skivan säljer minst lika bra.
Läs även andra bloggares åsikter om The Baseballs, rockabilly, skivnytt, recension, musik
Rockabillyn har muterat flera gånger sedan den första storhetstiden på 50-talet med Elvis inspelningar för Sun records. Och artister som Carl Perkins och Charlie Feathers. Under det tidiga 80-talet gjorde ’Stray cats’ rockabillyn populär igen efter en lång tid i glömska hos den stora publiken.
Ungefär samtidigt dök Psychobillyn upp, en blandning av punk och rockabilly. Namnet var passande med tanke på att texterna ofta var skruvade och ibland rätt morbida. Några exempel i genren var ’Meteors’ och ’Demented are go’.
Det svenska bandet Astrolites spelar en variant som de kallar för ’Hi-speed rockabilly’, kanske vill man betona skillnaden mot den mer punkiga psychobillyn. Det är snabb rock’n’roll med rockabillyinfluenser, en genre som lätt kan bli enformig om man inte har bra låtar. Vilket Astrolites har.
Extra plus för ’ Here I am’, ’Devil woman’ och ’Go rebel go’. Däremot har jag lite svårt för covern av ’Ring of fire’ – som förmodligen funkar live. På skiva blir det svårt att inte tänka Johnny Cash.
Har du chans att se dem live så gör det, det här är den typ av musik som växer ytterligare några snäpp på scen. Astrolites har dessutom rykte om sig att vara ett riktigt bra liveband.
Fler recensioner:
Nöjesguiden och Barometern.
Läs även andra bloggares åsikter om Astrolites, recensioner, rockabilly