• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Stockholm Music & Arts: iamamiwhoami är som konst för öronen

6 augusti, 2012 by Jonatan Södergren

iamamiwhoami
Stockholm Music & Arts 5 augusti 2012
Betyg: 4
Foto: Annika Berglund

Jonna Lee och Travis-pianisten Claes Björklunds elektroniska multimedia-projekt med det svåruttalade namnet iamamiwhoami började som ett YouTube-fenomen den fjärde december 2009 och spred sig genom internet som en löpeld till musikfans världen över. Under förra årets upplaga av Göteborgs-festivalen Way Out West gjorde de sitt första liveframträdande och tillsammans med en hel armada av vitklädda synthare och en trummis från Deportees intog de Skeppsholmen under söndagen för en spelning på avslutningsdagen av Stockholm Music & Arts.

Live är just trummorna extremt kraftfulla, vilket gör iamamiwhoami till festivalens i särklass mest dansvänliga akt. Den innovativa elektroniska musiken låter som att den kommer från en annan värld men går ändå hem rätt väl hos Stockholms-publiken. Bakom Jonna, som dansar runt i en stor hårboll, står den svarta kuben från musikvideon till goods som tillsammans med de avskalade färgerna bidrar till en existentialistsik atmosfär.

Den tredje september ger iamamiwhoami ut sitt debutalbum kin, annars har bandet varit noga med att inte ge ut för mycket information om sig själva. Vad vi vet är att deras musik är som konst för öronen.

 

Arkiverad under: Musik Taggad som: iamamiwhoami, Stockholm Music & Arts

Stockholm Music & Arts: Buffy Sainte-Marie rockade loss – ett tips för Sweden Rock

6 augusti, 2012 by Redaktionen

Buffy Sainte-Marie
Stockholm Music & Arts 5 augusti 2012
Betyg: 4

Buffy Sainte-Marie slog igenom under 1960-talet. Ett av spåren på hennes första album – ”It’s My Way” – som släpptes 1964 var Universal Soldier” som blev en hit inte bara med henne utan även med Donovan och Glen Campbell.Hon blev tidigt känd både som artist och för sitt starka engagemang för ursprungsfolk och miljöfrågor. När hon nu äntligen efter så många står på en svensk scen har hon hunnit fylla 71 år. Hon bjuder på en väl blandad spelning med flera riktigt, riktigt ösiga rocklåtar.
Hallå: Sweden Rock Festival: Boka henne till nästa år. Publiken applåderades och applåderade och vill bara ha mer och Buffy fick gå ut på scenen för extranummer två gånger.


Buffy Sainte-Marie spelade på Stockholm Music & Arts med en klassisk rockuppsättning:En gitarrist, en basist och en trummis. Buffy själv på sång och med en keyboard.

Första låten var en countrylåt men sedan var det fullt ös rock på nästa låt och därefter kom en väl av vägd blandning av rock och blues och några protestsånger med mjukare ton. Hon pratade mellan sångerna och berättade om varje låt, men hon höll pratat på en lagom nivå så att spelningen inte tappade tempot. Buffy Sainte-Maire är ett proffs på alla sätt.

Givetvis bjöd hon publiken på sina allra mest kända sånger som ”Soldier Blue”, ”Universal Soldier” och ”Up there we belong” som hon skrev tillsammans med Will Jennings and Jack Nitzsche) sjöngs av Joe Cocker och Jennifer Warnes till filmen En officer och en gentleman.

Jo hon bjöd också på den lite mer sötsliskiga sången ”I’m Gonna Be a Country Girl Again” från 1968 som blev en jättehit i Sverige med Lena Andersson med den svenska titeln ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång”.

Buffy Sainte-Marie är imponerande. I sex decennier har hon varit artist och aktivist och det var tydligt att publiken var jättenöjd. Hon fick komma in på scenen två gånger för extranummer och hade hon inte varit tvungen att lämna scenen för att den skulle göras i ordning för nästa artist skulle publiken vilja höra ännu mer av Buffy. Många var dock positivt överraskade att han var så rockig.
Det brukar sägas att Patti Smith (som ju spelade på Stockholm Music & Arts på fredagaskvällen) är punkfarmor. Då borde Buffy Sainte-Marie ha titel rockmormor. Ett tung titel som kanske kan öppna ögonen för människor att sluta med åldersdiskriminering. Det går utmärkt att rocka som sjuttioårig kvinna.

Foto: Lena Dahlström

Tips:
Enn Kokk har i en utförlig recension av ett album skrivit mer om Buffy Sainte-Marie.
Sainte-Marie, Buffy: Soldier Blue – The Best of the Vanguard Years

Fler recensioner från Stockholm Music & Arts
Björk glänser på Skeppsholmen
Laleh är konsekvent i sitt konstnärliga uttryck
Ed Harcourt stod för en stark öppning av lördagen
Elegant Marianne Faithfull intog Skeppsholmen
Antony and the Johnsons gjorde natten magisk

 


Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm Music and arts, recension, Buffy Sainte-Marie, aktivist, ursprungsbefolkning, musik, skeppsholmen

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Buffy Sainte-Marie, Musik, Recension, Skeppsholmen, Stockholm Music and arts, Ursprungsbefolkning

Stockholm Music & Arts: Björk glänser på Skeppsholmen

6 augusti, 2012 by Jonatan Södergren

Björk
Stockholm Music & Arts 5 augusti 2012
Betyg: 4
Foto: Annika Berglund

Oavsett vilken av Björks alla olika utsvängningar du föredrar tror jag att spelningen på Skeppsholmen, som avslutade årets upplaga av Stockholm Music & Arts, skulle ha fallit dig i smaken. Hon inleder med Cosmogony – den på skiva starkaste låten från Biophilia, hennes senaste och vetenskapligt kanske mest förankrade projekt som visar att konst och vetenskap i slutändan inte nödvändigtvis behöver falla så långt ifrån varandra. Stjärnor som exploderar, celler som föds – vackrare än så här blir det knappast med en iPad, ett trumset och en kör.

Ibland känns det som att det isländska lilla undret rymmer hela universum och alla dess nyanser i sina struprör, men det går inte att komma undan känslan av att Björk – ikväll iförd blå peruk och en orange hårboll till kostym – går och sparar på krutet. Första halvtimmen är det faktiskt rätt avskärmat och sparsmakat – ofta mer intressant än utmärkande – men sedan tänder det till. Mutual Core är briljans i ordets rätta bemärkelse och när volymen dras upp sådär riktigt ordentligt i efterföljande Náttúra är det svårt att undgå Björks storhet. Som extranummer spelas Possibly Maybe samt Declare Independence och ovanför Björk på scen urladdas ett gigantiskt batteri i takt med musiken. Det är en perfekt avslutning på en fin festival.

Följande låtar spelades:

Cosmogony
Hunter
Thunderbolt
Moon
Hidden Place
Crystalline
Virus
All is Full of Love
Jóga
Mouth’s Cradle
Hollow
Pagan Poetry
Mututal Core
Náttúra

Possibly Maybe
Declare Independence

Fler recensioner från Stockholm Music & Arts
Buffy Sainte-Marie rockade loss – ett tips för Sweden Rock
Björk glänser på Skeppsholmen
Laleh är konsekvent i sitt konstnärliga uttryck
Ed Harcourt stod för en stark öppning av lördagen
Elegant Marianne Faithfull intog Skeppsholmen
Antony and the Johnsons gjorde natten magisk

Arkiverad under: Musik Taggad som: Björk, Stockholm Music & Arts

Göta Källare: Southside Johnny & The Asbury Jukes går in med full fart, har roligt på scen och sprider glädje

5 augusti, 2012 by Redaktionen

Southside Johnny & The Asbury Jukes
Göta Källare, Stockholm, 3 augusti 2012
Betyg

Det är ganska fullt på Göta Källare när ytterligare en bevis för svenska folkets kärlek till fett saxofonljud och vita rockgubbar ska manifesteras. Bruce Springsteens polare Southside Johnny, som han skrivit flera låtar till och delar musikalisk uppväxt med, har med sina följeslagare The Asbury Jukes och de bjuder på en trevlig spelning. Mycket liknar Springsteen, inte minst det nämnda feta saxofonsoundet, men hos Southside Johnny är det mer blues, och det är mer soul.

På spelningen lyckas bandet mest med blueslåtarna, i de lite tyngre soullåtarna eller rockdängorna håller inte Southside Johnnys röst riktigt ända fram. Men det är en bra kväll ändå, det är en god samling låtar, i princip alla med handklapp, spontandans eller medsjung från publiken. Det senare bland annat när publiken uppmanas att översätta refrängen i ”The fever” till svenska. Resultatet? Entusiasm, men kanske inte så mycket rockhistoria …

Just entusiasmen är bandets starka gren. De går in med full fart, har roligt på scen och sprider glädjen till publiken. Det duktiga blåssektionen, med förutom saxen även trumpet och trombon dansar loss och får publikens bifall. Något som inte får publikens bifall är de ibland något lökiga gitarrsolona, som ibland känns som de passar bättre hos forna bandmedlemmen Jon Bon Jovi än i ett rock/soul/bluesband.

Bäst under kvällen är trots allt de bluesladdade balladerna, allra bäst kanske This Time Baby’s Gone For Good där Southside Johnnys raspiga röst funkar som bäst.

Precis som anstår ett band som kompat Springsteen är konserten lång, bandet hade säkert själva fortsatt länge och ropas in tre gånger. Men efter bland annat efter ett mycket tight Detroitmedley tvingas bandet av för att åka vidare till Oslo.

Text: Jens Lundberg

Arkiverad under: Musik, Recension

Stockholm Music & Arts: Ed Harcourt stod för en stark öppning av lördagen

5 augusti, 2012 by Redaktionen

Ed Harcourt
Stockholm Music & Arts 4 augusti 2012
Betyg: 4

Publik satt på stenmuren och väntade i stekande sommarsol. Därifrån hade de utsikt över både scenen och vattnet. Skeppsholmen är en härlig plats för en festival. Stockholm Music & Arts är förhoppningsvis på Skeppsholmen för att stanna.

Mitt på ljusa eftermiddagen var Ed Harcourt först ut på stora scenen på lördagen. Ed Harcourt är för mig starkt förknippat med att lyssna på tillsammans med en kopp te medan höstregnet smattrar mot fönsterrutan.

Hur skulle Harcourts vackra gitarrtoner, melankoliska pianoklink och vemodiga sångröst kännas en solig augustilördag mitt på ljusa dagen?

Jag kan konstatera att han stor för en mycket stark öppning av festivalens anda dag. Publiken fyllde på snabbt och när han sjöng en sång helt a cappela, utan assistans av något instrument, fick han kraftiga applåder.

Fast det är klart att när en av hans stora hitlåtar kom: ”Born In The ’70s” , då fick ha igång publiken ännu mer. Då höjdes stämningen ännu ett par steg och publiken klappade takten.

Ellekari från The Tiny
gästade på den underbara balladen ”Loneliness”. Deras röster så fina tillsammans.

Ed Harcourt överraskade dessutom med att avsluta med en rytmisk låt som startade med ett trumintro och sedan hade fullt ös.

Ed Harcourt var en stark öppning på lördagen och han visade sin bredd med både ljuva, vemodiga toner och fullt ös.

Foto: Christian Gustavsson

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm Music & Arts, Ed Harcourt, musik, recension, konserter, Skeppsholmen, muiskfestival

Arkiverad under: Musik Taggad som: Ed Harcourt, Konserter, muiskfestival, Musik, Recension, Skeppsholmen, Stockholm Music & Arts

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1134
  • Sida 1135
  • Sida 1136
  • Sida 1137
  • Sida 1138
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in