• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Titta: PJ Harvey – A Child’s Question, August

26 april, 2023 by Redaktionen

Foto: Steve Gullick

PJ Harvey har släppt en ny låt och video, ”A Child’s Question, August”, i samband med tillkännagivandet av hennes tionde studioalbum, I Inside the Old Year Dying.

Ett pressmeddelande:
Det nya albumet – Harveys första sedan 2016 års Grammisnominerade The Hope Six Demolition Project – släpps den 7 juli via Partisan Records. Albumet är producerat av långvariga samarbetspartners Flood och John Parish. Dagens låtsläpp kommer med en video, regisserad av Steve Gullick

PJ Harvey har väckt uppmärksamhet ända sedan början av sin karriär och är den enda musiker som har tilldelats Storbritanniens Mercury Music Prize mer än en gång, först 2001 för Stories From The City, Stories From The Sea och sedan 2011 för Let England Shake. Hon är en skicklig poet och bildkonstnär samt musiker och låtskrivare, hennes arbete är slående i sin originalitet: levande, uppslukande och distinkt. Sedan The Hope Six Demolition Project släpptes, som blev nummer ett i hennes hemland Storbritannien, har hon bidragit med kompositioner för scen och film, senast för Sharon Horgans hyllade miniserie Bad Sisters.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Releasespelning av temaplatta med rytmiska finesser och vokal vighet – Miriam Aida på Nefertiti

25 april, 2023 by Mats Hallberg

foton Axel Jane

21/4 2023

Nefertiti i Göteborg

Sångerskan, skivbolagsdirektören, radiomedarbetaren och allsångsvärden Miriam Aida har under 2000-talet r släppt ett tiotal skivor i eget namn plus förekommit på ytterligare utgivningar. På meritlistan finns turnerande både nationellt och i Europa samt Japan. Senaste skivan bestod av spännande tolkningar på David Bowie-låtar, vilka recenserades här 2018 (4/5). Nu kommer ny skiva. Releaseturnén för enbart digitalt ( gängse plattformar) utgivna albumet Pieces inleddes i Göteborg. Konkurrens med andra konserter och uteserveringar i behaglig temperatur en helgkväll, medförde att publiksiffran var lägre än den borde. Hade ändå kommit hyfsat med folk för att lyssna på Miriam Aida, vars band består av Mats Andersson på gitarrer, Simon Pettersson på kontrabas samt rytmläggarna Ola Bothzén och Finn Björnulfsson (Augustifamiljen mm). Samarbetet med Andersson sträcker sig tillbaka till 1998 medan Simon Pettersson adderades till bandet för tre år sedan.

Jaded Jane agerar förband på ett anspråkslöst vinnande sätt. Duon Axel och Adam Olsson ( brukar också alternera som artistvärdar på Nef) på akustisk gitarr respektive portabel synt förlitar sig på sitt diskreta tillvägagångssätt. Man framför mjuka låtar på svenska. Vi fick höra exempelvis Som sol i regn, ömsinta Göteborgs-hyllningen skriven till stadens jubileum och en härligt tassande version av melodin i Girl Frpm Ipanema.

Miriam berättar att man genom tio exempel samlat musik från olika delar av världen – USA, Sydamerika, Brasilien, Jamaica, och Kuba. Musik som har samma moder, ett mörkt förflutet. För att täcka in ett vittomfamnande begrepp kan den trubbiga indelningen i afrikansk-amerikanskt beat, ringa in var influenser hämtats. Låtarna utgår från kamp för frihet och jämlikhet. Man tillåter sig att göra covers på sitt eget sätt, baka till dem tämligen respektlöst. Miriam talar om vilket uppseende hennes pappas utseende väckte när han kom till Sverige 1963. tack vare kärleken.

Bandet river inledningsvis av första singeln.. Syftar på kraftfulla appellen Freedom av Beyoncé och Kendrick Lamar vars hit från 2016 svänger läckert, främst tack vare radarparet på trummor/ slagverk. Sjungs som väntat med orubblig auktoritet av Malmöbaserade sångerskan uppbackad vokalt av främst Ola Bothzén. Angelitos Negros, ledmotivet från mexikansk protestfilm vars ämne är rasism, innehåller basfeature som avlöses av uttrycksfulla ackord på gitarr. Kan skjuta in att jag sitter på lagom avstånd, ser vad som händer på scen och öronen noterar att master Gert fixat perfekt ljud.

Big Brother plockad från klassiskt Stevie Wonder-album färgas av gungande karibisk vibe (med doft av Västafrika) centrerad kring Mats Anderssons fingerfärdiga broderande. Miriam spelar triangel och Finn Björnulfsson står för sitt första inspirerade solo. Det levereras på berimbau. Vi får deras finstilta version av Ojola (S. Rodriguez) Fylls på med mer Stevie Wonder i form av Make Sure You´re Sure från soundtrack till sevärda Jungle Fever. Låten från ett soundtrack jag har i min ägo utvecklas ur basintro till en suggestiv höjdpunkt på blå botten.

Rytmtillverkning är en väsentlig beståndsdel hos Miriam Aida och hennes tajta band. Ola och Finn ser ibland till att polyrytmik uppstår med sina individuella bidrag, ibland genom att vara raffinerat synkade i body percussion eller på pandeiro (trumma vanlig i afrobrasiliansk musikkultur) från Finn då Ola svarar på tamburim. Minns jag rätt använder Ola inte trumstockar, inte heller bastrumma. Kickpedalen används istället för att traktera den peruanska ”lådan” cajon. Finn utgår från congas och sin pandeiro vilka kompletteras med en arsenal av framför allt brasilianska instrument såsom block och tändsticksask(!). Groove med olika schatteringar framställs minst sagt raffinerat.

Miriam har utvecklats till en expert på sång på portugisiska. Huruvida hon äger ett personligt utformat tilltal kan diskuteras. Att artisten sannerligen behärskar vad hon företar sig musikaliskt oavsett språk är däremot ett faktum.. En mer insatt kollega hävdar att Pieces är hennes starkaste album. Sympatiserar med ståndpunkten utan att ha tillräcklig överblick.

Intelligent lagd låtlista fortsätter på inslagen soulfunkig väg, marinerad i brännheta texter. Njuter av stadigt tassande rytm i Grandma´s Hands (B. Withers) med Mats som tar ut melodins gungande, souliga slinga på elgitarr. (På originalet producerat av Booker T. Jones hörs förresten samma komp som i hans Booker T & M.G´s.) Därefter kommer efter anförande om skillnader och likheter kring kärlek och sorg, tungt alster signerat Gil Scott-Heron (som jag sett på samma scen och har flera plattor med) jämte en ganska färsk, prisad filmmelodi framförd och delvis skriven av H.E.R för filmen Judas and the Black Messiah. Filmen handlar om mordet på en Black Panther-ledare. Kvintetten vet precis hur rätt kulörer ska exponeras. Riffas oemotståndligt och rytmläggarna parar fräckt ihop sig, medan sångerskan serverar oss angelägna låttexter. Fight For You av H.E.R kombinerar kontemporär r & b med baktakten i fläskigt sound- system sprunget ur aggressivt beat. Finn inventerar sin samling av instrument. Jag associerar till duon Sly & Robbie, vilket innebär att Simon Pettersson utgör en formidabel ryggrad. Passar utmärkt att i sammanhanget nämna att man gör en sugande Stiff Necked Fools, låt av Bob Marley som gavs ut postumt.

Andra set börjar finstämt. Mats fina ackordföljder interfolieras på ett ytterst publikfriande sätt av rytmläggarna, genom koordinerad uppvisning i body percussion. En ekvilibristisk minishow helt enkelt! Av mina anteckningar framgår att kvinnan som frontar sjunger bedårande. Framför också andra låtar än de tio som spelats in på nya produktionen. En sådan är den sorgligt slingrande Emigrantvisa i portugisisk översättning. Finn trakterar berimbau medan Mats dekorerar melodin känsligt i sitt stick. Polyglott-vokalisten sjunger till och med på yoruba i Agbara. Bandet surfar vidare på framgångsvågen. I en förhållandevis snabbare variant av Four Women (N. Simone) etableras groove lätt att uppskatta. Fast trumbeatet på deras andra singel hamnar för långt fram och tempot borde tas ner en smula.. Så första gången jag hör deras tappning av ett suggestivt mästerverk faller jag inte riktigt i farstun. Blir däremot odelat förtjust i bluesigt jambetonade Echoes komponerad av Leon Thomas.

Ur ett generöst andra set kan också framhållas ett Brasilien-doftande original betitlad No Ritmo Do Tambor skriven av Miriam Aida och tre medmusiker med text av Alexandre Loma. Publiken rycks med av lyhörda inpass på cajon. från en virtuos, plus cover på spansk sång skriven av Martin Rojas från Kuba. Utan att vara en hundraprocentigt uttömmande redogörelse blev recensionen längre än den borde. Kontentan är att det definitivt är ”mödan” värt att kolla upp Pieces. Miriam Aida meddelar att vad de bjuder på live med en utökad repertoar skiljer sig från hur skivan låter.

Arkiverad under: Musik, Recension

Sammantaget sprids skön och värmande känsla – Thomas Darelid i Lerum

22 april, 2023 by Mats Hallberg

Foton Christer Åkerlund

Equmeniakyrkan i Lerum

16/4 2023

Arrangör: Musik i Lerum

Blev hektiskt i helgen. Även om uppdragen varken var påtvingade eller betungande blev det mycket att smälta. Först nu finns ro till dokumentation av vad som hände senaste söndagseftermiddagen. Trots flödande sol fylldes Equmeniakyrkan av nyfiken publik ur flera generationer. Konsert anordnades med kompositören och pianisten Thomas Darelid tillsammans med namnkunnig kvartett. Församlingen upplåter lokalen till arrangörerna meddelar Qlaez Wennberg, som därtill talar om vilka organisationer och sponsorer som gjort konsertverksamheten möjlig.

Darelid är förmodligen en doldis för många. Har gett ut sex album i eget namn, inklusive ett sprillans färskt med titeln Quite So.( Det såldes i anslutning till konserten efter ihärdig marknadsföring från scen.) Under drygt ett decennium var han knuten till SVT i egenskap av kapellmästare. I sex säsonger kunde han ses som musikaliskt ansvarig på Gunnebo Sommarteater och han ingick i gruppen Salt. De tre gånger jag spontant erinrar mig ha hört honom live härrör från Gunnebo Slott tillsammans med Björn J:son Lindh för 30 år sedan, Kajskjul 8 och eminenta kapellmästarsysslan i krogshow med Claes Malmberg, Jan Malmsjö och Elena Paparizou samt nyligen samma uppdrag (plus låtskriveri) på Göteborgs Stadsteater i uppsättningen av En död komikers liv.

Spelar tillsammans med låtskrivaren gör samma manskap som på nämnda skiva. Henrik Jansson sitter och lirar elgitarr. Denne erfarne musiker, producent och arrangör som också engagerats av internationella stjärnor har jag hört med bland andra Mats Ronander, Lisa Nilsson och Magnus Lindgren. Bakom trumsetet skådar vi Per Lindvall som nyligen var på samma scen med Ida Sand. Osviklig precision och groove har gjort honom oerhört eftertraktad och uppskattad i branschen.. Har inte alls koll på hur många gånger jag hört hans rytmiska tillförsel. Dessa superproffs sedan cirka fyra decennier kompletteras med den en generation yngre Jenny Kristoffersson, vars basgångar jag hört hos exempelvis Amanda Andreas, Teresa Indebetou och Bohuslän Big Band.

Med några få spännande undantag framförs kompositörens original. Stilmässigt är de knepiga att definiera, vilket bör ses som en styrka. Vi ”utsätts” för instrumentalmusik på ett sätt som återkommande för tankarna till fusion light. Efter första halvan associerar jag till Stefan Nilssons tonspråk och i viss mån Hörselmat som Lindvall lirat med, medan fotografen tycker klanger stundtals påminner om Pat Metheny/ Lyle Mays. Ska påpekas att kyrkan har en speciell akustik, skapar markant efterklang och rymd. Bandets ljudtekniker hade förhinder varför kunnig man hos arrangören fick rycka in.

Inledning i förväntad optimistisk anda avlöses av lugnare melodi, vars titel Little Swing alluderar på ikonisk Hendrix-låt. Musiken böljar som en välansad, prydlig variant av fusion. Avslöjas att den amerikanskt influerade Birds of Passage går i 100 bpm. Kristofferssons kontrabas ligger anmärkningsvärt högt i mixen utan att dränka andra instrument. Inte sällan uppstår hos mig en förtjusning i visst sound live. Vid sidan av ledarens position hamnar mitt fokus definitivt på denne kvinnlige motsvarighet till Patrik Boman. Förmedlar med sina basgångar synnerligen stimulerande tajming.

Darelid ”kompenserar” för de enbart instrumentala tongångarna genom att informera och ymnigt delge underhållande trivia. Till avdelningen information hörde att berätta hur låtskrivande kan skilja sig åt, samt att tala om att kvartetten spelat in ytterligare fyra låtar i studio i Kungssten. Först i fjärde låten träder en riffande Henrik Jansson fram i helfigur, uppbackad av pådrivande Per Lindvall. Låter delikat! Den inbrytningen broderas snyggt ut i balladform. Arazzo tillägnad Darelids mamma framskrider i skön lunk, svänger uppfriskande i slutfasen. Måste medge att somliga låtar före paus förblir något anonyma, saknar förmågan att stanna kvar i ens medvetande. Att skriva låtar med självklar substans som sätter sig hos mottagaren direkt är en grannlaga syssla Med det sagt infaller i första set vad som skulle kunna utses till konsertens höjdpunkt. Hänförs då av ballad dedikerad till kompositörens barns mamma. Introt på piano, gitarrackorden i sluttonerna och konstruktion däremellan var ljuvligt hopfogad.

I andra halvan märks en än ledigare attityd, mer eller mindre ofrånkomligt när samspelet flyter ännu smidigare. Poängteras att ackordföljder i Rockie Lee knyckts från just Rickie Lee Jones, vars konsert i Stenhammarsalen 2016 både jag och Thomas Darelid bevistade. Därefter följer två covers vilka designats för gig på jazzklubb i Jönköping. Dels ett attraktivt groove med inbyggt ”häng” komponerat av Frank Zappa/ George Duke, dels en lika avslappnad som svindlande version av I´m Not In Love (udda val utan originalets mästerliga trickinspelning av röster). Darelids anslag magnifikt, liksom Lindvalls vispspel och Janssons ”knåpande”.

I Three Years of a Miracle, en lite svårdansad vals enligt upphovsmannen, flyttar högstatus-batteristen fram sin position, glänser utan att brisera i svettigt solo. En av melodierna med extra lyster visar sig vara titellåten från Quite So, vars angenäma framåtrörelse förstärks av snygg gitarrslinga. Kompositören är meddelsam, avslöjar att fraser från an Englishman in New York (Sting) smugits in. Boccia Afternoons lanseras genom att det berättas om betydelsen av boogie i C-dur under uppväxten. I denna muntert medryckande dänga sprids rundade, sjungande bastoner av kvartettens yngste musiker. Utsökt feature! Vidare tar Henrik Jansson tillfället i akt och riffar, vilket uppskattas. Efter att musikerna avtackats går de entusiastiska åhörare till mötes. Extranumret är en pärla, lyfter genom stråk av vackert reflekterande melankoli. Leonardo´s Nocturne som också avrundar skivan man uppehållit sig kring, har tillägnats kompositörens far.

Foton: Christer Åkerlund

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt

Madminton: “Utan tvekan finns det trollkonster och krafter utom vår förståelse”

21 april, 2023 by Redaktionen

Med två album i ryggen har Madminton etablerat sig som ett av Stockholms mest kreativa band. Den 21 april, släpptes nya singeln Mind Control vilket firas med releasefest på Under Bron med You Thant och Carl HS som support. Kulturbloggen fick en intervju med det högaktuella bandet.

Ni är aktuella med Mind Control. Kan ni berätta lite om vad låten handlar om och vad ni hämtat inspiration från?
– Låten handlar om magi. Utan tvekan finns det trollkonster och krafter utom vår förståelse. Besvärjelser som förhäxar en.

Jag läste någonstans att folk inte längre, åtminstone inte i samma utsträckning, lyssnar på musik baserat på genre utan efter humör eller sinnesstämning. Vilket sinnesstämning är Mind Control?
– Sinnesstämningen är förvirrad, elektrisk, magnetisk kanske? Romantisk eventuellt. Beroende på vad man tycker är romantiskt. Sinnesstämning och humör är ju väldigt temporärt, kanske innebär att den här låten kan vara temporärt aktuell för några ibland.

Ni har tidigare släppt två album—Tryin My Best (2019) och Get It Done (2022). På vilka sätt skulle ni säga att ert sound har utvecklats?
– Vårt sound utvecklas såklart ständigt som allt annat. Vår första och andra skiva är mixade av Charlie, och mestadels inspelade i replokaler. Den här skivan har vi gått vidare och valt att spela in allting analogt live i Tambourine Studios i Malmö, och istället valt att jobba med en extern producent, Joar Sylvan, vilket givetvis sätter en ny prägel på det. Vi har även valt att ersätta orgeln med piano på allt fler låtar och gått åt en ny lite mer ren riktning? Det låter bara allmänt bättre nu tycker vi.

Vad kan vi förvänta oss av ert tredje album?
– Jag tycker vi sa det bra senast, när vi blev intervjuade i höstas. Vad var det? Att nya skivan kommer kanalisera glamrockens hjältar och beröra nästan allt och alla (eventuellt, beroende på sinnesstämning).

Embryot till Madminton bildades i Prag. Är det några element från Prag som stad och dess kultur som präglat bandets identitet?
– Absolut, den frihet som andas där bär vi alltid med oss. Den är absolut nödvändig att återvända till i en stad som kan stundtals verka sluten och kall.

Kan ni berätta lite om hur det var i Prag under tiden då bandet bildades?
– Vi bodde i Prag under ett halvår med intentionen att spela in en skiva, och det gjorde vi (den finns om man letar på YouTube). Vi träffade massa inspirerande folk och spelade väldigt mycket med otroliga musiker därifrån. Det var en perfekt tid, och ur det kom vi inspirerade tillbaka till Sverige och satsade på Madminton.

Hur påverkades er kreativitet när ni återvände till Stockholm?
– Det blev nog så att vi blev väldigt säkra på vilken lucka vi skulle kunna fylla här. Det behövs mer Rock’n’roll.

Kan Stockholms kulturliv lära sig något från Prag?
– Att inte vara så självupptagna och ängsliga.

Er musik beskrivs ofta som retro utan att försöka låta som uppdaterade versioner av äldre rockband. Hur se ni själva på förhållandet till äldre estetiska former i modern musik?
– Hmmm vi vill vara progressiva utan att någonsin påstå att vi har kommit på något “helt eget”. Allt skapande är härmande i någon form. Rock’n’roll is here to stay.

Vad krävs för att en stil eller genre ska kännetecknas som nyskapande? Vilken skulle ni säga är den mest nyskapande musiken idag?
– Kanske musik som inte är sensationssökande i den grad att den inte försöker vara något den inte är.

Lyssna på Mind Control av Madminton:

Arkiverad under: Intervju, Musik, Toppnytt Taggad som: Intervju, Madminton, Musik

Suede ger exklusiv spelning när Göteborg firar 400 år

20 april, 2023 by Redaktionen

Suede är nu klara för Göteborgs Jubileumsfestival, berättar ett pressmeddelande:

Den 2 juni avslutar det legendariska brittiska popbandet festivalens första dag på stora tältscenen i Frihamnen.
Festivalen har fri entré och är öppen för alla åldrar.

Suede slog igenom på 90-talet med tidsdefinierande klassiker som ”Beautiful Ones”, ”Animal Nitrate” och ”Trash”. Den karismatiske sångaren Brett Anderson blev en av det decenniets mest omtalade och ikoniska frontfigurer. Flera gånger hörde Suede till huvudattraktionerna på Hultsfredsfestivalen.
Efter att ha legat lågt stora delar av 00-talet återförenades London-kvintetten 2010 och så sent som hösten 2022 släpptes deras nionde album ”Autofiction”. Under våren 2023 har gruppen gjort en hyllad turné i England och kommer den 2 juni till Sverige för en exklusiv spelning på Göteborgs Jubileumsfestival, där de rundar av den första dagen på stora tältscenen i Frihamnen.
Den 2–5 juni firar Göteborg 400 år med århundrandets festival. Sedan tidigare är det klart att artister som Sigrid, Hooja, Danny Saucedo, Sarah Klang, Deki Alem och Vargas & Lagola spelar under festivalen. Och att Way Out West tar över samtliga scener kvällen 4 juni med artister som First Aid Kit och Amason.

Jubileumsfestivalen har fri entré och är öppen för alla åldrar. Här är några nyligen släppta musikartister:
Popsensationen Estraden debuterade 2018 när trion gästade Norlie & KKV:s hitlåt ”Mer för varandra”. Sedan gick det i raketfart och hitlåtarna radades upp. 2020 släppte de sitt första album och blev både Grammis- och P3 Guld-nominerade.
Finn Björnulfson och Labbe Grimelund bildad Bongo Riot GBG efter att ha spelat med Håkan Hellström i 20 år. Med trummor och DJ-rytmer har de skapat en nydanande klubbakt med en blandning av Manchester-disco, indie-samba och vad de kallar houzy-afro.
Raghd är sångerska, rappare och producent från Göteborg som gör självsäker och kaxig musik som ofta är skriven från en sårbar och personlig plats.
Göteborg Wind Orchestra är den professionella blåsorkestern som slår sig samman med multiinstrumentalisten Ale Möller, som bland mycket annat spelar mandola, dragspel, flöjter, skalmeja, kohorn, sälgpipa och diverse stränginstrument.
RIX FM-festivalen smygstartar sin årliga sommarturné den 5 juni på Göteborgs Jubileumsfestival. Artisterna släpps snart.
Nu är det klart att körversionen av Stings musikal The Last Ship gästas av musikalartisterna Åsa Fång, Jacob Andréas och Philip Jalmelid, samt 400 körsångare från Västra Götaland. Stina Wollter håller ihop konserten med berättelser från Göteborgs varvshistoria,
Bohuslän Big Band intar scenen tillsammans Ida Sand och Nils Landgren. Det blir en konsert fylld till bredden med jazz, funk och soul.
Nassim al Fakir underhåller hela familjen med fartfylld, poppig och dansant sång och musik.
Dansföreställning i det fria med Hovet.
Babette bjuder på färgstark musikföreställning med inslag av komedi och drama.

Se alla hittills släppta programpunkter, fler kommer också släppas framöver:
https://goteborg2023.com/jubileumskalendariet/?jubilee=37341

Arkiverad under: Musik, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 99
  • Sida 100
  • Sida 101
  • Sida 102
  • Sida 103
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in