Filmrecension

Jens Lapidus succé-deckare har nu blivit film. Fredag 15 januari är det premiär, men några journalist och Kulturbloggen har sett den på en förhandsvisning. Vi på Kulturbloggen hade tänkt vara duktiga och vänta med vårt inlägg om filmen fram tills de flesta recenserar. Men det har hänt något inom svenska medier.
Aftonbladet har redan publicerat sin recension och gav filmen betyg 4.

Så huruvida boken är bättre än filmen är egentligen – precis som i de flesta fall där en bok blir film – både ganska ointressant och svårbedömt, då det rör sig om vitt skilda förutsättningar och upplevelser.
Det anmärkningsvärda, och det viktiga, är i stället att Daniél Espinosa har gjort en trovärdig, välspelad, snygg, närgången och förvånansvärt spännande film, med en nerv och ett tempo som ofta saknas i svenska thrillers.
”Snabba cash” är, i korthet, både en visuellt tilltalande stiluppvisning och en effektiv nagelbitare.

Jo, det är sant: en film är en film och en bok en bok. För Kulturbloggens förhandstittare spelar det i det här fallet ingen roll, eftersom undertecknad inte läst boken.

En sak vi undrar över: Varför har Aftonbladet så bråttom med att publicera recensionen? Fyra dagar före premiären. Den stora kändisvisningen har inte ens varit.
Onsdag kväll, 13 januari, ska landets utvalda kändisar få se filmen. Vad jag förstått är det en galavisningen på tre ställen: I Stockholm, Malmö och Göteborg.

Nåväl, åter till själva filmen.
Handlingen följer inte boken helt, som jag redan nämnt. I en intervju i morgon-tv hade vi redan hört att det där i boken om att JW letar efter sin försvunna syster tas inte upp i filmen särskilt mycket. Kanske var det ett dåligt beslut? Det kunde ha gjort att filmen fått en annan klang. Fast, i och för sig, en film är en film och en bok en bok.

Aftonbladets recensent gillar filmen skarpt. Kulturbloggens förhandstittare håller med om att skådespelarna var duktiga, gjorde bra insatser. Filmen är rafflande, spännande och känns som en trovärdig skildring av maffiaträsket i Stockholm. Men det är svårt att känna sympati för någon. Ingen roll är ju särskilt sympatisk. Om man nu inte gillar knarklangare.

Kanske är det att vi på Kulturbloggen är allergiska mot skildringar som på något sätt gör reklam för narkotika, som gör att vi har lite svårt för filmen. Förmodligen blir vi rätt ensamma om att känna visst motstånd mot Snabba Cash. Filmen lär ju bli årets stora svenska film som går hur bra som helst och slår biorekord.

Nej, vi tycker inte att det är en dålig film. Inte alls. Dåliga filmer är de filmer då man vill gå innan den är slut. Hyggliga filmer är sådana man sitter kvar på och de riktigt bra är de filmen man inte vill ska ta slut. Det här var en film i mellankategorien, tyckte vi.

Expressen gjorde precis som Aftonbladet: gav betyg 4 och publicerade fyra dagar före premiären:

I introducerande scener visas de upp var för sig och på ett elegant sätt går bilderna in i varandra, som för att illustrera hur deras öden snart ska korsas. Det tar med andra ord bara några minuter att inse att detta är en thriller med ambitioner som vida överstiger vad vi är vana att se i samma genre, jag tänker på den flora av opersonlig polis- och deckarfilm som matar vårt spänningsbehov till vardags.
”Snabba cash” är en påkostad och välgjord film i ett snabbt tempo och framför allt: Otroligt snygg.

Jag tycker det säger en hel del: filmen är snygg. Ja. Den är i snabbt tempo och den är välgjord. Men som sagt: det är en film om knarkträsket.

Betyg 3 i Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om film, Stockholm, förhandsvisning, Snabba cash