Emelie Wallgren och Ina Holmqvist har gjort filmen om Angela och Arina (15 0ch 14) och deras passion för det tyska pojkbandet Tokio Hotell. Fokus för deras kärlek är fronfiguren Bill Kaulitz.
Som vuxen är det som att bli inbjuden genom en dörr som inte vanligtvis står öppen. Vi får följa Angela och Arina från bandets besök i Stockholm och vidare på en resa till Tyskland för att se idolen på vaxmuséet. Från kärlek och passion till besvikelse och sorg och den oundvikliga återhämtningen.
Filmen är i sig en fantastisk resa där vi får ta del av flickornas samtal med vuxna och med varandra. Vi får lyssna och känna lite av vad det kostar att bli vuxen. Det gör lite ont.
Ina Holmqvist och Emelie Wallgren:
”Vi kände oss arga över att kvinnliga fans ofta avfärdas som hysteriska.” Visst är det så, det är svårt att bli tagen på allvar när man är 14-15 och ung kvinna. Ändå är detta så viktigt.
Och Ina och Emelies film är viktig. Den tar passionen på allvar. Ett slag för alla 14-åriga kvinnor. Den är också viktig för att den ger oss vuxna en chans att se fenomenet ur 14 åringens perspektiv. Om vi står ut med insikten om att det som händer med våra tonåringar är en del av deras väg bort från oss. I alla fall för en tid…
Förslag till alla föräldrar: Unna er att se den här filmen. Det samma gäller filmälskare för här blir dokumentärformatet skön konst.
Filmen har redan tagit hem priser. Bland annat STHLM. DOC för bästa korta dokumentär på 11:e Tempo Dokumentärfestival 2010. Filmen har också nominerats till Guldbaggen för Bästa dokumentär.
Här kan du se trailer och läsa mer om filmen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Så Nära, Dokumentärfilm, Guldbaggen, Tokio Hotel