Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Angelina Jolie

Filmrecension: Maria – mycket, mycket bra

by

Maria
Betyg 5
Svensk biopremiär 31 januari 2025
Regi Pablo Larrain
Rollerna : Angelina Jolie som Maria Callas, Pierfrancesco Favio som butlern Ferruccio, Alba Rohrwacher som hushållerskan Bruna och Haluk Bilginer som skeppsredaren Aristotele Onassis

Filmen handlar om Maria Callas sista tid i livet vid mitten av 1970-talet. Hon var under 1950–1960-talen världen kanske främsta operasångare (sopran). Maria föddes i New York av grekiska föräldrar 1923. När hon var 15 år flyttade hon tillsammans med sin mor och sin syster till Aten. Där debuterade hon redan som artonåring i Puccinis opera Tosca. År 1950 uppträdde hon för första gången på La Scala i Milano. Hennes karriär tog fart och under 1950-talet framträdde hon på flera av världens stora scener exempelvis Metropolitan i New York. Under det tidiga 1960-talet lämnade hon dock operascenen men fortsatte sporadiskt att hålla konserter. Men efter några år återkom hon till operascenen och gjorde en lysande comeback på Metropolitan år 1965 i Tosca. Applåderna ville aldrig sluta. Trots det blev hennes framträdande på scenen alltmer sällsynta under 1960- och 1970-talen. Den allra sista konserten höll hon 1974.

Filmens beskrivning av hennes sista tid i livet vävs samman med återblickar på tidigare episoder i hennes liv. De lyckliga och olyckliga återblickarna ger en bild av hennes komplicerade liv både som privatpersonen Maria och som divornas diva, La Callas. När Divan säger följ mig, följer man helt enkelt enligt La Callas. När hon ber om ursäkt för att hon är sen säger den ackompanjerande pianisten, du är aldrig sen det är de andra som är tidiga.
Jag har inget liv utanför operan säger hon. Hela hennes komplicerade liv framstår som en opera, med alla operans dramer och känslosvängningar. Genom hela karriären kämpar hon med sin historia, sin hälsa, sin självbild men också med musiken. Musiken sveper in mig i ren tortyr säger hon. Ingen fattar vilken plåga det är att pressa fram sången ur magen och ut genom munnen.

Återblickarna handlar om tonårens trauman där mamman tvingade henne att mot betalning sjunga för tyska soldater, kanske tvingades hon också till andra tjänster. Återblickarna handlar också om relationen och kärleken till den grekiske skeppsredaren Aristoteles Onassis. Det började lyckligt men slutade olyckligt eftersom han inte ville gifta sig med henne. Han gifte sig i stället med Jacqueline Kennedy, den mördade presidenten John Kennedys änka.

Under den sista tiden i Paris var Maria beroende av sin hushållerska Bruna och sin butler Ferrucio. De försöker få henne att ta sina hälsoproblem på allvar och försöker förmå henne att äta ordentligt. Samtidigt kämpar Maria med att försöka hitta tillbaka till sin röst, den röst som hennes sköra kropp har förlorat. Efter några försök säger pianisten, nu sjunger du som Maria men om det skall bli något måste du åter börja sjunga som La Callas. Men för Maria handlar inte kampen om att få tillbaka rösten om att kunna uppträda igen. Kampen var enbart för hennes egen skull. Mamman hade tvingat henne att sjunga och Onassis hade hindrat henne från att sjunga. Nu var det äntligen hon själv som skulle bestämma. Kampen för rösten handlar alltså om människan Maria och inte om Divan La Callas. Den sista tidens sista dag orkade hennes sköra kropp inte längre, hon dog 1977.

Filmen är mycket, mycket bra. Musiken, känslighet, Marias liv, La Callas liv, de historiska återblickarna och relationerna mellan människorna. Till det bästa i filmen hör den på en gång varma och samtidigt svala relationen mellan Maria, Bruna och Ferrucio. Hushållerskan och Butlern finns alltid där vad som än sker.

Vilka skådespelarprestationer. Både Angelina Jolie i huvudrollen som Maria och Alba Rohrwacher i birollen som Bruna är helt lysande. Detsamma gäller Pierfrancesco Favio i rollen som Ferruccio. Jag ger den betyg 6 av 5.

Recension: The Tourist med Johnny Depp och Angelina Jolie

by


Johnny Depp spelar mot Angelina Jolie och han spelar en roll som en vanlig man, en amerikansk turist som råkar hamna i en krånglig härva av misstag i The Tourist som har Sverigepremiär 5 januari 2011.

Johnny Depp som brukar spela udda personer har i ”The Tourist” i regi av Florian Henckel von Donnersmarck fått ta tag i en roll som en ordinär mattelärare från Wisconsin i USA som på en tågresa till Venedig möter en mystisk kvinna, som är inblandad i skumraskaffärer och jagad av både Interpol, Skottland Yard och en skum gangster som omger sig med ryska torpeder.

Det är lika bra att säga det direkt: Johnny Depp är Johnny Depp vem han än spelar. Den som gillar Johnny Depp kommer att njuta av att se honom också i denna roll. Angelina Jolie som utstuderad glamourvamp med midja och rumpa som vickar så ingen man kan låta bli att kika på hennes bakdel och sucka är lite mer förvånande och kanske väl stel. Det är förmodligen en onaturlig roll för henne.

Miljöerna i filmen är fruktansvärt vackra. Först Paris och sedan huvuddelen av filmen som utspelar sig i Venedig. Ryan Fleming som recenserat filmen för sajten Digital Trends menar väl att det nästan är filmens enda behållning:
For as much star power as The Tourist has, you might expect something that could go one of two ways. On one hand, you could get a drama so intense that the Academy Board would simply show up at the movie premier and grudgingly hand the cast and crew a box full of Oscars. On the other hand you might have a film that is simply a fun time for the actors, and is possibly an excuse for them to work together with perhaps a trip to somewhere exotic thrown in, ala Oceans 11 (and Oceans 12, and Oceans 13). The Tourist is definitely more on the side of Ocean’s 11, and while Johnny Depp and Angelina Jolie both turn in decent performances with what they are given to work with, the characters become slaves to a plot, which often has them act in bizarre and contradictory ways.

Jag håller med om att filmen knappast kommer att bli en Oscar-vinnare. Den har inte heller något djup eller något budskap. Filmen börjar i Paris där brittiska säkerhetspoliser bevakar Angelina Jolies rollfigur: Elise Clifton-Ward. Hon får ett brev från den efterlyste Alexander med uppmaning att lura poliserna att en annan man är den de söker. I början av filmen, när poliserna hade gått på bluffen och skickat italienska delen av Interpol för att gripa den oskyldige matteläraren trodde jag filmen skulle handla om risken med övervakningssamhället. Att det skulle visa sig att det är livsfarligt att råka befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt och hamna i övervakarnas klor.

Fast det är svårt att dra några sådana slutsatser. Filmen har inget budskap, inget viktigt att säga. Ändå ger jag den betyg 3+, ganska nära en 4, för att det är i all sin meningslöshet rolig, överraskande och underhållande.

En förförisk bagatell att roas av, fast utan något egentlig mening. Helt enkelt en film till för att underhålla.

Den fick betyg 1,5 av Washington Post, som alltså inte var särskilt förtjust.

Här är den officiella webbplatsen för The Tourist.

Relaterat: Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intervju med Angelina Jolie

by

Angelina Jolie är aktuell nu med filmen ”Salt”. Filmen har svensk premiär 3 september.

I rollerna:
Angelina Jolie – Evelyn Salt
Liev Schreiber – Winter
Chiwetel Ejiofor – Peabody
Daniel Olbrychski – Orlov
August Diehl – Mike Krause
Daniel Pearce – Young Orlov
Andre Braugher – Secretary of Defense

Lite info om filmen från ett pressutskick:

Plot summary:

Evelyn Salt is a CIA agent and highly respected by all, including her boss, Ted Winter. Out of the blue, a Russian spy walks into their offices and offers a vital piece of information: the President of Russia will be assassinated during his forthcoming visit to New York City to attend the funeral of the recently deceased U.S. Vice President. The name of the assassin: Evelyn Salt. Concerned about the safety of her husband, who she cannot contact, she goes on the run. Winter refuses to accept that she is a mole or a double agent but her actions begin to raise doubts. Who is Evelyn Salt and what is she planning?

Synopsis:

As a CIA officer, Evelyn Salt swore an oath to duty, honor and country. Her loyalty will be tested when a defector accuses her of being a Russian spy. Salt goes on the run, using all her skills and years of experience as a covert operative to elude capture. Salt’s efforts to prove her innocence only serve to cast doubt on her motives, as the hunt to uncover the truth behind her identity continues and the question remains: ”Who is Sa

Här är en intervju med Angelina Jolie om filmen Salt och hennes roll där.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,