• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: 100 steg från Bombay till Paris

12 september, 2014 by Rosemari Södergren

100_stegfranbombaytillparis

100 steg från Bombay till Paris
Betyg 4

En indisk familj tvingas från Indien under tragiska omständigheter. Familjen är duktig på att driva restaurang och den nästa äldste sonen, Hassan, är en duktig kock. Familjen söker ett bättre liv i Europa och hamnar i en liten fransk stad i södra Frankrike. Där startar de en indisk restaurang, en stor utmaning just i Frankrike eftersom fransmännen har ett eget kök som de är stolta över. Dessutom finns det en prisbelönad fransk restaurang precis mitt emot, på samma gata. Den restaurangen har dessutom fått den fina utmärkelsen en Michelinstjärna och besöks med jämna mellanrum av högt uppsatta ministrar.

Det blir en kraftig konflikt mellan den förnäma restaurangens ägare, suveränt spelad av Helen Mirren.

Helen Mirren är en skicklig brittisk skådespelerska, kanske allra mest känd för sin roll i Stephen Frears film The Queen (2006) där Mirren spelar huvudrollen som drottning Elizabeth II. Denna rollprestation gav Mirren priset för Bästa kvinnliga skådespelare vid Filmfestivalen i Venedig, en amerikansk Golden Globe för Bästa skådespelerska i en dramaproduktion samt sist men inte minst en Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll vid Oscarsgalan 2007.

Skådespelarna är ett skäl till filmens höga betyg av mig. Helen Mirren imponerar liksom Om Puri i rollen som familjefadern, Amit Shah som Hassans äldre bror Mansur och sist men inte minst Manish Dayal som Hassen. Manish Dayal måste fått sitt definitiva genombrott internationellt nu och vi kommer att få se hans uttrycksfulla ansikte i många filmer framöver, det är jag säker på. Manish Dayal är född i USA 1983 och har tidigare varit med i bland annat Trollkarlens lärling (2010) and Walkaway (2010).

”100 steg från Bombay till Paris” bygger på Richard C. Morais roman E”n fransk curry – 100 steg från Bombay till Paris” som nu förstås finns tillgänglig i bokhandeln.

100_steg_fr-n_Bombay_till_Paris3Bilderna och miljöerna är ytterligare två skäl till mitt höga betyg för filmen. Matbilderna får de att vattnas i munnen men ändå håller regissören Lasse Hallström det på rätt sida av gränsen så det inte blir rena rama matporren.

Det är en varm sympatisk film, en typisk feel-good-film och det är skönt med en film utan våld som den dominerande faktorn. Även om det är en vacker berättelse väjer den inte för samhällsproblem: så klart möter den indiske familjen fransk rasism. Visst är det en hel del i filmen som är förutsägbart och jag blir inte överraskad särskilt mycket av handlingen, däremot sitter jag och småskrattar av och till för dialogerna och karaktärernas roliga kommentarer. Filmens värde och styrka ligger inte i det dramatiska och oväntade utan i att det är en fin skildring av människor som vågar gå nya vägar och vågar gå in i konflikter och våga lösa konflikter. En film om det fina i människor och om vad som kan förena oss.

Det är inte en film som kommer att få en lång rad Oscarsnomineringar – men det är en varm och stark film om solidaritet mellan människor. Och en reklamfilm med bra indisk mat, det är det. Jag bara måste äta indiskt på en bra indisk restaurang i helgen.

100 steg från Bombay till Paris
Regi: Lasse Hallström
Medv: Helen Mirren, Om Puri, Manish Daya

100_steg_fr-n_Bombay_till_Paris

100_steg_fr-n_Bombay_till_Paris2

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: 100 steg från Bombay till Paris, Filmrecension, Frankrike, Indien, indisk, Lasse Hallström, Scen

The Salvation – Det är lätt att känna igen sig i Mikkelsens och Persbrandts och Greens öden

10 september, 2014 by Redaktionen

the-salvation-poster

The Salvation
Betyg: 3

The Salvation är en dansk westernfilm från 2014, regisserad av Kristian Levring och samskriven med Anders Thomas Jensen. Filmstjärnorna är Eva Green, Mads Mikkelsen, Jeffrey Dean Morgan, Michael Raymond-James och Jonathan Pryce.
I 1870-talets USA får en fridsam dansk nybyggare sin familj mördad och dödar mördarna som släpper lös vreden hos en notorisk gängledare. Hans medstadsbor blir ynkryggar och förråder honom och tvingar honom att jaga ihjäl de laglösa ensam.
I dansktyska kriget 1864 kämpade bröderna Peter och Jon som soldater och Danmark förlorade mot Tyskland. De begav sig till USA för att skapa sig en framtid. 1871 – 7 år senare – väntar Jon på få återförenas med sin fru Marie och sin 10-årige son Kresten. De stiger på en diligens riktning Texas. Peter ska övernatta i staden. Ett spansktalande par blir tillsagda av två laglösa att lämna diligensen vilket de gör.

De två laglösa är Paul Delarue och en hantlangare. De dricker alkohol, blir frispråkiga, börjar tafsa på frun Marie. Den hotfulla situationen slutar i tragedi: sonen och frun tas som gisslan och Jon blir utslängd. Han når slutligen fram, bara för att hitta sin son och kusken död. De laglösa skjuter han och hittar sin våldtagna, döda fru.

Brodern Peter hittar honom och svägerskan och brorsonen i bostaden. De bestämmer sig för att bryta upp och bege sig västerut. Peter ska sälja skinn och Jon lagfarten till marken och huset. Han säljer till Keane för 150 dollars – halva summan mot betalningen sex år tidigare. Spansktalande kvinnan går till sheriffen och anger Jon. Han blir nerskjuten av sheriffen och tagen till Delarue.
Peter blir kvar i fängelsecellen med en hetlevrad fängelsevakt utanför som han övermannar och rymmer ifrån. Jon blir upphängd i en påle, liknande Auschwitz. Efter tortyren, utsatt för heta solen och ihållande regnet, blir han nerplockad av Peter. De flyr upp i bergen och delar på sig. Delarue fångar Peter och låter honom släpas på marken. Jon själv undgår upptäckt.

Änkan Madeleine Delarue, Delarues svägerska, fick sin tunga utskuren av indianer. Delarue har låtit utrota indianerna i området.

Delarue börjar våldföra sig på sin svägerska. Tillsammans med ett företag och borgmästaren Keane köper Delarue upp mark och sparar pengar för att slå sig ner i Louisiana. Madeleine tar pengarna och ger sig i väg med tåget men tillfångatas. Delarues män ska förlusta sig med henne och sen skära av henne halsen. Innan dess kommer Jon och dödar samtliga män och änkan skjuter Delarue och Jon utdelar ett nackskott. Stadens män är nu befriade från Delarue och anhang. Jon och änkan Madeleine ger sig i väg tillsammans. I slutscenen ser du oljepyramiderna torna upp sig.
Denna hemska, och välgjorda, action-thriller är klart sevärd och jag ger betyget 3 av 5. Det beror på det ständiga temat gott mot ont, gastkramande spänning, inlevelse i människoödena och den era som kommer till uttryck i 1870-talets USA. Amerikanska inbördeskriget 1860-65 ligger nära tidsmässigt. Revolutioner och kommuner och krig är återkommande i gamla Europa. Stålmannen Mikkelsen tar sig mestadels ensam an de laglösa. Beskrivningen är mycket realistisk och det rimmar bra med den litteraturepok som är under 1870-talet – realismen. Hopplöshet, laglöshet, kampen för överlevnad, brutalt agerande ingår i paketet. Det är lätt att känna igen sig i Mikkelsens och Persbrandts och Greens öden och du väntar på att det lyckliga slutet ska infinna sig, även om mycket blodspillan sker innan dess.
Text: Katarina Bredberg

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: If I Stay

5 september, 2014 by Redaktionen

ifistay

If I Stay
Betyg: 3
Biopremiär: 5 september 2014

If I Stay är ännu en film om det alltid populära ämnet ”tonårskärlek”. Där de flesta filmer ofta känns väldigt ytliga och fyllda av klichéer lyckas dock If I Stay skapa något av ett mer djup än vad som hör till vanligheten i denna genre. Det är inte en film som bara är fylld med två hormonstinna tonåringar utan det finns hela tiden en mycket sorglig och dyster verklighet utanför romansen.

Filmen börjar en snöig dag i Portland där vi får lära känna huvudkaraktären Mia (Chloë Grace Moretz) och hennes helylle familj fylld av rockare. Hennes pappa och mamma kan ibland uppfattas som äckligt förstående och filmen har en tendens att skapa en orealistisk bild av hennes föräldrar som människor utan några som helst fel eller brister. Även hennes yngre bror beter sig som något av ett litet helgon, intrycket från detta hindrar känslan av en genuin syskonrelation. Relativt snabbt in i filmen så bryts dock det klassiska mönstret om en tyst, missförstådd tjej som sitter i ett hörn och väntar på att bli sedd av skolans hunk. Mia och hennes familj är med om en allvarlig bilolycka och hela familjen skickas till sjukhus med akuta skador. Det är vid detta ögonblick som Mia vaknar upp utanför sin kropp och börjar vandra omkring i världen som fortsätter medan hon ligger i koma. Hon får se vad som händer med sina föräldrar, sin bror och hennes egen kamp för att fortsätta leva.

Dramatiska sjukhusscener varvas med tillbakablickar om det liv som Mia levt. Vi får lära oss mer om hennes föräldrar som gav upp sina drömmar för att ta hand om sin familj. Hennes otroliga begåvning för musik, allt från att komponera egen till att spela cello men framförallt så får vi se hur hennes kärlek med Adam (Jamie Blackley) utvecklades och hur mycket de älskar varandra.

Det finns en relativt bra balansgång i filmen mellan tillbakablickarna och de dramatiska sjukhusscenerna där Mia måste välja ifall hon vill fortsätta att leva trots de dystra omständigheterna som omger henne. Det är sällan som man finner ett sådant djup i filmer riktade mot en så pass ung publik som i If I Stay. Temat kring döden, kärleken och att våga vara sig själv utförs på ett ypperligt sätt och alla inblandade gör en bra skådespelarinsats. Mias farfar spelas av legenden Stacy Keach och han lyckas exceptionellt bra med att förmedla rörande känslor när han pratar om hur det är okej att sluta kämpa och bara släppa taget.

Filmen har emellanåt lite för mycket gullande och idyllisk harmoni men jag ska erkänna att även fast jag inte var målgruppen så var jag nära att fälla en tår vid flera tillfällen.

Text: Oskar Kjaergaard

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: Chlöe Crace Moretz, If I Stay

Medicinen – ganska mittemellan

29 augusti, 2014 by Thomas Johansson

medicinen

Medicinen
Betyg 3

Johanna, är en ensamstående tvåbarnsmamma med dåligt självförtroende. Har svårt att säga ifrån, är hunsad både på arbetet och privat. Hon är inte nöjd med bilden hon möter i spegeln av sig själv, och hon har dessutom munsår. I ett svagt ögonblick lovar hon sina barn en utlandssemester, en resa som hon absolut inte har råd med. För att få lite extra-pengar anmäler hon sig till en test av ett läkemedel mot herpes.

Colin Nutley har denna gång filmatiserat romanen medicinen av Hans Koppel. En feelgood roman som blir en helt OK feelgoodfilm. Vem som spelar huvudrollen, är ingen fråga längre när Colin Nutley har regisserat en film. Helena Bergström är bra som Johanna, ibland skorrar det lite falskt men överlag klarar sig Helena Bergström att bära huvudrollen. Medicinen är ännu en film i den långa serien av filmer som Nutley. Den hamnar i mittfåran, och är en medicin som smakar lite sött, och är lätt att svälja ner. Du kommer att känna igen många skådespelare, och det är kvinnorna som utmärker sig. Cecilia Forss, Maria Lundqvist och Ewa Fröling får ett OK för sina skådespelarinsatser och medicinen är överlag en trevlig bagatell på bio.

Svenska Dagbladet var mer kritisk och gav betyg 2 av 6:
Men det stora problemet med ”Medicinen” är inte käck budskapsbuskis utan hur underskrivna roller urvattnas ytterligare av en regi som ibland är svår att alls urskilja. Detta är filmen som inte kan avsluta sina sladdriga scener, fylld av personer som inte kan avsluta sina meningar. Det är, kort sagt, väldigt mycket luft i systemet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

The Double – Begåvad, mörk och egen

26 augusti, 2014 by Redaktionen

The-Double

The Double
Betyg: 4
Regi: Richard Ayoade
Svensk biopremiär: 12 september

Simon James lever ett ensamt liv i en höstmörk värld. På hans arbetsplats sitter gamla, färglösa människor i bås. De trycker på knappar och matar in siffror. Ute, likväl som inne, hörs ett evigt vinande, som stod man mitt i en osynlig snöstorm. Alla lampor blinkar uppgivet.

The-Double-2Simon James gör det han ska. Han sitter i den bullriga tågvagnen, som tar honom till det trötta kontoret, där han skriver sina rapporter och väntar på ett genombrott som aldrig kommer. Sen hälsar han på sin mamma, som sitter på en stol i ett rum på ett vårdhem. Han tömmer plånboken när hyran för vårdhemsplatsen höjts: ”Det här är allt jag har”. Det tomma ansiktet i kassan svarar: ”Ja, det räcker inte”.

Simon James drömmer om flickan som sköter den stora kopieringsmaskinen på kontoret. Hon bor i huset mittemot hans. Han har ett teleskop vid sitt fönster, genom vilket han ser hennes sorgsna kvällsrutin upprepa sig.

En dag dyker en nyanställd man upp på kontoret. Han är orädd, social och framåt. Han är även Simon James dubbelgångare.

Till en början umgås de båda, till utseendet identiska männen, som vänner. Inom kort börjar dock Simon känna en växande frustration gentemot sin nya kollega, som allt mer nästlar sig in i den förstnämndes liv.

The Double är Submarine-regissören Richard Ayoades tolkning av Dostojevskijs Dubbelgångaren. Jesse Eisenberg spelar både Simon James och dubbelgångaren, James Simon. Trots att hans båda karaktärer bär samma wellpapp-färgade kostym är det faktiskt inte särskilt förvirrande. Eisenberg arbetar så skickligt med hållning och kroppsspråk att det alltid framgår klart och tydligt vem som gör vad. Filmen i övrigt är dock relativt förvirrande, men det får man bara köpa.

Visuellt är The Double mörk, märklig och smått fantastisk. Denna beskrivning kan även appliceras på andra beståndsdelar av filmen, men det är bildspråket och scenografin som klänger sig fast som mest. Det är trasigt, brunt och gnissligt, inga strömlinjeformade skepnader som lätt smeker mot ögat. Richard Ayoade har skapat en dystopisk framtidsvärld som känns hämtad ur dåtiden, hur paradoxalt det än må låta. Filmens genomgående mörker ackompanjeras av en finurlig, svart humor. I bakgrunden av allt detta spelas svängiga, japanska 60-talshits.

The Double är en begåvad och egen film om ensamhet, om att aldrig riktigt få finnas. Det är en film om hur detta kan få en människa att helt och hållet gå sönder. Ingen tröstande film i höstmörkret, men väl sevärd ändå.
Text: Josefina Linde

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, The Double

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 389
  • Sida 390
  • Sida 391
  • Sida 392
  • Sida 393
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in