• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Legend – Tom Hardy lär bli Oscarnominerad för rollerna som gangstertvillingarna Hardy

18 november, 2015 by Rosemari Södergren

legendposter

Legend
Betyg 4
Svensk biopremiär den 27 november 2015

Legend är en enormt, utomordentligt helt fantastiskt snyggt filmad och elegant hopklippt berättelse om två legendariska gangsterbröder i London under 1960-talet. Tvillingarna Ronnie och Reggie Kray härskade i Londons undre värld på 1960-talet. Reggie var charmig medan Ronnie var svårt psykiskt handikappad av tunga psykiska sjukdomar. Att han var homosexuell under en tid då det inte var helt accepterat gjorde inte hans situation lättare.

Handlingen i filmen är stark, varm och berörande och Tom Hardy gör en strålande insats i rollerna. Just det, rollerna. Han spelar både tvillingbröderna. Det var några scener i början som var lite knepiga då det syntes att det var ihopklippt, eftersom Tom Hardy helt klart inte kan vara två personer på samma bild. I övrigt fungerar det perfekt och han ger de två bröderna helt olika karaktär, det är skickligt och helt klart: Tom Hardy kommer att få en Oscarsnominering för sina roller som gangsterbröderna Kray.

För regin svarar Brian Helgeland,som är Oscarbelönad för “L.A. Confidential” och Oscarnominerad för “ Mystic River”. Det är möjligt att han om igen får en nominering. Filmen lär minst bli nominerad för Tom Hardys prestation, som jag redan nämnt.

Filmen har en varm ton men samtidigt sorglig, det är uppenbart varthän allt barkar hän. Tillsammans tar bröderna över staden, men samtidigt som deras imperium växer, hotas deras starka band av maktkamper, galenskap och en kvinna. Ron är svartsjuk på Reggies flickvän, svartsjuk på att Reggie vill bryta med gangsterlivet. Blod är tjockare än vatten, eller?

Filmen har dock ett minus: den är något för lång. Den är omkring två timmer och tio minuter och kunde klippts ned ytterliga några minuter. Det gör inget att en film vågar fördjupa och låta berättelsen ta lite tid. Speciellt som det är en film från gangstermiljön med en del action är det ett plus att regissören vågar låta berättelsen fördjupas och att relationerna skildras ur flera perspektiv.

Lite kluven kan jag också känna mig inför att gangstrarna beskrivs lite gammaldags charmiga och snälla. Det var trots allt män som kunde mörda, män som kunde släcka andra människors liv utan att blinka.

I rollerna: Tom Hardy som tvillingarna Kray samt Emily Browning, David Thewlis Duffy, Christopher Eccleston och Chazz Palminteri
Regi: Brian Helgeland

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: Filmrecension, legend, Ronnie och Reggie Kray, Scen, Tom Hardy

Filmrecension: Fantompojken – en stark hyllning till fantasin

16 november, 2015 by Rosemari Södergren

fantompojken

Fantompojken
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 november 2015

Regissörerna till Oscar-nominerade underbara tecknade familjefilmen ”En katt i Paris” är tillbaka med ett nytt tecknat äventyr – den här gången till och med ännu vackrare, starkare, bättre och den är både spännande, filosofisk och har många bottnar och uppskattas helt klart av både barn och vuxna.

Handlingen kretsar kring den elvaårige pojken Leo som bor i New York. Han har en svår sjukdom och måste ligga på sjukhus för mediciner. Hans lillasyster och föräldrar är oroliga, mycket oroliga. Leo tröstar sin lillasyster genom att för henne berätta en hemlighet: sedan han blev sjuk har han fått en mystisk förmåga att ta sig ur sin kropp och flyga runt i staden och se vad som händer, som en osynlig ande, en fantom.

På sjukhuset där han ligger hamnar också polismannen Alex Hansson, som har en tendens att hamna i trassel. Alex har skadat sitt ena ben och måste sitta i rullstol under konvalescenten på sjukhuset. Samtidigt blir hela staden hotad av en galen gangster som kräver en enorm lösensumma. Får gangstern inte miljarderna kommer staden att förstöras. Stadens borgmästare och polischef får ett dygn på sig att skaffa fram pengarna.

Nu hänger allt på Leo och Alex, plus två vänner till Alex, bland annat en oförskräckt och tuff journalist, Marie. Ska de tillsammans kunna överlista de elaka bovarna?

Berättelsen är fin och har flera djup och ger något för alla åldrar. Den är spännande och underhållande och samtidigt handlar den om livet och om fantasins kraft att ta oss igenom livets djupa dalar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Scen Taggad som: Animerat, existeniellt, Fantompojken, Filmrecension, Scen, Tecknat

Filmrecension: Tale of Tales

15 november, 2015 by Redaktionen

the-tale-of-tales

Filmrecension: Tale of Tales
Betyg: 2.
Sverigepremiär 20 november.

Troll, albinoprinsar, sjömonster och en jättestor loppa är delar av handlingen i Matteo Garrones (Gomorra) visuella skröna.

Men egentligen finns det bara två anledningar att se den här fantasy-historien; dräkterna och skådespelaren Bebe Cave. Hon spelar Violet, dotter till en av tre (!) kungar. Hennes uttrycksfulla ansikte är värt halva biljetten. För övrigt är denna film en snyggt serverad soppa med bitter eftersmak
.
Tale of Tales är en saga för vuxen publik, vissa scener är direkt motbjudande. Antydan till en våldtäkt i en grotta är bara ett exempel på en obehaglig grundton. Kvinnor skall vara unga, attraktiva och behaga mannen. ”-Flå mig, gör mig ung och vacker igen!” utbrister en äldre kvinna. Kungen kan inte tänka sig något värre än att vakna upp med en gammal kvinna vid sin sida. Detta är berättelsens ”budskap.” Punkt.

Någon befriande humor är svårt att hitta och jag saknar den förtrollning ”Sagan om ringen”, ”Harry Potter” och ”Game of Thrones” så visuellt förmedlat. Speltiden på drygt två timmar hade vunnit på att klippas ner. Det är ambitiöst, men plötsligt upptäcker jag en ljudmiss; fotstegen i en bergsgrotta låter som när någon går på ett trägolv …

Att män är monster existerar lyckligtvis bara på film. Hoppas jag.

I rollerna: John C Reilly, Salma Hayek, Vincent Cassel, Shirley Henderson, Toby Jone, Bebe Cave med flera.

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Filmrecension: Suffragette

15 november, 2015 by Redaktionen

suffragette

Suffragette
Betyg: 4
Visas på Stockholm filmfestival, ordinarie biopremiär 15 januari 2016

I kölvattnet av vad historiker lär kalla en nymodernistisk feminism för det nya århundradet (2000-) spolas här en historisk skildring av den rörelse på vars axlar den nya vilar upp på stranden. Som sådan fungerar den även som en påminnelse om den krävande kvinnokamp som krävdes för ge kvinnor rösträtt – vilket i efterhand ofta brukar förvrängas till att ha getts frivilligt av styrande män.

Filmens titel, Suffragette, är också namnet på rörelsen och härstammar från latinets suffragium; röst vid val, vilket de alltså saknade men var mer än villiga att kämpa för. Men det är inte i denna rörelses mitt vi dyker in i vid filmens början, utan snarare från sidan av. Arbetarkvinnan Maud Watts – inspirerad av verklighetens kvinnokämpe Hannah Mitchell – som spelas av Carey Mulligan är gift, har barn och jobbar på det lokala tvätteriet. Till en början tycks hon inte ha något engagemang till suffragetterna utan vill mest sköta sitt arbete för att sedan åka hem och laga mat till sin familj. Det är först när hennes arbetskamrat Violet bjuder in henne till en hearing med rådande politiker som hon slungas in i kampen mot ett system som först låtsas lyssna men sedan inte agerar följaktligen därefter. Trots vittnesbörd om extremt hårt arbete som inte bara tär på kvinnokropparna utan dessutom förgiftar den ges de inte möjlighet att själva rösta fram förändring. Maud känner sig sviken och börjar därför te sig till den rörelse hon tidigare bara bevittnat på håll och känt mer rädsla än samhörighet för. Mäns motstånd och polisers våld tvingar dem snart till mer hemliga möten, vilka trots ett par veckor i fängelse följt av social utfrysning av hennes familj ändå lockar henne alltmer. Inte ens en hotande skilsmässa avskräcker henne.

Carrey Mulligans skådespelarinsats är storartad och förtjänar faktiskt en Oscarsstatyett. Hennes roller har blivit många; från genombrottet i Doctor Who till An Education, vidare via Public Enemies till Drive, Shame och The Great Gatsby. Hon har också spelat i bröderna Coens Inside Llewyn Davis och i år i danske regissörens Thomas Vinterbergs Far from the Madding Crowd (som slog igenom med Dogma 95-filmen Festen, efter att ha blivit upptäckt av Lars von Trier på filmskolan) där hon spelar en stark kvinna som vägrar gifta sig in i samhällets normer och förväntningar utan istället går sin egen väg. Det är som att hon blivit av en feministisk kvinnokämpe själv bara genom sina val av roller. Vilket inte alls kommer i vägen för brett känsloregister och storartad skådespelarkonst som lär göra avtryck inte bara på oss utan även på framtida skådespelare och filmentusiaster.

Även om Emmeline Pankhurst (även hon verklighetsbaserad) bara förekommer i några scener om ett par minuter så har hon ändå en betydande roll på berättelsen; hon var både genom ord och handling en betydande person inom rörelsen, vilket var passande då hon myntade uttrycket ”deeds not words” då hon inte fått gehör för de argument hon fört fram för kvinnofrågan utan istället tvingade till sig erkännande genom handlingar. Hon kom att samtala genom aktioner istället för ord. När hon väl framträder i ett eldigt tal är det spelat av Meryl Streep, som även hon glänser i sin roll.

Det är inte enbart som historiebeskrivning och kvinnokampsreferens som denna film är relevant, utan även som spänningsfilm: genom att inte bara fokusera på Maud utan på samhällets motsträvan till förändring rent generellt skapas ett sug i motsättningen mellan de som vill skapa förändring och de som mest vill uppehålla ordningen såsom den är. Det cementerar också bilden utav samhällets stilla nickande mot normen, och accepterandet av det rådande, men där de som hamnar utanför ramen fortfarande har utrymme för kamp till förändring. Genom ord eller handling.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Scen, Stockholms filmfestival, Suffragette

Filmrecension: Evolution

14 november, 2015 by Jonatan Södergren

evolution

Evolution
Betyg: 3
Visas på Stockholms filmfestival

Som första kvinnliga regissör belönades Lucile Hadžihalilović med en Bronshäst på Stockholms filmfestival för sin långfilmsdebut Innocence. Nu är hon tillbaka, ett decennium senare. I denna existentiella science fiction bygger hon minst lika mästerligt upp mystiken, men hon ställer också krav på tittaren. Faktum är nog att Evolution ställer fler frågor än den besvarar. En av dessa är: Vart är alla män?

Könet får en betydande roll i den fransk-bosniska regissörens berättande. På Innocence var det flickor som fraktades i kistor till ett avspärrat internat där de fick lära sig dansa balett; nu är det pojkar som tillsammans med vuxna kvinnor befolkar en enslig ö. Tioåriga Nicolas är en av dessa pojkar. Vi får följa hans vardag från det att han hittar ett lik i vattnet, till att han behandlas på sjukhus, får en mörk vätska injicerad i magen, och kommer på de vuxna kvinnorna utföra konstiga sexritualer på nätterna.

Temat i båda hennes filmer tycks vara barn under förändring som inte lyder de vuxnas order. Kanske är det jag som läser in för mycket, fast då vi aldrig får någon logisk förklaring till vad som ligger bakom de vuxnas tankesätt – de tas bara som givna – blir detta tema snarare en kafkaesk metafor för att trotsa samhällets handbojor. Men det finns också en subtil sexuell laddning, jag kommer ofta att tänka på känslan i den tjeckoslovakiska new wave-filmen Valerie and Her Week of Wonders. Ytterligare ett element som imponerar är det stilistiska bildspråket, som pendlar mellan det detaljrika och det poetiska. Till exempel laddas sjöstjärnorna i filmen med en närmast poetisk innebörd.

Hadžihalilović har heller inget problem att sänka tempot. Således finns det gott om utrymme för egna reflektioner. Det låga tempot i kombination med de smått apatiska dialogerna skapar en nerv där det hela tiden känns som att något fasansfullt skulle kunna hända. Vill du ha en film som väcker många tankar är Evolution ett perfekt val.

Arkiverad under: Filmrecension Taggad som: evolution, Lucile Hadžihalilovic, Stockholms filmfestival

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 365
  • Sida 366
  • Sida 367
  • Sida 368
  • Sida 369
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in