Filmrecension: Tale of Tales
Betyg: 2.
Sverigepremiär 20 november.
Troll, albinoprinsar, sjömonster och en jättestor loppa är delar av handlingen i Matteo Garrones (Gomorra) visuella skröna.
Men egentligen finns det bara två anledningar att se den här fantasy-historien; dräkterna och skådespelaren Bebe Cave. Hon spelar Violet, dotter till en av tre (!) kungar. Hennes uttrycksfulla ansikte är värt halva biljetten. För övrigt är denna film en snyggt serverad soppa med bitter eftersmak
.
Tale of Tales är en saga för vuxen publik, vissa scener är direkt motbjudande. Antydan till en våldtäkt i en grotta är bara ett exempel på en obehaglig grundton. Kvinnor skall vara unga, attraktiva och behaga mannen. ”-Flå mig, gör mig ung och vacker igen!” utbrister en äldre kvinna. Kungen kan inte tänka sig något värre än att vakna upp med en gammal kvinna vid sin sida. Detta är berättelsens ”budskap.” Punkt.
Någon befriande humor är svårt att hitta och jag saknar den förtrollning ”Sagan om ringen”, ”Harry Potter” och ”Game of Thrones” så visuellt förmedlat. Speltiden på drygt två timmar hade vunnit på att klippas ner. Det är ambitiöst, men plötsligt upptäcker jag en ljudmiss; fotstegen i en bergsgrotta låter som när någon går på ett trägolv …
Att män är monster existerar lyckligtvis bara på film. Hoppas jag.
I rollerna: John C Reilly, Salma Hayek, Vincent Cassel, Shirley Henderson, Toby Jone, Bebe Cave med flera.