• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Dog Days – suck, Hollywoodfilm när den är som sämst

10 oktober, 2018 by Rosemari Södergren


Dog Days
Betyg 1
Svensk biopremiär 12 oktober 2018
Regi Ken Marino

Jag skulle gärna vilja ge dem här filmen högre betyg på grund av de söta och duktiga hundarna som är med. Men tyvärr förstår regissör och manusförfattare denna filmen totalt.

Den skildrar några människor som av olika skäl får hand om en hund eller har hund redan. Några av människorna har en stor sorg efter att ha förlorat någon av deras viktigaste familjemedlemmarna, någon lider av en svår separation. Ett par vill så gärna ha barn och adopterar en flicka och har höga förväntningar men allt blir så fel. Hundarna räddar dem alla och binder samman dem alla.

Det kunde blivit en bra film, med tanke på de duktiga hundarna. Men skådespelarna är usla och har fått usel regi och handlingen är mer än förutsägbar, den är klyschig och fylld av Hollywoods värsta klichéer.

I pressmeddelandet står:
Dog Days är en rolig och hjärtlig komedi som följer livet hos flera hundägare och deras älskade fluffiga vänner runt om i soliga Los Angeles. När dessa människor och hundars vägar börjar sammansvärjas förändras deras liv på sätt som de aldrig kunnat förvänta sig.

Suck. Det där fluffiga med Hollywood. Suck. Varför måste denna film fuskas bort på detta sätt? Jag älskar fina hundar. En bra hund kan vara en viktig familjemedlem och kan tillföra människor mycket och hjälpa människor ut ur isolering. Hundpromenad öppnar många dörrar och många blir vänner på hundrastgårdar. Det skulle kunna göras en så bra film med detta tema. Fast kanske den då först och främst ska placeras på en annan plats än Los Angeles. Det verkar som att den platsen sätter igång det allra sämsta med Hollywood.

Medverkande: Vanessa Hudgens, Eva Longoria, Nina Dobrev, Finn Wolfhard, Ron Cephas Jones, Lauren Lapkus, Adam Pally, Rob Corddry m.fl.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Djur, Filmrecension, Hollywood, Hundar, Recension, Scen

Filmrecension: First Man – en film som känns som om vi sitter med i raketen på väg mot månen

9 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

First Man
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 oktober 2018
Regi Damien Chazelle

En film som tar oss påtagligt nära mannen som tog mänsklighetens första steg på månen och människorna kring honom. En film som gör att det känns som om vi sitter med i raketen på väg mot månen. En skildring av att vara människa och bära en stor sorg, en film som gör Neil Armstrong mänsklig.

Att bli iväg-skjuten i en rymdraket är ruggigt skakigt. Det krävs god fysik och starkt psyke för att klara det. First Man utspelas under åren 1961-1969 och skildrar livet för astronauten Neil Armstrong som blev den första människan som steg ut på månen. Jag minns när jag kom hem från skolan och mamma hade på tv:n där vi såg raketen som for iväg och sedan också månlandningen. Hur skakigt det är att sitta inpackad i raketen då det far iväg gick inte riktigt fram i tv-sändningarna då. Nu, i filmen, upplever vi det oerhört påtagligt. Det är så det känns i kroppen där jag sitter i biosalongen.

Filmen tar oss nära honom och hans familj och människorna som jobbade med projektet att få en amerikansk astronaut till månen före de värsta konkurrenterna Sovjetunionen. Det är fascinerande att se hans liv och hur de tekniker och astronauter som utvecklade projektet arbetade. Det fanns kritik mot rymdkapplöpningen, demonstrationer som hördes och där kostnaderna för att utveckla rymdtekniken ifrågasattes eftersom många människor samtidigt var så fattiga i USA att de inte hade råd med sjukvård när de behövde. En annan aspekt som inte hördes så mycket i samband med månlandningen var att flera astronauter dog under testprojekten.

Filmen är välgjord med foton och klipp som gör att det känns som att vi är där, med i handlingen. Vi kommer också Neil Armstrong och hans familj när. Hans dotter Karen dog som liten och den sorgen bar han med sig hela livet. En av filmens styrkor är att allt inte berättas övertydligt, vi går känna med och dra egna slutsatser.

En lång rad duktiga skådespelare är med på rollistan. Ryan Gosling som Neil Armstrong och som hans fru Janet Armstrong ser vi Claire Foy (som slog igen internationellt med stor framgång i rollen som Queen Elizabeth II i hyllade tv-serien The Crown).

Pressmeddelandet om filmen:

Efter den sexfaldigt Oscarbelönade kritiker- och publiksuccén La La Land, samarbetar regissören Damien Chazelle och Ryan Gosling återigen med FIRST MAN som är den spännande historien om hur NASA landsatte en man på månen. Filmen utspelas under åren 1961-1969 med fokus på astronauten Neil Armstrong – den första människan som gick på månen. FIRST MAN är baserad på boken med samma titel av James R. Hansen. Vi får komma nära Armstrong och de uppoffringar han gjorde för att kunna utföra ett av historiens farligaste uppdrag. Filmens manus är skrivet av Oscarbelönade Josh Singer (Spotlight). FIRST MAN hade världspremiär vid filmfestivalen i Venedig.

I rollerna: Ryan Gosling, Jason Clarke, Claire Foy, Kyle Chandler, Corey Stoll, Ciaran Hinds, Christopher Abbott, Patrick Fugit, Lukas Haas.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Christoffer Robin & Nalle Puh – en kärleksförklaring till fantasin och lekfullheten

8 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

Christoffer Robin & Nalle Puh
Betyg 4
Svensk biopremiär 11 oktober 2018
Regi Marc Forster

När en av världens mest älskade gosedjur kommer tillbaka på bio i ”Christoffer Robin & Nalle Puh” med Ewan McGregor i rollen som den vuxne Christoffer Robin är det en kärleksförklaring till fantasin och lekfullheten.

En vacker film. Fotot och miljöerna, skådespelarna – allt är så välgjort. Ewan McGregor i rollen som den vuxne Christoffer Robin är helt rätt man för den karaktären.

På svenska biografer kommer filmen att gå upp både i en svensk-dubbad version och i originalversionen. Om barnen som följer med inte kan läsa det textade tillräckligt snabbt är den svenskdubbade versionen att rekommendera, förstås. Den fungerar bra, ovanligt bra faktiskt. När engelsktalande skådespelare dubbas till svensk blir det alltid lite konstig läppsynkroniseringen men i den här versionen är dubbningen väl genomförd. Även om vi som vuxna hade uppskattat originalskådespelarnas röster.

Christoffer Robin tvingas som pojke att lämna sina vänner i Sjumilaskogen då han skickas på internatskola. Han lovar sina vänner, Nalle Puh, Nasse, Ior, Tiger, Kängu, Ruh och de andra att han aldrig kommer att glömma dem. Tiden rusar iväg och små pojkar blir vuxna män som skickas ut till krig, gifter sig, blir pappor och måste försörja sin familj. Christoffer Robin liksom de flesta vuxna glider allt längre bort från den pojke han en gång var.

Innerst inne känner han sig vilsen i vuxenvärlden och då är det något som drar iväg Nalle Puh som kliver in i öppningen i det träd där Christoffer Robin brukade komma till Sjumilaskogen. På något vis förs Nalle Puh till en parkbänk i London där han träffar Christoffer Robin.

Denna vackra, lågmälda film pekar på vad som är viktigast i livet. Javisst, ibland på typiskt snusförnuftigt vis men ändå, den som inte smälter för den här filmen må ha ett hjärta av sten.

För regin står Marc Forster som stått bakom en lång rad succéer som Oscarsbelönade dramerna ”Monster’s ball” och ”Finding Neverland”. Han har också gjort en Bond-film, ”Quantum of solace” och zombiefilmen ”World war z”.

Det är klart att vissa delar av filmen är förutsägbar, vi förstår vad som ska hända. Men det finns också en hel del överraskande vändningar. Vissa berättelser gör inget att vi vet vad som ska hända. Tänk bara på hur Shakespeares dramer som Hamlet och Romeo och Julia sätts upp om och om igen världen över och drar en publik. Ibland är det hur något berättas och framförs som är vad som gör dess storhet.

Jag kan tänka mig att för de minsta barnen kan den första halvtimmen vara lite seg. Efter en inledning med pojken Christoffer Robin kommer hans vuxna liv och vi får se hur han jobbar på ett kontor på ett stort företag som tillverkar och säljer reseväskor åt de rikaste människorna i samhället. Företaget har problem med ekonomin och den snälla halvchefen Christoffer Robin tvingas lägga fram ett besparingspaket som kan göra några av hans personal arbetslös. Han våndas över detta och har aldrig tid att vara med sin fru och sin dotter. Den här delen av filmen är nog inte så lätt för de minsta barnen att ta till sig men sedan blir det full fart med fantasi och underbar lekfullhet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Disney, Familjefilm, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: A Star is Born

5 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

A Star is Born
Betyg 3
Svensk biopremiär 5 oktober 2018

En vacker men också mycket sorglig kärleksberättelse med Lady Gaga som är helt enastående i den ena huvudrollen, den kämpande artisten Ally. Lady Gagas rollprestation är en av filmens stora behållningar.

Filmen är den fjärde versionen av den klassiska Hollywood-sagan. 1954 gick den på med Judy Garland och James Mason, 1976 med Barbra Streisand och Kris Kristofferson, originaltitel A Star Is Born. Den första versionen, 1937, med Janet Gaynor och Fredric March hade på svenska titeln Skandal i Hollywod.

Nu är den på bio igen, med Lady Gaga som den unga kommande artisten och Bradley Cooper som Jack Maine, en stor rockstjärna.

Handlingen i korthet: Av en slump hamnar den stora rockstjärnan Jack Maine på en liten bar där en ung servitris, Ally, sjunger en fransk sång. Jack blir både förälskad i henne och ser hennes potential som artist. De blir förälskade och Jack hjälper Ally att bli etablerad som artist. Då kommer problemen. Ally får en manager som utvecklar henne åt den kommersiella popmusikens håll och hennes utseende förändras, hon färgar håret och får lära sig uppträda med dansare. Där växer en konflikt mellan Jacks musikstil och den genre som Ally utvecklas mot. Säkert finns det också annat med som att Jack helst vill vara i centrum själv och nu är det Ally som blir stjärnan.

Samtidigt domineras filmen mer och mer av det största problemet: Jacks drogmissbruk. Det gör ont i mig att se hur en människa som fastnar i droger sakta med säkert. obönhörligt förstår allt omkring sig och framför allt förstör sig själv.

Filmen är berörande och gör mig väldigt ledsen, eftersom det som skildras sker dagligen om och om igen. Inte vara stora rockstjärnor förstör sig själva och allt omkring sig på grund av drogmissbruket, det händer i alla sociala sammanhang och inget samhälle verkar vilja ta itu med detta problemet på allvar. För annars borde dessa droger inte finnas alls, om de mäktiga presidenterna och deras medhjälpare på allvar ville förhindra att människor dör på grund av missbruk dagligen världen över. Med de drönare som amerikansk militär har bör de veta exakt var all opium växer och var alla drogfabriker finns. Den rätta viljan att få slut på att så många liv förstörs på grund av droger finns uppenbarligen inte bland makthavare. Det går inte att sluta tänka på detta efter att ha sett A Star is Born.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Missbruk, Recension, Scen

Filmrecension: Venom – underhållande tidsfördriv

3 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

Venom
Betyg 3
Svensk biopremiär 5 oktober 2018
Regi Ruben Fleischer

Det finns två olika slags superhjältefilmer. På ena sedan filmer där superhjälten räddar världen och hans största problem är att hålla sin identitet som hjälte hemlig för den tjej han är intresserad av. På andra sidan finns de superhjältar som Spindelmannen representerade när jag var liten och låg och läste serietidningar i tältet på campingsemestern på somrarna: superhjälten som har psykiska besvär och svårigheter med sin roll som superhjälte och att hantera sina krafter. Venom hör definitivt till den senare sorten.

Så du helst vill se superhjältefilmen med hjältar utan stora problem är Venom definitivt inget för dig. Men om du är intresserad av psykologi kring rollen som superhjälte är Venom med fantastiska skådespelaren Tom Hardy i huvudrollen absolut en film för dig.

I centrum för filmen står journalisten Eddie Brock (spelas av Tom Hardy) som envist undersöker för att kunna avslöja företagsledaren och utvecklaren Carlton Drake. Eddie Brock är övertygad om att Drake är en stor skurk. Brocks besatthet vid att avslöja Drake kostar honom allt, han förlorar jobbet, flickvän och lägenheten.

Brock har dock rätt. Drake har inte lite fuffens för sig. Han utvecklar rymdraketer och skickar ut forskare till andra planeter och där han har fått tag på några utomjordiska varelser som han forskar på. Drakes mål är att dessa rymdvarelser, dessa organismer, ska förenas med jordens människor och skada en supervarelse. Denna forskning förs förstås i hemlighet, med hög säkerhet omkring sig. Människors behövs som försöksdjur men den ena människan efter den andra dör i försöken.

En av forskarna orkar inte med att se hur utsatta människor används i forskningen och dör. Hon kontaktar Brock och hon släpper in honom i smyg i projektets hemligaste delar. Brock får chansen att ta foton och kan avslöja Drake. Men istället råkar han släppa loss en av organismerna som tar sig in i hans kropp. Brock och den utomjordiska organismen blir ett. Brock får superkrafter. De två måste lära sig att samarbeta samtidigt som hotat mot jorden och dess befolkning blir ännu större.

Det är en både spännande och emellanåt till och med rolig film med både biljakter och psykologi. Den har intressanta frågor att fundera på och tar upp det temat som gjordes så suveränt i filmen Arrival. Utomjordiska varelser behöver ju inte alls se ut som varelser gör på vår planet. Arrival är dock mycket mycket bättre och genomarbetade dialoger och filosofiska och existentiella frågor som tränger på djupet. Men som lagom underhållande tidsfördriv fungerar Venom.

En sak är säker: filmen är bara början på en serie om Venom.

I rollerna: Tom Hardy, Michelle Williams, Riz Ahmed, Woody Harrelson, Scott Haze, Reid Scott.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Marvel, Recension, Scen, Superhjältar

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 291
  • Sida 292
  • Sida 293
  • Sida 294
  • Sida 295
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in