• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Uppenbarelsen – en spännande resa in i själens och miraklernas rike

20 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

Uppenbarelsen
Betyg 5
Svensk biopremiär 2 november 2018
Regi Xavier Giannoli

En spännande resa in i själens och miraklernas rike. En film som tar greppet om mig och som sitter kvar inne i mig länge efteråt och som öppnar ögonen för en värld som finns och som många i det sekulariserade Sverige inte insett finns, inte särskilt långt bort.

En välrenommerad journalist och fotograf, Jacques, har kommit hem efter en reportageresa i krigshärjat område där han närmaste vän och kollega dödats. En bomb slog ned och dödade Jacques kollega och Jacques själv fick en skada i örat som plågar honom. På hans arbetsplats vill läkare inte att han börjar arbeta förrän han läkts mer från såväl de fysiska som de psykiska skadorna.

Då får han ett samtal från Vatikanen, katolska kyrkans centrum, där han blir ombedd att träffa en biskop. Jacques förstår inte varför han blir kallad dit, han är inte aktiv inom kyrkan alls och har aldrig överhuvudtaget funderar på religiösa eller existentiella frågor.

Biskopen har läst många av hans reportage och beundrar hans arbete och vill nu att han följer med en kommitté som ska undersöka sanningshalten i en påstådd gudomlig uppenbarelse. En unga kvinna, Anna, hävdar att hon sett Jesus moder, Jungfru Maria, i uppenbarelser och att hon fått och får budskap till mänskligheten.

Katolska kyrkan har ett stort arkiv med alla påstådda uppenbarelser och mirakler. Många blir avslöjade av kyrkan som bluff eller att den som påstår sig ha uppenbarelser blir klassad som psykisk sjuk. Andra uppenbarelser och mirakler följs upp utan att kyrkan accepterar dem, men de blir inte heller stämplade som falska. Mycket få går vidare och blir godkända och ännu färre av de som har uppenbarelser eller utför mirakler blir helgonförklarade.

Den unga Anna har fått stor uppmärksamhet. Hon tas om hand av ett kloster för nunnor där hon blivit mottagen som novis. Pilgrimer kommer från hela världen för att se henne, för bli välsignade av henne och för att besöka de platser där hon haft uppenbarelser och där hon vuxit upp. Hon har några munkar som tar hand om henne och sköter om att allt hon gör sprids ut till kyrkor och bönemöten runt om i världen via Internet.

Jacques ska nu tillsammans med några utsända präster, teologer och en psykiater undersöka hur trovärdigt det är. Kraven för att bli godkänd är svåra. Jacques som aldrig varit intresserad av religiösa frågor möter en för honom helt ny värld. Samtidigt är det något som han känner inte stämmer riktigt. Även om Anna ger ett äkta och varmt och medkännande intryck är det något mekaniskt över hennes berättelser om uppenbarelser, som om de är inrepeterade, tycker han.

Filmen är skickligt berättad, indelad i sex episoder och delvis är det en deckargåta, där Jacques försöker hitta sanningen. Den är helt enkelt en fantastisk film, vacker, enastående, berörande och den sätter igång många frågor om de existentiella frågorna. Och den sekulariserade svensken får en inblick i en verklighet bara lite längre söderut i Europa.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Religion, Scen

Filmrecension: Cold War – oändligt vacker tragedi

20 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

Cold War
Betyg 3
Svensk biopremiär 16 november 2018
Regi Paweł Pawlikowski
Originaltitel Zimna vojna
Manus Pawel Pawlikowski och Janusz Głowacki
I rollerna Joanna Kulig, Tomasz Kot, Borys Szyc, Agata Kulesza, Cédric Kahn, Jeanne Balibar

Oscarsvinnaren Paweł Pawlikowski är tillbaka med en oändligt vacker film. Paweł Pawlikowskis drama Ida vann en Oscar för bästa utländska film. I år fick han regipriset i Cannes för Cold War, som är en tragisk berättelse om kärlek i efterkrigstidens Europa under kalla kriget.

Konstnärligt är filmen obeskrivligt vacker, fotot i svartvitt och eftersom de två huvudkaraktärerna är musiker sätter musiken en stark prägel på filmen från polska folksånger till jazz och klassisk rock.

Handlingen utspelar sig efter andra världskriget, i ett Europa präglat av kalla kriget och där det var en stor osynlig mur mellan öst och väst. De två huvudkaraktärerna är pianisten Wiktor och sångbegåvningen Zula. De möts då Wiktor är med i en kommitté som ska välja ut unga flickor och pojkar som ska få gå en utbildning i sång och dans och sedan ska representera Polen och öststaterna i olika sammanhang. Zula är en av de unga landsbygdsflickor som ansöker om plats i utbildningen.

En passion drabbar Wiktor och Zula, en förälskelse som de måste hålla hemlig. De har väldigt olika bakgrund, Wiktor har finkulturell bakgrund medan den betydligt mer temperamentsfulla Zula kommer ut enkla fattiga förhållanden och är van att slåss ur underläge.

De älskar båda musik och mellan dem finns en attraktion som varken geografiska avstånd eller tidens tand rår på, men deras relation är destruktiv när de lever i skuggan av kalla kriget. I Polen tvingas Wiktor och Zula bli en del av Sovjets propagandamaskin. Vid en turné till Berlin ser de chansen att fly till Paris. Att leva i Paris är inte så enkelt för en människa uppväxt i en öststad.

Cold War skildrar politiska strömningar och två egensinniga människor och deras relation under femton års tid. Pawel Pawlikowski inspirerades av sina föräldrars kärlekshistoria när han skapade filmen och har gett Wiktor och Zula sina föräldrars förnamn.

Cold War är Polens officiella Oscarsbidrag och nämns redan som en favorit för statyetten som tilldelas bästa icke engelskspråkiga film, om den skulle nomineras.

Filmtekniskt, fotomässigt, ljudmässigt och ljusmässigt är filmen enastående. Musik och dans är extra plus. Varför får denna film då inte ännu högre betyg av mig? Den har flera lager i vad den berättar och det är mycket som inte sägs rent ut. Det är sådant som jag normalt uppskattar i en film. Varför blir jag mest obehagligt berörd av denna film? Det är för mycket som inte berättas, för mycket jag undrar över dessa två människor. Det är svårt att kalla det en kärlekshistoria när Zula sviker Wiktor så många gånger. Det är för mycket jag vill veta om karaktärerna, det är svårt att tycka om Zula.

Fakta om regissören:
Pawlikowski, född i Warsawa 1957, lämnade som tonåring det kommunistiska Polen. Efter en tid i Tyskland flyttade han till England och utbildade sig på universitetet i Oxford, varefter han inledde filmkarriären med en rad dokumentärer för brittisk tv. Han vann en BAFTA för bästa nykomling för långfilmen Last Resort, och ännu en BAFTA för My Summer of Love med Emily Blunt. Pawlikowski regisserade sedan Ethan Hawke och Kristin Scott-Thomas i The Woman in the Fifth, innan han återvände till sin barndoms Polen med Oscarvinnaren Ida.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Kalla kriget, Recension, Scen

Filmrecension: Ramen shop – En film för de som älskar mat och matlagning och mat som en skön konst

18 oktober, 2018 by Birgitta Komaki

Ramen shop
Betyg 3
Premiär 19 oktober 2018
Regi Eric Khoo

En film för de som älskar mat och matlagning och mat som en skön konst.

Den unge Masato driver en Ramenshop i Japan tillsammans med sin far. Fadern som håller moderns minne vid liv med varenda ramenskål han serverar. När fadern dör beslutar sig Masato att resa till Singapore för att söka sin mors släkt och rötter. Den kinesiska släkt som inte ville ha någon kontakt med Japan efter grymheterna i andra världskriget.

Maten blir ingången till en andra kultur. Liksom i Japan är maten i Singapore otroligt viktig del av samhället och kulturen. Den fulländade tillagningen är målet och allt måste ske med allvar och noggrannhet. Ingredienser och tillagning är av största vikt och när människor med mat som sitt stora intresse möts blir maten en bro över kulturskillnader. Här har personerna det också som arbete och livsuppgift. Men viktigast av allt är att maten berör och öppnar känslor.

En estetiskt tilltalande film med de mest fantastiska filmsekvenser av mat. När kameran dröjer sig kvar över nystekta droppande fläsksidor eller puttrande grytor med buljong vattnas det i munnen. Genom maten visar regissören vad som förenar men också de olikheter som finns mellan Japan och Singapore. Det är synd att själva historien om Masato och hans resa är så lågmäld. Där finns ju både kärlek, längtan och en oförsonlig vrede men filmen går aldrig på djupet.

Med ett manus som känns som en ursäkt att få presentera olika matkulturer blir filmen inte en engagerande historia. Det hade varit spännande att se mer vad som förenar och skiljer även på andra områden än vid matbordet. Två asiatiska kulturer som har mycket gemensamt från grunden men också stora skillnader.

Jag hade velat se mer av hur relationerna mellan släktingar utvecklas och hur man förstår varandra. Men för alla de som älskar matlagningsprogram på TV, avsmakningsmenyer och matbloggar är det här den perfekta filmen. Och den retar garanterat aptiten på alla.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Japan, Recension, Scen

Filmrecension: Halloween – en riktig nagelbitare till skräckfilm

15 oktober, 2018 by Redaktionen

Halloween
Betyg 4
Svensk biopremiär 19 oktober 2018
Regi David Gordon Green

Lagom till allhelgonahelgen och halloween-helgen (som ju är två olika helger) hör det till att en riktig skräckfilm dyker upp på biograferna. Årets skräckfilm, Halloween, är riktigt, riktigt bra. Den är läskig och skrämmande och uppfyllde mina förväntningar. En riktig nagelbitare. Jag kunde nästan inte koppla av och luta mig ner och slappna av i fåtöljen i biosalongen någon gång under hela filmen.

För skräckfilmsfantaster är det som en tidig julafton att få se Jamie Lee Curtis återvända till sin ikoniska roll som Laurie Strode. Du konfronteras hon än en gång med sin bror, den maskerade massmördaren Michael Myers, som hemsökt henne sedan hon med nöd och näppe undkom honom under Halloweennatten för fyra decennier sedan.

Filmens konstruktion och historia påminner oss om 1980-talsfilmerna precis som tidigare serier, som Screah och Fredag den trettonde men denna version av Halloween är fri från stereotyper. Filmen börjar verkligen starkt och den förlorar inte i styrka utan är spännande, läskig och överraskande ända till slutet. En av de bästa skräckfilmerna i år.

Det är ett säkert team bakom filmen: Skräckmästaren John Carpenter, som regisserade den första filmen från 1978, är tillbaka, nu som filmens verkställande producent och han var även kreativ konsult under inspelningen. Manusförfattarna David Gordon Green och Danny McBride har skapat en berättelse som tar avstamp i Carpenters klassiker och Green står även för regin.

I rollerna: Jamie Lee Curtis, Judy Greer, Will Patton, Virginia Gardner, Nick Castle, Andi Matichak, Omar J. Dorsey m fl.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen, Skräck

Filmrecension: Lyrro – Ut & invandrarna – lyfter aldrig riktigt

15 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

Lyrro – Ut & invandrarna
Betyg 2
Svensk biopremiär 19 oktober 2018
Regi och manus Peter Dalle

Att utvandra och invandra, alla leva i ett öppet samhälle och svenska värderingar – teman som tas upp i komedins form i en film som egentligen består av en lång rad enskilda sketcher som mest hålls samman av några övergripande teman med anknytning till immigration och emigration. Roligt? Tja ibland. Men oftast bara halvbra. 23 år efter premiären av ”Yrrol” är Peter Dalle tillbaka som regissör för en komedi som är en slags fristående uppföljning av ”Yrrol”.

Vi får följa Josef och Maria som vandrar tillsammans med en åsna. De är på väg till sina drömmars ort, Södertälje, till en plats där alla har lika värde, där män och kvinnor behandlas lika, där det bara är att gå till Arbetsförmedlingen för att få ett jobb och till Bostadsförmedlingen för att få någonstans att bo.

I rollerna ser vi Peter Dalle, Suzanne Reuter, Johan Ulveson, Claes Månsson, Henrik Dorsin, Nour El Refai, Björn Gustafsson och Sanna Sundqvist med flera – och alla har flera olika roller i olika sketcher, småscener. Några scener driver med de personer som vill bevara Sverige ursvenskt och som bygger och anlägger en mur mot Finland men råkar själva hamna på finska sidan. I andra sketcher får vi följa ett äldre par (Suzanne Reuter och Claes Månsson) som ser sig själva som unga för alltid och som går på den ena metoden efter den andra för att behålla sin ungdoms kropp. Visst, ibland är det rätt roligt. Den självfixering som vidhäftar mycket av mindfulness och liknande hälsotrender kan vara rolig att driva med.

Det är en lång rad av våra bästa komiker i de många rollerna. Henrik Dorsin är ofta väldigt bra, likaså Johan Ulveson och hela gänget som är med. Men ändå lyfter filmen aldrig riktigt. Det räcker inte att det är duktiga komediskådespelare.

Det är förstås väldigt svårt att driva med frågor om emigration och immigration utan att gå för långt och få en lång rad upprörda grupper på halsen. Men om det aldrig bränner till, aldrig blir så roligt så man storknar, när man aldrig skakar av skratt och aldrig blir riktigt berörd – då har filmen inte riktigt lyckats. Det flesta scenerna får mig att tänka och känna att jag sett det förut.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 290
  • Sida 291
  • Sida 292
  • Sida 293
  • Sida 294
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in