• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Hilma – spännande om Hilma af Klint som feminist, konstnär och andlig sökare

23 september, 2022 by Rosemari Södergren

Hilma
Betyg 4
Svensk biopremiär 19 oktober 2022 och visas från mitten av november på Viaplay
Regi och manus Lasse Hallström
I rollerna Lena Olin, Tora Hallström, Lily Cole, Catherine Chalk, Rebecca Calder, Maeve Dermody, Tom Wlaschiha, Jazzy de Lisser, Anna Björk, Adam Lundgren, Martin Wallström, Emmi Tjernström, Jens Hultén

Hilma af Klint målade non-figurativ konst många år tidigare än Kandinsky som hyllas som den moderna konstens förgrundsgestalt. Konsthistorien har fått skrivas om nu när Hilma af Klints konst erkänts. Liksom Vincent van Gogh slog hon igenom stort först efter sin död. Lasse Hallströms film berättar om henne både som den feminist hon var då hon genomskådade männens privilegium att skapa konst och samtidigt skildras hennes liv som medium och andlig sökare och det liv hon fick leva i smyg: tillsammans med en annan kvinna.

Hilma af Klint var långt före sin tid. Världen var varken redo för hennes konst eller hennes andliga sökande eller hennes livstil. Jag tycker Lasse Hallström lyckas bra med att balansera mellan dessa tre teman. Skildringen av Hilma af Klint känns mycket ärlig och nära.

Den spiritualistiska konstnärsgruppen ”De fem” bildades av Hilma af Klint; i filmen spelas gruppens andra fyra kvinnor av Lily Cole, Catherine Chalk, Rebecca Calder och Maeve Dermody. Hallström har fått med en rad duktiga skådespelare, också små biroller har spännande skådespelare som Adam Lundgren, Martin Wallström och Jens Hultén. Kul att se Tom Wlaschiha som antroposofins grundare Rudolf Steiner. Wlaschiha har medverkat i både Game of Thrones och Stranger Things. Huvudrollen som Hilma i olika åldrar delas av Hallströms fru Lena Olin och parets dotter Tora Hallström, som här gör filmdebut. Att låta mor och dotter spela Hilma i olika åldrar fungerar bra, tycker jag.

Filmens handling utspelar sig till största delen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, vilket var en oerhört spännande tidsperiod då de traditionella, konservativa religionerna och kyrkorna utmanades av vetenskapliga framsteg. Då växte det fram nya alternativa förhållningssätt till de existentiella frågorna, som spiritualism, spiritism, teosofi, frimurare med mera, med mera. Människor som sökte i dessa alternativ samlades ibland i olika grupper och organisationer och hemliga eller slutna sällskap.

Det finns en uppsjö av spännande livsöden att berätta om från den esoteriska och ockulta rörelsen. Kanske Lasse Hallström kommer att gräva vidare eller någon annan filmskapare? Jag tänker på sir Arthur Conan Doyle som skrivit om Sherlock Holmes. Arthur Conan Doyle var ett stort namn inom utvecklingen av spiritualism eller Helena Petrovna Blavatsky, känd som Madame Blavatsky som grundade teosofin. Andra spännande personer vars liv som jag tror skulle vara intressanta att se filmatiserade är Arthur Edward Waite och Pamela Colman Smith från Golden Dawn som skapade den tarotlek som idag inspirerat hundratusentals tarotlekar. Eller berättelsen bakom Thoth Tarot och de som skapade den: Frieda Harris och Aleister Crowley skulle bli spännande berättelser. Andra intressanta livsöden är Madame Lenormand som Lenormandleken blivit uppkallad efter eller det skotska mediumet Daniel Dunglas Home som reste världen runt och höll seans. Eller varför inte en film om systrarna Fox i Hydesville, New York, som anses vara grunden till att spiritualismen grundades. När spiritualismen växte fram i England innebar den ofta att kvinnor fick framträdande roller, ja också kvinnor ur arbetarklass kunde bli medium. Ofta var den spiritualistiska rörelsen samtidigt engagerad i sociala frågor och engagerad i fackföreningsrörelsen i England. Från den svenska spiritualistiska historien sticker det fysiska mediet Ernst Broberg ut. Ja det finns en hel del för den som vill gräva fram spännande berättelser.

Alltid när vi ser en film och bedömer den beror vårt omdöme och känsla efter att ha sett filmen på vår egen livserfarenhet och kunskap. För den som känner till Hilma af Klints konst finns det många hänvisningar och intressanta detaljer att notera i filmen och minst lika mycket finns det för den som är intresserad av spiritism, spiritualism, mediumskap och teosofi, för att inte prata om antroposofin där skildringen av Rudolf Steiner är riktigt rolig, en liten spark mot mäns förmåga att bli dyrkade men också en skildring av hur mänskligt det är att förvänta sig alldeles för mycket av en hyllad andlig ledare. Hilma är en engagerande film som känns äkta och nära och som ger upphov till tankar och funderingar kring liv och existens.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Hilma af Klint, Lasse Hallström, Spiritualism, Teosofi

Filmrecension: Bränn alla mina brev – En självlysande Asta August i berättelsen om kvinnan som kom i kläm

21 september, 2022 by Petter Stjernstedt

Olof, Karin och Sven spelar kort. Frågan är hur trygg egentligen stämningen är

Bränn alla mina brev
Betyg 4
Svensk biopremiär 23 september 2022
Regi Björn Runge
Medverkande Bill Skarsgård, Asta Kamma August, Gustav Lindh, Sten Ljunggren och Sverrir Gudnason.

Bränn alla mina brev är ett långsamt berättat, stilrent och välspelat drama om två författares kamp om evig kärlek. En exposé djup ner i Alex Schulmans släkthistoria. En film om arv, passion, makt, förtryck och om kvinnan som kom i kläm.

Vi går tillsammans och vi lämnar tillsammans. Med de skärande orden inleds släktfejden mellan adelsfamiljerna Stolpe och Lagercrantz. En alkoholstinn Alex Schulman, spelad av Sverrir Gudnason, skäller ut sin fru Amanda för att hon flörtar och pratar med andra män på festen. Ett krossat fönsterglas och en frånvarande familj. Det blir början på en självrannsakan där demoner från Schulman-familjens förflutna gör sig påminda, ett grävande i det förgångna som leder väg mot lögner och obehagliga sanningar.

Pressbild

Bränn alla mina brev (2018) är en av författaren och poddaren Alex Schulmans senare romaner och den första att bli till film. Björn Runge (The Wife och Om jag vänder mig om) står för regin. Hans stillsamma berättande, skickliga personregi och långsamma tagningar gifter sig med Alex starka narrativ. Det är i stämmingsläge närmast  Bergmanskt, ett berättande med en touche av såväl Fanny och Alexander som Den goda viljan; för att nämna två ytterligare filmer med tyranner i centrum som förtrycker och kontrollerar sin omgivning.

Men Bränn alla mina brev är huvudsakligen en skådespelarnas film. Asta Kamma August debuterar som filmskådis. Likt sin mamma Pernilla har hon ett knivskarpt öga för det autentiska. Med ömsinthet och största närvaro gestaltar hon den unga Karin Stolpe. Dagligen får hon tampas med tyrannen Sven Stolpe, hennes make väl spelad av Bill Skarsgård. Han gestaltar Sven som en verklig tyrann, läskig och kontrollerande. Rollen i sin utformning känns något kantig men Bill lyckas ge visst blod åt karaktären. Stolpes nemesis är den unge och lovande författaren Olof Lagercrantz, ömsint porträtterad av Gustav Lindh. De två författarna möts på Sigtuna stiftelse, en plats där författare och poeter vistas för att i lugn och ro skriva på sitt nästa storverk. De får mat och sovplats och kan i godan ro förkovra sig i böcker i de enorma bibliotek Stiftelsen har att tillgå. Sven är där med sin fru Karin, kvinnan de båda männen så innerligt åtrår. Frågan är vem hon ska välja?

Pressbild

Bränn alla mina brev omfamnar Alex Schulmans berättelse med hull och hår. Pliktroget boken målas den smärtsamma historien upp kring unkna kvinnoideal, förtryck och heder inom familjen. Filmen är en spännande men väl grund inblick i Stolpes släkthistoria. Jag saknar djupet, djupet i personerna där Stolpe inte bara är en tyrann. En mer komplex karaktärsbeskrivning både i Olof och Sven hade varit önskvärt.

Manuset av Veronica Zacco är välskrivet och följer boken till punkt och pricka med viss tweak. Zaccos val att rikta allt ljus mot Karin är ett genidrag, som i scenen där Stolpes fru tvingas välja mellan Fröding och Karlfeldt och plötsligt från ingenstans börjar citera Karlfeldt ordagrant. I boken sitter hon istället bara passivt och lyssnar på sin man. En fräsch uppdatering av kvinnorollen för 2020- talet. 

Bränn alla mina brev triumferar framförallt i sitt skådespel och manusarbete. Och filmens verkliga guldtacka är förstås vår nya fixstjärna Asta Kamma August.

Pressbild

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Filmrecension, Toppnytt

Filmrecension: Our Happiest Days – saga och verklighet i argentinskt drama om föräldrar och barn

21 september, 2022 by Rosemari Södergren

Our Happiest Days
Betyg 3
Originaltitel: Nuestros días más felices
Visas på Panoramica – Stockholms latinamerikanska filmfestival
Regi Sol Berruezo Pichon-Riviére

Vacker och filosofisk film från Argentina med talande bildspråk. Om att åldras och om att ta hand om sina föräldrar, i en fantasifullt paketerad film.

Filmens distributör berättar om handlingen:
Agatha, som är 74 år gammal, vaknar en dag upp i en åttaårig flickas kropp. Hennes son, som bor kvar hemma, hör av sig till sin syster, Agathas självständiga dotter, som återvänder till familjehemmet för att läka sår som lämnats öppna.

Sydamerika har en rik tradition av fantasifulla berättare som väven in magiska händelser i handlingen och låter realism och fantasi mötas på ett fascinerande sätt som kan öppna våra ögon. Denna film berättar på ett fantasifullt sätt om ålderdom och familjeförhållanden. Att mamman plötsligt förvandlats till en liten flicka är en uppenbar metafor för när vuxna barn måste ta hand om sina gamla föräldrar. När föräldrarna blir svaga som barn. Samtidigt som det är ett ämne som många kan känna igen har filmen en svaghet: Den är lite för förutsägbar. Det finns många berättelser med samma budskap.

En sorglig del i berättelsen är den vuxne sonen som aldrig vågat leva sitt eget liv utan bott kvar hos sin mamma. Det är en egen berättelse nästan och sonens frigörelse blir lite för klichéartat berättad. Men trots mina betänkligheter tycker jag filmen är sevärd. Den visas på Panoramica , den latinamerikanska filmfestivalen i Stockholm, som också har ett utbud online. Jag hoppas det blir en biopremiär på svenska biografer efter filmfestivalen också.

Filmens regissör, Sol Berruezo Pichon-Riviére, medverkade 2021 i Panoramica med sin debutfilm Mamá, mamá, mamá och återvänder nu till festivalen med sin andra långfilm Our Happiest Days som inviger den 8:e upplagan av Panoramica.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmkritik, Filmrecension, Latinamerikansk filmfestival, Panoramica

Filmrecension: Zalava – omskakande om när människor i en flock styrs av rädsla

19 september, 2022 by Rosemari Södergren

Zalava
Betyg 4
Svensk biopremiär 23 september 2022
Regi Arsalan Amiri
Skådespelare Navid Pourfaraj, Pouria Rahimi Sam, Hoda Zeinolabedin

Omskakande om vad människor kan göra när en stor grupp har samma övertygelse om något de inte kan se med sina ögon men flocken är övertygade ändå och de drivs av rädsla. När människor låter rädslor ta över och de blir förblindade och inte kan lyssna på logik. Det fenomen som gjorde att människor för femhundra-sexhundra år sedan kunde gå man ur huse och applådera när häxor brändes. Det fenomen som gör att medlemmar i sekter eller för den delen i fotbollsklubbar eller politiska grupper kan hysteriskt stödja våld och utföra våld.

Filmens berättelse utspelas 1978, före revolutionen i Iran då landet blev en muslimsk teokrati, styra av mullor. I den avlägsna bergsbyn Zalava är byborna skräckslagna. De är övertygande om att en demon härjar i byn. När en demon tagit sig in i en människa måste byborna skjuta den i benet eller hugga den med en kniv.

En polisman, den unge sergeanten Massoud, som har ansvar över att bevaka byn tar sig dit och försöker hindra byborna från att skada människor som de beskyller för att vara besatta av en demon. Byborna vägrar lyssna på honom och tillkallar en exorcist, en demoutdrivare. Sergeanten Massoud griper exorcisten för bedrägeri och förvärras situationen ännu mer och urartar på grund av bybornas skräck och ilska.

Det är en stark berättelse som inte går att glömma i första taget. Det är lätt att se paralleller till alla sammanhang där människor går samma i grupper och tror på något som inte kan bevisas. Det är lätta att se filmen som en metafor för den islamska staten Iran men det är samtidigt en skildring av alla sekter och alla sammanhang där människor springer i stor klunga och vägrar lyssna på någon som inte håller med dem.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Joyce Carol Oates ”A Body in the Service of Mind” – en underbar filosofisk vandring

15 september, 2022 by Rosemari Södergren

Joyce Carol Oates ”A Body in the Service of Mind”
Betyg 4
Svensk biopremiär 16 september 2022
Regi Stig Björkman

En ovanligt nära skildring av ett möte med en av världens stora amerikanska författare. Stig Björkmans dokumentär om Joyce Carol Oates känns som en ynnest att få uppleva. Oavsett om du läst alla hennes böcker eller bara en eller ingen alls lär du bli nyfiken på att läsa om det du redan läst eller läsa det du inte läst. Hon är så fascinerande och Stig Björkman har lyckats att få henne att berätta väldigt öppet och som det känns ärligt om hur hon tänker.

För mig är denna dokumentär mycket, mycket mer än en skildring av Joyce Carol Oates. Det är en filosofisk vandring genom vad en författare är och vad litteratur är.

Filmens distributör skriver:
Hon delar frikostigt med sig av sitt liv och sin kreativa process, och trots hennes vänliga men bestämda markering av hur långt vi får komma in, lyckas filmen ta oss till ett innerligt, insiktsfullt och kärleksfullt möte som lämnar oss både uppfyllda och lustfyllda. Och lite klokare.

Jag håller med helt. Efter att ha sett filmen studsar jag fram av ny energi och en djup glad känsla inombords, en tro på litteraturen och vad den kan betyda. Hennes bakgrund är så fascinerande. Hon är född och uppväxt i fattiga förhållanden med föräldrar som bara gått åtta år i skolan och hon blev den första i familjen som kunde studera vidare på college. Hennes känsla och förståelse för utsatta människor lyser igenom och ger hopp, även om det inte alltid slutar så lyckligt för dem. Men att de får betyda något och att ljuset faller på dem, att de blir uppmärksammade, ger ett hopp om att vi kan förändra världen och samhället, eller åtminstone förstå något av vad det är att vara människa.

Hennes romaner är djupt grundade i såväl hennes egen bakgrund, arbetsliv och relationer som i samtiden. Hon har skrivit om sorg och förlust, om kvinnoförtryck, om segregation, om våld och polisbrutalitet, om rasism. Och hon gör det på ett sätt som engagerar och gör att vi kan identifiera oss och känna att vi är där. Samtidigt är hon oerhört filosofisk och kan många gånger med en kort mening säga så mycket om livet och om att vara människa.

Hur många eller få romaner du läst av henne: Gå och se denna dokumentär om du är intresserad av litteratur.

Filmaren och författaren Stig Björkman lärde känna Joyce Carol Oates i samband med hennes roman Blonde. Han kontaktade henne för snart femton år sedan med sin idé om en porträttfilm, men det kom att dröja åtskilliga år innan hon slutligen gick med på hans förslag.

STIG BJÖRKMAN, författare och regissör, uppmärksammad för sina biografier om Antonioni, Lars von Trier, Ingmar Bergman & Woody Allen. Björkman har bland annat regisserat Jag är Ingrid (2015), Bakom jalusin (1984) och Bilder från lekstugan (2009).
STINA GARDELL, producent och regissör, grundade bolaget Mantaray Film 2005 och har sedan dess producerat 26 dokumentärfilmer för biograf & TV, bland annat Världens vackraste pojke (2021), femfaldigt guldbaggenominerad inklusive ”Bästa film”. Gardell har även samproducerat 10 internationella filmer.
DOMINIKA DAUBENBÜCHEL, klippare och manusförfattare. Hennes insatser som klippare inkluderar filmer som Nunnan, Flotten och Jag är Ingrid. Daubenbüchel har skrivit manus till både filmen om Ingrid Bergman och filmen om Joyce Carol Oates tillsammans med Stig Björkman och Stina Gardell.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 173
  • Sida 174
  • Sida 175
  • Sida 176
  • Sida 177
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in