• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Emily

1 december, 2022 by Rosemari Södergren

Emily
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 november 2022

En storslagen filmatisering om systrarna Brontë och speciellt Emily och hur hon skrev romanen Svindlande höjder. En oerhört vacker film, både i bilder, vyer, ljussättning, ljud och musik. Stark och fängslande men ändå svår för mig att riktigt engagera mig i.

Den är vacker men den talar inte till mig. Handlingen utspelas under 1800-talets början och systrarna Brontë och deras bror Branwell bor tillsammans med sin far som är ortens präst och de är hårt hållna. De tillhör en slags övre medelklass och det är svårt för mig att identifiera mig med personer som inte behöver tänka på att försörja sig. Att inte behöva arbeta för att få ekonomi nog att betala hyra, mat och kläder. Det utspelas under en tid och ett sammanhang där det är mycket stor skillnad på männens liv och kvinnornas förhållanden. Syskonen måste trots att de är vuxna lyda sin far. Något som är svårt att identifiera sig med för en människa från idag, tänker jag.

Så för mig är det en romantisk skildring av en tid som flytt. Det närmaste idag som kan stämma in är situationen för kvinnor i länder som Iran och Saudiarabien och i miljöer i västvärlden som är präglade av hederskultur, där det fortfarande är vattentäta murar mellan män och kvinnor. Som i Iran får kvinnor inte ens ta ett jobb utan att deras make godkänner det och när detta skrivs kämpar många i Iran för kvinnors rättigheter.

Emily Brontës roman Svindlande höjder har filmatiserats flera gånger och ofta är dessa stora naturbilder en bärande del i filmens foton. Samma foto över de stora vidderna får bära en del av denna film också. Det är snyggt och även om jag inte kan känna igen mig i handlingen griper den tag i mig.

Filmen har fått högt betyg av många kritiker från de traditionella medierna, vilket är begripligt eftersom deras målgrupp ofta är läsare som själva tillhör övre medelklassen och därför lättare kan känna igen sig i syskonens problem med att få sin fars uppskattning och att de inte behöver tänka på att försörja sig.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Troll – underhållande, spännande och tankeväckande actionfilm

30 november, 2022 by Rosemari Södergren

Troll
Betyg 3
Premiär på Netflix 1 december 2022
Regi Roar Uthaug
Manus Espen Aukan

En underhållande, spännande och tankeväckande norsk actionfilm om vad människan i sin girighet kan väcka till liv.

Trots stora protester från miljörörelsen och andra som värnar om natur spränger norska stat och storföretag i Dovrefjäll för att bygga stora vägar. Något vaknar då, något uråldrigt som varit instängt i tusentals år.

Myndigheterna med statsministern i spetsen står rådvilla. Vad är det som vaknat till liv? En gigantisk varelse på två ben som verkar bestå av sten och jord och som inte några vapen biter på. En professor i paleontologi kallas in som expert. Professorn vill kalla varelsen troll, vilket förstås en del ministrar har svårt att smälta.

Varelsen, eller trollet, förstör saker längs sin väg, men verkar ändå mycket snällare än till exempel den japanska Kingkong.

Denna underbara film sätter igång tankar och funderingar kring vad de gamla sagorna berättar och hur vi idag kan tolka och förstå dem. Vad händer när mänskligheten inte tar hänsyn till natur och miljö?

Troll är spännande och rätt rolig också. Den passar bra att samlas hela familjen med både vuxna och barn och gärna se tillsammans på en tv med större skärm. Det är synd att den inte visas på bio. Jag tycker filmen ger en bra utgångspunkt för att prata om när det gäller människans ansvar för naturen och naturens krafter. En parallell är förstås tankarna kring vad människor är beredda att gömma inne i bergen idag för att kunna driva kärnkraftverk. Avfallet som kärnkraftsförespråkare vill dumpa inne i bergen kommer att ligga där i många tusen år och vara radioaktiva.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dovrefjäll, Folksagor, Netflix, Norge, Norsk film, Roar Uthaug, Troll i Norge

Filmrecension: Rumbaterapi – en vänlig film att bli glad av

28 november, 2022 by Rosemari Södergren

Rumbaterapi
Betyg 3
Svensk biopremiär 2 december 2022
Regi Frank Dubosc

En slags feelgood-komedi med mycket dans. En del förutsägbart men också en del oväntade, överraskande vändningar och även om ämnet låter som om du sett det tidigare så är filmen faktiskt rätt befriad från klyschor.

Huvudpersonen Tony är en medelålders busschaufför som lever ensam och verkar vara ganska nöjd med sin tillvaro. Han verkar tycka att det är skönt att inte vara bunden vid någon familj. Men så ramlar han ihop när han sitter på toaletten och har fått en hjärtattack. När han vaknar upp på sjukhuset är läkaren rak och ganska burdus och säger att eftersom han är rökare kommer Tonu helt säkert att få fler hjärtattacker. Läkaren ger honom rådet att tala med sina anhöriga.

Tony får en tankeställare och söker upp sin exfru Carmen. Fast anledningen till att han söker upp Carmen är att Tony har en tjugoårig dotter med henne. En dotter som Tony inte haft kontakt med alls sedan han lämnade familjen för snart tjugo år sedan.

Dottern visar sig vara en duktig dansare och lärare i dans. Tony bestämmer dig för att lära känna henne utan att berätta vem han är. Han skriver in sig som elev hos henne under falskt namn. Så klart det blir en del förvecklingar. En del förväntande men också en del lite roliga, oväntade vändningar.

Det är inte världens största mästerverk till film men det är en film som är lättsam och talar till hjärtat. En vänlig film, kan man säga. Men mycket dans, ett plus för den som är dansintresserad.

För manus, regi, huvudroll samt givetvis dans står en och samma person: Frank Dubosc (Kärlek på hjul, Ring Min Agent!). Vid sin sida har han Louna Espinoza (Fires in the Dark), Jean-Pierre Darrousin (Falsk Identitet), Marie-Philomène Nga (En liten bokhandel i Paris) och inte minst Michel Houellebecq (Internet för nybörjare, Thalasso).

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dans, Dansfilm, Filmrecension, fransk film

Filmrecension: Devotion – kalkon för hela året

24 november, 2022 by Elis Holmström

Devotion
Betyg 1
Svensk biopremiär 25 november 2022
Regi J.D. Dillard

Thanksgiving firas inte i Sverige, därför blir det inte någon gigantisk kalkon till middagsbordet. Istället får vi Devotion som utan större problem fyller kalkonkvoten för det gångna året. I mångt och mycket känns hela filmen som en importerad Thanksgiving-middag, med sockersöta rätter, fruktansvärda mängder kolesterol och en allmän hälsofara för allt som rör sig.

Förutom att föregå som gott exempel vad gäller att representera en kalkon av komiska proportioner, lyckas Devotion också bli affischansiktet för en sann pekoral. Många gånger om det är det svårt att ta någonting på allvar då hela filmen verkar ha stöpts i en form ämnad för den mest sockersöta av marsipangrisar. Idén, att belysa rasism och fördomar inom det amerikanska flygvapnet, går inte av för hackor. Framförallt i en tid då amerikanska så kallade politiker på högerfalangen öppet hånar sin egen militär för dess progressivitet. Goda avsikter är dock föga behjälpliga när själva genomförandet får valfritt Åsa-Nisse-äventyr att framstå som stor filmkonst.

Ta bara fotot som lyckas gräva ett avgrundsdjupt hål. Inte sedan den vedervärdiga X-Men spin-offen The New Mutants har jag behövt kisa och anstränga mig till denna grad för att utreda vad som försiggår på bioduken. Devotion har uppenbarligen anammat höstens energi-sparprogram och valt att inte hålla en enda lampa tänd. Så fort det blir dags för ’’innerliga’’ konversationer förvandlas allt till ofrivillig komik. Det enda som går att urskilja är två siluetter och att reda ut vem som talar är en större gåta än hönan och ägget.

Att mörka filmen för publiken kan dock vara ett sätt att skona sina skådespelare från total förnedring. Manuskriptet som sådant går knappt att bedöma. Dialogen är en ren attack mot den goda smaken och ett antal repliker lämnar djupa ärr. Denna mardrömslika virvel av uselt foto och stendum dialog är dock inget jämfört med filmens katastrofala dramatik. Den horribla rasismen som utspelar sig i det amerikanska samhället, nu som då, borde kunna engagera vem som helst. Men J.D. Dillard regisserar hela projektet helt utan entusiasm.

Oavsett vad som porträtteras verkar Dillard endast titta på klockan och be en tyst bön om att arbetsdagen ska vara till ända. Filmen är spirituellt besläktad med statsbegravningen av drottning Elizabeth II. Även om det förekommer stunder som borde kunna innebära ren och skär eufori är det lika inspirerande som att behöva se på en dokumentärfilm om historiens värsta tragedier. Skådespeleriet är lika levande som ett gäng zombies från George A. Romeros Night Of The Living Dead. Jonathan Majors gör vad han kan men hela inramningen spolierar scenerna då Majors kämpar för att bevara sin anständighet.

Att Devotion har premiär drygt ett halvår efter Top Gun: Maverick gör inte det hela mycket bättre. Att Glen Powell, som spelade den omåttligt självsäkra Hangman i sommarens storsuccé, också spelar en av huvudrollerna här gör jämförelserna oundvikliga. Även om Top Gun: Maverick inte är någon grandios känslomässig resa besitter den ett eminent hantverk som förvandlar striderna i luften till storslagen underhållning. Men inte ens då det pågår fullskaligt krig lyckas Dillard här få någon i publiken att bry sig. Det är återkommande och trötta flygmanövrar som i bästa fall tävlar mot Roland Emmerichs praktfiasko Midway vad gäller att vara så pass undermålig att det blir parodiskt.

Inte ens slutet skonar biopubliken från mental tortyr. I en av de mest utdragna och skrattretande finalerna på länge används så mycket socker och krokodiltårar att jag finner mig i desperat behov av insulin. Det enda positiva är att det ens är möjligt att lämna biosalongen i ett stycke efter en historisk kraschlandning som detta, det är i alla fall en viss tröst.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Bones and All – välgjord romantik och skräck

24 november, 2022 by Birgitta Komaki

Bones and All
Betyg 4
Svensk premiär 25 November 2022
Regi Luca Guadagnino

En lång roadtrip genom 1980-talets USA. Romantik, stark gemenskap och den första kärleken kombinerat med utanförskap och ungdom. Skådespelarna är fantastiska, regin är prisbelönad och kärleken är stark. Men historien är hemsk. Människor som drivs av behovet att äta andra. Kannibalism på film. Filmen grundar sig på en roman av Camille DeAngelis.

I filmen skildras kannibalism som något nästan normalt. Ett beroende att äta människokött , därför kallas de Ätare. Det finns inget ont uppsåt bara ett beroende som inte kan kontrolleras. Vad det beror på kan inte förklaras. Kanske det är ärftliga egenskaper eller barndomens trauman?

Man kan också se filmen som en metafor med människor som vill ha allt. Där inga gränser finns för viljan att förenas med andra. Där behoven av tillhörighet äter sig in och förtär relationer. Som ett psykologiskt drama berättat på ett fascinerande sätt.

Filmen är skickligt gjord, engagerande och makaber. Huvudpersonerna Maren (Taylor
Russell) och och Lee (Timothee Chalamet) är så unga och sårbara att de lätt väcker sympati. Om man bortser från floder av blod och nersmetade ansikten. Den tredje huvudpersonen Sully (Mark Rylance) är en udda person som enbart är obehaglig.

Med romantisk musik och vackert filmad förstärks den absurda historien.

Det är både romantik och skräck. Obehaget sitter i länge och man hoppas att inte filmen når någon som ser den bokstavligen. En historia som håller spänningen kvar ända till slutet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 165
  • Sida 166
  • Sida 167
  • Sida 168
  • Sida 169
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in